Grundfakta

Media (134 st)

Originaltitel Det brinner en eld
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1943-08-23

Medverkande

Inga Tidblad
Harriet Brandt, skådespelerska

Lars Hanson
överste Ernst Lemmering, militärattaché, senare militärkommendant

Victor Sjöström
Henrik Falkman, teaterdirektör

Gerd Hagman
Eva Brenner, skådespelerska

Lauritz Falk
Lauritz Bernt, skådespelare

Tollie Zellman
Lisa Albert, skådespelerska

Visa alla medverkande

Handling

I ett icke identifierat land repeterar Nationalteaterns ensemble Shakespeares "Som ni behagar". Militärattachén Ernst Lemmering, som står på vänskaplig fot med teatertruppen och dess...

Visa hela handlingen

Press

Filmen mottogs med högstämt beröm av kritiken och applåderande entusiasm av publiken. Kritiken var respektfull inför ämnesvalet, skådespelarprestationerna och filmen som helhet. Den mera...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Alternativtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Idé
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scenario
Inspicient
B-foto
Stillbildsfoto
Musikarrangör
B-ljud
Förtexter

Medverkande

Inga Tidblad Harriet Brandt, skådespelerska
Lars Hanson överste Ernst Lemmering, militärattaché, senare militärkommendant
Victor Sjöström Henrik Falkman, teaterdirektör
Gerd Hagman Eva Brenner, skådespelerska
Lauritz Falk Lauritz Bernt, skådespelare
Tollie Zellman Lisa Albert, skådespelerska
Erik "Hampe" Faustman Georg Brandt, Harriets bror, skådespelare
Stig Järrel Paul Winter, skådespelare
Hugo Björne general Wollert, ockupationsmaktens överbefälhavare
Georg Funkquist Bruhn, legationstjänsteman, senare tjänsteman vid ockupationsmaktens civilförvaltning
Gabriel Alw ministern vid den utländska legationen
- Ej krediterade:
Torsten Hillberg kapten vid ockupationsmakten
Artur Rolén Oskar Hultman, inspicient
Erik Hell patrullbefälhavare vid ockupationsmakten (rollnamnet Jodl nämns ej i filmen)
Georg Fernquist Bodin, perukmakare
Mona Geijer-Falkner Frida, påkläderska
Agda Helin Anna, påkläderska
Olav Riégo kommendör Arnold på Lemmerings supé
Ivar Kåge överste Barck på Lemmerings supé
Carl Ström överste Lanner på Lemmerings supé
Karin Alexandersson en gumma i stugan i grannlandet
Sten Hedlund löjtnant Becker, Lemmerings adjutant
Helge Mauritz ockupationsofficer vid Frihetssändaren
Olle Florin löjtnant Fock
Erik Rosén legationstjänsteman
Nils Dahlgren legationstjänsteman
Segol Mann ockupationssoldat
Hugo Tranberg vaktmästare på legationen
Wilma Malmlöf sufflösen
Eric von Gegerfelt skådespelare
Nils Johannisson orkesterledare på teatern
Ernst Brunman servitör på Lemmerings supé
Magnus Kesster skådespelare
Richard Lund skådespelare
Marianne Gyllenhammar skådespelerska
Glann Gustafsson skådespelerska
Eivor Engelbrektsson skådespelerska
Majken Torkeli skådespelerska
Marianne Lenard skådespelerska
Kerstin Moheden skådespelerska
Barbro Ribbing skådespelerska
Britta Vieweg skådespelerska
Edvard Danielsson skådespelare
John Ericsson man som lyssnar på Frihetssändaren
Theodor Olsson man som lyssnar på Frihetssändaren
Curt Siwers servitör på Lemmerings supé
Börje Nyberg bevakare vid Frihetssändaren
Åke Engerstedt man med hörlurar vid Frihetssändaren
Nils Whiten skådespelare i "Som ni behagar"
Rune Stylander en man i ruinerna med sin döda hustru i armarna
Carl Andersson ockupationssoldat som för ut Henrik Falkman från teatern
Roland Lindsjöö en ung man

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri 1943
Laboratorium AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Smink Firma Carl M. Lundh AB

Handling

I ett icke identifierat land repeterar Nationalteaterns ensemble Shakespeares "Som ni behagar". Militärattachén Ernst Lemmering, som står på vänskaplig fot med teatertruppen och dess direktör, Henrik Falkman, bjuder till premiärsupé. Lemmering och teaterns ledande aktris. Harriet Brandt, har ett förhållande med varandra. Via journalbilder får vi se hur det krigförande land som Lemmering representerar inleder en oväntad ockupation. Trots inre betänkligheter går Lemmering med på att bli ockupationens kommendant, för att på så sätt kunna förhindra onödiga grymheter. När premiärsupén går av stapeln för de inte ont anande skådespelarna och övriga inbjudna är Lemmering nedstämd. Harriet försöker muntra upp honom.

