Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Fängelse : En moralitet för filmen
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1949-03-19

Medverkande

Doris Svedlund
Birgitta Carolina Söderberg, 17 år

Birger Malmsten
Thomas, författare

Eva Henning
Sofi, Thomas fru

Hasse Ekman
Martin Grandé, filmregissör

Stig Olin
Peter, far till Birgitta Carolinas barn

Irma Christenson
Linnéa, Birgitta Carolinas syster

Visa alla medverkande

Handling

Filminspelning pågår. Regissören Martin Grundé blir i ateljén uppsökt av sin gamle matematiklärare Paul, som nyss kommit ut från sinnessjukhus. Han vill intressera Martin för en...

Visa hela handlingen

Press

Arbetaren (Lasse Bergström): "Det förefaller -- försiktigt sagt -- som Ingmar Bergman med Fängelse skapat den mest egenartade svenska filmen sen Hets. Irrationell, formsprängande,...

Visa all press


Relaterat

Boka filmen

Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.

Boka film ur filmarkivets digitala samlingar

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Internationell titel
Distributionstitel
Censurtitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Scripta
Inspicient
B-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Passare
Musikarrangör
Snickare
Rekvisita
Smink
Övrig medarbetare
Speaker

Medverkande

Doris Svedlund Birgitta Carolina Söderberg, 17 år
Birger Malmsten Thomas, författare
Eva Henning Sofi, Thomas fru
Hasse Ekman Martin Grandé, filmregissör
Stig Olin Peter, far till Birgitta Carolinas barn
Irma Christenson Linnéa, Birgitta Carolinas syster
Anders Henrikson Paul, Martins förre matematiklärare
Marianne Löfgren Signe Bohlin, pensionatsvärdinna
Bibi Lindkvist inneboende på pensionatet
Curt Masreliez Alf, Peters kumpan
- Ej krediterade:
Anita Blom Anna, Signes kusindotter
Arne Ragneborn Annas fästman, brevbärare
Carl-Henrik Fant Arne, skådespelare
Inger Juel Greta, skådespelerska
Torsten Lilliecrona filmfotografen
Segol Mann belysningsbasen
Börje Mellvig poliskommissarien
Åke Engfeldt ena kriminalpolisen
Gösta Ericsson andra kriminalpolisen
Åke Fridell Magnus, operasångare, inneboende på pensionatet
Lasse Sarri Lasse, pojken i källaren
Britta Brunius Lasses mamma
Gunilla Klosterborg mörk dam
Ulf Palme en man i Birgitta Carolinas dröm
Sven Björling en filmarbetare i ateljén
Inga Lindeström sminkösen i ateljén
Chris Poijes scriptan i ateljén
Karl Öhman filmarbetare i ateljén
Harry "Snilleblixten" Karlsson filmarbetare i ateljén
John W. Björling en man i Birgitta Carolinas dröm
Britta Holmberg Birgitta Carolinas mammas röst i drömmen (endast röst)
Umberto Goretti skådespelare i stumfilmsfarsen
Alfredo Goretti skådespelare i stumfilmsfarsen
Enrico Goretti skådespelare i stumfilmsfarsen
- Bortklippt i den slutliga filmen:
Rune Lindström prästen (bortklippt)

Bolag

Produktionsbolag Terrafilms Produktions AB
Distributör i Sverige (35 mm) AB Terrafilm 1949
Distributör i Sverige (DVD) Studio S Entertainment 2007
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

Filminspelning pågår. Regissören Martin Grundé blir i ateljén uppsökt av sin gamle matematiklärare Paul, som nyss kommit ut från sinnessjukhus. Han vill intressera Martin för en filmidé. Huvudtanken är att helvetet finns här på jorden. Djävulen regerar.

Martin berättar om Pauls idé för Thomas, som är författare, och dennes fru Sofi. Thomas säger att han har huvudpersonen till en film om helvetet på jorden. Han berättar om en intervju han gjort med en gatflicka, Birgitta Carolina Söderberg. Hon bor hos sin syster Linnéa, som arbetar på Systembolaget.

Detta var prologen, säger en berättare som sedan läser upp produktionsuppgifter.

Det har gått sex månader.

Birgitta Carolina föder ett barn. Hon vill behålla det men övertalas av "fästmannen" Peter, anställd på Posten, och Linnéa att lämna bort det. Linnéa tar barnet och går.

Thomas och Sofi är ensamma hemma. De är omgivna av ett batteri flaskor och glas. Han sätter sig vid skrivmaskinen, och hon frågar vad han skriver. Ett brev som förklarar varför du och jag tar livet av oss, svarar han. Efter en stunds fortsatt ordväxling slår hon ner honom med en flaska.

Polisen frågar efter Birgitta Carolina. Hon lyckas smita ner i källaren, där hon träffar en liten pojke, som gömmer sig för sina föräldrar. Han visar henne sin hemliga skatt, en kniv. När hans mamma ropar på honom, ger han sig av, och strax därpå hittar också polisen Birgitta Carolina.

När hon förs in på polisstationen, finns också Thomas där. Han vill erkänna att han har mördat sin fru.

Peter lyckas få Birgitta Carolina frisläppt. Hon har fast anställning på EPA, säger han.

Polisen följer Thomas hem, där han inte kan finna något lik men väl ett brev från Sofi. Hon har funnit för gott att de skiljs.

Vid en korvkiosk träffar Thomas Birgitta Carolina och Peter, vilken strax lämnar de andra två ensamma.

Thomas tar Birgitta Carolina med till ett pensionat, där han sedan gammalt känner värdinnan, Signe Bohlin. De får ett vindsrum.

Nästa dag blir Birgitta Carolina vittne till hur värdinnans dotter berättar för en ung man att hon är med barn. Mannen säger att han älskar henne.

Thomas letar i vindsgömmorna fram en åldrad filmprojektor, som han lekt med som barn. Han visar en film, en gammal fars och trickfilm, en pastisch på Méliès' naivt groteska filmstil. Birgitta Carolina skrattar upprymt.

Birgitta Carolina berättar om en dröm som började otäckt men slutade lyckligt. Av en sorgklädd flicka fick hon en vacker sten.

När Birgitta Carolina faller i sömn, fortsätter drömmen. Den blir allt mer fasansfull. Till sist lyfts en baby (en docka) ur ett litet badkar. Babyn blir till en gädda som får ryggraden knäckt.

Efter uppvaknande får Thomas henne att berätta om det som trycker henne -- barnet som togs ifrån henne.

Det är morgon. I tidningen läser Peter att ett babylik hittats.

Han söker upp Sofi, som han finner hos Martin, och berättar var Thomas finns. När hon kommer till pensionatet, är Thomas ensam. Han älskar Birgitta Carolina och vill hjälpa henne, säger han.

Birgitta Carolina har återvänt till Peter och Linnéa, och när Thomas kommer till lägenheten, ber hon honom gå. Hon tänker stanna där hon nu är.

Peter sammanför henne med en kund som hon öppet visar sin avsmak inför, varpå denne svarar med öppet våld. Han bränner henne med en glödande cigarett.

Hon går ner i källaren, där hon tar fram den gömda kniven. Inre röster säger henne att självmord inte är något att frukta.

Peter hittar henne ögonblicket innan hon faller ihop död.

Jag kommer hem nu, säger Thomas till Sofi, om du vill. Det vore bättre om jag kunde säga, att jag inte vill, svarar hon.

Martin har just avslutat en arbetsam natt i filmateljén, då Paul dyker upp och frågar hur det går med hans filmidé. Den håller inte, menar Martin. Filmen skulle sluta med en fråga. Och så finns det ingen att ställa frågan till.

-- Om man inte tror på Gud, säger Paul.

-- Och det gör man inte, säger Martin.

-- Ja, då finns det ju ingen utväg, säger Paul.

Ett gonggong-slag ljuder.

Censur / granskning

Censurnummer 75006
Datum 1949-03-18
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2160 meter
Längd efter klipp 2150 meter
Kommentar Granskningskopians aktlängder före censurklipp: 525-480-485-290-380 = 2160 m - 79 minuter. Censurklipp i akt 5: förkortning av scener i samband med självmord (10 meter). Aktlängder efter censurklipp: 525-480-485-425-235 = 2150 m - 79 minuter. Aktlängder: 525, 480, 485, 290, 380.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem AGA-Baltic
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2150 meter
Längd i minuter 79 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Arbetaren (Lasse Bergström): "Det förefaller -- försiktigt sagt -- som Ingmar Bergman med Fängelse skapat den mest egenartade svenska filmen sen Hets.

