Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Till glädje
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1950-02-20

Medverkande

Maj-Britt Nilsson
Marta Olsson, violinist

Stig Olin
Stig Eriksson, violinist, Martas man

Birger Malmsten
Marcel, cellist

John Ekman
Mikael Bro, äldre skådespelare

Margit Carlqvist
Nelly Bro, Mikaels unga hustru

Victor Sjöström
Söderby, orkesterledare i Helsingborgs orkesterförening

Visa alla medverkande

Handling

Under ledning av den gamle dirigenten Sönderby repeterar Helsingborgs stadsorkester Beethovens nionde symfoni. Plötsligt nås en av medlemmarna, violinisten Stig Eriksson, av ett telefonbud;...

Visa hela handlingen

Press

Filmen utnyttjades av flera tongivande stockholmskritiker till en hård uppgörelse med Bergmans dramatiska schabloner. A Gunnar Bergman i AT rekommenderade regissören att avstå från att...

Visa all press


Relaterat

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Internationell titel
Distributionstitel
Dvd-titel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Scripta
Inspicient
B-foto
Stillbildsfoto
Orkester
Orkesterledare
B-ljud
Mixning

Medverkande

Maj-Britt Nilsson Marta Olsson, violinist
Stig Olin Stig Eriksson, violinist, Martas man
Birger Malmsten Marcel, cellist
John Ekman Mikael Bro, äldre skådespelare
Margit Carlqvist Nelly Bro, Mikaels unga hustru
Victor Sjöström Söderby, orkesterledare i Helsingborgs orkesterförening
- Ej krediterade:
Sif Ruud Stina
Erland Josephson Bertil, skådespelare
Ernst Brunman konserthusvaktmästare
Allan Ekelund vigselförrättaren
Maud Hyttenberg expedit i leksaksaffären
Berit Holmström Lisa, Martas och Stigs flicka
Eva Fritz-Nilsson Lisa som treåring
Björn Montin Lasse, Martas och Stigs pojke
Staffan Axelsson Lasse som treåring
Georg Skarstedt Anker, flöjtist
Svea Holst sjuksyster på BB
Ingmar Bergman väntande man på BB
Tor Borong väntande man på BB
Astrid Bodin gäst på Martas födelsedagsfest
Marianne Schüler gäst på Martas födelsedagsfest
Marrit Ohlsson gäst på Martas födelsedagsfest
Rune Stylander Persson, orkestermedlem
Agda Helin sjuksyster på BB
Gunnar Rystedt orkestermedlem
Carin Swensson nybliven mor på BB
Svea Holm nybliven mor på BB
- Bortklippt i den slutliga versionen av filmen:
Dagny Lind mormor (bortklippt)

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri 1950
Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2017
Distributör i Sverige (DVD) SF Home Entertainment 2005
Laboratorium AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Smink Firma Carl M. Lundh AB

Handling

Under ledning av den gamle dirigenten Sönderby repeterar Helsingborgs stadsorkester Beethovens nionde symfoni. Plötsligt nås en av medlemmarna, violinisten Stig Eriksson, av ett telefonbud; hans hust!ru Marta har bränts till döds i sommarstugan då spritköket exploderade.

Det var sju år sedan de träffades på repetition första gången, som nykomlingar i orkestern. De kände varandra tidigare men utan närmare kontakt. Marta bjuder Stig på sitt födelsedagskalas. Han super sig full, gör bort sig och vaknar i en av hennes stolar på morgonen. Det blir inledningen till deras samvaro. Hon har varit gift och har haft flera förbindelser utan djup och engagemang, följda av aborter. Av förhållandet med Stig vill hon göra något mer och varaktigare. Men han värjer sig; hans mål är att bli något stort i konsten. Motvilligt går han med på att gifta sig när hon väntar barn.

Ett mässfall ger Stig chansen att uppträda som solist i en violinkonsert. Framträdandet blir ett fiasko. Nyktert läser Marta de nedgörande recensionerna medan Stigs vrede växer. Han flyr hemmet och stöter ihop med den gamle försupne skådespelaren Mikael Bro, som tar honom med sig. Hos Bro träffar han dennes hustru, den unga, vackra Nelly. Äktenskapet är förgiftat av hat, förakt, ömsesidigt beroende och utnyttjande. Nelly anstränger sig att förföra den unge gästen men utan framgång.

Marta skall föda deras första barn till Stigs skräck. Men när det väl kommit till världen gläder han sig. Några lyckliga år följer och de får ett andra barn. Sönderby är ofta hos dem på sommarstället, ett tyst vittne till familjelyckan. Han försöker övertala Stig att uppge tanken på att bli en framstående solist; goda orkestermusiker är också viktiga. Stig avvisar honom häftigt. Plötsligt ser han i Sönderby bilden av en steril medelmåtta.

Stig inleder nu ett förhållande med Nelly. Hans och Martas samliv fräts långsamt sönder; ömsesidiga an!klagelser, gräl om hushållspengarna följer. När han slår henne flyttar hon ut med barnen.

Mikael Bro sitter slagrörd i en stol; han tror sig förgiftad av Nelly. Atmosfären i skådespelarens hem fyller till sist Stig med äckel.

Han börjar närma sig Marta på nytt. I brev uttrycker han sina känslor av ömhet och närhet. Olyckan inträffar i det ögonblick deras samliv börjar finna en djupare grund.

Bedövad av sorg går Stig till repetionen. Medan körsatsen "An die Freude" ur nionde symfonin uttrycker en glädje bortom lidandet, över allt förstånd, drar scener ur hans äktenskap förbi, ömma, lidelsefulla, ångestfyllda, utmynnande i en bild av havet.

Censur / granskning

Censurnummer 76639
Datum 1950-02-17
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2700 meter
Kommentar Aktlängder: 545-425-555-475-700 = 2700 m - 99 minuter. 17 kopior stämplade 1950, 1 kopia stämplad 1963. Aktlängder: 545, 425, 555, 475, 700.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem AGA-Baltic
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2700 meter
Längd i minuter 99 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen utnyttjades av flera tongivande stockholmskritiker till en hård uppgörelse med Bergmans dramatiska schabloner. A Gunnar Bergman i AT rekommenderade regissören att avstå från att "försöka bli författare" med motiveringen: "Denna hans senaste film avslöjar nämligen obarmhärtigare än någon tidigare hur ringa förutsättningar han har på den banan." I MT brännmärkte Nils Beyer den psykologiska enkelspårigheten: "Det är Ingmar Bergmans olycksaliga begränsning att han inte kan skildra, tydligen inte ens fatta den vanliga människotyp, som med en djup egoism förenar en naturlig känsla för andra människor. Det är att gå i säng och djävla hora och man skall väl för helvete få ut någonting av livet, och du är allt rädd nu, va? För att fortsätta i filmens egen stil så har Ingmar Bergman spytt opp sig själv i Stigs roll och tydligen trott att han därmed lämnat ett styvt bidrag till nutidsmänniskans psykologi."

Hårdast i tonen var kanske BLMs kritiker Harry Schein som tyckte att verket var Bergmans svagaste: "I alla Ingmar Bergmans filmer har det funnits en den religiösa tankens grumlighet, men den framstår i denna film i ännu obarmhärtigare dager än t o m i Eva [1948/35!. Det är snudd på Edvard Persson-filosofi att schematisera tillvaron så att man lyssnar efter spädbarnsskrik så snart någon dör och allra minst Beethoven torde ha nöjt sig med dessa premisser som inspirationskälla." Medan amerikansk filmreligiositet skaffade sig "världsliga alibin genom basebollspelande präster och boxande nunnor" gav Bergman, enligt Schein, sina filmer "den nödvändiga prägeln av tendentiös realism" genom "kvinnomisshandel, snack om aborter, tomma konjaksbuteljer och repliken 'fan va ja gillar dej' i stället för 'jag älskar dej': och så det egendomliga fenomenet att Bergman i världens fnasklösaste land inför ett fnask i varje film".

Alla recensenter var dock inte negativa. Lill i SvD tyckte att landet sedan August Strindberg knappast haft en författare som så suveränt behärskade den dramatiska dialogen, "en dialog som förenar skärpa och slagkraft med absolut naturlighet, där varje replik synes född i ögonblicket på aktörernas läppar, aldrig uttänkt och nedskriven av en spekulativ författare". Om filmen skrev Lill att den var mycket typisk för sin upphovsman: "Den väjer lika litet för det kompakt idylliska som för det upprivna, intima och vidriga -- det senare dock i mycket liten skala denna gång. Och den lever i varje bildmeter sitt underfundiga, skif!tande liv." Signaturen var särskilt nöjd med den musikaliska återgivningen om vilken hon skrev: "Det är ett nöje att konstatera att den möda som nedlagts på det tekniskt musikaliska verkligen ger så utmärkt resultat i högtalaren, så plastiskt och nyanserat återgivande, så mäktig orkesterklang."

Andra positiva röster i kritikerkåren var Filmson i AB och Mikael Katz i Expr. Den förre skrev: "Få i svensk film kan berätta så mjukt och ledigt, nästan improviserat och ändå utstuderat som Ingmar Bergman och även om den här filmen är en smula nyckfull och knycklig som livet självt så är den en helgjuten bergmanfilm med en sådans vanliga brister. Dialogen har svikt och slagkraft och är så uppriktig som moderna unga människor är när de vill se sig själva i all sin djävlighet och förnedring (-)."

Med reservation för "filmens ibland lite valhänta form" ansåg Mikael Katz att den var "glädjande ur flera synpunkter: Den är en av de mest nyanserade och tjusande riktiga kärlekshistorier man sett på film på mycket länge."

Ett fint mottagande fick Bergman i de bägge arbetartidningarna Arbetaren och Ny Dag. Arbetarens recensent fastslog att "här skapats en film av det stora formatet, (-) så bra att den utan tvekan måste anses tillhöra det sannaste och bästa som lämnat svensk filmproduktion". Ny Dags signatur Olle reagerade mot "den vanliga kvinnliga vampyren" [Nelly! men menade ändå till sist att det var den "bästa Bergmanfilm vi sett".

Den negativa kritiken drabbade inte skådespelarna om vilka det skrevs starka lovord. Robin Hood i StT fann dem alla "vidunderligt levande och riktiga" och DNs Carl Björkman överräckte en blomma till Maj-Britt Nilsson "för det som filmen verkligen hade att bjuda av värme, vänlighet och tillgivenhet".

Kommentar Svensk filmografi

Filmen inspelades sommaren 1949 med start i mitten av juli. De sista tagningarna ägde rum de första dagarna i september. Exteriörer togs i Helsingborg och trakten av Arild. 1944-1946 var Bergman chef för Helsingborgs stadsteater, och han var således väl förtrogen med stadsmiljön.

Det musikaliska ledmotivet i filmen och upphovet till dess titel var körsatsen ur Ludwig van Beethovens (1770-1827) nionde symfoni (finalen). Denna sats utgör en tonsättning av dikten "Lied an die Freude" (Sång till glädjen) av den tyske skalden, dramatikern och filosofen Friedrich von Schiller (1759-1805).

Ansträngningar hade gjorts för att få en fullgod tonåtergivning. Orkesterpartierna inspelades i Musikaliska akademiens stora sal under medverkan av tekniker från AGAs ljudfilmslaboratorium och Radiotjänst. På premiärbiografen Spegeln i Stockholm ordnade man en handreglerad "bred ljudfront" med hjälp av två extra cellhögtalare, en på vardera sidan av scenen. Det breda ljudet sattes in under de stora orkesterpartierna.

Vid visningen i TV1 25.10.1974 citerade pressen -- när den inte såg filmen som en förstudie till senare äktenskapsskildringar -- Ingmar Bergmans egna kommentarer i intervjuboken "Bergman om Bergman", utgiven på Norstedts förlag 1970. Regissören satt på franska Rivieran ett par månader i sällskap med skådespelaren Birger Malmsten utan bestämda planer:

"Sen träffade jag några goda vänner där nere -- målare och så där -- man var egentligen aldrig nykter och så satt jag och längtade hem och började romantisera mitt äktenskap -- det dåvarande -- det som jag dessförinnan med verklig förtjusning hade skurit i bitar i samband med Törst [1949/20!. Jag blev litet sentimental och så började jag tänka på tiden i Hälsingborg, hur kul det var och på symfoniorkestern och att jag inte var så genialisk som jag hade föreställt mig. De första riktiga motgångarna hade börjat infinna sig.

Men man tänkte, att även om man var en medelmåtta måste man ju fungera och så tillverkade jag någon sorts tröst för det då. Att det är kulturens fotfolk som är det viktiga och inte det här märkvärdiga kavalleriet. Det blev en ganska harmonisk film -- det var bara det att jag inte kunde få slut på den. Då fann jag på det här operaslutet med exploderande fotogenkök", berättar Bergman i boken. I slutomdömet om sin egen film tyckte Bergman att den hade "ögonblick av uppriktighet och en rörande men obesvarad kärlek till den stora musiken. Jag vill inte ha den ogjord".

Två pionjärer från den svenska stumfilmens guldålder medverkade i Till glädje: skådespelaren John Ekman (1880-1949) och regissören och skådespelaren Victor Sjöström (1879-1960). För Ekman blev filmen hans sista medan Bergman i Smultronstället (1957/30) gav Sjöström ytterligare en framträdande roll som den åldrade professorn Isak Borg.

Inspelning

1949-07-11 1949-09-02
Filmstaden Råsunda Sverige (ateljé)
Helsingborg Sverige
Arild Höganäs Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1950-02-20 Spegeln Stockholm Sverige 99 min
TV-visning 1974-10-25 TV1 Sverige 95 min
1982-09-02 TV1 Sverige 95 min
2000-02-24 SVT1 Sverige 95 min
Urpremiär 1950-02-20 Spegeln Stockholm Sverige 99 min
Dvd-release 2005-05-11 Sverige
Cinemateksvisning 2018-02-28 Filmhuset Stockholm Sverige
FIAF-visning 2018-01-02 British Film Institute London Storbritannien
Annan visning 2018-02-01 Janus Films New York USA
FIAF-visning 2018-03-01 Jerusalem Cinematheque Jerusalem Israel
Utländsk biograf exkl FIAF 2018-08-23 Taipei Golden Horse Film Festival Taipei Taiwan
2018-07-13 Babylon Berlin Tyskland
2018-07-12 Metropolis Hamburg Tyskland
FIAF-visning 2018-04-08 Filmoteca Española Madrid Spanien

Musikstycken

Originaltitel Symfoni, nr 9, op. 125, d-moll. Sats 4 (Presto) med slutkören "An die Freude"
Kompositör Ludwig van Beethoven (1824)
Textförfattare Friedrich von Schiller (1787)
Sångare kör


Originaltitel Egmont-uvertyren, op. 84
Kompositör Ludwig van Beethoven (1810)


Originaltitel Djungel
Kompositör Sam Samson (1949)
Framförs av Sam Samson & hans rumbaorkester (1949)


Originaltitel Samba Valentino
Kompositör Sam Samson (1949)
Framförs av Sam Samson & hans rumbaorkester (1949)


Originaltitel Kvartett, flöjt, K. 298, A-dur
Kompositör Wolfgang Amadeus Mozart (1778)


Originaltitel Prodaná nevěsta. Uvertyr
Kompositör Bedřich Smetana (1866)


Originaltitel Konsert, violin, orkester, op. 64, e-moll
Kompositör Felix Mendelssohn-Bartholdy (1844)


Originaltitel Symfoni, nr 1, op. 21, C-dur
Kompositör Ludwig van Beethoven (1800)


Originaltitel Kvartett, flöjt, K. 298, A-dur. Menuett
Kompositör Wolfgang Amadeus Mozart (1778)


Originaltitel Konsert, violin, orkester, op. 64, e-moll. Sats 1 (Kadens)
Kompositör Felix Mendelssohn-Bartholdy (1844)


Originaltitel Dig skall min själ sitt offer bära
Textförfattare August Afzelius (1814)
Britt G. Hallqvist (textbearbetning 1979)
Sångare kör


Originaltitel Postludium
Kompositör Erik Johnsson


Victor Sjöström - ett porträtt av Gösta Werner (1981) Citat ingår från Till glädje (1950)
Minns Ni? (1993) Citat ingår från Till glädje (1950)

Ämnesord

Arild
Cellist
DK Drama
DK Kärlek
DK Relationer, Samliv
Dödsolyckor
Graviditeter
Helsingborg
Musiker
Orkesterledare
Orkestrar
Otrohet
Repetition/orkester
Skådespelare
Symfoniorkester
Violinister
Äktenskap

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2692


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2692


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2687


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2693


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel TILL GLÄDJE
Tryckeri J. Olsén litogr.anst.


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel TILL GLÄDJE
Tryckeri Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel TILL GLÄDJE
Tryckeri J. Olsén litogr.anst.


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel TILL GLÄDJE
Tryckeri Esselte


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel TILL GLÄDJE
Tryckeri Esselte


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel TILL GLÄDJE
Tryckeri Esselte


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel Till glädje. En film av Ingmar Bergman.
Omfång 27 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Till glädje. Filmmanuskript av Ingmar Bergman. Juni 1949.
Omfång 126 s.
Språk Svenska


Typ Kringmaterial
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 1
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?