Ungdom i fara (1946)

Media (34 st)

Originaltitel	Ungdom i fara
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Per G. Holmgren
Manus	Per G. Holmgren
Förlaga	Vi i våran klubb (Radioprogram)
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Svensk Talfilm
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1946-11-11

Medverkande

Kenne Fant (som Carl-Henrik Fant)
Wille Nilsson

Nita Värhammar
Karin, Willes flickvän, klubbordförande

Per Oscarsson
Stickan, Karins bror, medlem i klubben

Anna-Stina Osslund
Britt, Stickans flickvän, medlem i klubben

Anders Andelius
Emanuel Sebastian Johansson, kallad Pluto, medlem i klubben

Nils Åsblom
Lille, medlem i klubben

Visa fler

Handling

Wille Nilsson, en ung man med trassliga hemförhållanden, står med några kompisar inför rätta anklagad för bilstöld. Medan kompisarna döms till fängelse, har Wille tur och slipper...

Visa hela handlingen

Press

StT (Robin Hood) "En tredjedel av scenerna i Ungdom i fara har blivit för långsamma, tafatta och bleksiktigt predikomässiga, en tredjedel en aning för amerikanskt gangsteraktiga, en...

Visa all press

Wille Nilsson, en ung man med trassliga hemförhållanden, står med några kompisar inför rätta anklagad för bilstöld. Medan kompisarna döms till fängelse, har Wille tur och slipper undan med villkorligt straff. Han har också tur med den övervakare som utses, socialassistenten Bo Wärn, som lyckas ordna både bostad och jobb.

Wille har haft samröre med Ärret, ledare för en liga av unga småbrottslingar, och denne ser den villkorliga domen som ett förräderi av Wille; han måste ha tjallat för att rädda sitt eget skinn. Ärret bestämmer sig för att hämnas på Wille.

Wille har hållit ihop med Karin en tid, men åtminstone Wille har hittills inte förmått ge ord åt sina känslor. Först nu, efter domstolsutslaget och efter det att han fått klart för sig att också Ärret lägger an på henne, förmår de tala ut och närma sig varandra. Det sker hemma hos Bo, sedan denne gått ut "för att uträtta ett ärende".

Bo gör Karin entusiastisk med förslaget att hon och hennes vänner ska bilda en klubb. Det skulle vara en meningsfull fritidssysselsättning för både Wille och många andra ungdomar. Och Bo kan hjälpa till att få tag på lokal.

Karin har inga svårigheter att lansera klubbidén. Snart jobbar ett gäng ungdomar med att ställa i ordning den lokal Bo ordnat.

Ärret får vetskap om att Willes nya arbetsplats är en bilverkstad och ser till att verkstadsägaren underrättas om Willes kriminella förflutna. Wille kallas in till chefen för samtal, och när han hör vad det är fråga om, känner han sig omedelbart provocerad och skriker ut sin uppriktiga mening om folk av chefens sort. Han väntar inte på att bli utsparkad. Han går självmant.

Saken har utvecklats som Ärret hoppats. Nu är det dags att handla. Willes förtvivlan ska utnyttjas. Han ska luras att gå rakt i armarna på polisen med en väska fylld av stöldgods från en kupp, Ärrets liga planerar.

Karin anar dock oråd. Willes kontakter med Ärrets underhuggare kan bara leda i en riktning. Hela klubben, förstärkt med Bo, sätts i arbete med att ta reda på vad som är i görningen. Klubbens spaningar ger sent omsider resultat. Bevakning av ligans tillhåll, en pråm, har givit tillräckliga upplysningar. Och medan polisen genom ett telefonsamtal skickas till pråmen, där de verkliga förövarna av stöten kan gripas, räddas Wille i sista stund från att gå i Ärrets fälla.

Wille vill först inte tro på de avslöjanden han får lyssna till i klubblokalen men inser sedan vidden av den komplott han varit utsatt för.

Wille och Karin vandrar från lokalen hand i hand.

Pressreaktion Svensk filmografi

StT (Robin Hood) "En tredjedel av scenerna i Ungdom i fara har blivit för långsamma, tafatta och bleksiktigt predikomässiga, en tredjedel en aning för amerikanskt gangsteraktiga, en tredjedel för 30-talets franska med dimmiga kajer och våta regnrockar i Rembrandtljus. Vad filmen har att säga kan ingen anmärka mot: den moderna ungdomens snedsprång beror ofta på trångboddheten och hemmamiljön -- de har ingenstans att ta vägen under fritiden annat än till kaféer och danshak, de känner inga andra nöjen och så blir de som de blir. -- Men här är det fråga om hur detta konstaterande av faktum omsatts i film.

Och där är det lätt att komma med anmärkningar, hur många som helst. Men man drar sig. Ty man har på känn att Ungdom i fara i all sin tafatthet, alla sina överdrifter och överspelningar ger en riktig bild av den svenska ungdomen av i dag, dess konflikter och andliga nöd. Och tafattheten finns inte i alla scener, många är tvärtom starka och bra."

MT (Nils Beyer): "Det är en alldaglig, alltför alldaglig historia. Filmen redogör för den med en viss avväpnande ärlighet. Originell är den inte ett ögonblick, och de artistiska kvaliteterna skall vi tala lågmält om. (-)

Men det är trots allt något välmenande i P. G. Holmgrens manuskript, som gör att man inte vill avfärda filmen som en dilettantisk produkt. Författaren-regissören har åtminstone inte gjort sensation av ämnet. Han har inte uteslutande tänkt sig en affärsspekulation i de missanpassades tragiska öde. Men samtidigt går det inte att blunda för att filmen är ytterst valhänt regisserad och att skådespeleriet i viss utsträckning är den rena amatörteatern."

DN (Jerome): "Holmgrens manuskript har sina longörer, men som regissör lyckas han skapa en realistisk atmosfär kring sina figurer, som håller intresset uppe för dem. Holmgren tycks känna de förhållanden han skildrar, och han undviker lyckligt chargeringar. Han rör sig varken med djävlar eller änglar, men väl med skumraskfigurer och idealistiska ungdomsvårdare.

Carl Henrik Fants skildring av den buttre inåtvände 'Wille' är en prestation; den unge skådespelaren har uppenbarligen förmåga att ta regi. Om djupare talang finns får väl framtiden utvisa."

Kommentar Svensk filmografi

Bibi Rybrants (1909--1959) och Gösta Rybrants (1904--1967) radioserie "Vi i våran klubb" sändes mellan 18.1.1944 och 1.6.1946. Serien utkom som roman med samma titel 1945.

Filmen fick urpremiär på Grand i Hässleholm den 11.11.1946 därför att den till mycket stor del var inspelad i Hässleholmstrakten, upplyser tidningen Norra Skåne i Hässleholm. Ungdom i fara spelades in under juni och juli 1946.

Dagen efter urpremiären i Hässleholm recenserades filmen i Norra Skåne av signaturen Benson som tyckte att den "förföll till pojkboksromantik så småningom". Benson var identisk med Bengt Bedrup, senare sport!journalist i TV.

Anledningen till skillnaden i längd mellan första granskningskopian och de kopior som sedan släpptes ut, var att granskningskopian från början saknade förtexter.

I samband med första filmreformen i början av 1950-talet ansökte filmbolaget om att få filmen befriad från nöjesskatt. Anhållan avslogs den 2.7.1955.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se