Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Kärlek
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1952-12-22

Medverkande

Sven Lindberg
Einar Brandt, präst

Doris Svedlund
Inga Tomasson

Erik Strandmark
Anton Tomasson, fiskare, Ingas man

Anders Henrikson
Sylvester Andreasson, fiskare

Hugo Björne
klockare Andersson, folkskollärare och ordförande i kyrkofullmäktige

Visa alla medverkande

Handling

Till Hällö på bohuskusten kommer den unge Einar Brandt för att tillträda befattningen som fiskarsamhällets präst. Han är son till ett hovrättsråd och har ägnat några år åt...

Visa hela handlingen

Press

Fem skådespelare, Sven Lindberg, Doris Svedlund och Erik Strandmark, veteranen Victor Sjöström och debuterande Gunnel Lindblom, fick särkilda lovord av majoriteten recensenter. "En...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Inspicient
B-foto
Stillbildsfoto
Musikarrangör
Dirigent
Orkesterledare
B-ljud
Förtexter

Medverkande

Sven Lindberg Einar Brandt, präst
Doris Svedlund Inga Tomasson
Erik Strandmark Anton Tomasson, fiskare, Ingas man
Victor Sjöström biskopen
Anders Henrikson Sylvester Andreasson, fiskare
Hugo Björne klockare Andersson, folkskollärare och ordförande i kyrkofullmäktige
Gunnel Lindblom Rebecka, klockare Anderssons dotter
Kolbjörn Knudsen Brandeus, prost
Jarl Kulle Wilhelm Andreasson, Sylvesters son, Rebeckas fästman
Märta Dorff Selma Danielsson, fiskaränka
Torsten Lilliecrona Johan Johansson, fiskare
Jan Molander Sofus, fiskare
Axel Högel Simon, fiskare
Josua Bengtson fiskare
Wiktor "Kulörten" Andersson Lars skomakare
- Ej krediterade:
Mona Geijer-Falkner Malin, sockengumma på prästens kafferep
Emmy Albiin Hanna, döv gumma på prästens kafferep
Elsa Ebbesen-Thornblad fröken Mattsson, prästens hushållerska
Börje Mellvig doktor Holm, läkare
Anders Andelius Emrik Danielsson, Selmas son
Björn Näslund Rolf, besättningsman på Antons trålare
Björn Montin Olle, en pojke i kyrkan
Mats Björne besättningsman på fiskebåt
Walter Sarmell besättningsman på Antons trålare
Gösta Qvist en man vid olyckan
Karin Högel en kvinna vid olyckan

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri 1952
Laboratorium AB Svensk Filmindustris filmlaboratorium
Smink Firma Carl M. Lundh AB

Handling

Till Hällö på bohuskusten kommer den unge Einar Brandt för att tillträda befattningen som fiskarsamhällets präst. Han är son till ett hovrättsråd och har ägnat några år åt planlösa studier inom olika fakulteter. Utan pengar vid faderns hastiga bortgång har han valt teologin för att tillförsäkra sig en lugn landsortstjänst så att han skall kunna fullborda sin doktorsavhandling.

Men i hans församling lever människorna ständigt utsatta för havets faror; redan första kvällen får han bevittna följderna av en svår olycka. Fiskaren Sylvesters skuta rammas av en kolbåt och sjunker. Hustrun omkommer och sonen Wilhelm är nära att drunkna. Han räddas iland, och faderns och Brandts böner tycks återkalla honom till livet.

Närvarande vid olyckstillfället är klockaren Andersson, som försökt hindra prästens utnämning. Han företräder en ofördragsam, bestraffande kristendom och påstår att Sylvester rättvist lider för sina synder.

Andersson är änkling och hans enda tröst och stöd i livet är dottern Rebecka. Hon vill gifta sig med Wilhelm, vilket fadern bestämt motsätter sig. Konflikten med Brandt växer i styrka, då prästen ställer sig på de ungas sida och låter flickan bo och arbeta i sitt hus, sedan hon givit sig av hemifrån.

Brandts närmaste vänner på ön är makarna Inga och Anton Tomasson. Anton, yrkesfiskare och ordförande i kommunalstämman, är en vänlig, praktiskt lagd man med små kulturella behov; hustrun, född och uppvuxen på fastlandet, är känslig och svärmisk och tycker om att deklamera poesi. Var gång mannen är ute till sjöss plågas hon av ångest. Bägge makarna sörjer över att de inte fått några barn.

