Originaltitel | Resan till dej |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Barntillåten |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1953-12-19 |
Alice Babs
Gunborg "Gun" Karlsson, sångfynd
Sven Lindberg
Emil "Mille" Larsson, lagerarbetare på AB Kraftemballage, Guns man/berättare
Anders Henrikson
Vilhelm "Ville" Karlsson, sjöman, Guns far
Hjördis Petterson
Dagmar Vikström, Guns mor
Nils Hallberg
Berra Gustavsson, makarna Larssons vän
Karl-Arne Holmsten
Staffan Bendix, grammofondirektör, Guns manager
Jussi Björling sjunger Till havs! i komedi där Sven Lindberg försöker vinna tillbaka sin försummade fru, som gjort kometkarriär tack vare Sigge Fürst. Alice Babs gör...
Emil Larsson, till vardags kallad "Mille" och lagerarbetare på AB Kraftemballage i Stockholm, traskar mödosamt uppför trapporna till den lägenhet i Gamla Stan han sedan fem år bebor...
AB, DN, Ny Dag, StT och SvD uttryckte förnöjsamhet över vad de ansåg vara en mycket älskvärd sångkomedi i det lilla formatet med skickliga artister i de ledande rollerna och iscensatt...
Jussi Björling sjunger Till havs! i komedi där Sven Lindberg försöker vinna tillbaka sin försummade fru, som gjort kometkarriär tack vare Sigge Fürst. Alice Babs gör succé men också ett groteskt nummer som svart flicka i Pippi-flätor.
Skådespelaren Stig Olin regisserade tio filmer mellan 1953 och 1957. Crazykomedin I dur och skur, med Povel Ramel, Alice Babs och Sven Lindberg, var den första. Publikframgången följdes redan samma år av Resan till dej, där Alice Babs försumlige make Sven Lindberg får ångra sig bittert när hustrun gör succé som sångerska.
Manuset skrev Olin tillsammans med Hasse Ekman, men även om Alice Babs har fler spelscener än vanligt är det musiknumren som är det minnesvärda i Resan till dej: Stig Olin hade själv skrivit de blivande klassikerna En gång jag seglar i hamn och På söndag, Arne Domnérus spelade klarinett i orkestern, och Jussi Björling sjöng, i sin sista film, Till havs! och Ljuva Aida. Det man önskar att man aldrig hade sett är Alice Babs som svart flicka med Pippi Långstrump-flätor. Att revynumret är i färg gör det ännu värre.
Afton-Tidningens Per-Olof Wredlund var också upprörd, av flera skäl: "Det är ett färgavsnitt inlagt, där Alice Babs förekommer sminkad som neger. Den blå färgtonen tyder på Gevacolor men kallas här för Sandrewcolor och slår med flera hästlängder alla lila rekord man tidigare sett. Alice Babs ser ut att lida av höggradig anilinförgiftning, som slagit ut över hela kroppen. Mot tendensen i sången – negern som vill bli vit – reagerar man starkt. Det måste vara som ett slag i ansiktet för en neger att få höra den texten."
Mauritz Edström, Dagens Nyheter, kallade Resan till dej ett ”hafsigt halvgjort arbete, generande enkel. […] Den här filmen når ju inte ens upp till sin egen anspråkslöshet” Systemet med en berättare avfärdade han som ”en lättvindig flykt undan svårigheterna att berätta i filmbilder. […] Erbarmligt dåligt är också revyinslaget i färg – det är ju inte ens ett amatörjobb […].”
Svenska Dagbladets Lill (Ellen Liliedahl) var däremot förtjust: ”En sån liten behändig musikkomedi! Så avväpnande anspråkslös […]. […] Efter alla våldsamma skildringar av ungdomar på glid och på samhällets botten är det välgörande att få se ett par exemplar av ungdom utan svartmålning – kanske i raraste laget för att vara riktigt verkliga, men just det behövdes ju för kontrastens skull.”
Nina Widerberg (2015)
Den här filmen har ingen aktuell distributör men med tillåtelse från filmens rättighetshavare kan den bokas på dcp för biografvisning genom Filminstitutets arkiv.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Distributionstitel |
|
Söktitel |
|
Nypremiär-titel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Koreograf |
|
Arkitekt |
|
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Scripta | |
Inspelningsledare | |
B-foto | |
Stillbildsfoto | |
Musikarrangör |
|
Orkesterledare |
|
Mixning |
Alice Babs | Gunborg "Gun" Karlsson, sångfynd | ||
Sven Lindberg | Emil "Mille" Larsson, lagerarbetare på AB Kraftemballage, Guns man/berättare | ||
Anders Henrikson | Vilhelm "Ville" Karlsson, sjöman, Guns far | ||
Hjördis Petterson | Dagmar Vikström, Guns mor | ||
Nils Hallberg | Berra Gustavsson, makarna Larssons vän | ||
Karl-Arne Holmsten | Staffan Bendix, grammofondirektör, Guns manager | ||
Stig Järrel | Bruno Vikström, Dagmars andre man | ||
Douglas Håge | Lundberg, livförsäkringsagent | ||
Ulla Sjöblom | Maudan, Berras väninna | ||
Sigge Fürst | Sigge Fürst, ledare för radioprogrammet "Familjelördag" | ||
Dagmar Olsson | fru Bertils, journalist på "Hemmet och vi" | ||
Rune Halvarsson | textförfattare åt Bendix | ||
Jussi Björling | Jussi Björling, sångare i "Familjelördag" | ||
- | Ej krediterade: | ||
Allan Edwall | kompositör åt Bendix | ||
Angelica Lindberg | sjungande barn i "På söndag" | ||
Mats Olin | sjungande barn i "På söndag" | ||
Gunvor Pontén | fröken Håkansson, sekreterare åt Bendix | ||
Olof Thunberg | pressfotograf på "Hemmet och vi" | ||
Curt "Minimal" Åström | pressfotografens medhjälpare | ||
Karin Miller | hembiträde hos Vikströms | ||
Roland Eiworth | Roland "Rolle" Eiworth, Sigge Fürsts studioman | ||
Hanny Schedin | skjutbaneföreståndarinna på Gröna Lund | ||
Stig Olin | cykelbud | ||
Sune Engström (som Sune Waldimir) | Sigge Fürsts orkesterledare | ||
Harry Arnold | orkesterledaren i grammofonstudion | ||
Eivy Edoff | Sigge Fürsts programvärdinna | ||
Rune Leth | hotellportier i shownumret | ||
Viola Aberlé | piccolo i shownumret | ||
Berit Hermansson | piccolo i shownumret | ||
Göte Stergel | bagare i shownumret | ||
Kerstin Christersson | figurant i shownumret | ||
Birgit Grefveberg | figurant i shownumret | ||
Vera Kihlgren | figurant i shownumret | ||
Wiveka Ljung | figurant i shownumret | ||
Loulou Portefaix | figurant i shownumret | ||
Ann-Marie Wallin | figurant i shownumret | ||
Elis Gustavsson | figurant i shownumret | ||
Verner Klavsen | figurant i shownumret | ||
Mario Mengarelli | figurant i shownumret | ||
Sten-Thorsten Thuul | figurant i shownumret | ||
Rolf Berg (som Roffe Berg) | musiker (gitarr) | ||
Georg Björklund | musiker (saxofon) | ||
Simon Brehm | musiker (kontrabasist) | ||
Arne Domnérus | musiker (saxofon) | ||
Bo-Göran Edling | musiker (saxofon) | ||
Ernie Englund | musiker (trumpet) | ||
Sture Ericsson | musiker | ||
Sture Green | musiker | ||
Russell Jones | musiker (gitarr) | ||
Rolf Lindell | musiker | ||
Bjarne Nerem | musiker (saxofon) | ||
Jean Paban | musiker (gitarr) | ||
Gösta "Chicken" Törnblad | musiker (trumpet) | ||
Gösta Törner | musiker (trumpet) | ||
George Vernon | musiker (trombon) | ||
Göte Wilhelmson | musiker (piano) |
Produktionsbolag | Terrafilms Produktions AB | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | AB Terrafilm | 1953 | |
Distributör i Sverige (DVD) | Studio S Entertainment | 2012 | |
Laboratorium | AB Film-Labor |
Emil Larsson, till vardags kallad "Mille" och lagerarbetare på AB Kraftemballage i Stockholm, traskar mödosamt uppför trapporna till den lägenhet i Gamla Stan han sedan fem år bebor med sin fru -- Gun. Han tänker tillbaka på den tid då de tog trapporna med språng för att få vara tillsammans i den första äktenskapliga lyckans starka gemenskap.
De träffades på en bullrig firmafest. Emil trivdes inte med den ansträngt uppsluppna stämningen. Plötsligt stod Gun där och sjöng för arbetskamraterna. Mille begrep att här var en flicka för honom, äkta rakt igenom, och trots att han inte kunde dansa särskilt bra vek han inte från hennes sida på hela kvällen. De skildes utanför hennes port med en blyg kyss.
Snart har de beslutat gifta sig. Bröllopsresan får de skjuta på framtiden; pengarna räcker inte. Men de börjar i alla fall spara i en stor spargris, döpt till Montpar-Nasse.
Mille har anförtrott Gun att han spelar klarinett, och det tänker han fortsätta med. I husets källare finns ett utrymme där han kan praktisera utan att störa någon.
Så småningom går det rutin i deras samvaro. Mille läser tidningen till frukost och lyssnar inte på Gun. Han slinker gärna ned i källaren med sin klarinett. En dag upptäcker han att han glömt bort sin frus födelsedag. För att gottgöra sin försummelse förbereder han en överraskning i källaren. Just då har grannen och vännen "Berra" råkat lyssna till Sigge Fürsts radioprogram "Familjelördag". Dit försöker man locka en person som har både namnsdag och födelsedag under månaden. Medan Mille klär sig till stjärngosse och tänder ljusen på födelsedagstårtan drar Berra iväg med Gun till Radiotjänsts Karlaplansstudio. Mille finner, överraskad och mycket besviken, en tom våning.
Sigge Fürst ger Gun i uppgift att en vecka senare sjunga upp en visa om sin själs älskade, alltså Emil. Denne är måttligt förtjust över att bli utlämnad till landets alla lyssnare i hustruns text ("Emilvisan"), men hon gör succé. Följande dag hänger direktör Staffan Bendix, chef för ett av de stora grammofonbolagen, på telefonen. Han vill lansera henne som stjärna. Gun skriver kontrakt, för hon vet att Mille tjänar dåligt och spargrisen är nästan tom.
Det dröjer inte länge förrän Gun är ett känt namn. Veckotidningen "Hemmet och vi" gör reportage, varvid Mille kallt räknas bort. Svartsjuk både på Bendix och sin frus framgångar ställer han till bråk. Men dessemellan försonas de. För egentligen älskar de varandra, och deras drömmar om den fullkomliga familjelyckan tar sig uttryck i sång ("På söndag").
Gun reser på turné i parkerna och missar den delikata hemkomstsupé Mille omsorgsfullt förberett. I stället knackar Berra på och ber att få inkvartera sin väninna "Maudan" hos Larssons. Efter någon tvekan låter Mille sig övertalas. Maudan kliver in, synnerligen vital och påflugen, och varseblir omedelbart det dukade bordet. Ett ögonblick senare sitter hon och Mille och festar. Vid sängdags låter han Maudan ligga i sängkammaren; själv bäddar han i en stol i vardagsrummet. Detta hjälper dock föga då Gun oväntat återvänder och finner en obekant kvinna i sin säng samt en aväten supé för två.
Till följd av Emils "snedsteg" flyttar Gun hem till sin mor, omgift med den odräglige Bruno Vikström. Guns verklige far, sjömannen Vilhelm Karlsson, har samtidigt återvänt till Sverige och söker kontakt med sin dotter. Han försvann när hon var liten och har sedan dess inte hört av sig.
Cirkus-Teaterns revy, i vilken Gun är stjärna, drar fulla hus. Hon uppträder bl a som svart flicka i ett påkostat shownummer ("Fjärran sol och måne"). Emil träffar Vilhelm och lägger fram sina bekymmer för honom. Fadern råder honom att ta första steget till försoning. Just som Mille är i färd med att följa rådet ringer Bendix. Hela försoningsscenen går i baklås. Mille låtsas ha ett nytt "litet intresse" och ber Gun lämna ifrån sig vigselringen, vilket hon gör.
Gun uppträder än en gång i "Familjelördag", nu som stor stjärna vid sidan av operasångaren Jussi Björling. När hon skall framföra visan om Emil sviker henne rösten; hon kan inte fullfölja numret. Berra har lyssnat på utsändningen och uppmanar Emil att genast gå hem till sin fru. I våningen väntar Gun. Hon ber att få tillbaka ringen, en bön som Mille inte är sen att efterkomma. Så ringer det på dörren. Berra står utanför och söker nattlogi åt Maudan. Denna gång säger emellertid paret Larsson ett bestämt nej och stänger dörren om sin nyvunna lycka.
Texten reviderad 2011-02-07
Censurnummer | 83485 |
---|---|
Datum | 1953-12-17 |
Åldersgräns | Barntillåten |
Originallängd | 2555 meter |
Kommentar | Aktlängder: 475-480-515-640-445 = 2555 m - 93 minuter. Aktlängder: 475, 480, 515, 640, 445. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Svartvit och färg |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2555 meter |
Längd i minuter | 95 min |
Akter | 5 rullar |
Dialogspråk |
|
AB, DN, Ny Dag, StT och SvD uttryckte förnöjsamhet över vad de ansåg vara en mycket älskvärd sångkomedi i det lilla formatet med skickliga artister i de ledande rollerna och iscensatt med omsorg. Till det goda intrycket ansågs inte minst Göran Strindberg ha bidragit genom en mjuk fotografering.
"En sån liten behändig musikkomedi!", utropade Lill (SvD). "Så avväpnande anspråkslös, så vänlig och mjuk i sin vardagshumor och saltstänkta stockholms!idyll! Stig Olin och Hasse Ekman har samarbetat om manuskriptet och Olin har som regissör lekt fram historien om en flickas väg från upptäckten i ett av radions lördagsprogram och till publikfavoritens grundmurade popularitet samt karriärens våndor för det unga äktenskapet och med så artistiska händer att man ler och gläds. Efter alla våldsamma skildringar av ungdomar på glid och på samhällets botten är det välgörande att få se ett par exemplar av ungdom utan svartmålning -- kanske i raraste laget för att vara riktigt verkliga, men just det behövdes ju för kontrastens skull."
Om huvudpersonerna skrev Jerome i DN: "Hon har äktheten tindrande i sina ögon och han har den rodnande och tafatta blyghet som kanske någon gång kan ställa saker på kant, men som ändå aldrig välter dem. (-) Alice Babs (-) sjunger och spelar in sig hos publiken med sitt okonstlade sätt, sin värme och sin fräscha uppenbarelse (i Göran Strindbergs fina mjuka foto). Man måste tycka om den flickan i denna film liksom man måste tycka om Sven Lindberg som den lille pinnebergaren Emil. Det är artistisk kvalitet på deras prestationer, de ramlar aldrig över i några ytterligheter, varken åt det känslosamma eller burleska hållet. Här visar Stig Olin vad han kan som personinstruktör." Också om andra roller hade, menade kritikern, regissören ett gott grepp: "Nisse Hallberg t ex förstör inte en enda av sina många roliga och inte en enda av sina andra scener heller. Olin har också fått den ypperlige Anders Henrikson att helt smälta in i sammanhanget med sin stilsäkra och måttfulla gestaltning av sjömannen som återfinner sin dotter. Utan Henrikson hade filmen bara varit hälften så bra."
Per-Olof Wredlund i AT och Arbetarens Mauritz Edström var inte lika nöjda. Wredlund tyckte att denna musikfilm saknade tillgång på goda melodier och missbrukade "en så lysande artist som Alice Babs". Särskilt vände sig kritikern mot "negernumret": "Det är ett färgavsnitt inlagt, där Alice Babs förekommer sminkad som neger. Den blå färgtonen tyder på Gevacolor men kallas här för Sandrewcolor och slår med flera hästlängder alla lila rekord man tidigare sett. Alice Babs ser ut att lida av höggradig anilinförgiftning, som slagit ut över hela kroppen. Mot tendensen i sången -- negern som vill bli vit -- reagerar man starkt. Det måste vara som ett slag i ansiktet för en neger att få höra den texten."
Edström noterade att Olin framträdde med "en sån där passande anspråkslöshet, som är en garde mot alltför sträng och krävande kritik", men, frågade Edström, "försvarar det vilken idéfattigdom och vilket hafsigt halvgjort arbete som helst? (-) Den här filmen når ju inte ens upp till sin egen anspråkslöshet, hur hyggligt ett och annat i detaljerna än är så skyler det inte faktum att helheten är generande enkel och dålig." Systemet med en berättare (Sven Lindberg) var "en lättvindig flykt undan svårigheterna att berätta i filmbilder. Här är det dessutom alldeles galet använt. Historien, som borde ha varit komedi, blir i Lindbergs version patetisk och kontrasten med shownumren gör den dumt sublim. Erbarmligt dåligt är också revyinslaget i färg -- det är ju inte ens amatörjobb, om man skulle dra till att jämföra med amerikansk skicklighet och rutin i detta fack."
Resan till dej, Stig Olins andra film, kan betraktas som en uppföljare till publikframgången I dur och skur (1953), där Povel Ramel, Alice Babs och Sven Lindberg svarade för "flugighet", musikalitet och kärleks- och vardagskonflikter. Nu återkom Alice Babs i sin mest utarbetade dramatiska roll.
Stig Olin hade redan höga försäljningssiffror på två schlager, "Julia, Julia" och "På söndag". Den senare infogades i filmen som en särskild sekvens, där de två sjungande skådespelarbarnen Angelica Lindberg och Mats Olin medverkade. En annan ingående, Olin-märkt komposition var "En gång jag seglar i hamn". Också den blev ett "örhänge" och valdes till titel på filmen, då den vid förnyad distribution döptes om.
Jussi Björling (1911-1960) uppträdde i fyra svenska filmer, varav denna blev den sista. Olin övertalade honom att sjunga två nummer till ett mycket vänskapligt pris av sextusen kronor. Sin enda större roll hade Björling i Fram för framgång (1938), men han fanns med som operasångare i En svensk Tiger (1948).
Inspelningen startade i slutet av september 1953 och avslutades under senare hälften av november. Färgerna i det stora shownumret "Fjärran sol och måne" med Alice Babs och Operabaletten blev inte lyckade, trots amerikansk Eastmancolor i kameran. Filmen själv blev däremot en framgång - i Sovjetunionen.
1953-09-23 | 1953-11-19 | |||||
AB Sandrew-Ateljéerna (Centrumateljéernas B-hall och Novilla) | Stockholm | Sverige | ||||
Sveriges radios Karlaplansstudio | Stockholm | Sverige | ||||
Cirkus på Djurgården | Stockholm | Sverige | ||||
Källhagens värdshus | Stockholm | Sverige | ||||
Tyska Brunnsplan i Gamla stan | Stockholm | Sverige | ||||
Baggensgatan i Gamla stan | Stockholm | Sverige | ||||
Gröna Lund | Stockholm | Sverige |
Sverigepremiär | 1953-12-19 | Astoria | Stockholm | Sverige | 93 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1953-12-19 | Astoria | Stockholm | Sverige | 93 min | |
TV-visning | 1963-04-11 | Sverige | 89 min | |||
1997-12-29 | SVT1 | Sverige | 89 min | (färgavsnittet visat i svartvitt) | ||
2001-08-08 | SVT1 | Sverige | 89 min | |||
2003-11-17 | SVT1 | Sverige | 89 min | |||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2009-04-05 | |||||
TV-visning | 2011-02-02 | SVT1 | Sverige | |||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2011-04-17 | Endast akt 5, avsnittet med Jussi Björling. | ||||
Dvd-release | 2012-10-31 | Sverige | ||||
TV-visning | 2014-03-17 | SVT1 | Sverige | |||
2016-04-04 | SVT1 | Sverige |
Originaltitel | Barrels 'n' Barrels of Roses | |
---|---|---|
Kompositör | Bob Merrill | |
Textförfattare | Bob Merrill | (engelsk text) |
Ber-Ann | (svensk text) | |
Sångare | Alice Babs |
Originaltitel | Cocktail "400" | |
---|---|---|
Kompositör | Stig Olin | (1953) |
Göte Wilhelmson | (1953) |
Originaltitel | Klarinettsolo | |
---|---|---|
Kompositör | Wolfgang Amadeus Mozart | |
Instrumentalist | Sven Lindberg | (klarinett - dubbad av ?) |
Originaltitel | Tomtarnas julnatt | |
---|---|---|
Kompositör | Vilhelm Sefve | (1898) |
Textförfattare | Alfred Smedberg | (1898) |
Sångare | Sven Lindberg |
Originaltitel | Gärdebylåten | |
---|---|---|
Textförfattare | Nils Ferlin | (1953) |
Originaltitel | Det är din da' i da' | |
---|---|---|
Kompositör | Einar Molin | (1953) |
Gösta Westerberg | (1953) | |
Textförfattare | Einar Molin | (1953) |
Gösta Westerberg | (1953) | |
Sångare | Sigge Fürst | |
kör |
Originaltitel | Emilvisan | |
---|---|---|
Kompositör | Georg Enders | (1927) |
Textförfattare | Nils-Georg = Nils Perne & Georg Eliasson | (1927 - "Din vår är min vår ...") |
Gunnar Wersén | (1953 - delvis ny text "Emilvisan") | |
Sångare | Alice Babs |
Originaltitel | En gång jag seglar i hamn | |
---|---|---|
Kompositör | Stig Olin | (1953) |
Textförfattare | Stig Olin | (1953) |
Sångare | Alice Babs | |
Anders Henrikson | (repris) |
Originaltitel | På söndag | |
---|---|---|
Kompositör | Stig Olin | (1953) |
Textförfattare | Stig Olin | (1953) |
Sångare | Alice Babs | |
Sven Lindberg | ||
Angelica Lindberg | ||
Mats Olin |
Originaltitel | Et lille kærtegn | |
---|---|---|
Kompositör | Ulrik Neumann | |
Textförfattare | Gunnar Wersén | (svensk text) |
Knud Pheiffer | (dansk text) | |
Sångare | Alice Babs |
Originaltitel | Fjärran sol och måne | |
---|---|---|
Kompositör | Sune Waldimir | (1953) |
Textförfattare | Eve | (1953) |
Sångare | Alice Babs | |
kör |
Originaltitel | Celeste Aida. Ur Aida | |
---|---|---|
Kompositör | Giuseppe Verdi | (1871) |
Textförfattare | Herbert Sandberg | (svensk text 1880) |
Antonio Ghislanzoni | (italiensk text 1871) | |
Sven Lindström | (svensk text 1951) | |
Sångare | Jussi Björling |
Originaltitel | Till havs! | |
---|---|---|
Kompositör | Gustaf Nordqvist | (1922) |
Textförfattare | Jonatan Reuter | |
Sångare | Jussi Björling |
Originaltitel | Din vår är min vår - och alla vackra flickors vår ...! | |
---|---|---|
Kompositör | Georg Enders | (1927) |
Textförfattare | Nils-Georg = Nils Perne & Georg Eliasson | (1927) |
Dans |
Direktörer |
Fester |
Firmafester |
Födelsedagar |
Föräldrar och barn |
Grammonfonbolag |
Musiker |
Orkestrar |
Rasdiskriminering |
Reportage |
Satir |
Schlager |
Schlagersångerska |
Shownummer |
Spargris |
Stockholm/Cirkus |
Stockholm/Gamla Stan |
Stockholm/Gröna Lund |
Stockholm/Radiotjänst |
Studioinspelning/Sveriges Radio |
Sveriges Radio/Karlaplansstudion |
Äktenskap |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2589 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2588 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2588 |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2588 |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | RESAN TILL DEJ |
Tryckeri | Uddeholms Offset |
Affischdesign | H. Gullberg |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | EN GÅNG JAG SEGLAR I HAMN...(Resan till dej) |
Tryckeri | Uddeholms Offset |
Affischdesign | H. Gullberg |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | RESAN TILL DEJ |
Tryckeri | Ewes O.B. -tryck |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Alice Babs Sven Lindberg i filmen "Resan till dej" med succémelodien EN GÅNG JAG SEGLAR I HAMN |
Tryckeri | Ewes O.B. -tryck |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Synopsis |
---|---|
Manustitel | Reise zu dir. |
Omfång | 2 s. |
Språk | Tyska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Av Stig Olin och Hasse Ekman. |
Omfång | 127 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Speakertext. |
Omfång | 9 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 47 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 49 s. |
Språk | Tyska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Färg papper | 6 |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Tyska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Reklamtryck |
---|---|
Språk | Norska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Danska |
Ljudtyp | Ljud |
---|---|
Färgtyp | Svartvit och färg |
Bärare | DCP |
Längd i minuter | 95 min |
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | H264 |