Innehållsförteckning

  • Visningar
  • Musikstycken
  • Utmärkelser
  • Relaterade filmer
  • Ämnesord
Andra utgåvor av verket

Grundfakta

Originaltitel Bastarderna i Paradiset
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 2000-11-17

Medverkande

Camilo Alanís
Manuel Gonzalez

Daniel Ojala
Kalle

María E. Cavieres
Adriana Gonzalez, Manuels mor

Pablo Vera Nieto
Francisco Gonzalez, Manuels far

Raquel Baez
La Negra

Visa alla medverkande

Handling

Manuel, Kalle och Lena har alltsedan sandlådestadiet växt upp tillsammans i en Stockholmsförort och är som tonåringar medlemmar av samma gäng. Manuel har invandrarbakgrund....

Visa hela handlingen

Press

Filmen togs emot med övervägande negativa omdömen. Positiva, men inte utan reservationer, var egentligen bara kvällstidningarna. Astrid Söderbergh Widding, SvD: "Filmen levererar...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Samproduktionstitel
Svensk premiärtitel
Inspelningstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Foto
Musik
Scenograf
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Inspelningsledare
Produktionsassistent
Pressinformation
B-foto
Stillbildsfoto
Kompletterande foto
Musikarrangör
Dirigent
Musiker
Scenografiassistent
Rekvisita
Kläder
Smink
Chaufför
Klädassistent
Catering
Ljudassistent
Ljudläggning
Mixning
Grafisk design
Översättare
Övrig medarbetare
Affischdesign

Medverkande

Lotta Karlge Lena
Camilo Alanís Manuel Gonzalez
Daniel Ojala Kalle
María E. Cavieres Adriana Gonzalez, Manuels mor
Pablo Vera Nieto Francisco Gonzalez, Manuels far
Raquel Baez La Negra
Freddy Bylund läraren
Patricio Zamorano Raúl Marinetti
Erik Johansson Johan Svensson
Reza Razi Ali Razzi
Emma Hoff Marie
Asha Ali Amalia
Kuda Mtema Mozambo
Javier González Manuel som barn
Hugo Ruiz Pancho Gonzalez, Manuels bror
Ann Larsson Kalles mor
Anders Palm kommissarien
Olle Thunberg polis
Michael Lundh polis
Cary Ylitalo arbetsförmedlare
Lotta Bolin socialsekreterare
Paul Fried polisinstruktör
Anna Takanen åklagare
Calle Carlswärd domare
Cristian Gonzalez Manuel som barn
Maria Ahlström Lena som barn
Peter Fjällström Kalle som barn
Andres Gonzalez Pancho som barn
Johan Aulin dörrvakt
Raúl Gonzalez Raúlito
Hasan Demir gatusångaren
Juan Irarrazabal mannen på utflykt
Erika Medel kvinnan på utflykt
Luis R. Vera uteliggaren
Jonas Nilsson Shellspeditör
Henrik Berglund vakt på häktet
Björn Sördin vakt på häktet
Ola Bengtsson advokat
Pula Latinainen advokat
Michael Carnheden åklagarassistent
Sanna Amelin åklagarassistent
Elizabeth Larsson nämndeman
Hans Larsson nämndeman
Barbro Eriksson nämndeman
Dan Willstrand nämndeman
Lalle Seth nämndeman
Katherine Fonseca nämndeman
Irene Widlund Lenas mamma
Sven Ginsburg Lenas pappa
Katrin Eggers Lenas mormor
Ola Björkman Peter, Lenas pojkvän
Florencio Urbiano närvarande på La Negras Club
Leszek Ostojak närvarande på La Negras Club
Pepe Carratalá närvarande på La Negras Club
Javier Estrada närvarande på La Negras Club
Katia Riqueime närvarande på La Negras Club
Miranda Penchavsky Buzagio närvarande på La Negras Club
Sandra Carnbrand närvarande på La Negras Club
Milagros Johansson närvarande på La Negras Club
Nur Total närvarande på La Negras Club
Manolo Culavi kortspelare
Robyn Chan kortspelare
Bengt Säberg kortspelare
Lalle Seth kortspelare
Björn Johannesson dörrvakt på nattklubb
Erik Sellström polis
Alan Kane vakt i tingsrätten
Joachim Carnheden vakt i tingsrätten
Lena Ringqvist tjej i T-banan
Johan Sjöborg gängets vän
Lisa Fors gängets vän
Hannah Lundby gängets vän
Björn Ullman ambulanspersonal
Christian Sirén ambulanspersonal
Amanda De la Cruz barn
David De la Cruz barn
Jennifer Solis barn
Carolina Soto salsadansare
Mauricio Soto salsadansare
Jan Selin skinhead
Johan Wallenborg skinhead
Peter Abrahamsson dörrvakt på pub

