Grundfakta

Media (92 st)

Originaltitel Appassionata
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1944-02-02

Medverkande

Georg Rydeberg
Thomas Dahlhoff, pianist

Alf Kjellin
Eric Lindén, pianist

Georg Funkquist
Hellenius, Dahlhoffs impressario

Harriet Bosse
fru Lenander, Marias faster, änka efter en skeppsredare

Hilda Borgström
Elsa Jönsson, Dahlhoffs hushållerska

Visa alla medverkande

Handling

Eric Lindén sitter hemma och spelar på sin flygel. Snart reser han sig, tar några steg och griper telefonen. Han beställer en taxi. En bild av en maskinskriven lapp upplyser att Eric ska ge...

Visa hela handlingen

Press

AT (Stig Almqvist): "Appassionata är en genomförd salongsmelodram, som genom många artisters kultiverade, skickliga och temperamentsfulla insatser erhåller en hög grad av njutbarhet. Ja,...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Medverkande

Georg Rydeberg Thomas Dahlhoff, pianist
Viveca Lindfors Maria
Alf Kjellin Eric Lindén, pianist
Georg Funkquist Hellenius, Dahlhoffs impressario
Harriet Bosse fru Lenander, Marias faster, änka efter en skeppsredare
Hilda Borgström Elsa Jönsson, Dahlhoffs hushållerska
Hans Strååt Gösta, Marias barndomsvän
- Ej krediterade:
Åke Claesson Nils Holmqvist, direktör för Centralfängelset på Långholmen
Eivor Engelbrektsson Signe, restauranggäst
Hugo Björne John, restauranggäst
Hjördis Petterson Bettan, restauranggäst
Åke Engfeldt restauranggäst
Erik Rosén Cederström, Dahlhoffs läkare
Gunnar Björnstrand Svensson, redaktör på Vecko-Bilden
Edvard Danielsson vaktmästare på Konserthuset
Arvid Erwall inspicient bakom scenen på Konserthuset
Hortensia Hedström restauranggäst
Gustaf Hedström restauranggäst
Gunnar Hedberg frackklädd ung man på parketten
Marcel Folman fransk stins

Bolag

Produktionsbolag Film AB Lux
Distributör i Sverige (35 mm) Film AB Lux 1944
AB Svanfilm 1944
AB Svanfilm 1948
Film AB Lux 1964
Laboratorium AB Kinocentralen

Handling

Eric Lindén sitter hemma och spelar på sin flygel. Snart reser han sig, tar några steg och griper telefonen. Han beställer en taxi. En bild av en maskinskriven lapp upplyser att Eric ska ge konsert på Långholmen.

Eric spelar i en kyrkosal fylld av fångar. En fånge håller ansiktet i händerna. När Eric spelar Beethovens Appassionata, reser sig fången och skriker att han inte står ut. Musiken tystnar, så också skriken.

Fången begär under den följande laddade tystnaden att få lämna lokalen. När han återförs till sin cell, ljuder hela fängelset av musik.

Efter konserten frågar Eric fängelsedirektören om fången som stört hans framträdande: Var det inte Thomas Dahlhoff, den store pianisten? Direktören bekräftar efter viss tvekan, beklagar den tråkiga !historien och berättar att det treåriga straffet nu snart är avtjänat.

När Thomas lämnar fängelset, står Eric utanför porten och väntar. Eric säger att han är en av många minnesgoda beundrare. Thomas identifierar Eric, erkänner hans talang men påpekar att han måste lida: utan missräkningar kan man inte växa som människa -- ännu mindre som konstnär. Efter viss tvekan följer Thomas med Eric hem för att prata.

Hemma hos Eric berättar Thomas i en återblick:

Det är i Cannes i slutet av säsongen. Thomas ger konsert. Han följer sin vana att med blicken leta upp en kvinna i publiken och spelar sedan "enbart för henne" som om de varit ensamma. Också denna gång finner han henne, den enda, och når ögonkontakt. Men efter pausen är den utvaldas plats tom. Efter konserten försöker Thomas ta reda på vem kvinnan är.

Förgäves söker han i flera dagar. Thomas impressario Hellenius är förtvivlad. Flera konserter väntar i Paris. Till sist sitter ändå de två i en tågkupé för att fullfölja turnerandet. När tåget redan har börjat röra sig, ser Thomas den utvalda på perrongen och kastar sig av. Han förklarar sin glädje över att ha återfunnit henne.