Irrationell, formsprängande, fylld av hetsig oppositionslusta mot liv och tvång, matad med poetiska övertoner och grällt patetiska mörkinslag, har den kanske inte blivit något fläckfritt konstverk, men fläckarna betyder -- här liksom i Hets -- mindre. Det viktiga är att Bergman, när han nu verkligen fått ge sig in på ett filmexperiment, lyckats så överväldigande bra och att Fängelse faktiskt kan komma att betyda en hel del för framtidens svenska film -- den har nämligen varit förhållandevis billig att göra. (-)

Händelseförloppet är oerhört vindellöpande och mer än kärnpunkten hinner man knappast få in i en analysram. I stället vill jag närmare gå in på formförnyelsen. Inledningen har kanske ett ganska krystat sätt att få in det som brukar kallas förtexter, men idén att parallellkoppla scener från filmstudion med själva händelseförloppet ger redan från början ett mellantonläge åt filmen. Utomordentligt fint väver också Bergman ihop de trådar som han lite planlöst nystat upp -- några småtåtar hänger väl fortfarande kvar sen allt ska vara slut, men det betyder faktiskt så lite i detta rika verk. Perfekt är filmen rent rytmiskt -- ett mindre antal scenskarvar än vanligt beror på att Bergman låtit fotografen Göran Strindberg göra långåkningar i rummet och därmed fördelaktigt dämpat ner den värsta hetsigheten. Som scenmakare med sinne för filmbildens liv framträder han här som mer än vanligt fantasifull: ett långt meningsfullt drömavsnitt är mycket suggestivt och inte alls så överlastat med reminiscenser från franskt avantgarde och realismen är aldrig så starkt framhävd, att mellanläget förstoras."

MT (Nils Beyer): "Ingmar Bergmans nya film, som han både skrivit och regisserat själv, kommer att ge upphov till filmestetiska essayer. Den är nämligen filmen, som är annorlunda. Och allt detta annorlunda förbryllar åskådaren så att det dröjer en god timme, innan han upptäcker, att manuset är ett pekoral. (-)

Men har manuskriptförfattaren kommit till korta i sitt försök att ge oss en livsbild ur nya och överraskande aspekter, så har inte regissören gjort det. De realistiska scenerna har en skärpa, som endast Ingmar Bergman kan åstadkomma i svensk film. Ingen kan handskas så djävulskt skickligt med sina skådespelare, låta dem säga repliker som aldrig sagts förut och sätta in dem i kusligt suggestiva eller överraskande komiska bilder. Hur lever inte deras ansikten framför kameran -- det lilla ångestjagade fnasket, som Doris Svedlund gör, och Eva Hennings märkvärdigt äkta och levande kvinnostudie, Stig Olins otäcka sutenörtyp, Birger Malmstens skäggige fyrtiotalist och Irma Christensons kalla och kloka barnamörderska."

StT (Robin Hood): "...Fängelse är ingen vanlig film. Det är första gången Ingmar Bergman träder fram helt som sin egen. Egen idé, eget manus, egen utformning utan hjälp av rutinerat filmfolk. Och Fängelse har blivit mera bergmansk än någon tidigare film. Här visar han sitt rätta ansikte. Det har utpräglat 20-talistiska drag, man blickar ut över 20- och 40-talet mot framtiden. En märklig film. Det nya sätt att känna och se, som bor i en ny filmgeneration, har ännu aldrig uttryckts med sådan konsekvens och styrka. Säkert till mycken förargelse för de konservativa, som vill att världen, även filmvärlden, skall stå stilla, och säkert till innerlig fröjd för dem, som vill att den skall röra sig. För första gången sedan 25 år går åter Sverige i spetsen för den universella filmutvecklingen. (-) Man må dra vilka konsekvenser man vill ur Bergmans förkunnelse. Ett är säkert: ingenting i det skenbart bisarra bildspråket, i de surrealistiska drömmarna, i symbolbilderna av den döda fisken, i kamerans beräknade rörlighet, är gjort för en ytlig effekts skull. Allt är känt inifrån. Därför fascinerar filmen. Som regissör kan Bergman ännu ej alltid fullkomligt förverkliga sina intentioner. Men den väg han stakat ut åt sig bör han få följa."

