Originaltitel | Säg det med blommor |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Förlaga |
|
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Barntillåten |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1952-01-28 |
Annalisa Ericson
Gertrud Blomkvist, kallad Peggy
Stig Järrel
Hasse, signaturen Hans Nåd, kåsör
Gunnar Björnstrand
Oskar Blomkvist, korkfabrikör, Peggys man
Kirre uppvaktar sin söta fästmö Gun med en blomma på årsdagen av deras förlovning. Guns mor, en illusionslös äldre dam, menar att denna uppmärksamhet kommer att försvinna då de gift...
Fyra tidningar -- AT, DN, MT och SvD -- ägnade halva spaltutrymmet åt Arne Sucksdorffs internationellt prisbelönade kortfilm Indisk by, vilken av SF satts som förspel på premiärbiografen...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Arkitekt | |
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Scripta | |
Inspelningsledare | |
Inspicient | |
B-foto | |
Stillbildsfoto |
|
Musikarrangör | |
Orkesterledare | |
B-ljud |
Annalisa Ericson | Gertrud Blomkvist, kallad Peggy | ||
Stig Järrel | Hasse, signaturen Hans Nåd, kåsör | ||
Gunnar Björnstrand | Oskar Blomkvist, korkfabrikör, Peggys man | ||
Naima Wifstrand | fru Lagerberg | ||
Elisaveta | Gun, fru Lagerbergs dotter | ||
Mimi Nelson | Monica, Hasses fru | ||
Sif Ruud | Helena Blomkvist, Oskars f.d. hustru | ||
Elsa Ebbesen-Thornblad | Hulda, hushållerska hos Blomkvists | ||
Gunwer Bergkvist | Bojan, hembiträde hos Monica och Hasse | ||
Karl-Arne Holmsten | Kirre, Guns fästman | ||
Elof Ahrle | Karlsson, skärslipare och fyllerist | ||
Ragnar Klange | poliskommissarien | ||
Carl-Axel Elfving | vaktmästaren på Katarina Ungkarlshôtel | ||
Magnus Kesster | poliskonstapel | ||
Wiktor "Kulörten" Andersson | vaktmästare på Mosebacke | ||
- | Ej krediterade: | ||
Arne Källerud | trafikpolis | ||
Yvonne Lombard | Greta, Peggys väninna | ||
Gunnar Ekwall | polis | ||
Gustaf Färingborg | polis | ||
Ingemar Jacobsson | polis | ||
Sven Bertil Norberg | Erik Holmer, disponent, Peggys kusin | ||
Georg Adelly | portier på Park Avenue Hôtel | ||
Hanny Schedin | föreståndarinna på badavdelningen | ||
Astrid Bodin | Anna, baderska | ||
Karla Wiberg | baderska | ||
Solveig Lagström | fru Blomkvist, dam i badkar på Park Avenue Hôtel | ||
John Melin | tjock herre i Katarinahissen | ||
Wilma Malmlöf | dam i Katarinahissen | ||
Arne Lindblad | damfrisör | ||
Mary Gräber | lyssnande dam i frisörhytt | ||
Sven-Axel "Akke" Carlsson | cykelbud | ||
Björn Näslund | cykelbud | ||
Sten Mattsson | cykelbud | ||
Tord Stål | tjänsteman på Radiotjänst | ||
Anna-Lisa Fröberg | Oskar Blomkvists sekreterare | ||
Millan Olsson | dam i Katarinahissen | ||
Claes Falkenberg | man i Katarinahissen | ||
Olof Frenzel | ung man i Katarinahissen | ||
Bo Teddy Ladberg | påannonsör i radio (röst)/professor Wilhelm Hammarberg (röst) | ||
- | Bortklippt i den slutliga filmen: | ||
Sigge Fürst | Sigge Fürst på Radiotjänst (bortklippt) |
Produktionsbolag | AB Svensk Filmindustri | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Svensk Filmindustri | 1952 | |
Laboratorium | AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium | ||
Smink | Firma Carl M. Lundh AB |
Kirre uppvaktar sin söta fästmö Gun med en blomma på årsdagen av deras förlovning. Guns mor, en illusionslös äldre dam, menar att denna uppmärksamhet kommer att försvinna då de gift sig, för sådana är männen.
Hon tycks få rätt. Samma dag firar nämligen Hasse, känd tidningskåsör under signaturen "Hans Nåd" och vän till Kirre, bröllopsdag med sin fru Monica. Det gör också korkfabrikanten Oskar Blomkvist och hans hustru Gertrud, på intim nivå kallad "Peggy".
