Originaltitel | Fallet Ingegerd Bremssen |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1942-03-11 |
Sonja Wigert
Ingegerd Bremssen, distriktssköterska
Anders Henrikson
Thomas Arnholm, underläkare, senare överläkare på S:t Barthels sinnessjukhus
Dagmar Ebbesen
syster Monica, sköterska på S:t Barthel
Gösta Cederlund
advokat Harald Fors
Olga Andersson
överstinnan Bremssen, Ingegerds mor
Marianne Löfgren
Kristin Mårtensson, familjen Bremssens hembiträde
En ung sjuksköterska, Ingegerd Bremssen, går en kväll ensam hem på en enslig skogsväg. En man dyker upp och antastar henne. Hon försöker fly undan men lyckas inte. Han våldtar henne och...
Filmen fick genomgående beröm för sitt ambitiösa ämne och det allvar, med vilket det behandlades. Men sedan gick åsikterna ofta starkt isär bland Stockholms recensenter. De skilde heller...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent | |
Inspicient | |
B-foto | |
Musikarrangör |
Sonja Wigert | Ingegerd Bremssen, distriktssköterska | ||
Anders Henrikson | Thomas Arnholm, underläkare, senare överläkare på S:t Barthels sinnessjukhus | ||
Dagmar Ebbesen | syster Monica, sköterska på S:t Barthel | ||
Gösta Cederlund | advokat Harald Fors | ||
Olga Andersson | överstinnan Bremssen, Ingegerds mor | ||
Marianne Löfgren | Kristin Mårtensson, familjen Bremssens hembiträde | ||
Nils Lundell | Lilja, Bremssens trädgårdsmästare | ||
Georg Rydeberg | löjtnant Walter von Baden, Ingegerds fästman | ||
Carl Barcklind | Edwin Ericsson, häradsdomare i Långheda tingsrätt | ||
Ivar Kåge | överläkaren på S:t Barthel | ||
Gunnar Olsson | Nilsson, patient på S:t Barthel | ||
Gunnar Sjöberg | Ivarsson, underläkare på S:t Barthel | ||
Wera Lindby | "Hamnbojan", fånge på kvinnofängelset i Malmsved | ||
- | Ej krediterade: | ||
Ingrid Luterkort | syster Kerstin, sköterska på S:t Barthel | ||
Åke Claesson | åklagaren | ||
Carl Ström | läkare på frontsjukhuset | ||
Axel Högel | Axel, tågresenär | ||
Julia Cæsar | Axels fru | ||
Allan Nyrén | Ragnar Johansson, pojken som hittat Ingegerds pass | ||
Curt Masreliez | läkare på frontsjukhuset | ||
Ingrid Backlin (som Ingrid Michaelsson) | Ingegerds väninna | ||
Isa Palmgren | Sigrid, Ingegerds väninna | ||
Ann-Margret Bergendahl | Ingegerds väninna | ||
Siv Thulin | Ingegerds väninna | ||
Gösta Bodin | rättegångsvaktmästaren | ||
Harald Wehlnor | vårdare på S:t Barthel | ||
Åke Uppström | Widegren, stationskarl, vittne | ||
Helga Brofeldt | åhörare i rättssalen | ||
Helge Kihlberg | åhörare i rättssalen | ||
Birger Sahlberg | föreståndaren på kvinnofängelset | ||
Josua Bengtson | fångvaktare | ||
Emmy Albiin | moster Marie, patient på S:t Barthel | ||
Frithiof Bjärne | Hallin, våldtäktsmannen | ||
Lisa Wirström | den sjuke pojkens mor | ||
Gerd Mårtensson | sköterska på frontsjukhuset | ||
Göran Bernhard | advokat Fors ena son | ||
Helge Andersson | chauffören som plockar upp den våldtagna Ingegerd | ||
Hilmer Peters | telegrambudet | ||
Ebba Ringdahl | fångvaktare på kvinnofängelset | ||
Elsie Bodin | fängelsesköterska | ||
Birgitta Arman | sköterska på S:t Barthel | ||
Erik Forslund | nämndeman | ||
John Sandling | åhörare i rättssalen | ||
Uno Larsson | åhörare i rättssalen | ||
Gunilla Ehrenmark (som Gunhild Sundelius) | städhjälp hos Bremssens | ||
Ida Otterström | städhjälp hos Bremssens | ||
Gunnar Nielsen | en skadad på frontsjukhuset | ||
- | Bortklippta i den slutliga filmen: | ||
Dagmar Olsson | |||
Helge Karlsson | |||
Agda Helin | |||
Millan Olsson | |||
Carl Ericson |
Produktionsbolag | AB Europa Film | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Europa Film | 1942 | |
Laboratorium | AB Film-Labor |
En ung sjuksköterska, Ingegerd Bremssen, går en kväll ensam hem på en enslig skogsväg. En man dyker upp och antastar henne. Hon försöker fly undan men lyckas inte. Han våldtar henne och försvinner.
En passerande bil tar upp henne och kör henne till ett sinnessjukhus, där hon tas om hand. Men hon har fått en svår chock och anser sitt liv helt förstört.
Ingegerd är dotter till en överste och godsägare och uppfostrad i dessa kretsar. Hon står i begrepp att gifta sig med den unge löjtnanten Walter von Baden och allt är klart för bröllopet. Hon hoppas på förståelse av honom men känner sig osäker. Trots detta talar hon om allt för honom.
Då hon endast möter oförstående hos honom, bryter hon själv förlovningen och reser bort.
Men åter en gång kommer mannen, som våldtagit henne, i hennes väg. Hon grips av skräck och skjuter ner honom.
Ingegerd häktas och hennes sinnesbeskaffenhet skall undersökas. Hon kommer tillbaka till sinnessjukhuset och träffar åter läkaren Thomas Arnholm där. Han hade redan första gången intresserat sig för hennes fall och nu gör han allt för att försöka lösa upp det krampaktigt knutna hos henne. Tack vare honom kan den psykologiska bilden bli klarlagd.
Men det blir rättegång och anklagelsen mot henne gäller överlagt mord. Efter spännande förhandlingar blir hon emellertid frikänd. Rätten anser att hon handlat i självförsvar.
Efter frikännandet reser Ingegerd än en gång bort men nu i sällskap med Thomas, bägge på väg för att tjänstgöra vid ett frontlasarett. Ett nytt gemensamt liv väntar dem.
Censurnummer | 64150 |
---|---|
Datum | 1942-03-04 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2385 meter |
Kommentar | Aktlängder: 505-395-510-505-470 = 2385 m. Aktlängder: 505, 395, 510, 505, 470. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Tobis Klangfilm |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2385 meter |
Längd i minuter | 87 min |
Akter | 5 rullar |
Dialogspråk |
|
Filmen fick genomgående beröm för sitt ambitiösa ämne och det allvar, med vilket det behandlades. Men sedan gick åsikterna ofta starkt isär bland Stockholms recensenter. De skilde heller inte -- som de eljest ofta gjorde i motsvarande fall -- på Dagmar Edqvists manuskript, Anders Henriksons regi och roll och Sonja Wigerts framställning av titelrollen.
I DN skrev O R-t: "Dagmar Edqvists roman om Ingegerd Bremssen innehåller ett livfullt dramatiskt stoff. Där finns ett intressant problem, ett par förträffliga roller och starka sensationer. Hela boken verkar faktiskt som skriven med sikte på filmen, och det är alltså helt naturligt att den inte undgått sitt öde. Författarinnan har den här gången själv utarbetat scenariot. Det börjar bra. De briljanta inledningskapitlen har inte behövt förändras nämnvärt, de är i sig själva färdig film. Där har också regissören, Anders Henrikson, skapat utmärkta scenföljder. Över huvud taget är regiarbetet säkrare och mera inspirerat än i hans senaste produkter. (-) När den ändå inte blivit den hundraprocentiga framgång man tycker att den borde kunnat bli beror det som så många gånger annars på manuskriptet.
Dagmar Edqvist har tyvärr inte i fortsättningen ur filmsynpunkt lyckats bemästra sitt stoff så bra som i inledningskapitlen. Ju längre in i filmen man kommer, desto kraftlösare blir scenariot. Det förlorar sin dramatiska spänst samt -- vad värre är -- även i alltför hög grad kontakten med det som är det centrala i romanen: Ingegerd Bremssens personliga problem. Med sina nedärvda speciella hedersbegrepp anser hon sin ära fläckad genom det yttre våld hon utsattes för då hon råkade ut för 'Långhedamannen'. Det intressantaste i boken är inte hur hon till sist blir frikänd från anklagelsen att ha mördat denne, utan doktor Arnholms arbete för att befria henne från de komplex som hindrar henne att åter bli en harmonisk människa efter de chocker hon upplevat. (-)
Sonja Wigert gör, som man kunde väntat, titelrollen både intelligent och intagande. Den unga skådespelerskan har en pålitlig filminstinkt, men eljest får hon väl i alla fall främst anses vara comédienne. Ingegerd Bremssens tonfall ligger inte bra till för henne, alldeles frånsett att hon i hela sin apparition är väl flickaktig för uppgiften. Anders Henrikson hade i stället som doktor Arnholm fått en roll som passade precis för hans knappa, behärskade spelsätt, det blev hans bästa filmprestation sedan Ett brott."
Axon skriver i NDA att regissören Anders Henrikson "varsamt handskats med det ömtåliga stoffet" och betonar att "huvudvikten icke lagts på vare sig de kriminella inslagen eller på de skakande scenerna. Dessa moment i berättelsen har mera antytts än understrukits. Filmen skildrar i stället med omsorg och psykologisk skärpa Ingegerd Bremssens själsliga sammanbrott, förhållandet till läkaren Thomas Arnholm, och hur denne slutligen får henne att återvinna sin andliga balans. Scenerna mellan dessa, Sonja Wigert och Anders Henrikson, äro också filmens intressantaste och mest värdefulla. (-)
Ingegerd Bremssens roll är tillrättalagd för en stor och impulsiv skådespelerska. Sonja Wigert kan knappast lastas för, att hon icke helt räckte till för den svåra uppgiften. Visserligen anse vi, att hon var mer till sin fördel här än i tidigare komedienneroller, men vad som fattades hennes fröken Bremssen var den både yttre och inre resning, som man vid läsandet av romanen förlänar denna svenska överste- och godsägaredotter. Sonja Wigerts Ingegerd blev en liten olycklig flicka med komplex, och man saknade dragen av blodfull, stolt jungfru eller nordisk valkyria, om man så vill. (-) Men på innerligheten och mjukheten i hennes spel var icke att ta miste, och hon kan konsten att leva på filmen. Hon var också för en gångs skull överdådigt fotograferad."
I StT skriver Larz: "Det skall vara Anders Henrikson till att våga sig på ett sådant ämne -- och göra det så fint och ömsint, lika fint och ömsint som han själv spelar den manliga huvudrollen. Hans läkaregestalt får en stillsam auktoritet; det är en läkare med djup känsla för sitt kall, och en man med hjärtats nobless. Man får en känsla av att han är den enda som kan hjälpa den stackars överkänsliga och nästan övermänskligt hårt prövade Ingegerd Bremssen. Man får också en känsla av att ingen skulle kunna spela denna Ingegerd Bremssen mer nerv- och själfullt än Sonja Wigert; hon är en violin som någon sparkat sönder men som under kärleksfulla händer småningom återfår tonen."
