Originaltitel | Kristin kommenderar |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Barntillåten |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1946-09-03 |
Dagmar Ebbesen
Kristin Carlsson, hembiträde
Wanda Rothgardt
Marianne Hagström, senare gift Westman, novellillustratör
Gunnar Björnstrand
doktor Harald Westman, provinsialläkare/Vilhelm "Ville" August Westman, Haralds son, Mariannes man
John Elfström
Herman Karlsson, kallad Hamlet, vaktmästare på Karolinska institutet
Olle Florin
Olle Elving, advokat
Börje Mellvig
Torre, affärsman
Skrämmande resolut hembiträde (Dagmar Ebbesen) tar över hushåll där mor ammar medan hon ritar veckotidningsschejker, tvillingarna river lägenheten och far slarvar bort dem...
Gamle doktor Westman kommer förbi en pågående människoauktion i sin hemtrakt. Några mammor med barn skall auktioneras bort bland traktens bönder. Bland dem Kristin med sin mor. Ingen vill...
De flesta kritiker tyckte att Kristin kommenderar var en småtrevlig bekantskap. Peo i AB: (-) "Är en på det hela taget ganska smältbar historia, rar, troskyldig och lyckosam, stundom bara...
Skrämmande resolut hembiträde (Dagmar Ebbesen) tar över hushåll där mor ammar medan hon ritar veckotidningsschejker, tvillingarna river lägenheten och far slarvar bort dem på Norrmälarstrand.
Unga paret Westman har det snärjigt. Marianne ammar medan hon illustrerar ”Dubbelmorden i katakomberna” och Ville springer mellan grytor som kokar över och tvillingar som välter möbler över sig. Marianne ber Gud att för Villes skull sända dem ett hembiträde, och Gud hör bön. När vagnen med lillebror har två hjul över kajkanten uppenbarar sig Kristin och drar upp den. Sen tar hon över filmen. ”Släpp vagnen! Det här sköter jag! Inga män här inte!” Hon styr mot Fleminggatan 13, och när Marianne hoppfullt frågar om hon söker tjänst hos dem, svarar hon: ”Jag söker inte – jag TAR”.
Karlar är lata och enfaldiga drullar, när de inte är ärkeknölar. Det finns bara en man Kristin respekterar, och han är död. Fjanten i den här familjen översätter schejknoveller, men det ska det bli slut på. När Kristin är klar med lägenheten, tar hon itu med hans karriär. Ville försörjer sig på smörja – han ska bli läkare, och en välgörare hon känner ska bekosta studierna. Ville pluggar skallfogar medan Marianne ritar schejker och hejar på sin man. Ville blir läkare i en håla, och Marianne snyter ungar och lagar mat i en tjänstebostad så liten att spisen står i badrummet: ”Mamma! Potatisen är färdig och jag också!”
”Gode Gud om ändå Kristin vore här” snyftar Marianne när hennes rasande man tror att hon haft ihop det med en liderlig advokat, och Kristin knackar på med sitt trollspö. Närhelst någon behöver en rejäl avhyvling är hon där. Den gudasända får det första exemplaret av Villes doktorsavhandling: ”Kvacksalveriets psykologiska förutsättningar”, med dedikation. Föga anar författaren vad hans hemiträde gör de dagar hon inte krusar hans örngottsband. ”Det ska vara tyst i väntrummet, annars åker ni till polikliniken allihop!” ryter hon till patienterna i sitt proppfulla vardagsrum. Och när hon ordinerat en patient med magproblem fyra koppar blåbärssoppa, tar hon stolt fram ”Stora kanonstoppen! Doktor Westmans patent!” Doktor Westman …
När Ville får klart för sig att hans hembiträde kurerar folk med blåbär och hårt lindade lakan, är han på väg att sparka ut henne. Om kvacksalvare hjälper folk så är det till kyrkogården. ”Det finns gravkapell på sjukhusen också” svarar Kristin utan att vika en tum. Efter några turer berättar hon att Villes far räddade henne från en fattigauktion när hon var liten. Genom att i hemlighet betala Villes studier har hon velat betala tillbaka, och hennes ordinationer är gamle doktor Westmans recept. ”Och nu är han så god och tar itu med disputationen. Han går och tar på sig fracken medan jag ringer efter en bil. Seså, marsch!”