Vid en dramatisk morgonrepetition får teaterensemblen veta att deras land är ockuperat. Militär besätter teatern och två av de unga manliga skådespelarna, Lauritz Bernt och Georg Brandt, Harriets bror, lyckas fly för att delta i motståndskampen. Den obehaglige och alkoholiserade Paul Winter går genast över till fienden. När Lemmering anländer till den besatta teatern vägrar direktör Falkman att ta hans hand. Också Harriet vänder honom ryggen.

Ett montage av bilder från motståndskampen. !Georg Brandt deltar i eldstrider i det fria, en ung kvinna dör i ruinerna av ett bombat hus, barn och gamla hotas av soldaternas vapen, en herrelös hund ylar. Så halas landets flagga. Försvaret har tvingats ge upp och överlämna sina vapen. Lemmering kallar till sig Harriet och Falkman och berättar den glada nyheten att deras teater ska få återuppstå. Han och Harriet får på nytt kontakt. De älskar fortfarande varandra. När ensemblen samlas dyker ockupationstjänsteman Bruhn upp och förklarar med omskrivande manér att repertoiren hädanefter ska stå i "upplysningens" tjänst. Falkman vägrar och häktas. Förrädaren Winter blir istället teaterchef. Märkt av hårda strapatser dyker Lauritz Bernt plötsligt upp hemma hos Harriet. Han berättar att motståndskampen fortsätter också utan vapen och att Georg varje kväll talar i en illegal radiosändare, "Frihetssändaren". Harriet bryter nu helt med Lemmering och deltar i motståndsrörelsen.

Georgs röst känns igen i radiosändaren och Harriet och Lauritz hjälper honom och hans fästmö att fly ur landet. På återvägen blir Lauritz upptäckt av en militärpatrull och tvingas att med sin bil förfölja de i snölandskapet flyende Georg och Eva. Han tänder en cigarett och styr med berått mod över vägkanten.

Harriet tar sin brors plats vid radiosändaren och deklamerar en frihetsdikt. En kavalkad av lyssnargrupper ute i landet följer den illegala utsändningen. Paul Winter leder Lemmering och militären till frihetssändarens gömställe ute i skogen. När militären börjar skjuta ångrar Winter sitt svek och träffas själv av en kula. Harriet läser en frihetsdikt, träffas även hon och även hon fortsätter till sista andetaget. När Lemmering tar henne i sina armar är hon död.

Georg och Eva har hört hela radiosändningen på andra sidan gränsen. Därifrån ska de föra kampen vidare. Eva manar Georg (och publiken) att komma ihåg Harriets ord när de skildes: "Det är er vi hoppas på".

Censur / granskning

Censurnummer 66037
Datum 1943-08-04
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2940 meter
Kommentar Aktindelning: 600-560-550-585-645 = 2940 m. Aktlängder: 600, 560, 550, 585, 645.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem Petersen-Poulsen, AGA-Baltic
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2940 meter
Längd i minuter 107 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen mottogs med högstämt beröm av kritiken och applåderande entusiasm av publiken. Kritiken var respektfull inför ämnesvalet, skådespelarprestationerna och filmen som helhet. Den mera konkreta och detaljerade kritiken var dock mestadels negativ.

StT (Larz): "Det är som ett stolt skepp med alla segel tillsatta, bemannad med en besättning av så gott som alla våra bästa skådespelare, med kursen dramatiskt utprickad, och med en erfaren och skicklig regissör vid rodret. Och sist men inte minst, den bärs fram på en vågkam av 'goodwill:' själva ämnet ligger de flesta så varmt om hjärtat att filmen skulle fått ett gott mottagande även om den varit svag som konstverk.

Det brinner en eld är inte svag som konstverk. Men den är ett konstverk som står teatern närmare än filmen. Den ger oss tillfälle att njuta av en sällsynt förnämlig ensembles skådespelarkonst, animerad av en författare som i fråga om filmteknik är skäligen primitiv, men som i gengäld har förmågan att prestera ett dramtiskt uppslag. Detta senare uppväger bristerna, som består i en ibland egendomligt uppskruvad och stelbent dialog, inbjudande till deklamation, och vidare en del tämligen stillastående partier i handlingen."

DN (O R-t): "Det brinner en eld är en stor film, ett krafttag av svensk filmproduktion, som vi kan vara stolta över. För första gången går, som den nya S.F.-chefen själv skriver i ett förord i programmet, svensk film här dagens bittra verklighet in på livet. Vad man får uppleva på den vita duken är en stark, dramatisk, ibland våldsamt spännande skildring från ett ockuperat land, vilket utsägs aldrig, men den geografiska belägenheten spelar lika litet som i Steinbecks 'Månen har gått ner' någon roll. Huvudsaken är att den konflikt som här utspelar sig blir en levande realitet för åskådaren, att hon eller han själv engageras i den med något av det äkta dramats oemotståndliga kraft."

AT (Stig Almqvist): "Som helhet verkar manuskriptet (av Stevens och Gierow) att ha tillkommit i Hollywood. Man vill därmed säga, att det är omväxlande, händelserikt och ofta spännande. Men också att det skrivits som på betryggande avstånd från den verkliga skådeplatsen -- som dock ej ligger mer än en dagsresa från oss. Sett som komposition är manuskriptet ofta splittrat ända till plottrighet, fullt av oväsentligheter och onödiga personager, och håller en lösare, tillfälligare stil än den hårda, klara, fasta, som ämnet ropar efter.

Icke heller har Gustaf Molander nått det önskvärda, resoluta, målmedvetna greppet i sin regi. Vill man ha ett exempel på här antydda brister, kan man taga själva ockupationsskildringen, som är nästan häpnadsväckande valhänt och verkningslös. (-) Att bygga filmens klimax på en deklamerad och för örat svårtillgänglig dikt, måste kallas ett missgrepp -- som dess värre är betecknande för det verklighetsfrämmande i detta verk."

SocD (Chat): "Amerikanarna skulle ha kunnat göra Det brinner en eld. Omdömet utgör ett beröm och det innebär kritik. Det betyder, att filmen har stora skådespelare även i små roller, att dialogen är spänstig, ja ofta får stålklang, att filmen när ingressen är över, blir livlig och laddar upp sig till en dramatisk klimax . . . Men det betyder också, att man inte känner sig komma verkligheten in på livet, att filmen rör sig i landet någonstans, som skulle kunna vara ett amerikanskt försök till norsk lokalfärg. De svenska filmskaparna ha naturligtvis i neutralitetens namn inte önskat göra några geografiska preciseringar. Sådana har man inte heller behov av. Men det är ett atmosfäriskt tryck man saknar: en verklighet till döds i svält, i koncentrationsläger och specialdomstolar, mötet med människor, som överlever allt. Filmens situationer, där de sanna blandas med de osannolika, skapar inte en helhet, som skakar en djupt. Några enkla tidningsrader ha kunnat verka mera upprörande och upptändande."

Kommentar Svensk filmografi

Det ursprungliga uppslaget till filmen kom från den SF närstående manuskriptförfattaren Gösta Stevens, som i februari 1943 intresserade SF för ämnet och sålde en synopsis på det. Samtidigt fick han i uppdrag att utarbeta ett inspelningsfärdigt manuskript på grundval av sin synopsis. Först på ett senare stadium kom Karl Ragnar Gierow in som manuskriptbearbetare.

Filmen spelades in under tiden april-början av juli 1943 och de till Norge förlagda exteriörscenerna togs i norra Jämtland. Varken uniformer, gradbeteckningar eller andra detaljer hos ockupationsmaktens företrädare var autentiskt tyska. Inte heller sades ett enda ord i filmen om att dess handling tilldrog sig i Norge under andra världskriget.

Det brinner en eld är i detalj analyserad i Jan Olssons doktorsavhandling "Svensk spelfilm under andra världskriget", Lund 1979, sid 114--123. (GW)

Den av flera kritiker apostroferade nytillträdde SF-chefen var förre radiochefen Carl Anders Dymling, som skulle komma att leda SF:s produktion under de kommande tjugo åren. Denna hans första produktion hade stött på många hinder under inspelningen och enligt flera sagesmän har den gått precis så långt i frispråkighet som den dåtida censuren kunde tåla. I filmens påkostade programblad gör Dymling något av en logisk kullerbytta inför denna censur, när han hävdar att svensk film nu för första gången går den bittra nutida verkligheten in på livet och samtidigt deklarerar att filmen inte har några som helst politiska avsikter eller biavsikter. "Dess tema, välkänt i litteraturen sedan Sofokles dagar, är det gamla och allmänmänskliga: striden mellan kärleken och plikten, mellan den enskildes lyckokrav och den lojalitet som landet kräver."

Filmen kunde ha premiär i Oslo först den 5 november 1945. Aftenpostens kritiker berömde de konstnärliga och dramatiska kvaliteterna, men ägnade huvuddelen av sin recension åt att i kraftfulla ordalag fördöma filmen för dess orealistiska skildring av förhållandena i Norge, dess romantiserande skildring av den tyske militärattachén och dess ovilja att tala klarspråk. "Sett med norske øyne er den bare en bråtebrann. Det brenner ingenn ild -- det er bare røyk."

Inspelning

1943-04-06 1943-07-08
Filmstaden Råsunda Sverige (ateljé)
norra Jämtland Sverige (exteriörer)

Visningar

Sverigepremiär 1943-08-23 Röda Kvarn Stockholm Sverige 107 min
TV-visning 1972-10-07 TV2 Sverige 103 min
1984-03-11 TV2 Sverige 103 min
1992-03-06 Kanal 1 Sverige 103 min
1999-04-16 SVT1 Sverige 103 min
2001-08-20 SVT1 Sverige 103 min
Urpremiär 1943-08-23 Röda Kvarn Stockholm Sverige 107 min

Musikstycken

Originaltitel Tills det blir sista gång ...
Kompositör Lars-Erik Larsson (1943)
Textförfattare Karl Ragnar Gierow (1943)
Noel Wirén (1943)
Sångare Anna Lisa Cronström (dubbar Inga Tidblads sång)
Instrumentalist Tore Wiberg (dubbar Lars Hansons pianospel)


Originaltitel Wein, Weib und Gesang, vals, op. 333
Kompositör Johann Strauss, d.y. (1869)


Originaltitel An der schönen blauen Donau, op. 314
Kompositör Johann Strauss, d.y. (1867)


Utmärkelser

Charlie Stockholm 1944 (bästa film)
Stockholm 1944 Gösta Stevens (bästa originalmanus)
Stockholm 1944 Karl Ragnar Gierow (bästa originalmanus)
Minns Ni? (1993) Citat ingår från Det brinner en eld (1943)

Ämnesord

Förrädare
General
Krig
Militär
Militärattaché
Minister
Motståndskamp
Ockupation
Radiosändare
Skådespelare
Teaterdirektör
Teatrar

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2923


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2916


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2926


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri J. Olsén litogr.anst.


Storlek Mindre än 850 x 400
Tryckeri Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB


Storlek Större än 850 x 1100
Tryckeri J. Olsén litogr.anst.


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Tryckeri J. Olsén litogr.anst.


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel LAURITZ FALK I DET BRINNER EN ELD
Tryckeri Esselte


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel INGA TIDBLAD I DET BRINNER EN ELD
Tryckeri Esselte


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Tryckeri Esselte


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel DER BRAENDER EN ILD
Tryckeri Dyva & Jeppesens bogtryckkeri A/S


Bestånd Manuskript

Typ Synopsis
Manustitel Det brinner en eld.
Omfång 64 s. + 1 s. rollista.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Det brinner en eld - . Efter en idé av Gösta Stevens. Manuskript av Karl Ragnar Gierow och Gösta Stevens.
Omfång 153 s. + 1 s. rollista.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Manuskript: Karl Ragnar Gierow. Idé och scenario: Gösta Stevens.
Omfång 35 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Es brennt eine Flamme.
Omfång 35 s. + 2 s. produktionuppgifter, rollista och synopsis.
Språk Tyska


Typ Synopsis
Manustitel Det brinner en eld.
Omfång 2 s. Produktionsuppgifter och rollista ingår.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel La flamme eternelle. Det brinner en eld.
Omfång 1 s. Produktionsuppgifter och rollista ingår.
Språk Franska


Typ Synopsis
Manustitel La flamme eternelle.
Omfång 1 s.
Språk Franska


Typ Synopsis
Manustitel Det brinner en eld. There burns a flame.
Omfång 1 s. Produktionsuppgifter och rollista ingår.
Språk Engelska


Typ Synopsis
Manustitel Synopsis of Det brinner en eld (There burns a flame). A film sith Swedish dialogue and synchronized music.
Omfång 1 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Synopsis of Det brinner en eld (There burns a flame). A film sith Swedish dialogue and synchronized music.
Omfång 1 s. Produktionsuppgifter och rollista ingår.
Språk Engelska


Typ Kringmaterial
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 12
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?