Originaltitel | När syrenerna blomma |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1952-02-04 |
Kenne Fant
(som Carl-Henrik Fant)
Johannes Weijner
Nine-Christine Jönsson
Charlotta, kallad Trubbnos
Gudrun Brost
Alexandra Weijner, Johannes mor
Eva Stiberg
Frida, skådespelerska
Maj-Lis Lüning
Julia, femme fatale, Johannes väninna
Åke Fridell
doktorn, Alexandras kavaljer
Utan saknad har den unge Johannes lämnat byn där han tillbragt sin uppväxttid och återvänt till huvudstaden för att söka arbete. Barndomens minnen från 1880-talets Stockholm är bittra....
ATs recension var den enda helt positiva. I andra tidningar klagades på frånvaron av dramatisk spänning och fantasi i berättelsen; ordet "skomakarrealism" dök upp både i Arbetaren och...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionschef | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Regiassistent |
|
Scenario | |
Inspicient | |
Stillbildsfoto |
|
Musikarrangör |
|
Rekvisita | |
Smink |
|
Förtexter | |
Övrig medarbetare |
|
Kenne Fant (som Carl-Henrik Fant) | Johannes Weijner | ||
Nine-Christine Jönsson | Charlotta, kallad Trubbnos | ||
Gudrun Brost | Alexandra Weijner, Johannes mor | ||
Eva Stiberg | Frida, skådespelerska | ||
Maj-Lis Lüning | Julia, femme fatale, Johannes väninna | ||
Åke Fridell | doktorn, Alexandras kavaljer | ||
John Elfström | Gustafson | ||
Anna-Lisa Baude | Emma, husjungfru hos familjen Weijner, senare Gustafsons maka | ||
Ingrid Backlin | Aina Wickman | ||
Börje Mellvig | grosshandlare Albert Wickman, Ainas man | ||
Hjördis Petterson | fru Lamberg, kallad Bläsan, Trubbnos faster | ||
Willy Peters | John Weijner, kuplettförfattare, Johannes far | ||
Björn Berglund | Rudolf, violinist | ||
Lissi Alandh | Lena i Härsikeby, Johannes flickvän | ||
Sten Lindgren | Trubbnos far | ||
Hugo Björne | konung Oscar II | ||
Olav Riégo | general Sven Lagerber, kallad Sven i Helvete | ||
Arthur Fischer | Strid, skomakare, Johannes fosterfar | ||
Paul-Erland Dahlerus | Johannes som barn | ||
Margareta Nisborg | Trubbnos som barn | ||
- | Ej krediterade: | ||
Anna-Stina Wåglund | Trubbnos mor | ||
Gunnel Wadner | Amalia, butiksflicka i Gamla Stan | ||
Verner Oakland | Julias första kavaljer | ||
Åke Jensen | Julias andra kavaljer | ||
Lars Ekborg (som Lars-Åke Ekborg) | Ture, fru Lambergs son | ||
Hans Sundberg | Ville, fru Lambergs son | ||
Siegfried Fischer | småbonde | ||
Anita Gustafsson | Lena som barn, Johannes skolkamrat | ||
Eric Sundquist | Lars i Skrikboda som vuxen | ||
Ted Willes | Skrikboda-Lasse som barn, Johannes skolkamrat | ||
Eric Laurent | exekutionsbetjänt vid vräkningen | ||
Gunnar Öhlund | Larsson, exekutionsbetjäntens biträde | ||
Albin Erlandzon | innehavare av kommissionskontor | ||
Margit Andelius | barnhemsföreståndarinnan | ||
Tyra Fischer | Tilda Strid, Johannes fostermor | ||
Rune Ottoson | stinsen på Östra station | ||
Carl Ericson | åkare hos åkerifirman S.A.G. Swenson | ||
Albert Ståhl | skolläraren | ||
Curt Broberg | vaktbefälhavaren vid högvakten | ||
Bengt Sundmark | gardist vid högvakten | ||
Wiange Törnkvist | gardist vid högvakten | ||
Mats Björne | gardist vid högvakten | ||
Ivar Hallbäck | juveleraren | ||
Segol Mann | hovmästaren på Nackanäs Värdshus | ||
Gustaf Hiort af Ornäs | hovmästaren på Stallmästargårdens uteservering | ||
Ulf Qvarsebo | man på Weijners bjudning | ||
Torgny Anderberg | man på Weijners bjudning | ||
Carin Norberg | dam på Weijners bjudning | ||
Sigyn Sahlin | dam på Weijners bjudning | ||
Jane Antoniazzi | dam på Weijners bjudning | ||
Wilma Malmlöf | en bondkvinna på landsvägen | ||
Kurt Pettersson | Svante, Johannes skolkamrat | ||
Ingrid Jernberg | uppasserska på värdshuset | ||
Gösta Holmström | man på Nackanäs Värdshus som hjälper Julia upp efter slagsmålet med Trubbnos | ||
Lasse Klefelt | man på Nackanäs Värdshus som hjälper Julia upp efter slagsmålet med Trubbnos | ||
Sten Frykberg | orkesterledaren på Berns Salonger | ||
Rune Magnusson | pojke vid slagsmålet | ||
Orvar Jernewall | pojke vid slagsmålet | ||
Barbro Stedt | flicka vid slagsmålet |
Produktionsbolag | AB Sandrew-Produktion | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Sandrew-Bauman Film | 1952 | |
Laboratorium | AB Film-Labor |
Utan saknad har den unge Johannes lämnat byn där han tillbragt sin uppväxttid och återvänt till huvudstaden för att söka arbete. Barndomens minnen från 1880-talets Stockholm är bittra. Fadern, kuplettförfattaren John Weijner, älskade fester, kvinnor och musik men saknade sinne för ekonomi. Hustrun Alexandra föraktade honom och sökte trösta sig med punsch och familjens manliga bekantskaper. Under en fest i hemmet låter hon sitt missnöje gå ut över sonen som får stryk. Det leder till slagsmål med makens väninna, skådespelerskan Frida. Förödmjukad lämnar Frida huset i sällskap med kuplettförfattaren, medan Alexandra erbjuder sin kavaljer för kvällen den lediga platsen i den äkta sängen. Ingen bryr sig om Johannes, och då hemmet kort efteråt tas i mät för skulder låter föräldrarna församlingsprästen utackordera honom till en skomakare i Vada socken. Denne låter honom arbeta hårt och pryglar honom med piska.
I sockenskolan försöker Johannes hävda sig men hånas av de andra barnen. En flicka i klassen med smeknamnet "Trubbnos" fäster sig dock vid den förkomna stadspojken, tar honom i försvar och tröstar honom. Hennes tillgivenhet blir inte besvarad; Johannes talar om för henne att hon är ful.
Ungdomstiden kommer. Johannes uppvaktar den vackra, äventyrslystna Lena i Härsikeby, dotter till en rik bonde, och råkar i slagsmål med en starkare rival: Skrikboda-Lasse. Åter finns Trubbnos där och tröstar honom. Han upptäcker nu att hon är vacker. Hon älskar honom och är säker på att de skall gifta sig en dag. Innan dess vill hon inte ge sig åt honom. Johannes har svårt att finna sig i hennes villkor. Så snart han blivit myndig bryter han upp från fosterföräldrarna och byn.
Johannes får erfara att det inte är lätt för en ensam, medellös landsortsyngling att skaffa arbete och bostad i sekelskiftets Stockholm. Lyckligtvis får Emma, hus!jungfrun i det gamla föräldrahemmet, syn på honom och tar hand om honom som en förlorad son. Hon driver mangelbod med sin man. Också Trubbnos reser till Stockholm för att arbeta i sin fasters hushåll. Fastern är snål och elak, men Trubbnos kommer väl överens med hennes två söner.
Till Emmas förskräckelse tar Johannes värvning. I tjänsten sköter han sig till befälets belåtenhet och får tillfälle att demonstrera föredömlig soldatanda inför konung Oscar II och generalen Sven Lagerberg, kallad "Sven i Helvete". Men kamraterna tycker han fjäskar och hotar med stryk.
Trubbnos säger upp sig hos fastern sedan hon anklagats för stöld av två strömmingar och inte fått ut någon lön på två år. Hon får flytta in hos Emma och hennes man och börjar försörja sig på sömnad. Johannes träffar hon nu ofta men hans lynnighet och aggressivitet gör henne olycklig. Vid ett besök på Berns Salonger får Johannes en invit från den praktfulla demimonden Julia. Efter att ha skilts från Trubbnos beger han sig senare på kvällen till hennes adress. Julias famn är varm och bred.
Johannes slutar sin militärtjänst och tar anställning på en speditionsfirma. Emma söker övertala honom att gifta sig med Trubbnos; i annat fall riskerar han att förlora henne. En dag får han veta att hon sparat femtonhundra kronor på en sparbanksbok. Det skulle räcka till ett hem åt dem, menar Trubbnos. De går ut och firar på Stallmästargården. Johannes beställer fram champagne, super sig full och måste hjälpas ut. Trubbnos får betala kalaset. Följande morgon är Johannes ångerköpt och ber henne om förlåtelse. På hennes fråga om han varit tillsammans med Julia svarar han nekande.
Våren har kommit och det ordnas bal på Nackanäs. Johannes och Trubbnos deltar. Också Julia är där och då Johannes är borta ett ögonblick passar hon på att tala om sanningen för Trubbnos: Johannes är ingenting att lita på. Som svar får hon en örfil, och en allmän kalabalik utbryter. I parken utanför erkänner Johannes för Trubbnos att han ljugit om Julia. Trubbnos är nära att ge upp förhållandet, men Johannes övertygar henne om att han brutit med sitt förflutna och verkligen menar allvar. Som bevis tar han fram två graverade förlovningsringar i guld. Så växlar de ringar och vandrar bort under blommande syrener.
Censurnummer | 80057 |
---|---|
Datum | 1952-01-21 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2875 meter |
Kommentar | Aktindelning: 545-545-580-560-645 = 2875 m - 105 minuter. Aktlängder: 545, 545, 580, 560, 645. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2875 meter |
Längd i minuter | 105 min |
Akter | 5 rullar |
ATs recension var den enda helt positiva. I andra tidningar klagades på frånvaron av dramatisk spänning och fantasi i berättelsen; ordet "skomakarrealism" dök upp både i Arbetaren och SvD.
"Att skildra miljö brukar ju annars vara Ivar Johanssons styrka, här har han emellertid, på några undantag när, misslyckats grundligt", skrev Erik Müller i MT, och Staffan Tjerneld (Expr) ansåg att filmen innehöll mindre av Nine-Christine Jönssons trubbiga charm än "allmän oartistisk trubbhet". "Ja, det blir skägg, kulisser och illustrerad svensk skådespelarmatrikel", fortsatte kritikern, "där var och en utan hinder av regissören får spela på sitt patentregister. Ibland tycker tydligen även Ivar Johansson att det blir för trögt och då tar han till svenska filmens gamla homeopatkur, slagsmål".
Hon som tålmodigt älskade men inte lät sig förföras -- Nine-Christine Jönsson -- fick lovord av alla kritiker för sitt rollporträtt och bilder lånade från såväl växtriket -- "rund, fast och god som ett vinteräpple" (StT) -- som djurriket -- "en varmblodig ardenner från Roslagen" (AT) kom till användning.
Om Carl-Henrik Fant skrevs att han efter omständigheterna skötte sig bra, men att "smälta samman Johannes arvsanlag och miljöpåverkningar i en form" inte var så lätt. "Lyckades Fant inte helt med detta, så måste man i alla fall säga att han är en grann karl att titta på. Och rutinerad i sitt spel, fast det nu inte räckte i detta fall", tyckte signaturen Jerome i DN.
Jerome och Robin Hood (StT) var eniga om att filmen hade sin styrka i tidsskildringen. "Särskilt upptaktens bilder av det oscariska Stockholm som idyll och sjaskig bohemmiljö är både fint och realistiskt, för att inte säga ruggigt givna", skrev den förre, och Robin Hood talade om filmens "egentliga charm som fyllig tidsbild, inte helt stilriktig i varje detalj, verkar det, men acceptabel och framför allt roande".
"Mäktig som sin tids smörgåsbord är Harald Beijers och Ivar Johanssons mera anekdotiska än dramatiska rundmålning från den gamla, inte alltför goda tiden kring sekelskiftet", ansåg Filmson (AB).
Två av Harald Beijers (1896-1955) romaner blev filmer på 1940-talet: Brita i grosshandlarhuset (1946) och Dynamit (1947). Filmerna bar i bägge fallen förlagans namn.
"Johannes och Trubbnos" utkom på Norstedt & Söners Förlag i Stockholm 1949. Den publicerades först som följetong i SvD. Berättelsen bildade första delen av en romansvit, i vilken författaren beskrev makarna Weijners och sonen Johannes öden från sekelskiftet fram till tiden efter första världskriget. De övriga delarna omfattade "Kärvt blommar kärleken" (1950), "Janne i Birkastan" (1952) och "Labyrinten" (1953).
Beijer har uppgivit att hans föräldrar stått modell för Weijners. Den ljusa stämningen i slutet av När syrenerna blomma svarar inte mot utvecklingen i den följande romanen, där äktenskapet mellan Johannes och Trubbnos går sönder, och Johannes, alkoholiserad och arbetslös, försöker döda sin hustru och sonen Janne. Slutligen dör han i cancer.
Inspelningen av filmen ägde rum under perioden början av juni - början av augusti 1950 med ett par efterföljande kompletteringar. Kända Stockholmsmiljöer utnyttjades vid platstagningar, bl.a. Berns Salonger och Nackanäs Värdshus, det senare nedbrunnet 22.6.1960.