Återblicken bryts. Thomas vill inte minnas mer. Eric ber att få hålla kontakten. Thomas lovar ta emot.

I ett flygplan sitter Thomas' fru Maria med sin faster. Maria måste få veta hur Thomas har det. Visst har hon också telegraferat till den unge mannen hon träffade i Davos. Men kontakten med Thomas går före allt annat.

Hellenius försöker övertala Thomas att inte begrava sin konst, även om han vill avstå från egna ambitioner. Thomas bör skaffa elever. Thomas vägrar.

Eric har sökt upp Thomas. Han spelar. Thomas och Hellenius lyssnar upprymt. Samtidigt anländer Maria i taxi till huset där Thomas bor. "Han är bra". skriver Thomas i en anteckningsbok och visar Hellenius medan Eric spelar. "Jätte!!!" skriver Hellenius på samma papper. Maria har samtidigt kommit till dörren. Hon lyssnar ett ögonblick till musiken. Sedan går hon utan att ringa på. Glad säger Thomas att Eric fortfarande har mycket att lära.

Marias faster håller på att prova hattar, när Maria kommer från Thomas och berättar att hon aldrig ringde på dörren. Fastern säger att Maria måste se till att genomföra skilsmässan snarast; det är hon skyldig Eric, som de ska äta middag med senare på kvällen.

Efter middagen säger fastern godnatt. Under en nattpromenad berättar Eric, att han har fått en ny lärare.

Maria har sökt upp Thomas. De talar vänligt till varandra. Han säger sig uppskatta att hon inte begärt skilsmässa tidigare, och han vill inte stå i vägen för hennes lycka. Att skiljas nu är en formsak. De tar farväl, och han går för att ta emot sin elev.

När Thomas kommer in för att ge lektion, frågar Eric vem han genom fönstret har sett gå. Thomas svarar. Eric kan inte ge besked om varför han frågat -- och Thomas inser plötsligt för vems skull Maria vill ha skilsmässa.

Maria berättar för Eric i en återblick hur hon mötte Thomas:

Vid konserten i Cannes blir hon både rädd och attraherad av ögonkasten med Thomas. Därför lämnar hon konserten. Vid hans ögonblickliga frieri på järnvägsstationen säger hon nej. Men fyra veckor senare är hon hans hustru. Ett nytt liv börjar. Thomas säger uttryckligen att han ser Maria som en del av sig! Om hon inte vill underordna sig honom, kommer han att döda henne.

Återblicken bryts. Maria säger att hon var lycklig då och älskade Thomas. Men efter en tid hörde barndomsvännen Gösta av sig. Återblicken fortsätter:

Efter ett möte med Gösta ljuder telefonen, när Maria kommer hem. Thomas ringer från Malmö. Maria säger, att hon just kommer från bio, Dimmornas kaj på Grand.

Maria fortsätter att träffa Gösta, mer på trots mot Thomas än av kärlek till Gösta. Men situationen glider henne ur händerna. Thomas säger en dag, att det hon påstod om Dimmornas kaj inte stämmer. Filmen gick inte på Grand den veckan.

En kväll kommer Maria hem och finner sin sekretär uppbruten. Thomas medger att han brutit upp låset för att få veta sin hustrus hemligheter. Ordväxlingen slutar med att han slår till henne -- för att omedelbart be om förlåtelse.

Återblicken bryts. Han var precis som när han spelade -- besatt, säger Maria till Eric.

Återblicken fortsätter. Maria promenerar med Gösta. De ska inte träffas mer, säger hon. Hemma senare på kvällen hör Maria högljudda röster. Det är Gösta och Thomas som grälar. Så ljuder ett skott.

Återblicken bryts. Gösta dog inte, konstaterar Eric.

Eric kommer till Thomas för att säga upp undervisningen. Men Thomas visar att den sortens finkänslighet är ovidkommande. Eric tar plats vid flygeln.

Hellenius är entusiastisk över utvecklingen för alla parter.

Thomas, Maria, Eric och Hellenius sitter glada vid ett restaurangbord. Thomas utbringar "kronprinsens" skål och önskar Maria lycka till. En restauranggäst ringer en veckotidnings redaktion och tipsar om Thomas' närvaro. Tidningen rycker ut. En fotograf dyker upp och börjar knäppa. En journalist tränger sig på med frågor. Thomas blir rasande och sliter filmen ur kameran.

