Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Ingen mans kvinna
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1953-11-09

Medverkande

Alf Kjellin
Arne Persson i Akkafjäll

Birger Malmsten
Erland Klemensson

Ann-Marie Gyllenspetz
Imber Ersson, bonddotter, Erlands fästmö

Lissi Alandh
Judith Henriksson, bonddotter

Aurore Palmgren
Arnes mor

Märta Dorff
fru Henriksson, Judiths mor

Visa alla medverkande

Handling

Imber Ersson är dotter till en rik mellansvensk bonde på 1870-talet. Hon förälskar sig i den mörke jägaren Erland Klemensson, som påstås ha tattarblod i ådrorna. Då hennes far...

Visa hela handlingen

Press

Tredje gången gillt tyckte Stockholms recensenter i fråga om färgen och gav fotografen Åke Dahlqvist och hans assistent Ragnar Frisk särskilt beröm för de vackra scenerierna. "Efter de...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Rådgivare
Scripta
Inspelningsledare
B-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Passare
Musikarrangör
Orkesterledare
Rekvisita
Smink
Mixning

Medverkande

Alf Kjellin Arne Persson i Akkafjäll
Birger Malmsten Erland Klemensson
Ann-Marie Gyllenspetz Imber Ersson, bonddotter, Erlands fästmö
Lissi Alandh Judith Henriksson, bonddotter
Aurore Palmgren Arnes mor
Märta Dorff fru Henriksson, Judiths mor
Max von Sydow Olof, Arnes yngre bror
Kolbjörn Knudsen Jonas Persson, nybyggare, Arnes far
Josua Bengtson skolmästaren, Arnes böneman
Ella Hval Lapp-Kari, lappgumma
Ingerid Vardund Mimmi, hennes sonhustru
Marit Halset Åse, servitris på det norska värdshuset, Erlands frilla
Tryggve Larssen Lapp-Nicke, Lapp-Karis man
Jørn Ording Thomas, Nickes och Karis son
- Ej krediterade:
Monica Weinzierl Ella Persson, Arnes lillasyster
Sven d'Ailly Jan Ersson, bonde, Imbers far (dubbad av Sten Lindgren)
Albin Erlandzon Erssons granne
Olle Hilding Henriksson, bonde, Judiths far
Greta Berthels grannkvinna hos Henrikssons
Wilma Malmlöf grannkvinna hos Henrikssons
Elsa Textorius grannkvinna hos Henrikssons
Axel Högel Jordfästningsförrättande präst
Annica Rehnström Imbers lillasyster
Uno Larsson kyrkvärden
Gösta Prüzelius röst i prologen
Sten Lindgren dubbar Sven d'Ailly

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri 1953
Laboratorium Nordisk Films Teknik A/S
FilmTeknik AB
Musikstudio A/S Norsk Films Studio, Majorstuen (för filmens jojkning)

Handling

Imber Ersson är dotter till en rik mellansvensk bonde på 1870-talet. Hon förälskar sig i den mörke jägaren Erland Klemensson, som påstås ha tattarblod i ådrorna. Då hennes far motsätter sig att Erland blir måg i huset med hänvisning till att han inte kan sköta en gård, beger sig de två unga upp i fjällen för att bli nybyggare. På vägen tar de in hos bondfamiljen Henriksson, vars dotter Judith ber dem hälsa till Arne i Akkafjäll. Arne är äldste son till Jonas Persson och hans hustru, ett framgångsrikt nybyggarpar. Judith varnar Erland för att inkräkta på lapparnas betes- och jaktmarker.

Det dröjer inte länge förrän de stöter ihop med Arne. Han vill hjälpa dem och anvisar ett ödetorp. Torpet har stått tomt sedan svälten drev bort den nybyggarfamilj, som försökte överleva på fjället. För att Imber och Erland skall kunna skaffa sig utrustning till stugan föreslår Arne att de gör dagsverken på den perssonska gården i Akkafjäll. Imber är tacksam, men Erland blir svartsjuk på Arne, som tycks känna till allt om livsbetingelserna i vildmarken. Hans känslor är heller inte utan grund då Imber och Arne börjat fästa sig vid varandra under slåttern.

Erland visar sig alltför svag för den krävande nybyggartillvaron. Han överlåter det tyngsta arbetet på Imber, medan han själv tillbringar dagarna på jakt eller ligger sjuk i sängen. Med sitt krav på fri jakträtt har han gjort sig till ovän med lapparna, och efter en period av svält skjuter han en av deras renar. Den gamle Lapp-Nicke uppdagar brottet och svär att hämnas.

Erland får följa med Arne och dennes yngre bror Olof på marknadsfärd till Norge. Ensam i fjällstugan får Imber besök av Lapp-Nicke. Han försöker döda henne med giftpreparerad getost, men faller själv offer för sin mordplan. Under tiden gör sig Erland glada dagar i den norska marknadsbyn. Pengarna som han tjänat går åt till brännvin, och för bästa rävskinnet köper han sig en kvinna på värdshuset. När hemfärden startar är han i dåligt skick. På fjället sinar krafterna; endast Arnes brutala, pådrivande behandling räddar hans liv.

Imber har tagit sin tillflykt till Akkafjäll, där hon blir väl mottagen. Efter sin återkomst från Norge ber Arne att hon skall lämna Erland och förena sig med honom. Imber svarar att det inte går: hon väntar barn. Arne måste för gårdens skull skaffa sig en hustru och väljer, utan att känslorna är med, Judith. Bröllopet bestäms till sommaren och fästmön kommer till Akkafjäll för att visa sina färdigheter och lära känna de blivande svärföräldrarna.

Arne lyckas inte dölja vem det är han bryr sig om. Judith känner sig lurad och svarar med att uppmuntra den tafatte Olofs närmanden. Snart har hon lockat ur Olof en antydan om att Arne mycket väl kan vara far till Imbers barn. Judiths hat mot fästmannen växer. Tillsammans med Olof gör hon upp en plan på att röja Arne ur vägen. Den trollkunniga Lapp-Kari skall "stämma björn" på Arne, medan Olof samtidigt preparerar sin brors bössa med dåligt krut.

En lappkvinna -- Lapp-Nickes sonhustru -- hjälper Imber att föda sitt barn. Det blir en flicka. Erland förmår inte hålla svälten från dörren; Imbers mjölk sinar. Hon ger Erland sina sista besparingar och ber honom gå till Akkafjäll och köpa en ko. Han vägrar. En brytning mellan dem är nu ofrånkomlig. Erland tar pengarna och ger sig av mot Norge; Imber lämnar stugan med barnet. Innan hon når Akkafjäll är flickan död.

Medan begravningen förbereds ger sig Arne ut på björnjakt. På en fjällbrant stöter han samman med Erland, och det kommer till en våldsam uppgörelse mellan dem. Plötsligt närmar sig en stor björn. Erland tappar fotfästet och störtar ned från branten samtidigt som björnen anfaller Arne.

Begravningen av Imbers och Erlands barn äger rum i ett lappkapell. Arnes föräldrar vill att hon skall stanna och bli sonens hustru, men Imber har tänkt återvända hem. Arne har varit borta i flera dagar, och man tror att han är död. Under högmässan träder han oväntat in i kapellet, visserligen illa tilltygad men vid liv. Lapp-Nickes son har hittat honom i fjället och vårdat honom tillsammans med sin hustru. Nu kan Imber inte säga nej till Arnes begäran att hon skall följa honom tillbaka till gården. Vid stranden utanför kapellet förenas de i en kyss.

Censur / granskning

Censurnummer 83211
Datum 1953-11-04
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2860 meter
Kommentar Visningskopiorna förlängdes med 5 meter i akt 6, vilket godkändes av censuren 1953-11-06. Kopiornas aktlängder: 450-500-490-470-520-435 = 2865 meter - 105 minuter. Aktlängder: 450, 500, 490, 470, 520, 430.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Gevacolor
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2865 meter
Längd i minuter 105 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Tredje gången gillt tyckte Stockholms recensenter i fråga om färgen och gav fotografen Åke Dahlqvist och hans assistent Ragnar Frisk särskilt beröm för de vackra scenerierna. "Efter de avskräckande prov på svensk färgfilm som hittills visats -- Klockorna i Gamla Stan och Eldfågeln -- kommer den närmast perfekta färgåtergivningen i Ingen mans kvinna som en angenäm överraskning", skrev Lasse Bergström (Arbetaren) i en f ö helt negativ recension.

Staffan Tjerneld i Expressen talade om "den första lyckade svenska färgfilmen": "Antingen det nu är systemet, Gevacolor, fotografen, Åke Dahlqvist, eller regissören, Lars-Eric Kjellgren, som främst får ta åt sig äran så är det ett glädjande faktum. Den ena färgdetaljen efter den andra är frapperande riktig: en lapp med blodiga händer, ett hygge med den röda blomma som jag tror heter mjölke, den gråblå tonen över fjällryggarna och, kanske allra främst, skiftningarna på marssnön. Det är egentligen bara interiörerna med 'god kväll i stugan'-stämning som blir litet för snarvackra."

Om färgen gladde recensenterna så gällde det inte -- med undantag för Jerome i DN -- dramat och iscensättningen. "Ingen mans kvinna är en hjältedrapa i klassisk bondefilmstil, men barnbarn till Berg-Ejvind och hans hustru, skrev Robin Hood (StT) och fortsatte: "Sjöströms film saknade vad denna har -- färg, Gevacolor. Men Sjöströms film hade vad denna saknar -- talang. Personerna har rött renblod på händerna, det syns. Men de har inte kött och blod i ådrorna, det känns." Ansvaret lade kritikern dels på manusförfattaren Gardar Sahlberg, dels på regissören. Den förre passade i sin egenskap av akademiker "nog bättre för spirituella revykupletter än för brösttoner ur folkets djupa led" och den senares iscensättning var "seg och långdragen som tuggummi". "De dramatiska grimaserna och slagsmålet får ofta löjets skimmer över sig som hos Berg Ejvinds, men löjligheten var mera ursäktlig för trettiofem år sedan än nu. Kjellgrens filmiska intresse lutar åt andra, modärnare håll", menade Robin Hood.

Lasse Bergström utgick från att Bernhard Nordhs roman var bättre än filmmanuskriptet, emedan han knappast kunde "tänka sig något sämre": "Här återkommer alla klichéer från den svenska allmogefilmens storhetsperiod: slarvern som demonstrerar sin brist på hållning genom att i likhet med Pan blåsa flöjt, vadmalsflickan som slår sig samman med spelemannen i stället för den starke bondesonen osv. Ett passionsdrama i sådant sällskap kan bara bli baktungt och tjurigt och denna film utgör inget undantag."

SvDs Lill kunde för sitt liv inte begripa varför Svensk Filmindustri -- när man "vågade språnget" över till färgfilm -- satsade på en vildmarkshistoria av "så pekoralistisk karaktär" som Bernhard Nordhs roman: "Innehållet är rena uppvisningen i falsk och uppkonstruerad bygdedramatik, en banal triangelkonflikt, dålig man -- flicka -- bra man, utpyntad med de hiskeligaste effekter: tjuvskytte på ren, giftmord av hedniska lappar, hor och skörlevnad, ett nyfött barns svältdöd och mycket annat. Och i Lars-Eric Kjellgrens regi framfördes denna skakande tragedi på ett blandspråk av stockholmska, norska och konstgjord lappdialekt, där de naturliga tonfallen är som droppar i havet."

Jerome fann varken intrigen eller människo!skildringen särskilt originell, men den rymde dock dramatisk kontrastverkan: "Det måste rimligen bli en kamp mellan den hygglige, renhårige Arne från Akkafjäll (gestaltad med viril kraft av Alf Kjellin) och den karaktärslöse, egensinnige Erland (Birger Malmsten visar här att han inte bara kan göra unga älskarroller) om den unga Imber. Och denna kamp och denna berättelse om hur folket (-) levde uppe i vildmarken på 1870-talet berättas skickligt och medryckande i Lars-Eric Kjellgrens strama och välbalanserade regi."

Ann-Marie Gyllenspetz fick genomgående goda vitsord, även om flera recensenter påpekade att rollen inte gav henne stora möjligheter. Jerome tyckte att hon på ett så "förbluffande mjukt och expressivt och hemtamt sätt tog sin plats framför kameran i besittning" och klarade "Imbers inte alls så lätta roll med glans, gav den så många levande nyanser och så mycken kvinnlig ömhet och värme som man gärna kunde önska sig". "Det var fint gjort", slutade kommentaren.

Kommentar Svensk filmografi

Författaren Bernhard Nordhs (1900-1972) vildmarksberättelser hade vid slutet av 1940-talet nått upplagor på sammanlagt över 400 000 exemplar. En av dessa, "Flickan från fjällbyn", först utgiven under titeln "Undan frostpiskan" 1938, inspelades av Europa Film (1948/35). "Starkare än lagen" från 1943 tog Sandrews hand om i samarbete med Bengt Logardt (1951/22).

"Ingen mans kvinna" publicerades av J A Lindblads Förlag i Uppsala 1946. Pressens förvirring över filmens titel berodde på att hälften av romanens tema, sådant det formulerades på försättsbladet, hade fallit bort. I sin helhet löd texten: "Ingen mans kvinna är en död kvinna".

Inspelningen uppdelades i två perioder. Den första -- vinterscenerna -- inföll i april 1953; den andra startade vid juni månads slut och pågick till mitten av juli. Den ursprungliga planen var att skapa ett hårt realistiskt fjälldrama i svartvitt med Erik Strandmark i Arne Perssons roll. Svensk Filmindustris ledning hade emellertid ändrat sig och beslutat satsa på en mer publiktillvänd version i färg med den internationellt mer kände Alf Kjellin i stället för Strandmark. För de samiska rollerna användes norska skådespelare. En viss vana hade därvid Tryggve Larssen (1887-1967). Han var bl a med i den norska lappmarksfilmen Laila (1929) och senare i en dansk-svensk upprepning (1937/19). Debuterande Ann-Marie Gyllenspetz kom från Atelierteatern i Göteborg.

Gevacolorfilmen kunde inte svenska laboratorier ta hand om, varför den sändes till Köpenhamn. Av färgtonerna i bevarade kopior vid 80-talets början återstår endast rött, blått och violett.

Förlaga

Originaltitel Ingen mans kvinna (Roman)
Författare Bernhard Nordh


Inspelning

1953-06-28 1953-07-17
1953-04-07 1953-04-26
Filmstaden Råsunda Sverige
Grövelsjön Idre Sverige
Älvdalen Sverige
Rättvik Sverige
Sylen Hedmark fylke Norge
Sylgården Hedmark fylke Norge
Valdalen Hedmark fylke Norge
Baathusberget Hedmark fylke Norge
Elgå gård Hedmark fylke Norge
lappkapellet vid sjön Femund Hedmark fylke Norge
Salsfjellet Hedmark fylke Norge

Visningar

Stockholmspremiär 1953-12-22 Palladium Stockholm Sverige 105 min
Sverigepremiär 1953-11-09 Palladium Borlänge Sverige 105 min
1953-11-09 Falan Falun Sverige 105 min
TV-visning 1991-04-23 TV2 Sverige 100 min
1999-06-07 SVT1 Sverige 100 min
Urpremiär 1953-11-09 Palladium Borlänge Sverige 105 min
1953-11-09 Falan Falun Sverige 105 min

Musikstycken

Originaltitel Avskedsmarsch
Kompositör Johan Ryvang
Instrumentalist Birger Malmsten (occarina - dubbad av ?)


Originaltitel Melodi
Kompositör Erik Nordgren
Instrumentalist Birger Malmsten (occarina - dubbad av ?)


Originaltitel Samisk jojkning
Sångare Tryggve Larssen (dubbad?)
Ingerid Vardund (repris - dubbad?)


Originaltitel Säll du som menlös fann din grav
Textförfattare Johan Olof Wallin (svensk text 1807(1819)
Sångare Axel Högel


Originaltitel Som stjärnan uppå himmelen


Originaltitel Den signade dag
Textförfattare Johan Olof Wallin (1812)
Bearbetning Johan Olof Wallin (1812)
Sångare kör


Ämnesord

1870-tal
Analfabetism
Barn/utomäktenskapligt
Bonde
Dödsfall
Fjällen
Föräldrar och barn
Gift
Grövelsjön
Jakt
Jojkning
Kultföremål/samiska seitar
Kyrka
Lappland
Magi
Mordförsök
Norge
Norrland
Nybyggare
Nödår
Offerdjur
Religion/hedniska offerriter
Religion/samisk
Rätt/territoriell
Rättvik
Salsfjellet
Samboförhållanden
Samekåta
Samer
Slagsmål
Slåtter
Svält
Sylgården
Tattare
Tjuvjakt
Valdalen
Vildmarksliv
Viskepelse
Älvdalen

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2809


Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2942


Typ Duplikatpositiv Huvudtext
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild för OP
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ Huvudtext
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonpositiv
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel INGEN MANS KVINNA
Tryckeri Robert E. Petersen offset-bogtryck


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel INGEN MANS KVINNA En stor och dramatisk vildmarksfilm i färg.
Tryckeri Fotopress


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel INGEN MANS KVINNA
Tryckeri J. Olsén litogr.anst.
Affischdesign Walter Bjorne


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel INGEN MANS KVINNA
Tryckeri Ewes O.B. -tryck


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Ingen mans kvinna. Filmscenario. Av Gardar Sahlberg efter Bernhard Nordhs roman.
Omfång 155 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Ingen mans kvinna.
Omfång 22 s. + 1 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Keines Mannes Weib.
Omfång 15 s. + 1 s.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel Ingen mans kvinna. Trailer.
Omfång 1 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 2
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Tyska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?