I BLM var Georg Svensson mer positiv mot den aktuella svenska filmproduktionen än på länge: "Anders Henrikson visade vad han förmådde som regissör i Ett brott. Med Fallet Ingegerd Bremssen når han högre. Så vitt anmälarens erfarenhet sträcker sig är det den nyare svenska filmkonstens bäste skapelse. Ett brott rev, Fallet Ingegerd Bremssen griper. (-) Faktum är att det är ytterst ovanligt inte bara i svensk film att se så förtätade och fint komponerade scener som här, de vittna om artistisk säkerhet icke minst därigenom att de äro alldeles fria från effektsökeri och medvetet artisteri. (-) Jag kan inte heller erinra mig att jag någonsin i svensk film hört människorna tala så naturligt -- det gäller både vad de ha att säga och hur de säga det -- och röra sig så ogenerat framför kameran. (-)
Det märkligaste med denna film är dock inte att den är så duktigt gjord och så redbart tänkt. Det är Sonja Wigert. Något så besjälat som hennes spel i den kvinnliga huvudrollen ser man ytterst sällan. Att hon tar regi perfekt och in i varje nyans vet vad man får göra inför kameran och inte får göra är tydligt men detta aktgivande, som så ofta binder en skådespelare, sker hos henne liksom i trance medan hon hela tiden lyssnande är vänd inåt mot sin känsla. Utan yttre åthävor spelar hon på blotta intensiteten av sin inlevelse, på sitt underbart uttrycksfulla, skälvande ansikte. En alldeles levande människa är också Anders Henriksons läkare. Ingen av våra skådespelare använder sig av så små medel som han, ingen kan som han skenbart alltid vara precis densamme och ändå för varje gång en helt ny person, lika verklig som dem man möter ute i livet."
Dagmar Edqvists (f 1903) roman "Fallet Ingegerd Bremssen" kom ut 1937 och blev liksom hennes tidigare böcker mycket uppmärksammad och diskuterad.
Filmens inspelning började sista veckan i november 1941 och varade till mitten av februari 1942.
1941-11-25 | 1942-02-12 | |||||
AB Europa Studio | Sundbyberg | Sverige |
Sverigepremiär | 1942-03-11 | Saga | Stockholm | Sverige | 87 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1942-03-11 | Saga | Stockholm | Sverige | 87 min | |
TV-visning | 1992-06-29 | TV2 | Sverige | 83 min |
Originaltitel | Mövisa | |
---|---|---|
Textförfattare | Torsten Flodén | (specialtext 1942) |
Sångare | Ingrid Michaelsson | |
Isa Palmgren | ||
Ann-Margret Bergendahl | ||
Siv Thulin | ||
- | (samt okänd skådespelerska) |
Originaltitel | Life and Love | |
---|---|---|
Kompositör | Haydn Wood | (1938) |
Originaltitel | Fille bom-bom-bom | |
---|---|---|
Textförfattare | Felix Körling | (svensk text) |
Sångare | Anders Henrikson | |
Gösta Cederlund | ||
Gunnar Sjöberg | ||
Göran Bernhard | ||
- | (samt okänd liten pojke) |
Minns ni? (1993) | Citat ingår från | Fallet Ingegerd Bremssen (1942) |
Dråp |
Frontlasarett |
Häradsrätt |
Kvinnofängelse |
Läkare |
Rättegångar |
Sinnessjukhus |
Sjukhus |
Självförsvar |
Trauma |
Tåg |
Våldtäkter |
Överfall |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2390 |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Ljunglöfs |
Affischdesign | GöstaX Åberg |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Soneson & Rydells boktryckeri |
Storlek | Större än 80 x 110 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Tryckeri | Ljunglöfs |
Affischdesign | Eric Rohman |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Der Fall Ingegerd Bremssen von Dagmar Edqvist. |
Omfång | 27 s. Produktionsuppgifter ingår. |
Språk | Tyska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Synopsis till Ingegerd Bremssen. |
Omfång | 6 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | P.M. beträffande "Fallet Ingegerd Bremssen". |
Omfång | 7 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | The Case of Ingegerd Bremssen by Dagmar Edqvist. |
Omfång | 29 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Fallet Ingegerd Bremssen av Dagmar Edqvist. |
Omfång | 26 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Fallet Ingegerd Bremssen. |
Omfång | 96 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Kringmaterial |
---|---|
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |