Grundfakta

Media (46 st)

Originaltitel Sol över Klara
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1942-08-03

Medverkande

Edvard Persson
Karl-Gustav, kallas Ararat, målare

Barbro Flodquist
Sylvia Nilsson, modell

Stina Ståhle
Elisabeth Söderheim, godsägaränka

Björn Berglund
Axel, Akvarellisten

Bror Bügler
Reuben, målare

Frithiof Hedvall
Tirolius, korrekturläsare

Visa alla medverkande

Handling

I Klarakvarteret i Stockholm lever ett gäng konstnärer och bohèmer i ateljéer och vindskupor. De saknar ofta pengar eller mat för dagen men humöret och uppfinningsförmågan är det...

Visa hela handlingen

Press

Filmen fick genomgående en vänlig, nästan älskvärd kritik. Recensenterna tyckte om ämnet, miljön och persongalleriet och accepterade Edvard Persson som den han i sina tidigare filmer, d...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel
Dvd-titel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Scripta
Inspicient
Musikarrangör
Kläder

Medverkande

Edvard Persson Karl-Gustav, kallas Ararat, målare
Barbro Flodquist Sylvia Nilsson, modell
Stina Ståhle Elisabeth Söderheim, godsägaränka
Björn Berglund Axel, Akvarellisten
Bror Bügler Reuben, målare
Frithiof Hedvall Tirolius, korrekturläsare
Nils Ekstam Levnadskonstnären
Martin Sterner Den Silverhårige
Tord Bernheim Manné
Arne Lindblad trollkonstnären
Anders Julius Anders Julius
Karl "Lax-Kalle" Andersson Lax-Kalle, fiskhandlare i Klara
Gerd Mårtensson Sonja, modell
Viveka Linder Britta, modell
Åke Claesson Carl Michael Bellman i Ararats dröm
Bullan Weijden Hulda, portvaktsfrun
Arthur Fischer Sigge, portvakten
Arne Lindblad trollkonstnären
Harald Svensson "överste" Karlsson
Hartwig Fock skattmasen
Artur Cederborgh sergeanten
Carl Deurell prästen
- Ej krediterade:
Georg Fernquist komministern på pastorsexpeditionen
Gösta Grip värnpliktig som anhåller om permission
Gösta Lycke fru Söderheims betjänt
Elvin Ottoson kommunalordföranden i samtal med fru Söderheim
Vilhelm Julinder Ville, lutsångaren på bröllopsfesten
Knut Frankman dräng på godset
Astrid Lindgren piga på godset
Anna-Lisa Westergård bröllopsgäst
Ann-Margret Bergendahl servitris
Egil Holmsen bråkstake utanför Källaren Tennstopet
Nils Hallberg bråkstake utanför Källaren Tennstopet
Artur Rolén bråkstake utanför Källaren Tennstopet
Eric von Gegerfelt tjänsteman på pastorsexpedtionen
Lisskulla Jobs åskådare till slagsmålet

Bolag

Produktionsbolag AB Europa Film
Distributör i Sverige (35 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
AB Europa Film 1942
Distributör i Sverige (DVD) SF Home Entertainment 2014
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

I Klarakvarteret i Stockholm lever ett gäng konstnärer och bohèmer i ateljéer och vindskupor. De saknar ofta pengar eller mat för dagen men humöret och uppfinningsförmågan är det aldrig något fel på. Kretsen domineras av målaren "den väldige vinröde Ararat", som med ett vänligt gemyt alltid hittar på utvägar eller ställer allt till rätta, när det trasslar till sig.

Har man inte mat för dagen, målar man en lax på en tavla och skickar ner den till fiskhandlaren Lax-Kalle, som generöst byter in den mot en riktig lax. Så även om pengarna tryter, tryter aldrig det glada humöret. Inte heller törsten, fast det är mest pilsner man dricker.

I denna osäkra men trots allt idylliska tillvaro drar emellertid små orosmoln in. Akvarellisten, en i gänget som är känd för att han mest målar akvareller, och gängets modell Sylvia har blivit kära i varandra och beslutat gifta sig. Det blir stort bröllopskalas och snart är ett litet barn på väg. Men det är beredskapstider och en dag blir Akvarellisten inkallad. Svårigheterna hopar sig för Sylvia och barnet, men det blir Ararat som tar hand om saken och ordnar allt till det bästa.

Själv bär Ararat på ett bittert minne av en ungdomskärlek, Elisabeth, som för femton år sedan försvann ur hans liv och gifte sig med en rik godsägare.

Men outgrundliga är ödets vägar. En dag träffas de igen. Nu är Elisabeth änka och hon öppnar både godset och stora famnen för den väldige vinröde Ararat.

Censur / granskning

Censurnummer 64578
Datum 1968-08-05
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2820 meter
Kommentar Aktlängder: 430-475-390-530-445-550 = 2820 m - 103 minuter. Aktlängder: 430, 475, 390, 530, 445, 550.


Censurnummer 64578
Datum 1942-07-29
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2800 meter
Längd efter klipp 2790 meter
Kommentar Granskningskopians aktlängder: 430-475-390-530-445-530 = 2800 m - 102 minuter. Censurklipp i akt 2: en del av episoden med målarens närgångenhet mot modellen. Aktlängder efter censurklipp: 430-465-390-530-445-530 = 2790 m - 102 minuter. Aktlängder: 430, 475, 390, 530, 445, 530.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem Tobis Klangfilm
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2820 meter
Längd i minuter 103 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen fick genomgående en vänlig, nästan älskvärd kritik. Recensenterna tyckte om ämnet, miljön och persongalleriet och accepterade Edvard Persson som den han i sina tidigare filmer, d v s före Snapphanar alltid varit: "frodig, farbroderlig, snusförnuftig" (N E i SocD), hans "melankoliska frodighet" (Filmson i AB) och "smått asociala charm" (Larz i StT).

I DN ägnade O R-t stort utrymme åt att jämföra DN-kåsören Elds bekanta figurer med filmens: "Elds kåserier på Namn och nytt-spalten om Ararat och hans vänkrets har med åren kommit att höra till det svenska folkets populäraste läsning. Med sin osmyckade renhårighet och sin genuint stockholmska vardagshumor har de gått direkt in i det svenska publikhjärtat. (-) Det är egentligen inte det som händer Ararat och hans vänner som är det väsentliga, utan själva miljön och människorna i och för sig själva, för att inte glömma att mycket av charmen i kåserierna är berättarens personliga tonfall och stil, som rymmer inte så litet av artisteri i sin skenbara konstlöshet."

Händelserna i filmen, fortsätter O R-t, "flyter lugnt och stilla utan sensationer. Det hela är underhållande och trivsamt, man skulle bara önskat att scenerna ibland varit mera koncist utformade och att de vuxit fram lite mer filmatiskt ur varandra. Eld skriver en trevlig dialog, men han har i Sol över Klara ännu inte kommit riktigt till rätta med filmdialogens speciella dynamik, om man så får uttrycka det. Det vore ju också för mycket begärt när det är hans första filmmanuskript. I gengäld har han en stor förtjänst framför de flesta betydligt mera durkdrivna svenska filmförfattare: han har verkligen förmåga att göra sina människor levande och ursprungliga. (-)

Kanske kan man säga att människorna i Sol över Klara inte precis är kongruenta med spalternas -- inte ens när de som t ex Lax-Kalle spelas av modellerna ur verkligheten -- men de har en trygg trovärdighet, som är mycket välgörande, och man har också till filmen lyckats överflytta något av den chosefria mänsklighet som är kåseriernas värdefullaste egenskap."

Larz säger i StT: "Filmen har skrivits av en kåsör, och filmen är ett kåseri. Älskare av högre dramatik göre sig ej besvär. Det är en folklig och trevlig film, där det sägs många sanningar, och där så förlegade egenskaper som hjärtlighet och gemyt fått en sista fristad. Edvard P. sprider verkligen sol över sitt Klara; små små ord av sanning porlar ur honom som vin ur en tunna: han tar vara på dem också, i svensk film är Edvard P. fortfarande de flödande filosofernas mästerservitör. Många av replikerna fick också förtjusta premiärapplåder."

I AB är Filmson däremot litet mera kritisk. Han kallar filmen ett "folklustspel" och säger att den är "närmast en om inte förädlad så dock något förfinad pilsnerfilm".

Crick tycker i NDA att "filmatiskt står Sol över Klara på en tämligen låg nivå -- den saknar i egentlig mening bildrytmen och stundtals har man en känsla av att regissören, Emil A. Lingheim, varit en mästare i att fläta ihop stillfotos."

Inte heller O R-t i DN är särskilt förtjust i regissörens prestation: "Emil A. Lingheims regi är som vanligt ganska schablonmässig och trög, en hel rad av scenerna hade behövt en helt annan speltakt, snärt och smidighet i regin för att komma till sin rätt. (-) Men annars skall det villigt erkännas att Lingheim denna gång även gjort åtskilliga goda scener, där Edvard Perssons skånska flegma, som denne regissör alltför villigt låter regissera sig av, passade precis i stil med stycket."

Den annars så kritiske S. Almqvist menar kanske detsamma i AT: "Regien har skötts med ökad habilitet av Emil A. Lingheim, född Ljud-Pelle."

Eljest är S Almqvist övervägande positiv när han försöker analysera varifrån "filmens obestridliga charm" kommer: "Eld känner sin ämneskrets, och han känner f ö r den (-) och gång på gång händer det, att filmbilderna blommar till hans text, ty han har skrivit den med ett fönster mot livet. Sol över Klara har väl icke blivit en fullgången och konstnärligt hel film, men mycket är gott i den, och därför tycker man bra om den."

Om filmens allt dominerande figur, Elds "väldige vinröde Ararat" skriver S. Almqvist att även om han kanske inte riktigt är Elds Ararat är han i den här filmen "en ovanligt fin och hjärtegod, måttfull och anspråkslös Edvard P. Den här gången. Och man hör med verkligt nöje hans vackra sångröst."

Även Larz i StT är förtjust i Edvards sångröst: "En sak är säker: Edvard Persson triumferar här som vissångare. Och visorna han sjunger är bra, inte så där smörigt känslosamma."

I SocD skriver N E om honom: "Sitt påträngande, lätt uppstyltade maner har han tyvärr inte alldeles lagt bort, han bildligt talar vräker undan motspelarna. Men han förmedlar också gemyt och har kvar en stor del av den charm som består i att han ibland ser ut som ett stort barn."

Men en motspelerska lyckades han tydligen inte "vräka undan": Barbro Flodquist, som här gjorde sin första större filmroll.

Crick skrev i NDA om henne: "Hon har en säkerhet framför kameran som frapperar och man kan vara viss om att hon kommer igen; en liten dam med huvudet på skaft, med ett ovanligt filmutseende och tydligen en mängd energi."

I SvD skrev Lill att hon gjorde den unga modellen och målarhustrun "med en trygg humor och säkerhet i repliken, som rätt avsevärt skiljer henne från de vanliga små filmflickorna, dem hon heller icke liknar till det yttre."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen berättar om det tidigare tidningskvarteret Klara i Stockholm, beläget mellan Klara kyrka och Fredsgatan. Kvarteret finns inte längre, det revs efter andra världskriget i olika etapper för att ge plats åt förvaltningsbyggnader, hotell och parkeringshus.

Bakom filmen låg Erik Lundegårds (f 1900) i Dagens Nyheter under signaturen Eld sedan många år regelbundet publicerade kåserier om Ararat och hans konstnärsgäng. En del av kåserierna har samlats i volymerna "Ararat & Co." (1935) och "Någonstans i Sverige" (1940), men Eld har för filmens manuskript hämtat material inte bara från de nämnda böckerna utan även ur andra kåserier samt dessutom skrivit nytt.

Eld har vid något tillfälle uppgivit att Edvard Persson skulle ha deltagit i arbetet på filmmanuskriptet, men den uppgiften får varken tas bokstavligt eller överdrivas. Edvard Persson ville alltid på ett tidigt stadium ha ett ord med i laget, när manuskripten till hans filmer utformades. Han visste själv bäst vad han kunde -- och vad folk väntade sig av honom.

Filmen spelades in i april, maj och första veckan i juni 1942. Exteriörbilderna togs självfallet i det gamla, nu rivna Klarakvarteret.

Det av censuren vid filmens granskning 1942 beordrade klippet, föranlett av att filmen skulle kunna bli barntillåten, slopades på censurens eget initiativ, när 1968 en ny kopia av filmen inlämnades för stämpling.

Avsnitt ur filmen ingick ursprungligen i Europa Films kavalkadfilm Glada paraden (1948/8), sammanställd med anledning av Edvard Perssons 60-årsdag. Avsnittet ur Sol över Klara klipptes dock bort ur Glada paraden kort efter filmens premiär.

Förlaga

Originaltitel Ararat & Co (Bok)
Författare ELD


Originaltitel Någonstans i Sverige (Bok)
Författare ELD


Inspelning

1942-04-07 1942-06-08
AB Europa Studio Sundbyberg Sverige
Klarakvarteren Stockholm Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1942-08-03 Saga Stocklholm Sverige 102 min
TV-visning 1995-03-21 TV2 Sverige 99 min
1999-06-23 SVT1 Sverige 99 min
Urpremiär 1942-08-03 Saga Stocklholm Sverige 102 min
Dvd-release 2014-10-22 Sverige (utgiven i samligen "Fyra klassiska filmer med Edvard Persson")

Musikstycken

Originaltitel Du är den enda
Kompositör Alvar Kraft (1942)
Textförfattare Nils-Georg (1942)
Sångare Edvard Persson


Originaltitel Ännu i mångtusende år
Kompositör Sven Rüno (1942)
Textförfattare Nils-Georg (1942)
Sångare Edvard Persson


Originaltitel Fågelns visa
Kompositör Wilhelm Theodor Söderberg
Textförfattare Zacharias Topelius (1836)
Sångare Vilhelm Julinder
Instrumentalist Vilhelm Julinder (luta)


Originaltitel De' hurra vi för!
Kompositör Alvar Kraft (1942)
Textförfattare Charles Henry (1942)
Sångare Edvard Persson
kör
Edvard Persson (repris)
Frithiof Hedvall (repris)
Barbro Flodquist (repris)
Björn Berglund (repris)


Originaltitel Vem är som ej vår broder
Kompositör Carl Michael Bellman (1790)
Textförfattare Carl Michael Bellman (1790)
Sångare Edvard Persson


Originaltitel Broder Ararat
Kompositör Alvar Kraft (1942)
Textförfattare Nils-Georg (1942)
Sångare Åke Claesson


Originaltitel Vila vid denna källa
Kompositör Carl Michael Bellman (1790)
Textförfattare Carl Michael Bellman (1790)
Sångare Åke Claesson


Originaltitel Fjäriln vingad syns på Haga
Kompositör Carl Michael Bellman (1791)
Textförfattare Carl Michael Bellman (1791)
Sångare Åke Claesson


Originaltitel Linnéa eller En titt i sjömanskistan
Kompositör Evert Taube (1923)
Textförfattare Evert Taube (1923)
Sångare Edvard Persson


Originaltitel Vi lossa sand
Sångare kör (manskör)


Originaltitel De' ska vara en målare till de'
Kompositör Sven Rüno (1942)
Textförfattare Nils-Georg (1942)


Originaltitel Sol över Klara
Kompositör Sven Rüno (1942)
Textförfattare Nils-Georg (1942)
Sångare Edvard Persson
kör


Originaltitel Låt oss tillsammans i minnena gå
Kompositör Alvar Kraft (1940)
Textförfattare Gus Morris (1940)


Originaltitel Positiv-valsen
Kompositör Alvar Kraft


Originaltitel Solstickan
Kompositör Alvar Kraft


Ämnesord

Barndop
Bellman, Carl Michael (1740-1795)
Beredskap
Bröllop
DK Komedi
Idyll
Konstnär
Modell
Pantbanker
Pilsnergubbe
Skattmas
Småborgerlighet
Stockholm/Klarakvarteren
Ungdomskärlek

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2795


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2795


Typ Originalnegativ bild
Materialbas Nitrat
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Större än 850 x 1100
Tryckeri Ljunglöfs
Affischdesign Eric Rohman


Storlek Mindre än 850 x 400
Tryckeri Ewes tryckeri AB


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri Ljunglöfs


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri Kopia
Affischdesign Gösta Åberg


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Omfång 74 s. + ca 20 s. tillägg, löst. Rollista och miljölista (8 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Manuskript: Eld.
Omfång 29 s. Produktionsuppgifter och sångbilaga (3 s.) ingår.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program
Språk Svenska


Typ Program
Språk Danska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?