Hasse och Oskar är självupptagna äkta män och har glömt bort evenemanget. Oskar har händelsevis köpt en revolver åt sin fru för att hon inte skall känna sig så ensam då han är borta, och Hasse har passat på att skaffa sig ett par nya manschettknappar från juveleraren.
Den festmiddag med vin och fisk Monica planerat för sin man visar sig vara ett misstag. Hasse tål inte vin, hatar fisk och känner sig hotad av det uppstudsiga unga hembiträdet Bojan. Än värre blir det när hustrun antyder att han kanske inte är så rolig och värst när hennes väninna Gun kommer på besök. Kirre infinner sig också och råkar i gräl med Gun.
De två männen drar sig kränkta tillbaka och kommer överens om att ge kvinnorna en läxa. Hasse får låna en våning av Kirre på ett ungkarlshotell och tänker stanna där över natten. Kirre har själv lånat den av sin vän disponenten Holmer medan hans egen repareras.
Även Peggy har beslutat sig för att "flytta ut", sedan hon träffat Helena -- Oskars f d fru -- i damturken och sett den ohämmat vulgära exhustrun kyssa maken. Oskar har tagit upp jakten på Peggy, driven dels av en blodtörstig svartsjuka, dels av oro att hon skall "skjuta sig" med revolvern.
Holmer är en släkting till Peggy, och hon passar på att utnyttja dennes ungkarlsvåning, okunnig om att Hasse redan installerat sig där, skickat bort sina kläder till pressning över natten och förberett sänggående. När de slutligen inser att det finns två personer i våningen vägrar båda att ge sig av. Peggy har då hunnit ta av sig det mesta i klädväg, beställa upp en wienerschnitzelsupé samt en skål till hunden Topsy att äta ur.
Den till en början spända atmosfären lättar, sedan de hittat champagne i Holmers barskåp, och hungern besegrat Hasses moraliska betänkligheter mot en måltid på tu man hand med Peggy. En angenäm nattlig samvaro synes utveckla sig.
De störs emellertid av Guns och Oskars uppdykande på hotellet.
Gun, som haft ett samtal med Peggy medan Hasse legat gömd under sängen, misstänker att hon är en av Kirres tillfälliga förbindelser, och Oskar tror att hust!run antingen blivit skjuten eller skjutit en våldsman; ett skott har hörts från lägenheten. Skottet kommer från Peggys revolver, som gått av under ett mindre handgemäng med Hasse.
Kirre anländer med nyckel och öppnar, men lägenheten är tom. De tillfälligt "sammanboende" har funnit för gott att fly genom balkongfönstret.
Tillkallad polis transporterar de inblandade till stationen. Dit har även Peggy och Hasse förts, den senare i en allt annat än värdig kostymering. Hasse vägrar att uppge sin identitet, men avslöjas av den likaledes haffade, starkt överförfriskade skärsliparen Karlsson. I en skur av anklagelser och motanklagelser försöker kommissarien förgäves utreda vad som egentligen förevarit.
Plötsligt tågar Monica in i galaklänning, deklarerar att Hasse är en av landets mest egocentriska varelser och lovar att i framtiden inte finna sig i hans regemente. Kommissarien finner damerna oskyldiga och sänder hem dem, varvid Karlsson passar på att slå följe med Guns mor. De tre övriga kavaljererna överräcker efter nattens kalabalik blommor till sina kvinnor och får, sedan de gjort avbön, syndernas förlåtelse.
Censurnummer | 79725 |
---|---|
Datum | 1951-11-15 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 2100 meter |
Kommentar | Aktlängder: 520-515-560-505 = 2100 meter - 77 minuter. Aktlängder: 520, 515, 560, 505. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | AGA-Baltic |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2100 meter |
Längd i minuter | 77 min |
Akter | 4 rullar |
Fyra tidningar -- AT, DN, MT och SvD -- ägnade halva spaltutrymmet åt Arne Sucksdorffs internationellt prisbelönade kortfilm Indisk by, vilken av SF satts som förspel på premiärbiografen Spegeln. Denna kombination ogillades i högsta grad av Carl Björkman i DN, en av demonstranterna mot den efterföljande komedin. Han skrev:
"Arne Sucksdorffs film är ett poem med de känsligaste valörer. Och det är en ofattbar smaklöshet att SF velat koppla ihop den med den huvudfilm som sedan följde (-), ett eländigt mischmasch, ett evinnerligt kravlande i själva den svenska filmhumorns bottensump. Allt det man verkligen avskyr av svenska filmatiska uselheter hade här koncentrerats i en fars om uteblivet bröllopsdagsfirande, resulterande i bortblandade äktenskap, äkta par i och under fel sängar, halvnakna brudar (Annalisa Ericson bland andra), orimliga klichéherrar (Stig Järrel och Gunnar Björnstrand) och en Elof Ahrle som spelade knallfull från första scenen till den sista."
Björkman slutade med frågan hur det kändes att "spela med i sånt där": "Kan folk verkligen så helt förlora sinnet för människans naturliga värdighet!"
Den mänskliga värdigheten berördes inte i övriga recensioner, men Mauritz Edström (Arbetaren) och Jurgen Schildts (MT) omdömen var lika hårda. Den förre, som visserligen tillerkände filmen "en och annan poäng och en medelmåttig lustighet", skrev: "Om inte fattigdom så i varje fall närapå tomma byxfickor är första associationen efter denna film. Att göra lustspel på ett knappt halvdussin medelmåttiga kåseriuppslag på temat om mannen som glömde hustrun på bröllopsdan kan knappast avsätta något mera lysande resultat. Så inte här i varje fall: ibland känner man sig mer generad över plattheterna än road av lustigheterna." Jurgen Schildt hänvisade till vad han redan sagt om En fästman i taget 1952/7: "Det är en förvecklings- och sängkammarkomedi som är hjälplöst fången i sina stereotypier, i sitt grovkalibriga publikfrieri, i den tungfotade humorfrihet med vilken den serverar sina kvickheter."
Mildare tongångar fanns bl a i AB, där Filmson tyckte sig ha sett "en föga originell men i all sin enkelhet rapp och rolig förströelsefilm". I likhet med ett par andra recensenter utpekade han Martin Bodins foto som en tillgång och hävdade att bifigurer som Naima Wifstrand, Elof Ahrle, Sif Ruud och Carl-Axel Elfving räddade "åtskilliga skrattpoänger".
Robin Hood (StT) anlade historiskt perspektiv. Han antog att det fanns situationer som var komiska redan för 2000 år sedan -- t ex när en man och en kvinna som inte känner varandra tvingas tillbringa natten i samma säng -- och det var inte "fel att använda klassiska situationer och lustigheter ifall man kan servera dem som nya d v s fylla dem med nytt liv, med charm och värme, leka fram dem med barnsligt skämtlynne". Men i det fallet hade manusförfattaren och regissören misslyckats. Kommandostaven i Kjellgrens hand blev "inte ett trollspö, som ger skimmer och luftighet åt berättelsen och tjusighet åt skådespelarna, utan en energisk piska, som tvingar fram en väldig yttre rörelse, men ingen inre".
Förberedelserna för filmens inspelning går tillbaka till 1945, då en fars, "Scared Cats" (ung "Dö-rädd"), av de amerikanska författarna Margaret Mayo (1882-1951) och Aubrey M. Kennedy (1887-1953) hade premiär i Köpenhamn under titeln "Sig det med blomster" (urpremiären skedde på Playhouse Theatre i New York City, New York 1920-06-17).
Svensk Filmindustri köpte samma år filmrätten genom förmedling av den danske teaterförläggaren Folmer-Hansen. Man hade emellertid svårt att hitta någon som var intresserad av att bearbeta pjäsen för svenskt filmbruk och gav därför i juni 1948 den danske författaren Martin Glanner i uppdrag att framställa en synopsis på grundval av originalpjäsen och den danska bearbetningen, som gjorts av Gunnar Brandt, f.ö. ej känd. Glanner hade tidigare arbetat åt SF med manuskripten till Den osynliga muren (1944) och Dreyers i Sverige inspelade, olycksaliga Två människor (1945).
Kort tid efter det att Glanner levererat sin bearbetning dog han och materialet blev åter liggande. Slutligen tog Gösta Stevens, inom ramen för sitt anställningsavtal med SF, hand om de olika förlagorna och skrev ett scenario, som snabbt godkändes och vars inspelning började en vecka efter manuskriptets fullbordan.
Säg det med blommor spelades in under de två sista månaderna 1950. Exteriörer synes ha tagits i Stockholmstrakten. När man startade ansågs manuskriptet för omfattande och det befarades att filmen skulle bli för lång. Tagningarna gjordes därför mycket snäva. Resultatet blev att när filmen i februari 1951 förelåg i grovklippt skick, hade den blivit för kort. Endast ca 1850 m skulle den inte komma att klassas som "långfilm" (och således inte bli berättigad till återbäring av nöjesskatt). Kompletteringar företogs därför, först i april, sedan ytterligare några dagar i början av maj 1951, så att filmen i slutligt skick med 100 m överskred erforderliga 2000 m.
En och annan recensent tog för givet att porträttet av den inbilske kåsören "Hans Nåd" föreställde SvD:s berömde Kar de Mumma (Erik Zetterström), men likheten till originalet i utseende och uppträdande var inte påfallande.
1950-10-13 | 1950-12-13 | |||||
Filmstaden | Råsunda | Sverige | (ateljé) | |||
Stockholm med omnejd | Sverige | (exteriörer) |
Sverigepremiär | 1952-01-28 | Palladium | Helsingborg | Sverige | 77 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
1952-01-28 | Röda Kvarn | Linköping | Sverige | 77 min | ||
Urpremiär | 1952-01-28 | Palladium | Helsingborg | Sverige | 77 min | |
1952-01-28 | Röda Kvarn | Linköping | Sverige | 77 min | ||
Stockholmspremiär | 1952-07-21 | Spegeln | Stockholm | Sverige | 77 min | |
TV-visning | 1989-06-23 | TV2 | Sverige | 74 min | ||
1993-06-09 | Kanal 1 | Sverige | 74 min | |||
1995-07-06 | Kanal 1 | Sverige | 74 min | |||
1998-03-31 | SVT1 | Sverige | 74 min |
Originaltitel | Säg det med blommor | |
---|---|---|
Kompositör | Kai Gullmar | (1950) |
Textförfattare | Gardar | (1950) |
Sångare | Mimi Nelson | (första repris) |
Elof Ahrle | (andra repris) | |
Naima Wifstrand | (andra repris) | |
Framförs av | Sven-Axel "Akke" Carlsson | (visslar) |
Björn Näslund | (visslar) | |
Sten Mattsson | (visslar) |
Originaltitel | Late for School | |
---|---|---|
Kompositör | Charles Williams |
Originaltitel | Amours divins, ardentes flammes. Ur La belle Hélène | |
---|---|---|
Kompositör | Jacques Offenbach | (1864) |
Textförfattare | Henri Meilhac | (fransk text 1864) |
Ludovic Halévy | (fransk text 1864) | |
Palle Block | (svensk text 1865) | |
Sångare | Naima Wifstrand |
Originaltitel | Strings in the Mood | |
---|---|---|
Kompositör | Walter Collins |
Originaltitel | Majestic | |
---|---|---|
Kompositör | Walter Collins |
Originaltitel | Caprice on Tiptoe | |
---|---|---|
Kompositör | Ludo Philipp |
Originaltitel | Nu ska vi opp, opp, opp | |
---|---|---|
Kompositör | Jules Sylvain | (1937) |
Textförfattare | Gösta Stevens | (1937) |
Sångare | Elof Ahrle |
Originaltitel | Sophisticated Comedy | |
---|---|---|
Kompositör | Norman Demuth |
Originaltitel | Pizzicato Misterioso | |
---|---|---|
Kompositör | Edgar Martell |
Originaltitel | Autumn Breezes | |
---|---|---|
Kompositör | Norman Demuth |
Originaltitel | Là ci darem la mano. Ur Don Giovanni | |
---|---|---|
Kompositör | Wolfgang Amadeus Mozart | (1787) |
Textförfattare | Herbert Sandberg | (svensk text 19--?) |
Lorenzo Da Ponte | (1787) | |
Carl Gustaf Nordforss | (svensk text 1813) | |
Erik Lindegren | (svensk text 1961) | |
Wilhelm Bauck | (svensk text 1856) | |
Sångare | Naima Wifstrand | |
Karl-Arne Holmsten |
Originaltitel | Che gelida manina. Ur La Bohème | |
---|---|---|
Kompositör | Giacomo Puccini | (1896) |
Textförfattare | Giuseppe Giacosa | (italiensk text 1896) |
Luigi Illica | (italiensk text 1896) | |
Sven Nyblom | (svensk text 1901) | |
Sångare | Elof Ahrle |
Badinrättning |
Bröllopsdagar |
Förväxlingar |
Hembiträden |
Hund |
Kåsör |
Massage |
Polis |
Polisstationer |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2163 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2163 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | SÄG DET MED BLOMMOR |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | SÄG DET MED BLOMMOR |
Tryckeri | J. Olsén litogr.anst. |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Gunnar, Stig och Karl-Arne i SÄG DET MED BLOMMOR |
Tryckeri | Esselte |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Elisaveta, Annalisa och Mimi i SÄG DET MED BLOMMOR |
Tryckeri | Esselte |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Annalisa och Stig i SÄG DET MED BLOMMOR |
Tryckeri | Esselte |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | En filmberättelse av Gösta Stevens efter en pjäs av Margaret mayo och Aubery Kennedy. |
Omfång | 187 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Synopsis |
---|---|
Omfång | 1 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Trailer. |
Omfång | 2 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Kringmaterial |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Bakombild papper | 1 |
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |