Aldrig med min kofot eller Drömtjuven (1954)

Allt pekar på att direktör Ramsten har konstruerat ett inbrottssäkert kassaskåp. Inte ens hans medhjälpare Knutte Modig -- en f d inbrottstjuv som blivit hederlig löntagare -- lyckas forcera skåpet. Trots detta ter sig framtiden dyster för Ramsten och hans företag. Fordringsägare kräver snabb återbetalning av 150 000 kr. Får de inte pengarna inom en vecka, övertar de företaget, inklusive det nya kassaskåpet, meddelar deras ombud, advokat Lind.

Under tiden anländer mr Jack Anderson Jr till Sverige. Han kommer från en gammal svenskbygd i USA och talar utmärkt svenska. Han är son till ägaren av Amerikas största kassaskåpsfabrik. Helst ser han att hans vistelse i Sverige hålls hemlig. Han har nämligen kommit för att bedriva fältstudier för sin hobby -- att skriva detektivromaner.

Men Jacks vistelse i Sverige förblir ingen hemlighet. I en tidningsartikel läser Knutte om honom och får en idé: Den killen ska intresseras för Ramstens nya kassaskåp. Då kan det bli en världsartikel.

Knutte söker Jack per telefon men får inte tag på honom.

Jack beställer fram en uppsättning sjaskiga kläder och beger sig sedan ut på stan för sina fältstudier.

På ett ölcafé stöter Knutte ihop med Jack och de kommer i samspråk. Jack vill inte berätta vad han heter, men Knutte, som ser att Jack är mycket lik Jack, får en ny idé: Jack ska spela Jack och visa stort intresse för Ramstens kassaskåp för att få fordringsägarna att lugna sig.

Jack ställer upp på Knuttes idé, och för att spela sin roll trovärdigt "lånar" han sin egen eleganta bil. Han bara blåser i nyckelhålet så går dörren upp. Och sedan "bryter" Jack sig in i sin egen stockholmsbostad där han "lånar" kläder och pengar. Den allt oroligare Knutte driver igenom att de ska lämna ett kvitto på penninglånet. Båda undertecknar kvittot -- Jack med namnet Jerka Pettersson-Petting.

Knutte övertalar Ramsten att bjuda Jack, advokat Lind och fordringsägarna på middag. Det borde göra intryck på de senare. Det är bara det att Ramsten i sin penningknipa belånat matsilvret. Det problemet lovar Knutte lösa.

Knutte tar med Jack på restaurang Grenadjären för att lära ut etikett. Efter krogbesöket möter de på Erik Dahlbergsgatan Ramstens dotter Maud. Jack och Maud tycks genast mycket intresserade av varandra.

Med Jacks hjälp "lånar" Knutte en dyrbar uppsättning matsilver i Jacks bostad.

Till en början går allt bra med Ramstens middag -- en maskerad med gästerna klädda som indianer och cowboys. Men när Jack i sitt tal vid middagen berättar att han kontaktat sin far, säger att han vill köpa ensamrätten till kassaskåpet och räcker Ramsten en check på 200 000 kr för att lösa ut fordringsägarna, tycker Knutte att det går för långt. Knutte avslöjar för Ramsten att Jack inte är Jack, och Ramsten accepterar sitt bittra nederlag. Han ropar ut det han tror är sanningen för sina gäster.

Jack har kallat sin far till Sverige, och denne ringer upp en starkt misstrogen Ramsten för ett sammanträffande. Sammanträffandet kommer till stånd, och en uppgörelse träffas om kassaskåpet.

Knutte inser strax -- men inte genast -- att Jack är identisk med hans falske Jack, vilket Jack bekräftar. Jack berättar att han är deckarförfattare och överlämnar ett boksynopsis, "Drömtjuven", dedicerat till Knutte, och han har med sig ett exemplar till, dedicerat till Maud.

Kärleken mellan Jack och Maud är ett faktum, och deras respektive föräldrar ger sitt samtycke till deras äktenskapliga förening.

Knutte kallar Jack till Ramstens kassaskåp och frågar om han kan bevara en hemlighet. Sedan blåser Knutte i låset -- och dörren går upp.

Knutte och Jack skrattar gott.

Pressreaktion Svensk filmografi

Aldrig med min kofot är en svag film, fastslog kritikermajoriteten. Några fann dock spelet försonande.

DN (Jerome): "Tok har tur, lyder ett gammalt ordspråk och det kan gälla också detta svenska lustspel. Hela historien -- som har Gösta Bernhard till pappa -- är tokig och larvig, men ändå så pass säkert hopsnitsad av regissören -- Gösta Bernhard också han -- att man många gånger inte kan låta bli att ha roligt. En stor del av trivseln och gemytet svarar dock Åke Grönberg för; utan hans sävliga lunkande genom hela filmen och utan hans fryntliga omtanke och vänliga humor hade filmen antagligen blivit platt fall. (-) Naturligtvis skämmer inte heller Söderblom sin roll; när gjorde han egentligen det? Han har ett par sketcher, som går hem direkt."

Arbetaren (Bertil Gripenfors): "Gösta Bernhard har lagt sin hand över manuskriptet och spelet börjar så löftesrikt med våldsamt spex och mera anständigt skämtlynne i smältbar blandning. Men just som man börjat trivas förträffligt med att Åke Söderblom dyker upp, demonstrerande en sällsynt toppform, avtrubbas smaknerverna hos både Bernhard och regin. Man realiserar en påfrestande lyteskomik: en advokat har begåvats med spasmer och en fiskhandlare med stamning. Nej, det är inte alls roligt, särskilt som man därtill lyckats med uppgiften att ganska fullständigt missbruka Katie Rolfsens, Åke Grönbergs och Sigge Fürsts utförsgåvor. Nu är det bara Åke Söderblom som räddar en välförtjänt applåd."

MT (Jurgen Schildt): "Gösta Bernhards nya film!snickeri bör på sin höjd kunna fördras av dem som besitter änglarnas oskuld, asketernas kravlöshet och apostlarnas människokärlek. Just människokärlek vill det nämligen till för att uthärda denna spirituella bankruttsförklaring i helaftonsformat. Den som är ansvarig för speciellt senare delen av filmen -- med dess rekordartat krystade interiörer från en maskerad i en stockholmsk direktörsfamilj i kassaskåpsbranschen -- borde han inte allvarligt överväga att i fortsättningen koncentrera sina offentliga övningar till Bryggargatan och spara celluloiden för familjekvällarna? Sagt alltså av en som hyser ganska markerad aktning för Gösta Bernhard som crazyman i revybranschen.

Det springer -- som så ofta i svensk film ända sedan den standardiserade 30-talskomedins dagar -- en bataljon folk ut och in genom dörrar, och det sägs likaså en massa saker som helst bort förbli osagda. Mitt i mörkret finns bara en enda figur som lyser: personinstruktören och regissören Gösta Bernhard, lysande med sin kompletta frånvaro."

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se