Affischer berättar om Thomas' återkomst på konsertestraden. Påklistrade lappar meddelar utsålt. Men Thomas vägrar spela. Han tror att rusningen efter biljetter beror på publikens hyeneinstinkter, klagar Hellenius; restaurangbråket har gett tidningsrubriker.

Thomas diskuterar med sig själv om Maria under en nattlig vandring. Han kan inte leva med henne -- och inte utan henne.

Hemma låter sig Thomas övertalas av Maria att genomföra konserten -- för sin egen skull.

Thomas får besök av en läkare, som skriver ut medicin. Högst en halv tablett åt gången, lyder ordinationen.

Thomas lämnar hemmet och kan göra entré i konserthuset inför en entusiastisk publik. Konserten sänds också i radio. Hemma lyssnar hans hushållerska. Som sista nummer spelar han Appassionata, när hon finner den helt tömda medicintuben -- och minns läkarens restriktiva ordination.

Thomas har börjar sin dödskamp. Svetten lackar, och han verkar kraftigt drogad, när hushållerskan kommer till konserthuset för att slå larm.

Thomas bugar inför de kraftiga applåderna och stapplar ut från estraden. Han sjunker ihop. Maria säger, att han aldrig förr har spelat så underbart, medan hon gråter mot hans axel.

Kameran ändrar skärpeinställning och fångar in Eric i bakgrunden. Till Maria yttrar Thomas sina sista ord:

-- Du ska bli lycklig, min älskade.

Tom, mörk och död är konsertsalen. En vaktmästare kommer in på estraden och fäller ner flygellocket.

Censur / granskning

Censurnummer 66804
Datum 1944-02-02
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2955 meter
Kommentar Aktlängder: 520-536-483-572-487-267 = 2955 m. Ytterligare två kopior stämplade 1948 och 1964. Aktlängder: 620, 536, 483, 572, 487, 267.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem AGA-Baltic
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2955 meter
Längd i minuter 108 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

AT (Stig Almqvist): "Appassionata är en genomförd salongsmelodram, som genom många artisters kultiverade, skickliga och temperamentsfulla insatser erhåller en hög grad av njutbarhet. Ja, bitvis blir den nästan vällustig att följa i sitt mjuka, mättade bildspråk, samtidigt som örat smekes av pianomusik från Beethoven, Chopin, Tjajkovskij. (-)

Handlingen utspelas huvudsakligen i Stockholm, och personerna äro svenskar; men vad som sker kunde vara förlagt vart som helst, filmens yta är blankt kosmopolitisk.

Det begäres egentligen icke heller, att åskådaren på allvar skall engagera sig i de upprivna öden som upprullas. Levande liv, utskuret ur verkligheten, är dramat icke. Men däremot ett utsökt vackert skådespel, lika behagligt i sina smärtsamma effekter som i sina lyckoskimrande ögonblick."

DN (O R-t): "Det finns ett ämne till en djupborrande psykologisk människoskildring i historien om den berömde musikern, som varken kan leva med eller utan sin hustru och till sist väljer att försvinna ur tillvaron då han förstår att det är det enda sättet för honom att få ett slut på sin egen plåga och göra det möjligt för Henne att finna en väg till lyckan. Men det hade behövts en diktare för att det skulle ha blivit något av den. Man blir förvånad över att finna Molander angiven som den ene av de för manuskriptet ansvariga, mindre förvånande är det andra författarnamnet: George Martens. (-)

Berättelsen är för följetongsmässig, för orimlig i psykologin på avslöjande punkter för att ens den mest benådade iscensättare skulle kunna blanda bort korten. Besynnerligt är det i varje fall att Molander inte tycks ha märkt hur ihåligt många repliker klingar. Han har tänkt för mycket på att få vackra bilder, för litet på det mänskliga innehållet i dem.

En styvt iscensatt film har, som sagt, Appassionata i alla fall blivit. Molanders förmåga att artistiskt bygga upp ett sceneri förnekar sig inte. Här finns alla scener med en sådan konstnärlig kvalitet i själva arrangemanget att man sällan eller aldrig varit med om något liknande i en svensk film, och Karl-Erik Alberts, som skött kameran, har i allra högsta grad varit införstådd med regissören. Man kan inte heller klaga på spelet. Georg Rydebergs Thomas Dahlhoff är visserligen i det melodramatiskaste laget, men det är knappast skådespelarens fel; man har svårt att se hur rollen annars skulle ha givits. Här är verkligen en man som förtärs av sig egen lidelse."

BLM (Georg Svensson): "Det är förvånande att Olof Molander satt sitt namn som författare till denna pretentiösa rappakalja vid sidan av den från Anna Lans beryktade pseudonymen George Martens. Molander svarar även för regin och den är inte dålig, även om inredningarna i Dahlhoffs château är i brackigaste laget. Det finns många verkningsfulla bilder med en laddad, lurande atmosfär. Skådespelarna är bra. Rydeberg magnetisk, oberäknelig, farlig på ett patologiskt sätt, Alf Kjellin vackert allvarlig på ett ungt sätt, Viveca Lindfors snygg att se på, litet osäker i sitt skådespeleri men just därigenom en smula rörande på ett sympatiskt sätt. De håller förvånansvärt god min i elakt spel."

Flera tidningar sände även sina musikkritiker till Appassionata för att komplettera den filmkritiska bedömningen. Två citeras här.

NDA (W S): "Musiken till Appassionata hade valts och inlagts med smak och god blick för effekten -- ställvis (och helt naturligt f ö) i förgrunden, ställvis som fond till det sceniska skeendet. Två förnäma medverkande pianister lämnade sin medverkan -- W Witkowsky och Tore Wiberg, den förre som mästaren, den andre som eleven -- och vad de presterade stod i mycket hög klass. Till en början, i filmens första avsnitt, fick pianoklangen inte riktigt sin karakteristiska fyllighet men det tog upp sig mycket fort och lät övertygande och briljant i fortsättningen. Den distinkta och klara tonen var särskilt berömvärd på ett par ställen, särskilt i några takter ur Tjajkovskijs Klaverkonsert."

MT (Folke H. Törnblom): "Musiken i Appassionata måste som filmmusik bedömas ur två synpunkter: om den klingar bra och om den passar bra. Det första är en fråga om utförandet av musiken och om återgivandet av den genom högtalaren -- i någon mån också om själva kompositionen ur rent musikteknisk och -estetisk synpunkt. Det andra är en fråga om dramatiska kvalifikationer, om musikens stämningsvärde och förmåga att anpassa sig till filmens yttre och inre handling.

Ur den första synpunkten betraktat tedde sig det musikaliska inslaget i filmen Appassionata så gott som det med nuvarande tekniska resurser väl kan bli. Naturligtvis klingade det en smula skevt och konstigt ibland -- det gör det på all ljudfilm än så länge -- och det var således knappast de utförandes fel. (-)

Den andra av de ovannämnda synpunkterna på filmmusik hade filmens författare och regissör beaktat med mindre omsorg. Eftersom hjälten i filmen är pianist, så är det självklart att en hel del pianomusik kommer med som ljudkulisser -- hade han varit skådespelare, så hade han fått stå på en scen emellanåt, och hade han varit lindansare, så hade han naturligtvis fått utöva denna konstgren. Musiken i Appassionata var alltså oftast ett slags nödvändig rekvisita."

Kommentar Svensk filmografi

Musiken i Appassionata hörde till det som skapade förhandsintresse för filmen. Flera tidningar lät sina musikkritiker tillsammans med filmkritikerna bevaka premiären (se pressreaktionen). I sina rollfigurers yrkesutövning hade Georg Rydeberg och Alf Kjellin personliga, osynliga ersättare, Wiatcheslaw Witkowsky resp Tore Wiberg.

Appassionatas premiärpublik fick också lyssna till Olof Widgren, som läste en specialskriven dikt av Einar Malm.

Georg Svenssons negativa recension i BLM (nr 3/44) följdes i numret därpå av ett påpekande från Olof Molander. Molander meddelade "att han inte haft annat med författandet av filmen att göra än att han företagit vissa ändringar i manuskriptet. Bolaget satte ut hans namn bland förtexterna utan att tillspörja honom".

Ett avsnitt ur Appassionata ingår i den danska filmen Det var en gång ett krig (1966, regi: Palle Kjærulff-Schmidt, manus: Klaus Rifbjerg), som handlar om en 14-årig pojkes upplevelser hösten 1944 i det tyskockuperade Köpenhamn. Pojken går på bio med en åtrådd flicka och får se den svenska filmen. Föreställningen avbryts dock av motståndsmän, som gör sitt för att stärka civilmotståndet genom att visa Charles Ridleys Germany Calling, där tyska trupper ur Leni Riefenstahls Triumph des Willens marscherar taktfast till tonerna av "Lambeth Walk".

Inspelning

Sverige 1943 1943
AB Centrumateljéerna Stockholm

Visningar

Sverigepremiär 1944-02-02 Royal Stockholm Sverige 108 min
TV-visning 1956-10-18 Göteborg Sverige
1957-06-19 Stockholm Sverige
1971-05-15 TV2 Sverige
1983-01-16 TV2 Sverige
2000-12-14 SVT1 Sverige
2002-08-19 SVT1 Sverige
Urpremiär 1944-02-02 Royal Stockholm Sverige 108 min
TV-visning 2016-10-24 SVT1 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Symfoni, nr 5, op. 64, e-moll
Kompositör Pëtr Čajkovskij (1888)


Originaltitel Etyd, piano, op. 10. Nr 3, E-dur
Kompositör Frédéric Chopin (1832)
Instrumentalist Tore Wiberg (dubbar Alf Kjellins pianospel)


Originaltitel Sonat, piano, nr 23, op. 57, f-moll
Kompositör Ludwig van Beethoven (1804)
Instrumentalist Tore Wiberg (dubbar Alf Kjellins pianospel)
Wiatcheslaw Witkowsky (dubbar Georg Rydebergs pianospel)


Originaltitel Symfoni, nr 5, op. 67, c-moll
Kompositör Ludwig van Beethoven (1805-1808)


Originaltitel Vals, piano, nr 7, op. 64:2, ciss-moll
Kompositör Frédéric Chopin (1846-1847)
Instrumentalist Wiatcheslaw Witkowsky (dubbar Georg Rydebergs pianospel)


Originaltitel Etyd, piano, op. 10:6, ess-moll
Kompositör Frédéric Chopin (1829-1831)
Instrumentalist Wiatcheslaw Witkowsky (dubbar Georg Rydebergs pianospel)
Tore Wiberg (repris, dubbar Alf Kjellins pianospel)


Originaltitel Konsert, piano, orkester, nr 1, op. 23, b-moll
Kompositör Pëtr Čajkovskij (1875)
Instrumentalist Wiatcheslaw Witkowsky (dubbar Georg Rydebergs pianospel)
Tore Wiberg (repris, dubbar Alf Kjellins pianospel)
Wiatcheslaw Witkowsky (repris, dubbar Georg Rydebergs pianospel)


Originaltitel Rosamunde von Cypern, op. 26
Kompositör Franz Schubert (1823)


Originaltitel Margona
Kompositör Jules Sylvain (1938)
Textförfattare Jokern (1938)


Originaltitel Impromptu, piano, D.899, op. 90. Nr 4, op. Ass-dur
Kompositör Franz Schubert (1827)
Instrumentalist Wiatcheslaw Witkowsky (dubbar Georg Rydebergs pianospel)


Originaltitel Symfoni, nr 7, op. 92, A-dur
Kompositör Ludwig van Beethoven (1812)


Originaltitel Polonäs, piano, nr 6, op. 53, Ass-dur
Kompositör Frédéric Chopin (1842)
Instrumentalist Wiatcheslaw Witkowsky (dubbar Georg Rydebergs pianospel)


Originaltitel Liebestraum, piano, nr 3, op. 62
Kompositör Franz Liszt (1850)


Originaltitel Kaiser-Walzer, op. 437
Kompositör Johann Strauss, d.y. (1889)


Originaltitel Symfoni, nr 7, op. 92, A-dur. Sats 2 (Allegretto)
Kompositör Ludwig van Beethoven (1806)
Textförfattare Yngve Wirkander (svensk text 1946)
Jon Ulrik Ekmarck (svensk text 1830)


Ämnesord

Fotograf
Fängelse
Hushållerskor
Impressario
Journalist
Konserter
Konstnär
Mordförsök
Musiker
Pianospel
Restauranger
Självmord
Skilsmässor
Svartsjuka
Tåg

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2955


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2955


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Omfång 161 s. Miljölista (5 s.) + kompletteringar ingår.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Varianttitel Apassionata
Omfång 55 s. Personförteckning (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Ein Film von Adolf Schütz und Paul Baudisch.
Omfång 161 s. Personförteckning (1 s.) ingår.
Språk Tyska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program folio
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Tyska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?