Ingen rår på rivjärnsvirtuosen Dagmar Ebbesen, en av de mest älskade skådespelarna i svensk filmhistoria. Hon spelade sin första filmhusa 1918, och i Hemslavinnor från 1923 gör hon sin paradroll: husassistenten Kristiana, som hon gjort succé med på scen. Filmen blev en sådan framgång att den gjordes igen, både 1933 och 1942. Ebbesen var med i sexton stumfilmer. Hennes berömda mimik är så precis att hon skulle ha klarat sig utmärkt utan ljud. Hon förlitade sig helt på sin teknik: ”Man ska inte improvisera. Då brusar man iväg, och då fördärvar man för sig.”
Robin Hood (Bengt Idestam-Almqvist) skrev i Stockholms-Tidningen vid premiären: ”Hur många gånger har Dagmar Ebbesen spelat den rejäla, riviga, godhjärtade fruntimret, som både steker biffar i köket och ordnar alla biffar för sina medmänniskor? Och alltid ser man henne med samma nöje. Denna journalistiskt hopsvängda film utnyttjar alla folkskådespelets slagkraftiga ingredienser, tangerar aktuella problem som hembiträdesnöden, barnrika familjers svårigheter, underläkarnas proletärtillvaro, trångboddheten, kvacksalveriet, utnyttjar arv från succéer som Hemslavinnor, Ungkarlspappan och Swedenhielms, frodas i Oscar Rydqvists skugga och lever högt på Dagmar Ebbesens magnifika förmåga att säga sanningens ord så det hörs och känns, Wanda Rothgardts karaktärsfasta ljuvhet, Gunnar Björnstrands sympatiskt slängiga humor och John Elfströms gudagåva att svänga till krumelurer.[…]”
Nina Widerberg (2015)
Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Dvd-titel i Sverige |
|
Regi | |
---|---|
Manus |
|
Idé |
|
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent | |
Scripta | |
Inspicient | |
B-foto | |
Stillbildsfoto |
|
Musikarrangör | |
Orkesterledare | |
Kläder | |
B-ljud | |
Förtexter |
Dagmar Ebbesen | Kristin Carlsson, hembiträde | ||
Wanda Rothgardt | Marianne Hagström, senare gift Westman, novellillustratör | ||
Gunnar Björnstrand | doktor Harald Westman, provinsialläkare/Vilhelm "Ville" August Westman, Haralds son, Mariannes man | ||
John Elfström | Herman Karlsson, kallad Hamlet, vaktmästare på Karolinska institutet | ||
Olle Florin | Olle Elving, advokat | ||
- | Ej krediterade: | ||
Börje Mellvig | Torre, affärsman | ||
Per Oscarsson | Jan Westman, Villes och Mariannes son | ||
Ann-Charlotte Bergman | Maj Westman, Villes och Mariannes ena tvillingdotter som vuxen | ||
Margit Pettersson | Sonja Westman, Villes och Mariannes andra tvillingdotter som vuxen | ||
Bojan Westin | Ella Brukshage, Jans träff | ||
Arne Lindblad | Hansson, vaktmästare på tidningsförlaget Leander & Jonsson | ||
Ivar Kåge | medicinprofessor | ||
Gabriel Alw | medicinprofessor, examinatorn | ||
Carl Deurell | promotorn | ||
Tord Stål | docent, opponent vid Villes disputation om kvacksalveriets psykologiska förutsättningar | ||
Tor Borong | busen på undersökning | ||
Åke Engfeldt | kandidat Rundqvist, medicine studerande | ||
Magnus Kesster | patienten på könspolikliniken | ||
Helge Karlsson | auktionsförrättaren | ||
Hugo Hasslo | skjutsbonden | ||
Hanny Schedin | Anna-Lisa Carlsson, Kristins mor | ||
Mariane Orlando | Kristin som barn | ||
Nils Jacobsson | Djurgårds-Kalle | ||
Karla Wiberg | Djurgårds-Kalles Emma | ||
Olle Hilding | Johan, en gubbe på auktionen | ||
Gull Natorp | döva Hanna, patient hos Kristin | ||
Inga-Lill Åhström | patient hos Kristin | ||
Signe Wirff | patient hos Kristin | ||
Margit Andelius | portvaktsfrun på Gaffelgränd 4 i Gamla Stan | ||
Nils Dahlgren | pantlånaren | ||
Sif Ruud | Vilma Persson, platssökande | ||
Ulla Malmström | den platssökande Faluflickan | ||
Margit Jonje | den platssökande Jönköpingsflickan | ||
Kristina Ranå | den platssökande Karlstadsflickan | ||
Margaretha Bergström (som Margaretha Spång) | en sjuksköterska | ||
Vera Fränkel | en sjuksköterska | ||
Sten Hedlund | en läkare | ||
Brita Öberg | städerskan på Karolinska institutet | ||
Nils Nordståhl | redaktör på förlaget Leander & Jonsson | ||
Erland Colliander | Anders Petter Nilsson, gubbe på auktionen | ||
Svea Holst | en kvinna i porten till Gaffelgränd 4 | ||
Signhild Björkman | fröken Berg, advokat Elvings sekreterare | ||
Ulf Eriksson | Kalle, Elvings springpojke | ||
Sture Djerf | en poliskonstapel | ||
Asta Jonsson | Maj Westman som liten | ||
Ann Jansson | Sonja Westman som liten | ||
Birgit Linder | flickan på resebyrån | ||
Allan Adelby (som Otto Adelby) | en gubbe på auktionen | ||
Gösta Holmström | en student i Stadshuset | ||
Mauritz Strömbom | en doktor i Stadshuset | ||
Brita Borg | en dansande på restaurangen | ||
- | Bortklippta i den slutliga filmen: | ||
Olav Riégo | en medicinprofessor | ||
Willy Peters | en ung herre |
Produktionsbolag | AB Kungsfilm | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Kungsfilm | 1946 | |
Distributör i Sverige (DCP) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 2017 | |
Distributör i Sverige (DVD) | Studio S Entertainment | 2014 | |
Laboratorium | AB Kinocentralen | ||
Utrustning | Kirurgiska Instrument Fabriks AB (KIFA) | (kirurgisk instrumentutrustning från) | |
Smink | Firma Carl M. Lundh AB |
Gamle doktor Westman kommer förbi en pågående människoauktion i sin hemtrakt. Några mammor med barn skall auktioneras bort bland traktens bönder. Bland dem Kristin med sin mor. Ingen vill ha dem tillsammans, utan det verkar som om de måste skilja på sig. De blir förtvivlade och ber att få slippa. Dr Westman tycker synd om dem och lovar att ta hand om dem båda. Dr Westman tycker att hela förfarandet är anstötligt.
Efter några decennier möter vi gamle Westmans son Vilhelm, på väg till sitt förlag för att försöka få ut ytterligare ett förskott. Han har tvingats sluta med sina medicinska studier av ekonomiska skäl och försörjer sig som översättare för den kolorerade veckopressen.
På förlaget träffar Vilhelm Marianne, som länge illustrerat hans översättningar utan att de varit medvetna om varandra. De gifter sig och får barn. Båda arbetar hemma och genom barnen och deras egen opraktiskhet blir det snart ett lätt kaos.
Vilhelm och Marianne beslutar sig för att annonsera efter ett hembiträde. Detta visar sig lättare sagt än gjort. Alla som svarar på annonsen vänder i dörren när de ser oredan och barnen.
Under en promenad stöter Vilhelm ihop med Kristin. Kristin räddade honom ur en pinsam situation, när han hade "tappat" ett av barnen. Kristin studerar Vilhelm noga och efter diverse turer accepterar hon arbetet som hembiträde. Kristin tar snabbt kommandot i hemmet.
Både Vilhelm och Marianne anar något lurt med Kristin, men de är så tacksamma, att de inte bryr sig om det. Kristin får Vilhelm att börja studera medicin igen genom att ordna en hemlig donation åt honom genom en advokat. Advokaten blir förtjust i Marianne och försöker vid ett tillfälle att förföra henne. Till slut avslöjar Marianne att pengarna hela tiden kommit från Kristin.
Kristin har en kvacksalverimottagning i Gamla Stan, vilken visar sig vara en ganska lukrativ rörelse. Kristin försvarar sig med att hon aldrig tar några risker med sina patienter. Marianne lovar att inte avslöja henne.
Vilhelm får sin examen och de flyttar till en mindre stad där Vilhelm arbetar som underläkare. Vilhelms gamle vän Torre avslöjar under narkos att Marianne varit otrogen med advokaten. Allt rasar för Vilhelm som vägrar att tro på Marianne. Kristin kallas in igen och hon reder snabbt upp det hela.
Samma dag som Vilhelm skall doktorera på en avhandling om kvacksalveriets psykologiska orsaker får han reda på att han studerat till läkare på pengar som kommit från Kristins mottagning. Till att börja med vägrar han att genomföra disputationen. Då avslöjar Kristin att det var henne som Vilhelms far räddade från fattigauktionen och att allt hon lärt sig om medicin kommer från Vilhelms far, som ofta använde lite jordnära metoder i sin praktik.
Allt slutar med klang och jubel och doktorsdisputation i Stadshuset.
Censurnummer | 81145 |
---|---|
Datum | 1952-09-13 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 2535 meter |
Kommentar | Speltid: 93 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0. |
Censurnummer | 70394 |
---|---|
Datum | 1946-08-08 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2635 meter |
Kommentar | Speltid: 96 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | AGA-Baltic |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2635 meter |
Akter | 5 rullar |
Dialogspråk |
|
De flesta kritiker tyckte att Kristin kommenderar var en småtrevlig bekantskap. Peo i AB: (-) "Är en på det hela taget ganska smältbar historia, rar, troskyldig och lyckosam, stundom bara kanske litet för mycket lik de noveller till den kolorerade veckopressen, som filmens unge hjälte översätter och som hans maka illustrerar. Tack vare manusförfattaren Gustaf Edgren (med Gardar Sahlberg som hjälpreda) går det regissören Gustaf Edgren väl i händer hela tiden. (-)
I och med (Kristin) får författarna också med problemet läkarna contra kvacksalvarna, men det är framför allt typen man velat åt -- en blandning av Hemslavinnors gamla rivjärn och Swedenhielms buttra Boman. (Dagmar Ebbesen) spelar sin Kristin storartat, ler och slår ihjäl med samma varma själ och svarar förstås för de riktiga replikfemettorna. John Elfströms vaktmästare på Karolinska bidrog också till muntrationen. Publiken föreföll i hög grad belåten med kvällen, man viskade i korridorerna något om att det här i alla fall var en film med innehåll."
Anders Helén i Expr: "Kristin kommenderar med besked i Palladiums svenska premiärfilm! Men det är lika bra att säga ifrån nu med en gång, att man för en gångs skull går road och nöjd från ett svenskt lustspel. Historien om den fattiga läkarfamiljen, som utan att veta om det får hjälp av en kvacksalverska, är både fyndigt och lustigt turnerad. Flera repliker -- av märket Gardar Sahlberg -- går in direkt, och hela filmen sitter man och har småtrevligt.
Det är klart att man kan klanka på än det ena än det andra. Nog känner man igen tongångar från åtskilliga andra filmer av samma typ, visst dyker det upp en och annan patentreplik, men vad spelar det för roll, när man i stort har det trivsamt och roligt! Gustaf Edgren kan konsten att göra filmer av det här slaget och här har han lyckats alldeles utmärkt. Handlingen flyter i stort sett förvånansvärt smidigt och snabbt.
Och Dagmar Ebbesen, som givitvis spelar Kristin, gör en rejäl studie av den typ, som hon behärskar till virtuositet."
Dagmar Ebbesens insats framhölls av flera kritiker. Robin Hood i StT: "Hur många gånger har Dagmar Ebbesen spelat den rejäla, riviga, godhjärtade fruntimret, som både steker biffar i köket och ordnar alla biffar för sina medmänniskor? Och alltid ser man henne med samma nöje. Denna journalistiskt hopsvängda film utnyttjar alla folkskådespelets slagkraftiga ingredienser, tangerar aktuella problem som hembiträdesnöden, barnrika familjers svårigheter, underläkarnas proletärtillvaro, trångboddheten, kvacksalveriet, utnyttjat arv från succéer som Hemslavinnor, Ungkarlspappan och Swedenhielms, frodas i Oscar Rydqvists skugga och lever högt på Dagmar Ebbesens magnifika förmåga att säga sanningens ord så det hörs och känns, Wanda Rothgardts karaktärsfasta ljuvhet, Gunnar Björnstrands sympatiskt slängiga humor och John Elfströms gudagåva att svänga till krumelurer.
Regissören Gustaf Edgren förstör aldrig ett stoff, alltid blir det ett mänskligt korn här och där, men det skulle inte skada om han moderniserade sin stil litet grand. Närkingar var visserligen en bra folkfilm, men det är länge sedan och vi skriver nu 1946."
Kristin kommenderar kan ses som en hyllning till Dagmar Ebbesen. "Den eviga pigan" i svensk film fick här en huvudroll som var direkt skriven med henne i tankarna. Under fem decennier -- från debuten 1913 till sin död 1954 -- var Dagmar Ebbesen verksam inom svensk film och hon blev tveklöst en av de folkkäraste skådespelarna i svensk filmhistoria. (SG)
Inspelningen av Kristin kommenderar påbörjades 29.4.1946 och avslutades 29.5.1946. Den klarades alltså av på 23 arbetsdagar, därav 5 dagar för exteriörerna. Detta var en osedvanligt kort inspelningstid för en svensk långfilm. Normala inspelningstiden var vid denna tid 6 veckor (42 dagar), och de allra flesta filmkontrakt gjordes upp med utgångspunkt härifrån. (GW)
(23 inspelningsdagar) | 1946-04-29 | 1946-05-29 | ||||
Filmstaden | Råsunda | Sverige | ||||
Skansen | Stockholm | Sverige | ||||
Gamla Stan | Stockholm | Sverige | ||||
Norr Mälarstrand | Stockholm | Sverige | ||||
Stockholms stadshus | Stockholm | Sverige |
Sverigepremiär | 1946-09-03 | Skandia | Borås | Sverige | 96 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
1946-09-03 | Victoria | Göteborg | Sverige | 96 min | ||
1946-09-03 | Palladium | Stockholm | Sverige | 96 min | ||
Urpremiär | 1946-09-03 | Skandia | Borås | Sverige | 96 min | |
1946-09-03 | Victoria | Göteborg | Sverige | 96 min | ||
1946-09-03 | Palladium | Stockholm | Sverige | 96 min | ||
TV-visning | 1957-09-05 | Sverige | 92 min | |||
1958-08-10 | Sverige | 92 min | ||||
1961-06-25 | Sverige | 92 min | ||||
1972-10-20 | TV1 | Sverige | 92 min | |||
1980-11-16 | TV2 | Sverige | 92 min | |||
1986-04-27 | TV2 | Sverige | 92 min | |||
1991-05-05 | TV3 | Sverige | 92 min | |||
1991-10-27 | TV3 | Sverige | 92 min | |||
1997-07-15 | SVT2 | Sverige | 92 min | |||
1997-09-07 | SVT1 | Sverige | 92 min | |||
2003-01-20 | SVT1 | Sverige | 92 min | |||
2004-12-06 | SVT1 | Sverige | 92 min | |||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2009-11-15 | |||||
2009-11-24 | ||||||
TV-visning | 2013-09-16 | SVT1 | Sverige | |||
Dvd-release | 2014-05-14 | Sverige | (utgiven i samlingen "Den stora Hembiträdesboxen") | |||
TV-visning | 2015-07-28 | SVT1 | Sverige | |||
2018-08-13 | SVT1 | Sverige | ||||
2020-11-17 | SVT1 | Sverige | ||||
2022-12-13 | SVT1 | Sverige | 96 min |
Originaltitel | I'm Getting Better Every Day | |
---|---|---|
Kompositör | Mark Strong | |
Textförfattare | Mark Strong | (engelsk text) |
Karl-Ewert | (svensk text 1923) | |
S.S. Wilson | (svensk text 1923) | |
Sångare | Wanda Rothgardt | |
Gunnar Björnstrand |
Originaltitel | Amours divins, ardentes flammes. Ur La belle Hélène | |
---|---|---|
Kompositör | Jacques Offenbach | (1864) |
Textförfattare | Henri Meilhac | (fransk text 1864) |
Ludovic Halévy | (fransk text 1864) | |
Palle Block | (svensk text 1865) | |
Sångare | Wanda Rothgardt |
Originaltitel | Säg det i toner | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1929) |
Textförfattare | Karl-Ewert | (1929) |
Originaltitel | I sjunde himlen | |
---|---|---|
Kompositör | Georg Enders | (1927) |
Textförfattare | Nils-Georg = Nils Perne & Georg Eliasson | (1927) |
Originaltitel | Väva vadmal |
---|
Originaltitel | Tänker du att jag förlorader är |
---|
Originaltitel | 'Tis the Last Rose of Summer | |
---|---|---|
Textförfattare | Thomas Moore | (1805 efter en irländsk folkmelodi) |
Originaltitel | Sov Dukke Lise | |
---|---|---|
Kompositör | Elith Worsing | (1920) |
Textförfattare | S.S. Wilson | (svensk text 1920) |
Ludvig Brandstrup | (dansk text 1920) |
Originaltitel | Tango mélodique (J. Sylvain) | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain |
Originaltitel | Medima-fox | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain |
Originaltitel | La marche du sacre. Ur Le prophète | |
---|---|---|
Kompositör | Giacomo Meyerbeer | (1849) |
Advokater |
Auktion/människo- |
Avhandling |
Doktorsdisputation |
Donation |
Förlag/veckopress |
Hembiträden |
Kvacksalveri |
Läkare |
Medicin |
Narkos |
Operationer |
Opponent |
Sjukhus |
Stockholm/Gamla Stan |
Stockholm/Skansen |
Stockholm/Stadshuset |
Studerande/medicine |
Vaktmästare |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2630 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2621 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Kristin kommenderar. En filmkomedi av Gardar Sahlberg och Gustaf Edgren efter en idé av Teodor Berthels. |
Omfång | 161 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|
Ljudtyp | Ljud |
---|---|
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | DCP |
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | H264 |