Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Karin Månsdotter
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1954-11-01

Medverkande

Ulla Jacobsson
Karin Månsdotter

Jarl Kulle
Erik XIV

Ulf Palme
Göran Persson, Eriks prokurator

Olof Widgren
slottspredikanten

Stig Järrel
Olof Gustavsson Stenbock

Erik Strandmark
Welam Welamsson

Visa alla medverkande

Handling

Filmen inleds med en slapstickinspirerad prolog. Den är stumfilmshärmande och samtidigt i färg: Två knektar infångar och för den enkla flickan Karin Månsdotter till prins Erik,...

Visa hela handlingen

Press

Flera kritiker pekade på lysande enskildheter i Karin Månsdotter. Men ingen ville kalla filmen ett lyckat, helgjutet verk. Filmen är en utomordentlig utgångspunkt för ett studium av...

Visa all press


Relaterat

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel
Inspelningstitel
Manustitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionschef
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Inspelningsledare
B-foto
Musikarrangör
Dekor
Kläder
Maskör

Medverkande

Ulla Jacobsson Karin Månsdotter
Jarl Kulle Erik XIV
Ulf Palme Göran Persson, Eriks prokurator
Olof Widgren slottspredikanten
Stig Järrel Olof Gustavsson Stenbock
Erik Strandmark Welam Welamsson
Bengt Blomgren fänrik Max, livknekt
Kurt-Olof Sundström hertig Johan/narr i prologen
Åke Claesson Svante Sture, riksråd
Per Oscarsson fänrik Anders
Birgitta Valberg änkedrottningen, Eriks styvmor
Ulla Sjöblom Agda
Aurore Palmgren Göran Perssons mor
Gunnar Hellström Bonde, adelsman
Ingrid Jellart Sigrid, Karins och Eriks dotter som äldre
Marianne Öberg Sigrid som liten flicka
- Ej krediterade:
Bo Gunnar Eriksson Gustav "Gösta", Karins och Eriks son som liten
Jan Kings Gustav som äldre
Måns Westfelt Nils Sture
Curt Pettersson Erik Sture
Jan Erik Lindqvist Måns Knekt, Karins far
Hugo Björne Johan Persson, kyrkoherde i Vendel
Gösta Gustafson lakej, Karins lärare
Sigvard Törnqvist kurir
Ulla Holmberg kammartärna
Arne Källerud Karins ena bror
Karl Erik Flens Karins andra bror
Margaretha Krook Karins ena syster/gröna systern i prologen
Naemi Briese Karins andra syster/röda systern i prologen
Curt "Minimal" Åström adelsman i prologen
Alf Östlund bagare i prologen
Olle Ekbladh bagarpojke i prologen
Gordon Löwenadler bagarpojke i prologen
Marianne Nielsen frilla i prologen
Lissi Alandh frilla i prologen
Eric Laurent lakej
Tor Isedal adelsman på drottningens sida
John Melin en tjänare
Anna-Lisa Fröberg dam vid Karins kröning
Sonja Westerbergh dam vid Karins kröning
Verner Oakland en biskop vid Johans kröning
Harry Philipson en man på Gripsholm
Sven Holmberg vakt på Gripsholm
Björn Berglund vakt på Gripsholm
Torsten Lilliecrona Jon Månsson, vakt på Gripsholm
Ingvar Kjellson Hakon Laudgårdsfogde, vakt på Gripsholm
Ivar Wahlgren knekt hos Karin

Bolag

Produktionsbolag AB Sandrew-Produktion
Distributör i Sverige (35 mm) AB Sandrew-Bauman Film 1954
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2015
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

Filmen inleds med en slapstickinspirerad prolog. Den är stumfilmshärmande och samtidigt i färg:

Två knektar infångar och för den enkla flickan Karin Månsdotter till prins Erik, Gustav Vasas äldste son. De möts i Storkyrkan och hon blir hans älskarinna. Hon är med Erik i hans sovrum, när budet kommer om kung Gustavs död och leverop utbringas för den nye kungen, Erik XIV.

För en tid glömmer Erik bort Karin, men hans rådgivare Göran Persson vill sammanföra dem på nytt och söker upp Karin.

Fortsättningen av filmen är svart-vit:

Göran Persson har lyckats återföra Karin till Erik. Karin är 14 år. Erik låter undervisa henne. Han gör henne också med barn.

En text över filmrutan anger "Scener ur Strindbergs Erik XIV":

Erik drömmer om ett större och mäktigare rike. Han har sänt giftermålsanbud till Englands drottning Elisabeth. Ett äktenskap skulle innebära också förenade länder. Nu kommer brevbesked om att anbudet avvisas. Erik blir förtvivlad.

Göran utnyttjar Eriks upprörda sinnen till att få honom att öppna högmålsprocess mot brodern Johan för dennes giftermål med den polska prinsessan Katarina -- trots att Erik tidigare lämnat sitt samtycke. Och Göran utnämns till prokurator.

Eriks beslut är en utmaning mot adeln, och Göran försöker driva honom vidare på den inslagna vägen. Ett bröllop snart med Karin som redan har två barn med Erik, det skulle vara som ett stick i skinnet på herrarna.

När ett antal adelsmän med några medlemmar ur släkten Sture i spetsen demonstrativt visar sitt missnöje med Eriks politik, ser Göran till att också de fängslas.

På Uppsala slott ger sig Erik iväg för att inför ständerna hålla det anförande som ska leda till döden för de fängslade förrädarna. En stund senare är han tillbaka hos Göran. Han hade glömt det skrivna anförandet. Ständerna frikände. Göran påpekar att de fängslade fortfarande är landsförrädare och alltså måste dö. Strax därpå är blodbadet ett faktum.

Erik gifter sig med Karin, och hon kröns till drottning. Hon känner sig kallad att åstadkomma försoning mellan Erik och adeln men finner att hennes fredstrevare av adeln utnyttjas -- för hämnd. Kungamakten tas ifrån Erik som tror sig förrådd av Karin. I stället krönes hans bror -- Johan III.

I bildrutan står texten "Epilog":

Göran avrättas.

I sin allt mer tilltagande förvirring slår Erik till Karin så kraftigt och olyckligt att det barn hon väntar dör. Nu är Karin beredd att fly. Idén underblåses och förbereds av den unge fänrik Anders. Tänk på alla som vill se din son på Sveriges tron, säger han.

Men innan de hinner sätta flyktplanen i verket, kommer order att Karin och barnen ska föras till Vendels prästgård. Och på vägen dit skiljs Karin från sin son.

Anders fortsätter att tala med Karin om flykt. Han bekänner också att han älskar henne, och hon tar omtumlad hans ord till sig. Kanske är lycka möjlig också för henne.

Johan har beslutat att för alltid göra sig kvitt hotet från Erik. När Karin än en gång gör sig klar att fly tillsammans med Anders, får hon bud att Erik vill träffa henne. Efter en stunds tvekan beslutar hon följa hans önskan.

Den fängslade Erik talar till Karin med sina sista krafter. Hans milda ord gör intryck på henne. Han dör inför hennes ögon.

Karin bestämmer sig för att avstå från flykten med Anders. I stället ger hon sig av ensam med sin dotter. Det är en mörk, snöig natt. (Referatet bygger på en ofullständig visningskopia, i vilken prologen saknas. Referatet bygger i denna del på reklam- och programmaterial samt recensioner.)

Censur / granskning

Censurnummer 85025
Datum 1954-10-14
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2950 meter
Kommentar Annan längduppgift: 2885 m. Filmen har efter Biografbyråns granskning förkortats med 65 m i sista akten, vilket godkänts av byrån. Granskningskopians och premiärkopians aktlängder: 585-505-580-575-425-280 = 2950 meter - 108 minuter. De kortade kopiornas aktlängder: 585-505-580-575-425-215 = 2885 meter - 105 minuter. Aktlängder: 585, 505, 580, 575, 425, 280.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem Transversalton
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2950 meter
Längd i minuter 108 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Flera kritiker pekade på lysande enskildheter i Karin Månsdotter. Men ingen ville kalla filmen ett lyckat, helgjutet verk. Filmen är en utomordentlig utgångspunkt för ett studium av Sjöbergs brister och förtjänster som filmregissör, menade Harry Schein i BLM. Ett klart fiasko! utbrast C B-n i DN.

Arbetaren (Lasse Bergström): "Av det dramatiska stoffet i krönikan om Erik XIV:s olyckliga och blodiga tid som Vasa-son på Sveriges tron, har han [Sjöberg! gjort en film som vill vara ett äreminne över Karin Månsdotter -- som uppoffrande moder.

Det är kontentan av sista satsen i hans film och det är tyvärr inte märkligare än att man tvingas fastslå: mycket väsen för just ingenting. Ty Karin Månsdotter är en stor film i amerikansk bemärkelse -- Sjöberg har haft ovanliga resurser till förfogande, större delen av vår skådespelarkår har han haft användning för och uppställningarna är magnifika. Men av allt detta Sandrews goda blir platt intet -- mer än en film, vilken som sagt är magnifik som en gravvård i marmor eller en historisk kostymkavalkad i Gyllene salen.

Detta bittra slutintryck beror uppenbarligen på att Alf Sjöberg överskattat både Karin Månsdotter och sig själv. I konkurrens med Erik och Göran Persson är liten Karin en nolla, ett blekt begrepp i ett sammanhang som sjuder av dramatiskt liv -- Strindberg insåg det när han skrev sitt drama om kungen och hans prokurator och gjorde den senare till en handlingsmänniska med sociala drömmar. Alf Sjöberg borde ha sett detsamma -- i all synnerhet när han ändå valt Strindbergs skådespel som stomme i filmen. Men han har blundat och litat på sin förmåga att göra Karin levande -- ödesdigert. Alf Sjöberg har inte den förmågan och denna brist kombinerad med Ulla Jacobssons nästan rörande svaga försök att få grepp om titelrollen leder filmen till katastrofens brant.

Av de tre avsnitt, som filmen är uppdelad i, är det inledande -- som vill ge skillingtryckets syn på Karin -- det bästa."

DN (C B-n): "Filmens fel -- felet med dess historia liksom med de agerande figurerna -- är att den hålls i alldeles för strama tyglar, det är en kung och en drottning och ett hov som allesammans är gastkramade av Alf Sjöberg själv. Ingenting har lämnats åt slumpen, ingenting åt ögonblickets ingivelse -- den här gången är det inte fråga om Alf Sjöbergs regi, det är fråga om Alf Sjöbergs dressyr.

Och det är en ansträngande dressyr, ansträngande både för de agerande och för publiken. Ingen begär väl längre att kung Erik skall skildras som de vackra drömmarnas kung spelande för sin Karin med lutan lagd mot silkesstickat knä, men det är väl dock antagligt att där också i hans och Karins liv fanns replipunkter, fanns ögonblick av vila och avspänning. Alf Sjöberg har klamrat sig fast vid de hysteriska ögonblicken, vid det hetsiga och sönderslitna hos kungen. Sällan, om ens någonsin, har väl i en film en monark ränt i så många trappor och rusat genom så många gemak, varit så hetsad och så överspänd filmen igenom -- några enstaka rofyllda ögonblick till trots. Och om man också accepterar att kungen fått huvudrollen i denna film om hans drottning, så säger man sig att just då borde väl filmen i dessa scener låtit Karin spela ut sina resurser av godhet, tålamod och försonlighet.

Att Karin Månsdotter kommit att spela en så undanskymd roll i filmen beror naturligtvis också på det att hennes roll fått en så otillfredsställande besättning med Ulla Jacobsson som på ett besynnerligt sätt saknar all utstrålning i drottningens gestalt. Hon är likgiltig. Några fina och djupa Strindbergsrepliker klingar i hennes mun alldeles främmande. Och i slutscenen, när man äntligen får lyssna till en d ä m p a d Erik XIV, då är det hon som blir teatralisk. Teatralisk är också Ulf Palmes grovhuggne Göran Persson, medan det utan all tvekan är Jarl Kulle som svarar för filmens enda levande och intressanta prestation, kung Erik själv. Han är verkligen en fascinerande kungagalning, denne fanatiske yngling med sina stirriga ögon och sitt smala pipskägg."

BLM (Harry Schein): "Karin Månsdotter är en utomordentlig utgångspunkt för ett studium av Sjöbergs brister och förtjänster som filmregissör. (-)

Det inledande avsnittet är förtrollande artisteri, suverän filmkonst. Trots detta ställer man sig frågande till dess utformning -- i sammanhang med fortsättningen. Strängt taget är det ju inget skillingtryck, snarare ett slags stumfilmsparodi. Som parodi är den genial men varför skall man parodiera stumfilm i samband med Strindberg och Karin Månsdotter? Hade inte ett 'äkta' skillingtryck, i form av en pastisch, bildat en mera organisk upptakt till fortsättningen?

Det andra, tyngsta avsnittet är filmad teater när den är som bäst, jämförbart med t ex Oliviers Hamlet. Sjöberg håller sig så nära Strindberg och sin egen uppsättning av Erik XIV att man gång på gång känner sig förflyttad till Dramatens salong. Samma skägg, samma maskeringar, samma hysteriska springande i trappor -- och på många platser samma aktörer.

Allt som var fint på Dramaten har blivit ännu bättre på film. (-)

Rent formellt är Sjöbergs egen 'fortsättning' väl knuten till det centrala dramat. Men dramatiskt och psykologiskt blir den en meningslös och oorganisk utväxt på pjäsen. Den dramatiska luckan är så självklar att den är banal. Strindbergs pjäs är ett dramatiskt helt, en sluten och formfulländad kurva. Endast en estetisk självmördare skulle vilja bygga till en flygel på Notre Dame eller införa ytterligare ett tema i en Bach-fuga.

Värre ändå fast lika banalt är det psykologiska brottet. Det är ingen tillfällighet att Strindbergs pjäs heter 'Erik XIV' och att Sjöbergs film heter Karin Månsdotter. Strindberg har inte brytt sig om att mejs!la ut den unga flickans profil utan nöjt sig med en ingénue. En sådan är hon också i filmens mellersta avsnitt. Men Sjöberg har i sin fortsättning velat förvandla ingénuen till kvinna, till ett modernt kvinnoporträtt. Men om det finns någon lag för en ingénue så är det att alltid förbli ingénue. (-)

Om Sjöbergs hybris bottnar i framgången med Fröken Julie så bör den efter Barabbas och Karin Månsdotter ha blivit knäckt med eftertryck. Kanske med för stort eftertryck. Det är inte utan att man kände sig illa berörd av dagspressens negativa kritik. Barabbas var en katastrof men togs emot med den löjeväckande högaktning som nobel- och filmfestivalpristagare automatiskt möter. Men samtidigt visade Barabbas att Sjöberg var dödlig. Den utskällning som kommit Karin Månsdotter till del tycks i minst samma utsträckning bottna i illa dold skadeglädje som i filmens bristfälligheter. Karin Månsdotter är inte bara oerhört mycket bättre än Barabbas utan avgjort överlägsen t.ex. Ingmar Bergmans En lektion i kärlek som uppväckte en sådan märklig entusiasm hos filmrecensenterna."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Karin Månsdotter påbörjades 7.4.1954 och avslutades 24.7.1954.

Filmen är uppdelad i tre avsnitt, Prolog, Scener ur Strindbergs Erik XIV och Epilog. Prologen och epilogen är helt författade av Alf Sjöberg.

August Strindbergs (1849-1912) teaterpjäs "Erik XIV" hade urpremiär på Svenska Teatern i Stockholm 30.11.1899.

Inför en TV-visning av filmen svarar Alf Sjöberg på Torsten Jungstedts frågor i Röster i radio/TV nr 9 1970 (den första repliken är Jungstedts):

"-- Filmen har som sagt tre avsnitt i tre vitt skilda filmstilar -- varför?

-- Det första avsnittet i färg, det är rent parodiskt. En sort stumfilmens skillingtryck. Jag ville från början rensa ut varje tanke på billig romantisering av temat 'mannen av börd och kvinnan av folket'.

-- Delar av Strindbergs pjäs Erik XIV är med i filmen.

-- Ja, i andra avsnittet. Jag hade på Dramaten iscensatt pjäsen med Ulf Palme som Erik och Lars Hanson som Göran. Den föreställningen fick mycket beröm -- och när jag grep mig an med filmen tyckte jag att det skulle vara intressant att erbjuda Palme rollen som Göran.

-- Strindberg sysslar i pjäsen bland annat med händelserna kring Sturemorden, men mördandet förekommer aldrig direkt på scenen . . .

-- Nej, jag diktade dit dem i bild i filmen.

-- Det sista och tredje avsnittet . . .

-- Det bygger på dokumentärt material och på spekulationer om vad Karin gjorde efter Eriks mord."

Enligt Sjöbergs ursprungliga planer skulle August Strindbergs pjäs "Erik XIV" utgöra huvudsakligt underlag för filmen. Det visade sig dock svårt att få filmrättigheterna till pjäsen, varför Sjöberg helt på egen hand skrev ett manus med Karin Månsdotter som huvudperson. Vid inspelningsstart löstes dock plötsligt rättighetsproblemen med pjäsen, och Sjöberg arbetade snabbt om manuset till den tredelade berättelse han beskriver ovan.

Trots den genomgående negativa kritiken av Karin Månsdotter, speciellt hos dagspressens recensenter, uppfattade den gången många filmintresserade Alf Sjöbergs koncipieringar av ämnet och hans komplicerade scenerier som "djärvt filmiska". Själv har Sjöberg i Gunnar Lundins och Jan Olssons bok "Regissörens roller. Samtal med Alf Sjöberg", Lund 1976, kommenterat några av sina bakomliggande tankegångar.

Alf Sjöbergs som filmiska uppfattade gestaltningar var emellertid i första hand vidlyftigt utbyggda, men fortfarande starkt teaterbundna scenlösningar, nära beroende av den totala gestaltning, som Sjöberg gav Strindbergs "Erik XIV", när han iscensatte den på Dramaten i Stockholm (premiär 15.11.1950). Den teatermässiga stilisering, som kom att karakterisera filmen Karin Månsdotter, gav denna en total framtoning som påverkade åskådarna i övervägande negativ utsträckning och i de svenska filmproducenternas ögon starkt begränsade Alf Sjöbergs möjligheter att i fortsättningen på samma fria sätt som dittills skriva och regissera film.

Förlaga

Originaltitel Erik XIV (Pjäs)
Författare August Strindberg


Inspelning

1954-04-07 1954-07-24
AB Sandrew-Ateljéerna Stockholm Sverige
Gripsöholms slott Strängnäs Sverige
Kalmar slott Kalmar Sverige
Uppsala slott Uppsala Sverige
Strängnäs domkyrka Strängnäs Sverige
Kobergs slott Trollhättan Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1954-11-01 Grand Stockholm Sverige 108 min
TV-visning 1970-02-21 TV2 Sverige 103 min
1996-01-05 TV4 Sverige 103 min
1997-03-22 TV4 Sverige 103 min
2001-07-11 SVT1 Sverige 103 min
2006-04-03 SVT1 Sverige 103 min
Urpremiär 1954-11-01 Grand Stockholm Sverige 108 min
Annan visning 1956 Warszawa Polen
TV-visning 2007-07-17 SVT1 Sverige 103 min
2011-05-24 SVT1 Sverige
Festivalvisning 2013-01-29 Roy Göteborg Sverige 108 min Göteborg International Film festival, 2013. Svensk retrospektiv.
TV-visning 2013-04-08 SVT1 Sverige
2017-06-25 SVT1 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Kristallen den fina


Originaltitel Polkan går
Kompositör Robert Ryberg (musikbearbetning 1925)
Pierre Nymar (musikbearbetning 1925)
Textförfattare Martin Nilsson (1925)


Originaltitel Silver Threads Among the Gold
Kompositör Hart Pease Danks (1873)
Textförfattare Valdemar Dalquist (svensk textbearbetning 1915)
Emil Norlander (svensk text)
Eben E. Rexford (engelsk text 1873)


Originaltitel Vildandens klagan
Kompositör Elna Nilsson (1889)
Textförfattare -rd (1886)


Originaltitel Bagatell, piano, a-moll
Kompositör Ludwig van Beethoven (1810)


Originaltitel Evening Chimes/Abendläuten
Kompositör Albert F. Marzian (1913)
Textförfattare Ejnar Westling (svensk text)


Originaltitel Sorgmusik
Kompositör William Lind


Originaltitel Ein Sommernachtstraum. Hochzeitmarsch
Kompositör Felix Mendelssohn-Bartholdy (1842)


Ämnesord

Adel
Avrättningar
Bröllop
Drottning
Erik XIV
Fänrik
Gripsholms slott
Johan III
Kalmar slott
Knektar
Kröning
Kungligheter
Kyrkoherde
Maos mausoleum
Månsdotter/Karin
Slott
Slottspredikant
Stockholm Storkyrkan
Strängnäs domkyrka
Uppsala slott

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2535


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2886


Typ Duplikatnegativ
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Digitalt negativ
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 300


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel KARIN MÅNSDOTTER
Tryckeri Uddeholms Offset
Affischdesign Gösta Åberg


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Arkivalier

Typ Kostym
Arkivalietitel Karin Månsdotter
Omfång Klänning röd sidenbrokad (2 delar) samma kjol till SFMnr 8


Typ Kostym
Arkivalietitel Karin Månsdotter
Omfång God kondition förutom sliten fåll


Typ Kostym
Arkivalietitel Karin Månsdotter
Omfång Klänning i vit sidenatlas med stenar


Typ Kostym
Arkivalietitel Karin Månsdotter
Omfång Jacka i rosa satin med broderi


Typ Kostym
Arkivalietitel Karin Månsdotter
Omfång Barett i rosa satin (till jacka nr 10)


Typ Kostym
Arkivalietitel Karin Månsdotter
Omfång Byxor i rosa satin (till jacka nr 10)


Typ Kostym
Arkivalietitel Karin Månsdotter?
Omfång Klänning i röd silkesammet med orangt taftsläp


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Karin Månsdotter. Film om en okänd kvinna sammanställd i tre avdelningar av Alf Sjöberg.
Omfång 179 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Karin Månsdotter. Film om en okänd kvinna sammanställd i tre avdelningar av Alf Sjöberg.
Omfång Ca 200 s. Miljölista, kostymlista och lista över separata ljud mm (ca 20 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Karin Månsdotter. Manus och regi: Alf Sjöberg.
Omfång 2 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Karin Månsdotter.
Omfång 40 s. Produktionsuppgifter (! s.) ingår.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Karin Månsdotter. Deutsche Dialogliste.
Omfång 27 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel Karin Månsdotter. Svensk dialoglista.
Omfång 33 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Karin Månsdotter. Film om en okänd kvinna sammanställd i tre avdelningar av Alf Sjöberg.
Omfång 179 s. + ca 50 s. antecknings block bundet ihop med manus + 3 s. scenbeskr. och 3 s. anteckningar.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Karin Månsdotter. Film om en okänd kvinna sammanställd i tre avdelningar av Alf Sjöberg.
Omfång 179 s.
Språk Svenska


Typ Kringmaterial


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 4
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Polska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?