Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Den vita katten
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1950-12-26

Medverkande

Alf Kjellin
"X", Torben Gall, författare

Eva Henning
Auri Rautila, servitris

Sture Lagerwall
Elias Sörbrunn, konstnär

Gertrud Fridh
"Pax", Lena Gall, Torbens hustru

Hugo Björne
"Väglusen", byoriginal

Ingrid Borthen
Ingeborg Eksell

Visa alla medverkande

Handling

En ung man anländer en kväll med tåg till Stockholms centralstation. Han har förlorat minnet. Tidningsnotiser kommer honom till en början att tro sig vara en förrymd, sinnessjuk...

Visa hela handlingen

Press

"Hasse Ekman har gjort ett par av sina allra bästa filmer, inspirerad av Walter Ljungquists böcker. Jag tänker på den fint vemodiga Ombyte av tåg och den ungdomsfräscha, glättigt...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Inspicient
B-foto
Stillbildsfoto
Musikarrangör
Rekvisita
Smink
B-ljud
Mixning

Medverkande

Alf Kjellin "X", Torben Gall, författare
Eva Henning Auri Rautila, servitris
Sture Lagerwall Elias Sörbrunn, konstnär
Gertrud Fridh "Pax", Lena Gall, Torbens hustru
Hugo Björne "Väglusen", byoriginal
Ingrid Borthen Ingeborg Eksell
Gunnar Björnstrand Jarl Eksell, Ingeborgs man
Gull Natorp Otti Patkull
Doris Svedlund Inez, flickan i skolhuset
Gösta Gustafson Filip, Inez far
Margit Andelius Ebba Patkull, Ottis syster
Stig Järrel Algot, nattfirare på Österlånggatan
Peter Blitz Jerker, pojken i skolhuset
Arne Ragneborn kis på Centralen, bondfångare
Alf Östlund biljettkontrollör på Centralen
- Ej krediterade:
Barbro Flodquist Algots dam
Ellika Mann flickan vid serveringsdisken på Centralen
Mona Geijer-Falkner portvaktsfrun på Själagårdsgatan 5
Helga Brofeldt äldre hyresgäst på Själagårdsgatan 5
Astrid Bodin lättfotad hyresgäst på Själagårdsgatan 5
Amelie Tuné gammal hyresgäst på Själagårdsgatan 5
Georg Skarstedt hyresgäst på Själagårdsgatan 5
Werner Ohlson Hyresgäst på Själagårdsgatan 5, Bojans kille
Svea Holst Svea, Eksells hembiträde
Bengt Wærnholm den druckne luffaren
Gösta Bringborn första konduktören
Carl Andersson andra konduktören
Hanny Schedin kassörskan på Centralens servering
Gunvor Pontén skrattande flicka i tågkupén
Karin Hedström skrattande flickans kamrat
Nina Scenna dam på Centralens servering
Agda Helin dam på Centralens servering
Magnus Kesster herre på Centralens servering
Frithiof Bjärne Svenne, mannen som bultar på Auris dörr (röst) (endast röst)
Emy Storm telefonisten (röst) (endast röst)
Eva Wikman servitris på Centralens servering
Theodor Berthels pastorn i missionshuset
- Bortklippta i den slutliga filmen:
Hjördis Petterson fröken Rosén, hyresgäst på Själagårdsgatan 5 (bortklippt)
Solveig Lagström dam på Centralens servering (ersatt av Nina Scenna)
Sten Gester herre på Centralens servering (ersatt av Magnus Kesster)
Julia Cæsar dam på Centralens servering (ersatt av Agda Helin)

Bolag

Produktionsbolag AB Sandrew-Ateljéerna (ej krediterat)
Hasse Ekmanfilm
Distributör i Sverige (35 mm) AB Sandrew-Bauman Film 1950
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

En ung man anländer en kväll med tåg till Stockholms centralstation. Han har förlorat minnet. Tidningsnotiser kommer honom till en början att tro sig vara en förrymd, sinnessjuk sexualförbrytare.

På Centralens kaffeservering, där han slår sig ned, arbetar servitrisen Auri Rautila. Hon upptäcker att han saknar pengar och inte vet vart han skall ta vägen. Av medkänsla erbjuder hon sig att själv betala för hans förtäring och tar honom med sig hem. På vägen stöter de ihop med en full nattfirare som tror sig se en gengångare och ber honom hälsa "Pax".

Inför Auri kallar han sig "X". Hon vill gå till polisen men X har en känsla av att vara efterspanad för något brott och avvisar tanken. På natten, vid Auris sida, plågas han av en mardröm; en kvinna som kallar sig Pax, fast hon talar med Auris stämma, ber att få bli insläppt i det rum där X själv är instängd, men han kan inte öppna.

X börjar sökandet efter sitt jag. I fickan har han hittat nycklar och en lapp med en adress och ett telefonnummer. Adressen leder till en egendomligt inredd konstnärslya i Gamla Stan, dit en av nycklarna går. Lyan tillhör en viss Elias Sörbrunn.

Medan X uppehåller sig i lägenheten anländer ett brev från landsorten. Han öppnar och läser det. Brevet är skrivet av en gift kvinna -- Ingeborg Eksell -- med vilken Elias haft ett förhållande. Hon vill att han skall komma tillbaka.

X tar tåget till brevets avsändningsort. Under resan plågas han åter av en mardröm; Pax, som liknar Auri, bjuder halvt avklädd ut sig i en utmanande ställning och vill älska med honom, som "en vit och len och kåt katt". Vid ankomsten träffar han Ingeborg och hennes man och bryter förbindelsen. Han vet nu att han uppträtt som Elias Sörbrunn och gjort sig skyldig till inbrott hos Eksells.

Färden leder till nya detaljer. I skolhuset i det lilla samhället Semmle hittar han en text som han själv skrivit på svarta tavlan i Elias' namn. Han möter byoriginalet Väglusen, den unga flickan Inez och pojken Jerker. Av var och en får han detaljer ur sitt okända förflutna. Elias Sörbrunn har levt ihop med kvinnan som kallar sig Pax och lärt henne bruka kokain. Drogen har gradvis lett till hennes andliga och kroppsliga förfall.

Spåren för X till kyrkogården i Wist, där han hittar en gravsten över författaren Torben Gall. Dit kommer även Auri. Hon har gjort sina egna efterforskningar och hittat den verklige Elias Sörbrunn. Händelseförloppet som lett till minnesförlusten får nu sin förklaring vid ruinerna efter en nedbränd villa. X är den begravde Torben Gall; i graven ligger en okänd luffare.

Vid hemkomsten från en lång utlandsvistelse har Torben överraskat Elias och sin hustru Lena, som går under namnet Pax. De har under hans frånvaro ägnat sig åt sexuella orgier inspirerade av kokain. Till sist tror sig Lena vara en vit katt och den utbrände Elias har beslutat att de skall ta livet av sig.

Samma natt brinner Galls hus ned. I lågorna omkommer Lena och en luffare på tillfälligt besök, som polisen tror är Torben. Svårt chockad flyr Torben det ödelagda hemmet och utger sig för att vara Elias. Denne håller sig efter branden dold men har överlämnat Lenas brev till Torben. Vid läsningen på tåget till Stockholm av hustruns lidesefulla rader till konstnären utplånas i Torbens medvetande alla spår av äktenskapskatastrofen.

Den verklige Elias har vid Auris besök förnekat sin identitet och dödförklarat konstnären. Nu fullbordar han det uppskjutna självmordet sedan han först skjutit sin vita huskatt.

Auri och Torben återvänder till Stockholm för att börja ett nytt liv tillsammans.

Censur / granskning

Censurnummer 78106
Datum 1950-12-19
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2540 meter
Kommentar Aktlängder: 490-555-590-565-340 = 2540 m - 93 minuter. Aktlängder: 490, 555, 590, 565, 340.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1 (Normalbild)
Ljudsystem AGA-Baltic
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2540 meter
Längd i minuter 93 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

"Hasse Ekman har gjort ett par av sina allra bästa filmer, inspirerad av Walter Ljungquists böcker. Jag tänker på den fint vemodiga Ombyte av tåg och den ungdomsfräscha, glättigt okonventionella Vandring med månen. Om opus 3 Ekman-Ljungquist finns inga sådana adjektiv att tillgripa. Den verkar framför allt inte inspirerad, bara målmedvetet konstruerad av såväl författare som regissör."