Bolag

Handling

Manuel, Kalle och Lena har alltsedan sandlådestadiet växt upp tillsammans i en Stockholmsförort och är som tonåringar medlemmar av samma gäng.

Manuel har invandrarbakgrund. Familjen invandrade från Chile och fick asyl eftersom fadern var politiskt förföljd. Fadern är arbetslös, och familjen lever på bidrag och på moderns arbete som städerska. Både fadern och Manuel är bittra på det svenska samhället, fadern för att han anser sig diskriminerad på arbetsmarknaden, och Manuel, som tidigt råkade i bråk när han blev kallad svartskalle, för att inte bli bemött med den respekt han anser sig förtjäna.

Det går dåligt för Manuel i skolan, och en av hans lärare, som är med i samma solidaritetsgrupp som fadern, försöker tala honom tillrätta. Men gänget är Manuels huvudsakliga umgänge, där är han erkänd som en ledare vid sidan av Kalle.

Från öldrickande, haschrökning och trakasserier av T-banepassagerare övergår man till allt allvarligare kriminella aktiviteter. Det börjar med ett inbrott i förortens ICA-affär, i vilket Manuel dock inte deltar. Som misstänkt får han ändå besök av polisen, och tas i upptuktelse av fadern.

En amnesti gör att fadern åker tillbaka till Chile för att se hur förhållandena förändrats. Men mamman behöver hjälp, och i sällskap med Manuel besöker hon socialkontoret för att eventuellt få bidrag. Manuel, som är med som översättare, uppfattar socialsekreterarens frågor till mamman om familjens ekonomi som förolämpningar och lämnar i vredesmod socialkontoret.

Gänget slutar skolan. Festen avhåller man i Kalles nya hem i ett annat hörn av Stockholm. Kalles mamma är trött på dennes kompisar, bekänner hon för Pancho, Manuels äldre bror, som också deltar i festen. Det slutar med att hon ligger med Pancho. Kalle vill tvinga sig till ett samlag med Lena, men våldtäktsförsöket går om intet genom Manuels ankomst.

Lena och Manuel blir tillsammans. Hon vill att han ska klippa av sitt umgänge med gänget, som gör värre och värre saker. Tillsammans drömmer de om att lämna landet. Lena är den enda som tar honom för vad han är och inte för vad han gör, säger Manuel.

Gänget, anförda av Manuel och Kalle, rånar en mackbutik. Men när bytet ska delas upp, kommer Kalle i bråk med de övriga och lämnar gänget.

Sex månader senare. Manuel lämnar ungdomsfängelset och tas emot av Raúl och Johan. Han söker upp Lena som är i färd med att flytta från förorten. Hon besökte honom inte under fängelsetiden och han frågar henne varför. Det förstår du väl själv, säger Lena, som nu har en ny pojkvän, Peter, och vill fortsätta att plugga till polis.

På stan får Manuel syn på Kalle, som nu har blivit skinnskalle. Han vill ge sig på honom - "jag satt ju inne för hans skull" - men hindras av gänget.

Tidigt en morgon träffar Manuel på sin gamle lärare, som är förtidspensionerad, alkoholiserad och nergången. "Det finns inga visioner längre. Allt är korrupt", säger denne.

Gänget, som börjat handla med knark, är inne i Stockholms city för att gå på krog. Efter ett första misslyckat försök att komma in på en restaurang - de är berusade och har ölburkar i händerna - hamnar de på nästa ställe där Kalle tjänstgör som dörrvakt. När Kalle nekar dem inträde drar de vapen och skjuter in i krogkön. De träffar bl a Kalle som sjunker ned allvarligt sårad. Gänget flyr i bil därifrån.