Mellan Inga och prästen uppstår en djup, mestadels ordlös tillgivenhet. En kväll, då Anton är borta, beger sig Inga till prästgården för att begära besked om Brandts verkliga känslor. Han tillstår då att han älskar henne, men deras kärlek kan aldrig fullbordas av hänsyn till Anton. Under mötet kommer klockaren på besök och ber att få tillbaka sin dotter. Då Brandt säger att det ännu är för tidigt hotar klockaren att anmäla honom för samvaron med Inga.

Anmälan går till kyrkomyndigheten och prosten och biskopen kommer för att anställa förhör med Brandt, den ene obevekligt fördömande, den andre varm och förstående. Inför biskopen bekänner Brandt inte bara kärleken till Inga; det onda i världen -- kriget och koncentrationslägren -- har kommit honom att förlora tron. Han fortsätter att verka därför att öborna tycks finna tröst och hopp i hans ord. Själv drivs han enbart av människokärlek. Biskopen känner sig stå nära något stort men ser ingen annan utväg än att avskeda Brandt. Prosten får beskedet att Brandt är svårt hjärtsjuk och snart kommer att dö.

I Ingas drömmar om frihet och fullbordad kärlek finns tanken på Antons död, men den dagen en av de inkommande fiskebåtarna går på en mina och sprängs i luften, känner hon enbart tacksamhet över att olyckan inte drabbade Anton. Han får veta att prästen skall lämna sin tjänst. Inga tar på sig skulden och berättar om sina känslor. Avslöjandet skjuts undan av ett för Anton viktigare budskap: de väntar för första gången barn.

Ett angeläget uppdrag kallar prästen till en ö i havsbandet. Under hemfärden kör han på grund i dimman och blir liggande utmattad på ett skär. Anton, som givit sig ut för att söka, finner honom och för honom tillbaka. Påfrestningarna har emellertid varit för stora; hjärtat orkar inte mer.

Prästens sista stunder förflyter i försoningens tecken. Rebecka har lovat återvända till sin far, fast besluten att gifta sig med Wilhelm. Anton och Inga finns vid bädden. Hon läser en bekännelsedikt av Karlfeldt och Brandt tycks komma fram till en ny tro innan han dör.

Censur / granskning

Censurnummer 81619
Datum 1952-12-17
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2920 meter
Kommentar Granskningskopians aktindelning: 565-575-540-565-675 = 2920 m - 107 minuter. Visningskopiorna kortades med 10 m i akt 5: 565-575-540-565-665 = 2910 m - 106 minuter. Aktlängder: 565, 575, 540, 565, 675.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem AGA-Baltic
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2920 meter
Längd i minuter 107 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Fem skådespelare, Sven Lindberg, Doris Svedlund och Erik Strandmark, veteranen Victor Sjöström och debuterande Gunnel Lindblom, fick särkilda lovord av majoriteten recensenter.

"En ovanligt ren och klar bild av prästen ger Sven Lindberg i sin rolltolkning", skrev A Gunnar Bergman i AT och fortsatte: "Detta är, tror jag, det bästa Lindberg någonsin gjort på film. Också Doris Svedlund som den unga fiskarhustrun, vilken kommer att stå i ett visserligen kyskt men dock kärleksförhållande till prästen, visade något av det vackraste och finaste en artist kan visa. Överraskande fängslande och moget spelade den unga göteborgsaktrisen Gunnel Lindblom och Erik Strandmark som den rejäle fiskaren var naturligtvis precis så äkta och helylle man kunde vänta."

Nils Beyer i MT tyckte att Sjöström gav tyngd och auktoritet åt sin visiterande biskop, medan signaturen Hjorvard i Ny Dag underströk att "sådana biskopar som Victor Sjöström spelar förekommer annars inte på västkusten, där den verklige biskopen heter Bo Giertz och straffar synden strängare än de flesta. Regin och spelet var dock av bästa märke".

Beröm för sina insatser fick i de flesta tidningar även fotografen Åke Dahlqvist för sina västkustbilder och tonsättaren Lars-Erik Larsson för musiken, "den bästa filmmusik man hört på länge". (Expr)

När det gällde filmens allmänna kvalitet och Kaj Munks drama skilde sig omdömena kraftigt. AB, AT, Expr, Ny Dag och SvD var övervägande positiva; Mauritz Edström (Arbetaren), Carl Björkman (DN), Nils Beyer (MT) och Ingrid Arvidsson i BLM riktade bitvis mycket hård kritik mot filmatiseringen och det litterära underlaget. "Kolportage är det enda rättvisa namn jag kan finna åt Rune Lindströms och Gustaf Molanders film", skrev Edström.

"Kolportage därför att människorna är schabloner och handlingen rakt igenom gör ett grovt oäkta intryck. Kolportage än mer därför att bakom det dåliga resultatet ligger en from välmening, ett moraliskt s k gott uppsåt -- som konstnärligt får en ända med förskräckelse. Det är kolportagets öde."

Kritikern hävdade att filmen "pratats ihjäl": "Ända från början får man här allting tillrättalagt genom långa repliker, allt förklaras i så god tid, att bilderna som skall gestalta människorna genom att visa dem i handlandet ingenting har att tillägga."

En from schablon, en välment julsaga med ett och annat diktarord signerat Kaj Munk, var Carl Björkmans inte särskilt stora behållning: "För min del satt jag alldeles likgiltig inför denna film, en film som verkade mänskligt osann genom sin falska människoteckning och sina ideliga tillrättalägganden. Men det är en film som man -- även om man som jag tycker deciderat illa om den -- har svårt 'komma åt'. Därtill är den för undanglidande, för hal, den är en kristen ål."

Ingrid Arvidsson kallade Kärlek "en släktbjudning med idel välkända ansikten i nya kostymer" och "en triumf inte minst för sminkören". Den angelägna trosoron i dramat slätades över:

"Ibland biter det till i filmen av Kaj Munks egensinne och vildsinne, särskilt i dialogen, men oftast saknas allför mycket samklangen mellan det ursprungliga stoffet och den konventionellt gjorda utformningen. Gustaf Molanders regi, som alltid går en smula i citydress, ger inte riktigt illusion varken av det sträva och torftiga i miljön eller det oroliga tvivlet och trotset hos människorna. Själva hans oerhörda kunnighet blir en svaghet: scenerna glider fram perfekt väloljade, irriterande exakta och avmätta. Det är detta oengagerade och orytmiska grepp om filmen som i någon mån förstör det dramatiska stoffet. Filmen blir tablåer, en exempelsamling över en ovanlig präst som gick Guds vägar utan att tro på Gud, men spänningen, förtätningen, förlösningen uteblir. Det rasar många stormar i filmen, men bara på havet. I människornas uppgörelser med Gud och kärleken är det bleke."

I stark kontrast till dessa värderingar stod bl a A Gunnar Bergmans (AT) uttalande att Rune Lindström och Gustaf Molander svarat för "en med förebildlig omsorg och pietet gjord översättning till filmens språk", som kritikern hoppades skulle "bilda skola och bli tongivande inom kretsar som sysslar med filmmanus". De svenska filmskaparna hade inte fallit för frestelsen att överbetona kärlekshistorien och "skymma bort det verkligt centrala problemet i stycket, nämligen detta med prästen som inte tror".

"Det har på så sätt", fortsatte Bergman, "blivit en frisk och ren och stark film, ett stycke betydande dikt, fri och frän och saltmättad som den luft fiskarbefolkningen och den nyvordne prästen från huvudstaden lever i här ute i yttersta havsbandet".

Kommentar Svensk filmografi

Kaj Munk (1898-1944), dansk präst och författare med en mångsidig litterär verksamhet, skrev skådespelet "Kærlighed" 1926 på fem dagar. Han var då tjugoåtta år gammal och hade två år tidigare tillträtt en tjänst som sockenpräst i Vedersø, en liten fiskarförsamling på Jyllands västkust. Denna tjänst uppehöll han ännu då han under andra världskriget, på order av den tyska ockupationsmakten, mördades natten till den 5.1.1944. Pjäsen var för Munks del av så personlig karaktär att han lät den ligga och förmåddes först 1935 inlämna ett manuskript till Det Konglige Teater i Köpenhamn, där premiären ägde rum 14 september samma år.

Munks komplicerade förhållande till tidens auktoriteter, inte minst politiska, berördes av A Gunnar Bergman i dennes recension: "Detta genidyrkande geni som hela sitt liv var antidemokrat men dog som motståndsman då demokratins motsats tillfälligtvis hade makten. Den unge prästen i filmen (-) hör till den grupp människor som Kaj Munk kallar de utvalda. De kan inte mätas med vanliga mått och de behöver inte inordna sig under vanliga normer. Om en sådan utvald är präst är det t o m likgiltigt om han själv tror på det han förkunnar. Det är en övermänniskolära. Men den var nu en gång Kaj Munks."

Pjäsens melodramatiskt självömkande slutscen med en, enligt den döende prästen, leende Kristus blickande ned från ett krucifix och en älskad och älskande fiskarhustru som gråtande kastar sig över liket hade arbetats om av manusförfattarna till "fördel för helhetsintrycket" (MT).

Dramat saknade dock den resning som utmärkte "Ordet", ett föregående (1925) verk om tro och otro. Detta skådespel filmades av Gustaf Molander i Sverige (1943/43) och av Carl Theodor Dreyer i Danmark med premiär 1955. Bägge versionerna blev stora kritikerframgångar, den danska räknas till filmkonstens klassiker.

Inspelningstiden för Kärlek sträckte sig från mitten av juni 1952 till slutet av augusti, och huvudmängden skärgårdsscener togs på Käringön i Bohuslän.

Förlaga

Originaltitel Kærlighed (Pjäs)
Författare Kaj Munk


Inspelning

Sverige 1952-06-16 1952-08-28
Filmstaden Råsunda Sverige (ateljé)
Käringön Orust kommun, Bohuslän Sverige
Nynäshamn Sverige
Boo båtbrygga Nacka Sverige
Skå kyrka Ekerö Sverige
Lovö kyrka Ekerö Sverige
Akalla gård Stockholm Sverige

Visningar

Stockholmspremiär 1952-12-26 Röda Kvarn Stockholm Sverige 106 min
Sverigepremiär 1952-12-22 Röda Kvarn Jönköping Sverige 106 min
TV-visning 1990-04-13 Kanal 1 Sverige 102 min
1996-04-05 SVT2 Sverige 102 min
1999-04-02 SVT2 Sverige 102 min
2000-06-01 SVT1 Sverige 102 min
Urpremiär 1952-12-22 Röda Kvarn Jönköping Sverige 106 min

Musikstycken

Originaltitel Svit, orkester, op. 19
Kompositör Lars-Erik Larsson (1938)


Originaltitel Din klara sol går åter opp
Kompositör Johann Georg Störl (1710)
Textförfattare Johan Olof Wallin (svensk text 1814)
Sångare kör (barnkör)


Originaltitel 'O sole mio!
Kompositör Eduardo Di Capua (1898)
Alfredo Mazzucchi (1898)
Textförfattare Giovanni Capurro (italiensk text 1898)
Sven Nyblom (svensk text 1901)


Originaltitel La paloma
Kompositör Sebastián Yradier (1859)
Textförfattare Sebastián Yradier (spansk text 1859)
Ernst Wallmark (svensk text)
Sångare Erik Strandmark


Originaltitel Nordsjön
Kompositör Martin Nilsson (1931 "Sommarsegling")
Textförfattare Martin Nilsson (1935)
Sångare Anders Andelius


Ämnesord

Akalla gård
Biskop
Bohuslän/Käringön
Fiskare
Fiskarhustru
Fiskelägen
Föräldrar och barn
Klockare
Kyrka
Land motsatt stad
Lovö
Minsprängning
Nynäshamn
Olycka/sjö-
Otrohet
Prost
Präst
Religion
Schartaunism
Sjukdom/hjärt-
Skå
Trostvivel
Västkusten

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel Gustaf Molander-filmen Efter ett skådespel av Kaj Munk KÄRLEK
Tryckeri Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel KÄRLEK Efter Kaj Munks skådespel
Tryckeri J. Olsén litogr.anst.


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel Sven Lindberg i KÄRLEK
Tryckeri Fotopress


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel Sven Lindberg och Doris Svedlund i KÄRLEK
Tryckeri Fotopress


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel Doris Svedlund i KÄRLEK
Tryckeri Fotopress


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Kärlek.
Omfång 147 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Kärlek. Manus: Rune Lindström och Gustaf Molander efter Kaj Munks Kärlek.
Omfång 1 s. Produktionsuppgifter ingår.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Liebe. Synopsis. Manus: Rune Lindström und Gustaf Molander nach Kaj Munks Liebe.
Omfång 1 s. Produktionsuppgifter ingår.
Språk Tyska


Typ Synopsis
Manustitel Liebe. Manus: Rune Lindström und Gustaf Molander nach Kaj Munks Liebe.
Omfång 1 s. Produktionsuppgifter ingår.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel Liebe. Drehbuch: Rune Lindström und Gustaf Molander nach dem Schauspiel Liebe von Kaj Munk.
Omfång 28 s. + 1 s. dialoglista trailer.
Språk Tyska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Färg papper -
Dia 6
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?