Ovanstående skrev Lill i SvD och uttryckte flera tongivande kritikers besvikelse. Carl Björkman i DN trodde att Ekman av Walter Ljungquist inletts i frestelsen att "spela djuping" och försöka leka på Ingmar Bergmans "gårdar och bakgårdar", vilket misslyckats.

Robin Hood (StT) blev "inte riktigt klok" på filmen; den var varken en "thriller för thrillerns egen skull eller symbolisk film". "Man har känslan", skrev Robin Hood, "att Ekman inte haft någon klar idé när han började filmen och hoppades att idén skulle komma medan han jobbade. Och så broderade han obekymrat på, med artistisk lidelse. Men när filmen var färdig fanns där likafullt ingen idé. Och så klistrade han på några fadda slutrepliker om blåklockor och björkdungar, som inte passar alls."

Filmson (AB), Björkman, Mikael Katz (Expr) och Helge Åkerhielm (MT) formulerade alla åsikten att Ekman i sin framställning av lastbarheten överskred gränsen till den skräckromantiska parodin. Björkman skrev: "Den spökande vita katten, den korsfästa vita katten, katten som knallas ihjäl med revolver och flickan som uppger sig vara sin husses egen lilla vita katt, det är alltsammans effekter som hos publiken skulle ha utlöst konvulsioner av skratt om de förekommit i en mera exotisk (-) film. Sture Lagerwalls kokainist likaså, en helt overklig skumraskfigur med magknip."

Annars fick birollerna genomgående mycket beröm, framför allt Hugo Björnes fantastiska benknotesamlare Väglusen. Likaså uppmärksammades Göran Strindbergs foto och Erland von Kochs "starkt stämningsskapande musik" (AB). Och Berton i AT tyckte i motsats till tidigare citerade kritiker att han upplevt en intressant filmafton som han trots verkets "alla skavanker" inte ville vara utan. "Mycket bär en emot, mycket är suddigt, men viljan från alla fronter att skapa en film av god särart kan inte undgå en ärlig bedömare", ansåg Berton.

Även Helge Åkerhielm i MT var av den uppfattningen att filmens positiva egenskaper övervägde och fann att Ekman "på ett utomordentligt sätt (-) lyckats suggerera (-) själva den ödsliga stämningen, intrycket av de mörka och svallande vågor som kan torna upp sig kring en mans väg". I sin sammanfattning skrev recensenten: "Svensk film har gjort en verklig kraftansträngning ögonblicket före sin -- som vi hoppas -- tillfälliga bortgång. Resultatet har blivit ojämnt, men topparna är obestridliga och imponerande."

Kommentar Svensk filmografi

Romanen "Nycklar till okänt rum" av Walter Ljungquist (1900-1974) utkom på Bonniers förlag i Stockholm under senhösten 1950. Inspelningen, som samtidigt pågick, planerades på det otryckta manuskriptet. Den av recensenterna omnämnda Ekmanfilmen Ombyte av tåg (1943/6) byggde på Ljungquists debutverk 1933 med samma titel. Även vid Hasse Ekmans andra filmatisering (1945/15) av en Ljungquistroman behölls boktiteln "Vandring med månen". Romanen publicerades 1941.

Mordet -- i bild -- på den vita katten kommenterades huvudsakligen i landsortspressen men signaturen Filmson i AB uppmärksammade -- "utan att vara vän varken av katter eller småfåglar" -- "en av svensk films hjärtlösaste och meningslösaste fast verkningsfulla bilder i all sin pretentiösa symbolik". Lill i SvD gick längre och utfärdade en varning: "Kattvänner akte sig mycket noga för filmen! Det smidiga djuret i fråga är en symbol för kusliga, snedvridna drifter och blir i en scen mycket illusoriskt nedskjutet med ett välriktat pistolskott. Alldeles onödigt brutalt fast det bara gäller en osjälig fyrfota statist."

Den danska filmcensuren bekymrade sig mer om Eva Henning som honkatt, inbjudande utsträckt i svart negligé på reklambilderna. Affischmotivet förbjöds på offentliga platser.

Huruvida Den vita katten "modigt gav sig i kast med aktuella och svåra nutidsproblem" (identitetskriser), vilket Gerd Osten hävdade i Vi (3/1951) under rubriken "Det dolda jaget", eller Hasse Ekman "prostituerade sig med förut okänd cynism", vilket Ingrid Arvidsson ansåg i DN, kommenterades på några håll i pressen. Göran Palm (Arbetaren 25.1.1951) menade att Ekman alltid varit en "polerad komediant" och som sådan främmande för djupare engagemang. I AT (4.2.1951) tyckte Lasse Bergström att Ekman fruktlöst cirkulerade kring Ingmar Bergman och hans film Fängelse (1949/8) utan att veta vilken roll han skulle välja: narrens eller sökarens.

Robin Hood trodde i sitt "Filmskott" i StT 5.2.1951 att Ekman låtit sig inspirera av en fransk balett av Roland Petit om kattkvinnan som om natten drabbas av sitt djuriska ursprung, men råkade felkonstruera hela historien om hustruns (Lena Gall) dubbelnatur. Däremot ville kritikern försvara regissören mot grövre anklagelser: "Att säga att Hasse Ekman prostituerat sig är orättvist. Han har inom sig annat än den ljusa älskvärdheten, han har upplevt även livets otäcka och mörka sidor. Denna bottensats vill han befria sig från genom sina filmer. Har han inte varit allvarligast, mest äkta som konstnär just i de fräna scenerna i Banketten [1948/34!, Flicka och hyacinter [1950/5!, Den vita katten? "

Förlaga

Originaltitel Nycklar till okänt rum (Roman)
Författare Walter Ljungquist


Inspelning

1950-10-04 1950-11-22
AB Sandrew-Ateljéerna (A-hallen och Novilla) Stockholm Sverige
Centralen Stockholm Sverige
Själagårdsgatan Stockholm Sverige
Baggensgatan Stockholm Sverige
Gåsgränd Stockholm Sverige
Tyska Brunnsplan Stockholm Sverige
Österlånggatan Stockholm Sverige
Lidingö Sverige
Ulriksdals vagnhallar Solna Sverige
Össeby-Garn Vallentuna Sverige (kyrkogården m.m.)

Visningar

Urpremiär 1950-12-26 Grand Stockholm Sverige 93 min
Sverigepremiär 1950-12-26 Grand Stockholm Sverige 93 min

Musikstycken

Originaltitel Dream Boogie
Kompositör Charles Norman (1950)


Originaltitel Not Far, Not Far From the Kingdom
Kompositör Ira D. Sankey (1886)
Textförfattare Henry Thomas Smart (engelsk text 1869)
Sångare kör (svenska: Ej långt, ej långt från Guds rike")


Ämnesord

Bondfångare
Brand
Byoriginal
Djurplågeri
Dröm
Falska identiteter
Främlingskap
Författare
Invandrare
Katter
Kokain
Konstnär
Land motsatt stad
Minnesförlust
Narkotika
Narkotikamissbruk
Otrohet
Perversioner
Servitris
Självmord
Spiritism
Stockholm/Gamla Stan
Stockholms Central
Surrealism

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2548


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2548


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Hasse Ekman presenterar DEN VITA KATTEN
Tryckeri Ljunglöfs


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel Hasse Ekman presenterar DEN VITA KATTEN
Tryckeri Ewes O.B. -tryck


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel DEN HVIDE KAT
Tryckeri Dyva & Jeppesens bogtryckkeri A/S


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Den vita katten. En film av Hasse Ekman efter Walter Ljungquists roman Nycklar till okänt rum.
Omfång 124 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel The white cat. A film by Hasse Ekman. Based on Walter Ljungquist's novel Nycklar till okänt rum (Keys to an unknown room).
Omfång 60 s.
Språk Engelska


Typ Kringmaterial


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Den vita katten. En film av Hasse Ekman efter Walter Ljungquists roman Nycklar till okänt rum.
Omfång 124 s. + 37 s. inspelningsrapporter. Inspelningsschema, rollista, anteckningar ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Svensk dialoglista. Den vita katten. Sept. 51.
Omfång 22 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel The white cat.
Omfång 22 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Den vita katten (Die weisse Katze) (Tysk dialoglista).
Omfång 17 s.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Omfång 25 s.
Språk Tyska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 1
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?