Till brottsplatsen anländer polisen Lena som är på sin första patrull. Hon chockas när hon ser Kalle och senare när hon hör efterlysningen efter Manuel.

Manuel tar sig till förorten, till föräldrarna som sover. Brodern Pancho kommer in i hans rum och hånas av Manuel för att ha arbete och regelbunden inkomst, för att ha blivit en Svensson. På gatan utanför hörs polissirener som väcker föräldrarna, och Manuel beslutar sig för att frivilligt överlämna sig till polisen.

Av vakterna kastas han omilt in i arresten. Han är desperat.

Lena engagerar sig i ärendet och vill att polisen tar hänsyn till vad hon känner till om de inblandade. Men ingen är intresserad. Av kommissarien får hon veta att hon måste välja sida och för att fortsätta inom yrket att identifiera sig med poliskåren.

Vid domstolsförhandlingarna är alla berörda närvarande. Manuels föräldrar, Lena, Kalle, som rullas in rättssalen i rullstol av sin mamma och Pancho, och även den omtalade läraren.

Ali, Raúl och Johan döms till långa straff. Manuel får 8 års fängelse för dråp, grov misshandel, mordförsök, vållande till kroppsskada och olaga vapeninnehav. Domarna vållar högljudda protester från läraren som skriker "De fick aldrig en riktig chans!" Han bärs ut ur lokalen.

Några barn sitter i en sandlåda i förorten. Lena, som lämnat polisen, närmar sig dem. "Är du vår nya lärare", frågar barnen. "Ja", svarar hon.

Censur / granskning

Censurnummer 137253
Datum 2000-11-06
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 3269 meter
Kommentar Aktlängder: 538-546-542-534-537-572


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Dolby Stereo Spectral Recording
Hastighet 24


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmen togs emot med övervägande negativa omdömen. Positiva, men inte utan reservationer, var egentligen bara kvällstidningarna.

Astrid Söderbergh Widding, SvD: "Filmen levererar en mörk, men också påfallande svartvit, bild av svensk verklighet. Alla myndighetspersoner - arbetsförmedlare och socialtjänstemän, poliser och åklagare - är kompletta idioter. Läraren i Rinkeby är en karikatyr, alltifrån sitt blåögt idealistiska politiska engagemang och sin oförmåga att faktiskt stödja eleverna till sin senare alkoholism och rollen som halvgalen sanningssägare när alla 'normala' instanser redan svikit. Motsättningen mellan svenskar och invandrare, mellan det första och det andra Sverige, framställs som omöjligt att överbrygga.

Som för att ytterligare understryka eländet, men också det vardagliga i berättelsen, är filmen fotograferad med den sortens skakighet i kameraföringen som numera tycks vara regel snarare än undantag i skildringar med någon form av pseudodokumentär ambition. Därtill är det en digital inspelning som förts över till 35-millimetersfilm. Bilderna är oskarpa, formspråket påtagligt rått.

Av de tre huvudpersonerna (-) är det Manuel som står i egentligt fokus. Det är också bara han som verkligen framträder som en hel person i berättelsen, medan de andra förblir karaktärsskisser. Men varken tragiken i hans öde, Camilo Alanis starka rollgestaltning eller ämnets angelägenhetsgrad kan göra 'Bastarderna i paradiset' till en bra film. Medan enskilda scener övertygar, framför allt de (till synes?) mer improviserade från ungdomslivet, är manuskriptet som helhet katastrofalt i sin schablonmässighet."

Helena Lindblad, DN: "Viljan att berätta är det inget fel på. Inte heller intensiteten i vreden över hur bostadssegregation och rasism kringskär människors liv. Det är också modigt av Vera att försöka närma sig den tragiska dödsskjutningen vid Stureplan för sex år sedan. Allt för få samtida trauman får någon vettig genomlysning i konstnärlig form.

Problemet med 'Bastarderna i paradiset' är att den sällan höjer sig över problemformuleringens nivå. Gestaltningen är direkt undermålig, och evighetslånga monologer tvingar skådespelarna att prata sönder det som åskådaren redan vet. Även tekniken och regin befinner sig på en väl primitiv nivå - och då räcker det inte med god vilja och ett angeläget ämne för att verkligen nå ut."

Mats Johnson, GP: "Det är en grovt tillyxad film där socialarbetare, arbetsförmedlare och flera av filmens ungdomar reduceras till schabloner. Undantaget är Manuel, och i ett par scener från dennes föräldrahem bränner filmen till och berör.

Men manuskriptets berättarstruktur är onödigt rörig. Regissör Vera hoppar mellan nutid och gångna decennier, med ett allmänt förvirrat resultat. (-) Därtill blir nästan två timmar av skakig handkamera och halvdant ljud i mesta laget i en film som huvudsakligen består av likartade tablåer, företrädesvis festande ungdomar i ett drogtöcken.

Inledningsvis har filmen dock ett tilltalande realistiskt anslag."

Chi An Gramfors, AB: "Det är en vällovlig film med en intressant berättelse. (-)

Skådespelarna gör bra ifrån sig, även om utspelet tidvis blir i överkant. Dialogen är bitvis ordentligt grötig, vilket är synd eftersom manuset har en trovärdig känsla. Filmspråket är med sin videoteknik alltför rörig. Kameraspråket är helt enkelt för jobbigt. De olika miljöerna är dåligt etablerade så det är svårt att orientera sig.

Historien är som sagt egentligen bra, det saknas dock en filmisk täthet, en riktig helhetskänsla. Som underlag för diskussion i en vidare bemärkelse fungerar filmen utmärkt. Det är ett sevärt och engagerande ungdomsdrama som utspelar sig i vår egen samtid."

Bernt Eklund, Expr: "Styrkan i Luis R Veras film finns i verklighetsförankringen, i miljöns äkthet. Här verkar lärare som talar om solidaritet och sammanhållning - de som delar visioner med Manuels pappa, den före detta flyktingen.

Medan de pratar går tiden och samhället förändras på egen hand. Barnen växer upp till småtjuvar och det patetiska med pratande pappor blir allt tydligare. (-)

De unga skådespelarna, som bidrar förtjänstfullt till den vardagliga tonen, hör hemma i sina roller.

Samtidigt blir verklighetsförankringen också på sitt sätt en svaghet. Trovärdigheten kräver fler aspekter än historien riktigt förmår bära. Då kan somligt kännas konstruerat och enskilda repliker skorra.

Men berättelsen om Manuel, Kalle och Lena blir inte mindre angelägen för det. Den berör oss alla."

Kommentar Svensk filmografi

"Idén till ['Bastarderna i paradiset'] väcktes efter Stureplansmorden 1994. Men det som gjorde att Vera bestämde sig för att göra film var den ökande ungdomskriminaliteten i Stockholms län sedan den händelsen.

- För fyra år sedan fanns det 20 registrerade våldsgäng i Stockholm. I dag finns det 160. Det ser jag som ett stort misslyckande för det svenska samhället, säger Vera.

- Jag vill väcka funderingar och ställa frågor om segregationens orsaker. Andra frågor jag vill diskutera är hur tolerant Sverige egentligen är och om det finns verkliga möjligheter för svenskar och invandrare att leva sida vid sida" (DN 1999-03-04).

Filmens budget omfattade 500.000 kr. Stockholms stad och Stockholms läns landsting bidrog med vardera 40.000 kr.

Luis R Vera, född 1950 i Chile, fick sin filmutbildning i Rumänien. Sedan 1980 är han bosatt i Sverige, där han utöver ett stort antal kortfilmer och "Bastarderna i paradiset" regisserat långfilmerna "Consuelo" (1988/27) och "Miss Ameriguà" (1999/30).

Inspelning

Stockholm Sverige 1998-09-21 1998-11-17
Rinkeby Stockholm
Tensta Stockholm

Visningar

Sverigepremiär 2000-11-17 Hagabion Göteborg Sverige 119 min
2000-11-17 Rinkeby Folkets Hus Stockholm Sverige 119 min
2000-11-17 Zita - Folkets Bio Stockholm Sverige 119 min

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 3257


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv Huvudtext


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Ljussättningsinformation
Bredd Diskett


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel Bastarderna i paradiset. Engelsk version.
Omfång 69 s.
Språk Engelska


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?