DN (C B-n): ". . . gång på gång svarar regi och fotograf för fullträffar: måltiden hos fru Göransson är sålunda en verklig praktstudie i kusligt småborgerliga måltidsvanor, och vindsinteriören med alla de uppstoppade fåglarna är en skickligt insatt effekt med atmosfär både av Hitchcock och av Östermalm. Det är regissör Ingmar Bergman när han är som allra bäst, denna lek av hopplöst övergivna unga människor bland barndomens leksaker med speldosor ur det förflutna och med en leksakskinematograf som spelar den tokigaste av amerikanska skräckfarser från den tid kinematografen ännu var oerhört ung. Andra gånger är man alls inte lika säker på filmens artistiska valör. Birgitta Carolina har en dröm byggd på ett skakande motiv: en ung flickas sömngångaraktiga vandring genom en skog av människor. Det är ett infall värdigt en diktare -- man har en känsla av att luffaren Bolle skulle ha kunnat förvandla detta infall till en storslagen, inspirerad skildring. Men i filmen Fängelse är denna dröm monotont utdragen, verkar tyskt filmexperiment från 20-talets slut. De invändningar man har att göra mot filmen gäller emellertid mera väsentliga ting än dylika artistiska anmärkningar i marginalen; de gäller reservationslösheten i dess hopplöshet, den tendentiösa ensidigheten, den krampaktiga ansträngningen att hindra ångesten att bli förorenad av sådana föraktliga ting som skämt, ironi, glimtar av hopp och förtröstan."

AT (A Gunnar Bergman): "Nej, nu ger jag upp hoppet om Ingmar Bergman! Håller han på och kokar samma gamla soppa på det här sättet kommer till slut ingen att tro att han en gång hade en spik i botten på grytan. Nu har han gjort en 'moralitet för filmen' kallad Fängelse men den innehåller inte en enda ingrediens som inte finns i de moraliteter han skrivit för teatern -- Rakel och biografvaktmästaren, Dagen slutar tidigt, Mig till skräck, Kamma noll. De pubertetsfunderingar om Djävulen och Gud och Livet som han där träget varierat för scenbruk har han nu lika envist -- eller ska vi säja besatt -- omplanterat för filmen. Och liksom han en tid förfört några teaterdirektörer så kommer han väl nu en tid framåt att förföra en rad filmdito. Dessa senare kommer ju alltid traskande patrullo. Men lika fullt kan den som följt hans bana från början och sett eller läst allt han skrivit inte undgå att gripas av en stor ödslighet: killen är onormalt enkelt konstruerad och han stannade i växten i det ögonblick han upptäckte att en man och en kvinna har vissa hyss för sig och att levernet inte är sött och rart och ombonat utan fullt av farligheter. (-)

Sen är det en annan sak att Ingmar Bergman är en gudabenådad regissör såväl på scen som film. Och följaktligen har han också denna gång gjort en film som är full av goda idéer och nyvinningar rent filmatiskt sett. Hade han bara haft en annan historia än sin egen att hänga upp regissörstalangen på skulle den fladdrat som en fana i nyskapandets friska framtidsbris! Som det nu blivit finns det ingen balans mellan manuskript och regi -- det förra är banalt den senare är nära nog genial."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Fängelse påbörjades 16.11.1948 och avslutades 4.3.1949.

Fängelse blev den första film som Ingmar Bergman regisserade på eget originalmanus. Denna möjlighet att arbeta helt efter eget huvud fick han av Terrafilms Lorens Marmstedt mot löfte att så långt möjligt pressa produktionskostnaderna. Filmen budgeterades till 185.000 kronor att jämföra med normalkostnaden för tiden, över 300.000 kronor.

Kostnaderna stannade dock vid närmare 240.000 kronor framför allt på grund av att vissa oförutsedda kompletteringar måste göras. I tidningsuttalanden förklarade sig Marmstedt nöjd ändå. Att göra en långfilm för under 240.000 kronor var redan det en stor prestation.

I en artikel i Stockholms-Tidningen (18.3.1949, dagen före premiären på Fängelse) skriver Ingmar Bergman själv om de ekonomiska förutsättningarna för produktionen:

"Gör en billig film, gör den billigaste film som någonsin gjorts i en svensk ateljé och du får stor frihet att gestalta efter eget samvete och gottfinnande.

Av detta skäl satte jag mig att skära i alla kostnader jäms efter hela kalkylen. Programmet kom att se ut så här: Minska antalet ateljédagar. Begränsa byggnationen. Inga statister. Ingen eller sparsam musik. Förbud på övertid. Begränsad filmåtgång. Exteriörfilmning utan ljud och ljus. Förlägga allt repetitionsarbete utom inspelningstiden. Börja tidigare på mornarna. Se till att inspelandet av överflödigt material förhindras. Minutiös trimning av manuskriptet. (-)

Begripligt är att man inte kan göra vilken film som helst hur billigt som helst. Men jag har i alla fall en känsla av att de yttre arrangemangen ofta är överskattade och att organisation och tekniskt genomförande av en inspelning k u n d e vara behändigare och mer praktiskt formulerad i svensk film.

Hitchcock har gjort en vägande insats då det gällt att revolutionera filmens teknik inåt mot ett ändamålsenligare och mer komprimerat förfarande. För min del tror jag att hans resultat på detta område så småningom ska gå upp för filmens teoretiker för att dessa må placera honom på rangplats bland föregångsmännen där han rätteligen hör hemma.

Sålunda har han nu senast förfärdigat en film kallad Rep (censurförbjuden i Sverige och utskälld i Amerika men den kan ju vara bra ändå), som i sig koncentrerar summan av ett långvarigt och tålmodigt tekniskt experimenterande. (Som av den intresserade kan följas från film till film.)

Förfarandet låter inte så märkvärdigt i och för sig: Han gör långa scener. Men: Han gör långa scener där längden inte märks.

Som var och en vet består en film av omkring tre- till femhundra småbitar, som limmas ihop till en lång remsa (det är filmen det). Nu gör Hitchcock inte trehundra bitar utan tio, elva, femton. Men dessa fordrar en helt ny och annorlunda planering av en inspelning, en synkronisering och ett samtänkande av regissör, fotograf, arkitekt och ljudingenjör som övergår allt förstånd. Vad som måste åstadkommas är nämligen en minutiös samordning mellan kamerans och skådespelarnas rörelser å ena sidan och dekorationens ändamålsenlighet å den andra.

På detta arrangemang tjänar regissören tid och åter tid (tid är pengar i ateljén), kontinuitet och koncentration. Han förlorar vissa möjligheter att klippa en longör, förminska en pausering eller fuska med rytmiken. Klippningen sker således redan i kameran och som man förstår är förfarandet icke att rekommendera för den regissör som vill göra det lätt för sig, de skådespelare som lider av dåligt minne eller den fotograf som har mindre goda nerver.

Sålunda har jag tillämpningsvis praktiserat denna hitchcockska teknik. Jag tror att resultatet har blivit gott. Det vill säga man märker ingenting."

I en intervju i Röster i Radio/TV (23/1962) i samband med första TV-visningen av Fängelse låter Matts Rying Bergman kommentera sin då 13-åriga artikel. Rying frågar och Bergman svarar:

-- Har du byggt vidare på denna Hitchcock-teknik? -- Det har jag delvis gjort, men min nuvarande teknik ser inte ut på samma sätt. Ur den hitchcockska metoden har mitt sceneri -- dvs skådespelarnas rörelser i rummet i kombination med kamerarörelsen -- utvecklats steg för steg.

Hitchcocks teknik var ursprungligen en fascinerande tanke, men den för onekligen med sig en del besynnerligheter, när man följer den in absurdum.

(PS Bergmans uppgift i artikeln i StT att Rope blivit censurförbjuden i Sverige är felaktig. Under titeln Repet hade den premiär i Stockholm den 9.5.1945. Censuren hade endast klippt 10 meter.)

Den scen i Fängelse, där Peter (Stig Olin) säger till polisen att Birgitta Carolina (Doris Svedlund) har fast anställning på EPA, väckte anstöt hos EPAs personal enligt bl a en artikel i Expressen (1.4.1949). EPA-direktören Josef Anér vid Turitz & Co begärde hos Terrafilm "att EPA skulle försvinna ur Fängelse." I annat fall skulle juridiska åtgärder vidtas. Enligt Dagens Nyheter följande dag fick representanter för EPAs ledning och personal se filmen vid en specialvisning, varvid det dock "beslöts att tills vidare låta saken bero".