Den i filmen uppträdande generalen Sven Lagerberg, "Sven i Helvete", som slår vad med Oscar II att han kan ta geväret från en slottsvakt (Johannes) men förlorar, hade sin historiska motsvarighet i en färgstark personlighet, generalen och greven Carl Sven Axel Lagerberg (1822-1905). Denne var i mer än fyrtio år kungens adjutant och stabschef och från 1882 överkommendant i Stockholm. Under sin långa karriär innehade han flera administrativa och politiska förtroendeposter, bl.a. som riksdagsman.
1950-06 | 1950-08 | |||||
AB Sandrew-Ateljéerna | Stockholm | Sverige | ||||
Gamla Stan | Stockholm | Sverige | ||||
Kungliga slottets yttre borggård | Stockholm | Sverige | ||||
Gröna Lund | Stockholm | Sverige | ||||
Skeppsbrokajen | Stockholm | Sverige | ||||
Östra Station | Stockholm | Sverige | ||||
Södra Teatern | Stockholm | Sverige | ||||
Berns Salonger | Stockholm | Sverige | ||||
Stallmästargården | Stockholm | Sverige | ||||
Strömmen | Stockholm | Sverige | ||||
Nackanäs Värdshus | Nacka | Sverige | ||||
Ulva kvarn | Uppsala | Sverige | ||||
Ensta Värdshus | Södertälje | Sverige |
Sverigepremiär | 1952-02-04 | Royal | Stockholm | Sverige | 105 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1952-02-04 | Royal | Stockholm | Sverige | 105 min | |
TV-visning | 1999-03-12 | SVT1 | Sverige | 100 min | ||
2005-08-02 | SVT1 | Sverige | 100 min | |||
2006-06-03 | SVT1 | Sverige | 100 min | |||
2010-05-10 | SVT1 | Sverige | 100 min | |||
2012-06-25 | SVT1 | Sverige | ||||
2014-03-03 | SVT1 | Sverige | ||||
2018-03-19 | SVT1 | Sverige |
Originaltitel | Menuett, piano, WoO 10. Nr 2, G-dur | |
---|---|---|
Kompositör | Ludwig van Beethoven | |
Instrumentalist | Björn Berglund | (dubbad på piano av ?) |
Originaltitel | Helan går | |
---|---|---|
Sångare | kör |
Originaltitel | Lurad på konfekten | |
---|---|---|
Kompositör | J.E. Andersson | |
Textförfattare | Jacques (pseudonym) | |
Sångare | Paul-Erland Dahlerus |
Originaltitel | Tryggare kan ingen vara | |
---|---|---|
Textförfattare | Lina Sandell-Berg | (svensk text 1856) |
Sångare | kör | (barnkör) |
Originaltitel | Le petit Mandie Pierrot | |
---|---|---|
Kompositör | Bosch |
Originaltitel | Wiener Blut (vals), op. 354 | |
---|---|---|
Kompositör | Johann Strauss d.y. | (1873) |
Originaltitel | Wien bleibt Wien | |
---|---|---|
Kompositör | Johann Schrammel | (1884) |
Originaltitel | Die Gigerlkönigin | |
---|---|---|
Kompositör | Paul Lincke | (1894) |
Textförfattare | Paul Lincke | (tysk text 1894) |
Ernst Högman | (svensk text 1896) |
Originaltitel | Champagnegalop | |
---|---|---|
Kompositör | Hans Christian Lumbye | (1845) |
1880-tal |
1890-tal |
Alkoholförtäring |
Barndom |
Byskomakare |
Fester |
Fosterhem |
Försoning |
Föräldrar och barn |
Kakelugn |
Konstnärskretsar |
Kungligheter |
Kuplettförfattare |
Land motsatt stad |
Mangelbod |
Militär |
Mobbning |
Oscar II |
Sekelskiftet |
Skådespelerska |
Stockholm/Berns |
Stockholm/Gamla Stan |
Stockholm/Nackanäs Värdshus |
Stockholm/Stallmästargården |
Stockholm/Södra Teatern |
Teatrar |
Utackorderingsbarn |
Uteserveringar |
Värdshus/Nackanäs |
Värvning/militär |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2858 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | NÄR SYRENERNA BLOMMA |
Tryckeri | Ewes O.B. -tryck |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | NÄR SYRENERNA BLOMMA efter Harald Beijers roman "Johannes och Trubbnos" |
Tryckeri | Uddeholms Offset |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | När syrenerna blomma. (Johannes och Trubbnos). Manuskript: Harald Beijer. |
Omfång | 168 s. + 17 s. kostymlista och miljölista. |
Språk | Svenska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | När syrenerna blomma. (Johannes och Trubbnos). Manuskript: Harald Beijer. |
Omfång | 168 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Svensk dialoglista filmen När syrenerna blomma. |
Omfång | 31 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Bakombild papper | 7 |
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |