Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Vägen till Klockrike
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1953-07-20

Medverkande

Anders Ek
Bolle, luffare

Edvin Adolphson
Råttfällemakaren

Annika Tretow
Margot, bupiga

Margit Carlqvist
Inga, lantbrukardotter

Erik Strandmark
Hällman, dräng på Sarvsholm

Naima Wifstrand
"Vattenhuvudets" mor

Visa alla medverkande

Handling

Under senare hälften av 1800-talet utvandrade en miljon människor från Sverige till Nordamerika. Många fler ville resa men saknade kraft och resurser. De strövade i början av det...

Visa hela handlingen

Press

Filmbearbetningen av Harry Martinsons luffarberättelse splittrade kritiken, vilket några skribenter själva förutspådde. "Vägen till Klockrike är en film som man ettdera gömmer i sitt...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionschef
Foto
Musik
Koreograf
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Scripta
Scenario
Musikarrangör
Förtexter

Medverkande

Anders Ek Bolle, luffare
Edvin Adolphson Råttfällemakaren
Annika Tretow Margot, bupiga
Margit Carlqvist Inga, lantbrukardotter
Erik Strandmark Hällman, dräng på Sarvsholm
Naima Wifstrand "Vattenhuvudets" mor
Åke Claesson "Vattenhuvudets" far
Anders Henrikson "Vägdamm", luffare
Stig Järrel Axne, ångerfull luffare
Gösta Cederlund landsfiskalen
Kolbjörn Knudsen Ingas far
Else-Marie Brandt Emelie, piga på Sarvsholm
Hedvig Lindby "Klena damen" på Sarvsholm
Eva Wikman bondpiga
Elsa Prawitz Dolly, Bolles kärlek, Amerikaemigrant
Gunnar Olsson Ahlbom, cigarrmakare, Amerikaemigrant
Olav Riégo fångchef i stenbrottet
John Melin "Skötsamma grisen", luffare
Tom Walter klockstjälande luffare
- Ej krediterade:
Gustaf Färingborg länsman vid Amerikabåten
Rune Stylander fångkonstapel i stenbrott
Tor Borong ridande polis
Gabriel Rosén ridande polis
Gun Östring husa hos "Klena damen"
Karin Miller skrämd flicka på väg
Gunlög Hagberg flicka i blomsterhage
Birger Sahlberg hamnvakt
Gordon Löwenadler länsman vid tegelbruksrazzian
Gösta Holmström polis vid tegelbruksrazzian
Göthe Grefbo emigrant som tas av polisen
Bibi Skoglund kvarvarande mor med barn
Ulf Johanson kvarvarande arbetslös svensk
Uno Larsson luffare på landsfiskalskontoret
Harry Martinson fånge i stenbrottet
Stig Johanson dansande vid vägskälet
Ulla Holmberg dansande vid vägskälet
Tor Isedal dansande vid vägskälet
Gregor Dahlman dansande vid vägskälet
Harry Dahlgren dansande vid vägskälet
Gunnel Wadner dansande vid vägskälet
Segol Mann polis vid tegelbruksrazzian
Birger Lensander länsmans medhjälpare vid Amerikabåten
Emy Storm flicka i blomsterhagen
Gösta Müller fångvaktare i stenbrottet
Olle Ekbladh dansande husar vid vägskälet
Roy Låstbom Bogren, skrivbiträdet på landsfiskalskontoret
Per-Axel Arosenius Dollys vän på Amerikabåten
Svea Holst kvarvarande kvinna i hamnen
John W. Björling luffare på landsfiskalskontoret
Palle Granditsky dansande vid vägskälet
Sven-Erik Weilar dansande vid vägskälet
Mary Sandberg dansande vid vägskälet
Gunnar Swahn dansande vid vägskälet
Magdalena Swahn dansande vid vägskälet
Olof Nissmar dansande vid vägskälet
Mille Schmidt dansande vid vägskälet
Gerd Ericsson dansande vid vägskälet
Kerstin Hedenö dansande vid vägskälet
Kerstin Dunér dansande vid vägskälet
Marie-Louise Hultman dansande vid vägskälet
- Bortklippta i den slutliga filmen:
Carl-Henrik Fant Cagliostro, Dollys kavaljer (bortklippt)
Helga Brofeldt kvinna vid Amerikabåten (bortklippt)
Edla Rothgardt döva damen (bortklippt)
Anna-Lisa Baude uthyrningstanten (bortklippt)
Gertrud Mannerborg flickan vid prästgården (bortklippt)
Birgit Cullberg kvinnan på cigarrmakarens bal (bortklippt)
Lille Bror Söderlundh man på cigarrmakarens bal (bortklippt)

Bolag

Produktionsbolag AB Sandrew-Produktion
Distributör i Sverige (35 mm) AB Sandrew-Bauman Film 1953
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

Under senare hälften av 1800-talet utvandrade en miljon människor från Sverige till Nordamerika. Många fler ville resa men saknade kraft och resurser. De strövade i början av det följande seklet längs vägarna, sökande ett slags mystisk förening av frihet och gemenskap, ett de hemlösas paradis. Detta fick namn efter en hårt bevakad östgötasocken -- Klockrike -- dit luffarna sällan nådde.

Vid amerikabåten tar f d cigarrmakaren Bolle avsked av sina arbetskamrater Ahlbom och Dolly. Hon är flickan han älskade men inte förmådde behålla. Övergiven och utan framtidshopp ger han sig ut på landsvägen och slår sig samman med den brokiga skara av vagabonder som ständigt befinner sig på vandring. Där finns den vänlige filosofen "Vägdamm", klagande och ångerfulle Axne med sjutton år på luffen, välnärde "Skötsamma Grisen" och den burleske och uppspelte "Råttfällemakaren" -- en nasare med sitt företag på fickan. Höst och vår, sommar och vinter, drar de sina stråk genom landet, ofta jagade av "de ridande" -- polismakten.

En dag kommer Bolle förbi gården Sarvsholm och blir bjuden på bullar, som pigan Emelie råkat bränna i ugnen. Hon har bestämt sig för att emigrera till Manitoba i Kanada, bort från ensamheten och tristessen hos sin husmor, en klen gammal dam, och bort från den efterhängsne gårdskarlen Hällman, vars kärlekskrav hon inte kan besvara.

I Tönnesjö besöker Bolle och Råttfällemakaren "Vattenhuvudet", en fosterskadad invalid. Han vårdas sedan trettio år av sina föräldrar, nu åldrade. Hos dem är luffarna alltid välkomna; man bjuder på vad huset förmår vid dukat bord. Bolle stannar över vintern och hjälper familjen.

När våren kommer ger han sig ut i markerna. Frihetens frånsida är den rädsla han väcker, särskilt bland de unga kvinnorna. Den blir honom en tung börda.

Emelie kommer aldrig iväg på sin resa. Hällman har fått i uppdrag att ro henne över sjön till järnvägsstationen. Bolle, som befinner sig i trakten, blir av en slump vittne till hur gårdskarlen ror i land med en halmdocka i båten. Dockan bär Emelies kläder. Hällman upptäcker Bolle, förföljer honom och försöker döda honom. Två ridande poliser dyker upp och räddar luffaren i sista stund.

Men han har kommit ur askan i elden. Med två varningar för lösdriveri riskerar Bolle att dömas till straffarbete och måste ta första bästa chans att fly från sina uniformerade övervakare. Denna gång skyddas han av den unga Inga, enda hemmadottern på en bondgård. Hon är i färd med att hänga tvätt då luffaren kommer rusande, fattar den hotande situationen och sätter honom omedelbart i arbete. Hos Inga och hennes far dröjer sig Bolle kvar en tid. Bonden ser med oblida ögon hur dottern och luffaren dras till varandra och då han överraskar dem under ett kärleksmöte tvingas Bolle ge sig av.

I tegelbrukets labyrint av uppvärmda gångar samlas luffare, tjuvar och andra laglösa. Polisen gör razzia. Många luffare infångas, däribland Bolle. Han blir förhörd, får klart för sig att Emelie bragts om livet, och att han själv är misstänkt för dådet. Även Hällman hörs. Vid konfrontation med halmdockan bryter gårdskarlen samman och bekänner.

Bolle och flera av hans vänner döms till straffarbete; Råttfällemakaren går fri tack vare sitt "hantverk". Ett år får de dömda hugga sten i "Berget", ett stort dagbrott.

Vid sommarens inträde ger sig Bolle åter ut på vandring i sällskap med Råttfällemakaren, som försöker lära honom att klara sig på egen hand och ta vara på luffarlivets glädjeämnen. Men det bär sig inte bättre än att Bolle korsar sin färdkamrats planer på ett litet kärleksäventyr med en tillfälligt ensam gårdspiga. Råttfällemakaren tar illa upp och bestämmer att i fortsättningen skall de gå skilda vägar.

Efter besök i Norge passerar Bolle en säter, där han blir vänligt mottagen av bupigan Margot. Hon befriar honom från hans rädsla för kvinnor, och de finner en stor lycka hos varandra. Innan karlarna från bygden infinner sig måste dock Bolle ge sig av. Margot tar löfte av honom att komma tillbaka -- alla somrar. Det lovar Bolle.

Censur / granskning

Censurnummer 82363
Datum 1953-05-29
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 2810 meter
Kommentar Granskningskopians aktlängder: 540-585-580-555-550 = 2810 m - 103 minuter. Filmen efter granskningen förkortad av producenten med 20 m i akt 1, till 2790 m. Aktlängder (förkortad version): 520-585-580-555-550 = 2790 meter - 102 minuter. Aktlängder: 540, 585, 580, 555, 550.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem Intensitetston
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2790 meter
Längd i minuter 102 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmbearbetningen av Harry Martinsons luffarberättelse splittrade kritiken, vilket några skribenter själva förutspådde. "Vägen till Klockrike är en film som man ettdera gömmer i sitt hjärta eller tveklöst stöter ifrån sig", förklarade Gunnar Oldin i Arbetaren. Samma tanke formulerade Robin Hood i StT i följande ordalag: "Vägen till Klockrike är en underlig film och en underbar film. En del kommer att fastna för det underliga -- och skaka på huvudet -- en del för det underbara och applådera med mer än vanlig hjärtlighet." De skiftande omdömena gällde också Anders Eks tolkning av sin roll och Edvin Adolphsons mustiga utspel.

Till de kallsinniga hörde recensenterna i DN, Expressen och Ny Dag, fast man framhävde Sven Ny!kvists sköna landskapsbilder, Lille Bror Söderlundhs inspirerade musikaliska artisteri och några goda birollsprestationer. De starkaste lovorden gavs av Lill i SvD och Ingrid Arvidsson i BLM.

Carl Björkman (DN) kunde inte återfinna mycket av Martinsons spekulationer över frihetens växlande villkor eller romanens lyriska valörer. Framför allt hade huvudfiguren Bolle blivit "en väsentligt enklare gestalt":

"Det mystiska har försvunnit från honom -- eller kanske rättare: det finns kvar, men bara som snack. Filmens Bolle talar litteratur." Björkman erkände att det fanns "fina enskilda partier", de vackra sommarstämningarna, stenhuggarna i Berget, tecknade med monumental effekt, slutepisoden på fäbodvallen med något av "det vänligt leende behag som är Harry Martinsons eget lyriska adelsmärke". Men det räckte inte för att överskyla filmens disparata, episodiska karaktär. Den saknade enligt kritikern en gemensam nämnare: "Stundom vill filmen vara lyrik, stundom en kriminalfilm, stundom -- och endast alltför ofta -- en folklig muntration".

"Ett nytt varnande exempel för svensk litteratur -- en bra bok har blivit en tråkig film", ansåg Gösta Wernlöf (Expr) och syftade med all sannolikhet på Sandrews' storproduktion Barabbas (1953/8). "Det kan inte ha varit så här", skrev kritikern, "Harry Martinson tänkt sig Bolle med sin stillsamma hemmafilosofi och sin obändiga vandrarlusta, och den luffare som Anders Ek gestaltar saknar helt underlag i både verkligheten och fantasin -- det är inte en tänkande drömmare som talar till biopubliken utan en skådespelare, som bit för bit läst in ett nerstruket manuskript ur vilket han kastar fram sina funderingar som lösryckta meningar".

Äkta filmdikt talade däremot Robin Hood om och gav Gunnar Skoglund en eloge för att han fångat "några av de vackraste och bästa scener, som förekommit i svensk film":

"Han har alltid varit en självständig man med lyrisk ådra, men hans goda egenskaper -- och tekniska kunnighet -- har hittills aldrig kommit till sin rätt i långfilm. Nu tycks det ha lossnat för honom. Man är glad att Skoglund åstadkommit denna film, som med ens för honom fram till främsta ledet".

"En rik, säregen, charmfull och betagande film" som inte liknade någonting annat man sett och hört på vita duken, tyckte Lill (SvD) i sin lovordande recension och angav skälen: "Harry Martinson och Gunnar Skoglund har arbetat länge och mödosamt men c o n !a m o r e med sin film. Arbetet kan man ana, av mödan märks ingenting i de mjukt glidande tavlor de lagt inför filmpublikens ögon, men att verket skapats med kärlek lyser fram i nästan varje enskild bild. Och det viktigaste av allt: lyriken finns där, humorn likaså, det lyssnande örat mot människornas och naturens bröst. Vad Skoglund här har åstadkommit av stämningsskapande och konkret dramatisk gestaltning av Martinsons ord och intentioner ställer honom utan vidare på toppen som filmregissör. Man visste att han var gammal i gamet, att han hade lätt hand och en lyrisk ådra, men ett så fast och mjukt, så säkert samlande konstnärligt grepp om ett svårbemästrat ämne visste vi inte att han var mäktig. Välkommen igen Gunnar Skoglund!"

Gladde sig åt en levande och lyrisk film och åt Edvin Adolphsons med "storartat humör" tecknade Råttfällemakare gjorde Ingrid Arvidsson: "Den lugna martinsonska andhämtningen är bevarad och ger rum åt både humor och djupsinne. Regissören Gunnar Skoglund och fotografen Sven Nykvist har skickligt låtit filmen blomma själv utan att överanstränga dess infall och utan att släppa dess inre linje. De burleska inslagen slingrar sig kring scener med mörkare innebörd i okonstlad rytm. Ljuset glittrar generöst i för!grundens friska naturbilder, men i de centrala partierna är det fast och skarpt."

Kommentar Svensk filmografi

Författaren, lyrikern och dramatikern Harry Martinson (1904-1978), medlem av Svenska Akademien från 1949 och av nämnda institution utsedd att dela nobelpriset i litteratur med sin kollega Eyvind Johnson 1974, kallade på 40-talet biograferna "de livsfegas tempel". Att han trots denna åsikt engagerade sig i filmproduktion berodde främst på två faktorer: den ena en personlig vänskapsförbindelse med Gunnar Skoglund som ledde till att denne fick filmoption på författarens 1948 utgivna roman "Vägen till Klockrike"; den andra, den öppning för filmexperiment med höglitterära texter som Alf Sjöberg åstadkommit hos Sandrews med strindbergsdramat Fröken Julie (1951) och som skulle följas upp med filmatiseringen av Pär Lagerkvists Barabbas (1953).

Regissören Gunnar Skoglund (1899-1983) debuterade i början av 1930-talet med nykterhetsfilmen Landskamp (1932). Fram till slutet av 1950-talet iscensatte han 14 långfilmer av mycket skiftande karaktär. Som medarbetare och speaker i Svensk Filmindustris journal- och kortfilmsstab var han känd över hela landet för sina hurtfriskt entusiastiska kommentarer. En internationellt uppmärksammad insats gjorde han i samarbete med ungraren Paul Fejos. De inspelade i Siam den halvdokumentära Man och kvinna/En handfull ris (1940), prisbelönad vid Venedigfestivalen 1939.

Enligt avtal med Sandrews skulle Skoglund framställa ett komplett scenario på Martinsons roman. Arbetet drog ut på tiden, flera versioner skrevs, som bolagets produktionschef Rune Waldekranz ansåg otillfredsställande. Martinson engagerade sig allt mer i manusarbetet och kom slutligen att stå som huvudansvarig för detta, medan Skoglund utförde scenariobearbetningen.

Författarens medverkan innebar att material som uteslutits ur romanen kunde utnyttjas i filmen. Inte desto mindre var den färdigredigerade filmversionen ett resultat av betydande och för upphovsmännen svåra kompromisser.

Det inspelade materialet var otympligt stort och nedskärningarna gick bl.a. ut över de inledande avsnitten med Bolles arbetsmiljö och kärleken till Dolly, varav endast fragment behölls.

Mötet med bupigan på sätern, som bildar ett slags centrum i romanen, rensades från frispråkig sensualism och flyttades till filmens slut, och Bolles död skars bort. Filmen fick därigenom ett alltför ljust slut.

I ett avsnitt ur romanen (tidigare opublicerat) som Martinson lät trycka i tidskriften Vi (4/1952) under rubriken "Leve fantasins uppror!" sammanfattar han det bärande temat: "Det fanns bara detta att man försökte smyga sig undan och leva undansmugen och flydd så länge det gick. Så som luffarna. De håglösa. De lata. De som medvetet eller omedvetet (nästan alltid det senare, tyvärr, tyckte Sandemar) med all sin håglöshet och lättja protesterade mot Ordningens förräderi mot människans längtan till en frihet som kanske bara var möjlig i drömmen, i fantasin."

Inspelningen påbörjades i mitten av juli 1952 och avslutades under senare delen av september samma år. Martinson visade hela tiden intresse för projektet, deltog bl.a. i valet av spelplatser, förordade Anders Ek (1916-1979) till Bolle-rollen - skådespelarens största - och staterade själv i en kort scen som straffånge bland stenhuggarna i "Berget".

Lille Bror Söderlundhs musikbearbetning blev föremål för särskilda, mycket uppskattande recensioner i DN (C B-g) och StT (L R-s). Ett separat musikverk av Söderlundh med lyriska vinjetter av Harry Martinson och beteckningen "Klockrikessvit" framfördes av Sveriges Radio 7.12.1952. Den s k "Bollelåten", filmens musikaliska ledmotiv, utgavs av Nordiska Musikförlaget med text av Rune Lindström.

Förlaga

Originaltitel Vägen till Klockrike (Roman)
Författare Harry Martinson


Inspelning

(kompletteringar vinter och maj 1953) 1953 1953
1952-07-12 1952-09-20
AB Sandrew-Ateljéerna (Lästmakargatan och A-hallen) Stockholm Sverige
Vallsjö gård Nynäshamn Sverige (Sarvsholm)
Järflotta Nynäshamn Sverige (trösklogen)
Torö Nynäshamn Sverige
Nynäshamns hamn Nynäshamn Sverige
Östermalms biljardsalong Stockholm Sverige (biljardsalongen - bortklippt)
Tobaksmonopolet Stockholm Sverige (cigarrsalen - bortklippt)
Stenhamra Ekerö Sverige (stenbrottet Berget)
Svartsjölandet Ekerö Sverige (vattenhuvudets gård)
Flemingsberg Huddinge Sverige (dansen vid vägskälet)

Visningar

Sverigepremiär 1953-07-20 Grand Stockholm Sverige 102 min
TV-visning 1970-01-17 TV2 Sverige 98 min
1995-06-04 TV3 Sverige 98 min
1996-01-04 TV4 Sverige 98 min
1997-03-23 TV4 Sverige 98 min
1999-08-10 SVT1 Sverige 98 min
2004-12-31 SVT2 Sverige 98 min
Urpremiär 1953-07-20 Grand Stockholm Sverige 102 min
TV-visning 2007-01-30 SVT1 Sverige 98 min
2011-05-03 SVT1 Sverige
2015-05-19 SVT1 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Bollelåten
Textförfattare Rune Lindström (1952)
Bearbetning Lille Bror Söderlundh (musikbearbetning 1952)
Sångare kör (ordlös sång)


Originaltitel Det var en liten prinsessa ...
Sångare Edvin Adolphson


Originaltitel Gå, Sion, din Konung att möta
Kompositör James McGranahan (1881 "Be Glad in the Lord, and Rejoice")
Textförfattare Erik Nyström (1893)
Sångare Åke Claesson


Originaltitel Livet (Tiden) försvinner så snabbt som en dröm
Textförfattare Carl August Stenholm (1874)
Sångare Naima Wifstrand


Originaltitel 'Tis the Last Rose of Summer
Textförfattare Thomas Moore (1805 efter en irländsk folkmelodi)


Originaltitel Den blå färgen
Textförfattare Albert Engström (1902 "Av alla färgerna de små")
Carl Gustaf Wadström (1820 "Af alla färger ack ändå")
Sångare Edvin Adolphson


Ämnesord

Amerikabåtar
Bonde
Bondpiga
Byoriginal
Emigranter/Amerika-
Ensamhet
Fäbod
Gårdfarihandlare
Luffare
Lyrik
Lösdriveri
Mord
Naturlyrik
Polis
Polisrazzia
Psykiskt handikapp
Råttfällemakare
Sekelskiftet
Sjukdom/vattenskalle
Slagsmål
Social utstötning
Stenbrott
Stenhuggare/straffarbetande
Straffarbete
Tegelbruk
Tjuv

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2767


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Materialbas Nitrat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Nitrat
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel VÄGEN TILL KLOCKRIKE
Tryckeri Ewes O.B. -tryck


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel VÄGEN TILL KLOCKRIKE
Tryckeri Kopia
Affischdesign Gösta Åberg


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Ett filmmanuskript av Harry Martinsson och Gunnar Skoglund.
Omfång 121 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Manuskript: Harry Martinsson. Scenario: Gunnar Skoglund.
Omfång 232 s. + 18 s. tillägg, löst. Handskriven kostymlista (7 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Manuskript: Harry Martinson. Scenario: Gunnar Skoglund.
Omfång 225 s. + 16 s. nytt slut löst liggande i manus.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 4
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?