Tomten är far till alla barnen (1999)

Media (1 st)

Jan och Sara är sambor. Sara har varit gift förut, och fyra av hennes barn bor hemma hos dem: Elin, Rickard, Johanna och Liselotte.

Till kalas på julafton har Sara bjudit hem sina f d äkta män med deras nuvarande respektive hustrur/fästmör, Åke och Rita (tillsammans med grannen Marika), Gunnar och Eva, Thomas och Anne, Erik och Pauline, samt deras barn. Med på festen är även Saras mor Signe.

Karlarna inleder festen med att inviga husets bastu. När bara Jan är kvar, dyker Rita upp. Hon börjar tala om barn och frågar om Jan vill ha barn med Sara. Han säger att han inte vill ha barn och tillägger att han låtit sterilisera sig två år tidigare ¿ något som han dock inte talat om för Sara.

Vid middagen annonserar Sara stolt att hon är med barn, det är hennes julklapp till Jan. Efter maten berättar Rita för Eva, i största förtroende, att Jan låtit sterilisera sig.

Jans och Saras grannar, Mats och Helena, kommer på besök med sin adopterade dotter Josefin. Deras ankomst sker lite olägligt för just då håller Sara ett kritiskt tal om adopterade barn. Grannarna går då tillbaka hem till sig, men Helena är förolämpad och upprörd. Hon kräver en ursäkt av Sara och fordrar att Mats ska hämta dit henne.

Jan och Sara pratar om det kommande barnet ¿ han vill inte ha något och föreslår abort. Eva berättar för Pauline om Jans sterilisering. Tomten (som är Mats) kommer och delar ut julklapparna. Jan har stora bekymmer: han misstänker att Sara varit tillsammans med någon av sina f d äkta män och försöker luska ut vem det kan vara.

Sedan Eva nu även berättat för Gunnar om Jans sterilisering,viskas nyheten från mun till mun. Pauline misstänker att Erik är otrogen och tror att han är det med Sara. Jan och Sara grälar, varpå hon kör ut honom ur huset. Julstämningen dämpas.

Jan kommer dock tillbaka men bestämmer sig sedan för att lämna huset. Utanför har Jan ett samtal med Thomas när en upprörd kvinna, Carina, dyker upp. Väl inne i huset anklagar hon Erik för att ha ett förhållande med hennes man, Kennet. Sedan Jan talat om för Sara att han låtit sterilisera sig, försvinner hon gråtande till sin mor som gått och lagt sig.

Jan avkräver ett löfte av samtliga karlar att inte någon av dem är far till Saras barn. Tomten (Mats) återkommer och frågar efter Sara. Detta är tillräckligt för att Jan ska få för sig att Mats är far till Saras kommande barn, varpå han misshandlar honom. Då inträder Sara och förkunnar att hon under en resa till London låtit inseminera sig. Därför vet hon inte vem fadern är.

Ett år senare träffas familjerna igen ¿ i något förändrade konstellationer. Bl a kommer Erik tillsammans med Kennet, Jeanette (Gunnars dotter) har en ny pojkvän, Marika (Åkes och Ritas granne), som misstänktes vara lesbisk, har en karl, och Sara har fött ett färgat barn. (BW)

Pressreaktion Svensk filmografi

Flera av kritikerna anmärkte på att denna svarta komedi inte var tillräckligt svart och vass, att rollkaraktärerna redan i manus var alltför schablonmässigt tecknade och att filmen inte blev den moderna sedeskildring den kunde ha blivit. Andra höll fram hjärtlösheten och råheten i framställningen som positiva drag. Samtliga var dock överens om att skådespeleriet var utmärkt på alla händer.

Monika Tunbäck-Hanson, GP: "Det kunde ha blivit en svart komedi, en satir med skruv, en genomskådande moralitet över oseder i dag, eller åtminstone en ironisk skröna om den heliga familjens upplösning. Så blev det inte. (-)

Kjell Sundvall är en mycket driven regissör. Det är tempo i filmen och spelet är gott. Skådespelarna gör verkligen det mesta av sina roller som lever på det igenkännbara och på en medvetet överdriven typifiering. (-)

Vad är det då som fallerar? Manus av debutanten Monica Rolfner? Någonstans mellan Rolfner och Sundvall spårar historien ur. Det är sällan roligt med äktenskapsgräl, fylleprat och knullsnack, med skvallriga kvinnor och föräldrar som inte märker hur illa de behandlar sina barn. Det är svårt att hålla upp en förstorande skrattspegel framför våra fördomar utan att ta till för grovt. Filmen blir aldrig bisarr nog, inte svartrolig tillräckligt. Skratten fastnar ej ens i halsen, de kommer inte dit."

Sven E Olsson, Arbetet: "Jag är nog inte tillräckligt fanatisk julhatare för att uppskatta denna hårt svärtade komedi. Den är pladdrigt gapig utan att säga något. Den erbjuder egentligen bara en enda överraskning till det ganska enahanda hotet mot julefriden. Och varken manus eller regin har mäktat göra intressanta och levande karaktärer av det alltför stora typgalleriet; flera gånger tillgrips nödlösningen att en av de inblandade förklarar relationer och situationer för de andra och för oss.

Jägarna var förvisso en skarp thriller, men Kjell Sundvalls attack mot svenskt julfirande är en bomsalva ¿ med lösplugg i stället för vassa poänger."

Annika Gustafsson, SDS: "Att Kjell Sundvall vill fokusera dagens problem med splittrade familjer och en massa påtvingat umgänge som följd är begripligt. Däremot intresserar han och/eller manusförfattaren Monica Rolfner sig inte nämnvärt för att tränga djupare ned i de skilda individernas psyke så att vi i publiken kan få grepp om dem och förstå orsakerna till deras svagheter. Flera av männen framställs som korkade och klart chauvinistiska. (-)

Flera av kvinnorna är lösmynta, hämndgiriga och likaså elaka. Homofobin flödar. (-)

Stilmässigt skiljer sig inte filmen nämnvärt från tv-dramat. Överhuvudtaget ger resultatet intryck av att ha kommit till i hast utan ordentligt förarbete.

Någon psykologisk finlirare har Kjell Sundvall aldrig varit. Man skulle kunna tro att han strävat efter att göra en parodi men i så fall har han inte gått tillräckligt långt. För slutbilden kan man ändå inte tro på."

Alexander Hammarlöf, Expr: "De jobbiga grejerna tar aldrig slut och efter ett tag sätter sig skratten i halsen. I början är det kul att garva åt alla pinsamheter och gömma händerna i ansiktet när det blir som allra mest patetiskt. Sedan måste nåt annat komma. Det gör det aldrig.

En stor del av Sveriges skådespelargrädda finns med (-) och filmen känns rakt igenom välspelad. Men visst hade det blivit betydligt bättre om storyn skickats på remiss till manusdoktorn innan den hamnade i registolen."

Bo Ludvigsson, SvD: "Inspiration till filmens allt mer kaotiska julaftonsfirande har säkert hämtats från alla möjliga håll, kantänka från 70-talets teveserie Lödder och sängkammarfarser som utspelar sig under ett dygn, med utredande epilog något år senare. Jargong, tempo och temperament speglar dock det hektiska 1990-talets livsstil.

Humor är alltså ärendet. Och visst finns här att skratta åt, till och med kanske generat och igenkännande. En rad skådespelare (-) förefaller att ha haft rätt kul i Kjell Sundvalls till synes flyhänta instruktion. De höjer temperaturen genom att ibland ge sina tunna rollfigurer vassa kanter där så behövs.

Klichéerna och banaliteterna om manligt, kvinnligt, mänskligt och medelklassigt är förstås medvetna val av manusförfattaren Monica Rolfner i samarbete med Eva Callenbo och Harald Hamrell ¿ hur skulle vi annars få syn på oss själva och tankar i tiden!? Förenklingarna är både förutsättningen för och resultatet av formen. Risk för rundgång kring granen följer förstås på köpet. (-)

Som en Lorrysketch sprakar filmen till som ett tomtebloss, men den slocknar lika snabbt."

Helena Lindblad, DN: "Tomten är far till alla barnen är en hjärtlöst rolig satir över den moderna, svenska plastfamiljen med en väl avvägd blandning av komik och ångest. En mognare variant av Adam & Eva eller Vuxna människor tio år senare, då kärnfamiljsillusionerna är spräckta och äktenskapen har avlöst varandra.

En stor del av den svenska skådespelareliten, hämtad från såväl Dramaten som såporna, lånar sig till en rad träffande porträtt av egotrippade fyrtioåringar, som behandlar sina barn som klumpigt resgods på livets färd. (-)

Såväl Kjell Sundvalls regi som manusförfattaren Monica Rolfners text gör sig bäst när det gäller galenskaperna och elakheterna. Bristen på försonande drag hos karaktärerna ger filmen en utmanande råhet som känns ovanlig och uppiggande i en svensk komeditradition där alla alltid ska vara rätt hyggliga innerst inne.

De få 'sunda' gästerna runt Saras bord: Alexandra Dahlströms taggiga tonårsdotter (-) och Helena af Sandebergs urringade, sanningssägande singelbrud, känns därför onödigt överslätande och pliktskyldiga i sammanhanget."

Jens Peterson, AB: "Även om antalet tänkbara oroshärdar är onormalt stort i filmen känns upplägget trovärdigt. Det är också de olika typerna som befolkar den här djävulska festen, utmärkt spelade av en skicklig ensemble. (-)

Kjell Sundvall återvänder här till den sortens igenkänningskomik som gav oss klassikern Vi hade i alla fall tur med vädret.

Här är det svartsjuka som sätter igång en kedjereaktion av problem. Hemligheter som inte går att hålla hemliga, skvaller och misstänksamhet.

I den här världen finns inga goda. Folk vräker ur sig otrevliga åsikter om skälen att skaffa barn och adoptivbarn, och Dan Ekborgs cyniska rollfigur hävdar att alla människor går att köpa. Även barns tillgivenhet.

I Tomten är far till alla barnen får han rätt.

En dyster titt på den svenska familjen på tröskeln till 2000-talet."

Kommentar Svensk filmografi

Kjell Sundvall (f 1953) hade tidigare gjort biograffilmerna Lyckans ost (1983/20), I lagens namn (1986/18), Jägarna (1996/4) och Sista kontraktet (1998/6) och hade under tjugo år varit flitigt anlitad som TV-regissör. Efter Vi hade i alla fall tur med vädret (1980), en film som flera kritiker refererar till, har han bl a gjort den Prix Italia-belönade Jackpot, en rad TV-filmer om advokaten Rosenbaum (1993), och 1997 regisserade han tre Beck-filmer för TV.

Efter en karriär i TV-filmer och tvåloperor hade Katarina Ewerlöf (f 1959) här sin första stora uppgift i en biograffilm. Den löste hon så väl att hon tilldelades årets Guldbagge för bästa kvinnliga huvudroll.

Budgeten för Tomten är far till alla barnen omfattade 15,5 Mkr.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se