Ytterligare tre dagar senare publicerades i Dagens Nyheter en annons med denna lydelse: PÅ FÖREKOMMEN ANLEDNING ber jag härmed som svar på de protester, vilka från EPA riktats mot min film Fängelse, få framhålla att jag inte anser de kvinnliga expediterna på EPA vara gatflickor, lika litet som jag betraktar Postens tjänstemän som sutenörer, Systemets personal som barnamördare, 40-talistförfattare som alkoholister eller matematiklärare som sinnesrubbade. Samtliga personer och yrken i min film är givet tecknade utan avsiktlig motsvarighet i verkliga livet och enbart skapade ur min fantasi. Jag ser därför ingen anledning att fortsättningsvis visa Fängelse annat än i det oklippta skicket från premiären.

INGMAR BERGMAN

Tekniken med långa, obrutna scener, ofta innefattande långa kameraåkningar, vilken Lasse Bergström pekar på i sin recension, tillämpade Ingmar Bergman i kanske ännu mera påfallande grad i vissa scener i sin följande film, Törst (1949/20).

Inspelning

1948-11-16 1949-03-04
AB Sandrew-Ateljéerna Stockholm Sverige
Gamla stan Stockholm Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1949-03-19 Astoria Stockholm Sverige 79 min
TV-visning 1962-06-13 Sverige 76 min
1970-11-13 TV1 Sverige 76 min
2003-06-15 SVT2 Sverige 76 min
2004-03-08 SVT1 Sverige 76 min
Urpremiär 1949-03-19 Astoria Stockholm Sverige 79 min
Annan visning 1960 Polen (endast filmstudios)
TV-visning 2015-10-06 SVT1 Sverige
Cinemateksvisning 2018-02-14 Filmhuset Stockholm Sverige

Musikstycken

Originaltitel Drömmen
Kompositör Erland von Koch (1949)


Originaltitel Blott en dag, ett ögonblick i sänder
Kompositör Oscar Ahnfelt (1872)
Textförfattare Lina Sandell (1865)


Originaltitel Vandringen
Kompositör Erland von Koch (1949)


Originaltitel Vart ska du gå?
Kompositör Alice Tegnér
Sångare Monica Uddén (grammofonskiva Musica E 19015 - 1941)


Originaltitel Majas visa
Kompositör Alice Tegnér (1895)
Textförfattare Alice Tegnér (1895)
Sångare Monica Uddén (grammofonskiva Musica E 19015 - 1941)


Persona (1966) Fängelse (1949)
Minns Ni? (1993) Citat ingår från Fängelse (1949)

Ämnesord

Barnafödsel
Barnamord
Dröm/surrealistisk
Filmateljé
Filminspelningar
Filmregissörer
Författare
Korvstånd
Lärare
Pensionat
Pensionatsvärdinna
Polis
Polisstationer
Prostitution
Sadism
Självmord
Stockholm
Stockholm/Gamla Stan
Sutenör

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2143


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2143


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2143


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2150


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2150


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm
Längd i meter 2143


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2143


Typ Tonnegativ
Materialbas Nitrat
Bredd 35 mm


Typ Digitalt ljud


Typ Digitalt ljud


Typ Digitalt visningsmaterial


Typ Digitalt arkivmaterial


Typ Digitalt visningsmaterial


Bestånd Affischer

Storlek Större än 850 x 1100


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Omfång 62 s. Produktionsuppgifter och innehållsbeskrivning (3 s.) ingår.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel Prison.
Omfång 23 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel The Prison.
Omfång 31 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 32 s. Produktionsuppgifter och innehållsbeskrivningg (2 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Prison.
Omfång 34 s.
Språk Engelska


Typ Synopsis
Omfång 2 s. Rollista och pressklipp (1 s.) ingår.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Omfång 25 s. Produktionsuppgifter och innehållsbeskrivning (2 s.) ingår.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Omfång 37 s. Produktionsuppgifter och innehållsbeskrivning (2 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Fängelse. Moralitet för filmen av Ingmar Bergman.
Omfång 126 s. + 4 s. ändrat slut inbundet i ett ex.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 2
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Norska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Tyska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?