Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Resa i natten
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1955-01-31

Medverkande

George Fant
Gösta Lundberg, långtradarchaufför

Eva Dahlbeck
Birgitta, hans fru

Ulla Sallert
Anna-Lisa Karlsson alias Irene Haller, revyskådespelerska

Sven-Eric Gamble
Åke Eriksson, långtradarchaufför

Arne Källerud
Jompa, långtradarchaufför

Amy Jelf
Britt-Marie, Åkes fästmö

Visa alla medverkande

Handling

En karavan med långtradare är på väg mot Stockholm i natten. I förarhytterna försöker chaufförerna hålla sömnen och tristessen borta med musik, skämtsam jargong eller allvarliga...

Visa hela handlingen

Press

Den övervägande välvilliga men knappast entusiastiska kritiken kan sammanfattas i orden hederlig, trovärdig och odramatisk. Negativa var Staffan Tjerneld i Expr ("långtradigt"), Zack i SvD...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Scripta
Inspelningsledare

Medverkande

George Fant Gösta Lundberg, långtradarchaufför
Eva Dahlbeck Birgitta, hans fru
Ulla Sallert Anna-Lisa Karlsson alias Irene Haller, revyskådespelerska
Sven-Eric Gamble Åke Eriksson, långtradarchaufför
Arne Källerud Jompa, långtradarchaufför
Amy Jelf Britt-Marie, Åkes fästmö
Gunnar Olsson Johan, Britt-Maries far
Catrin Westerlund Kerstin, bensinmacksarbetare
Peter Lindgren Berra, Jompas avbytare i långtradaren
Georg Skarstedt Johansson, långtradarchaufför
Ivar Wahlgren boskapskontrollant
Elisabeth Liljenroth flickan i Johanssons långtradare
Curt "Minimal" Åström Svensson, långtradarchaufför
Gösta Holmström polis vid vägkontrollen
Barbro Hörberg Bettan, Irenes liftarkompis
- Ej krediterade:
Bengt Sundmark Mankan, långtradarchaufför
Sven-Axel "Akke" Carlsson Steinar, långtradarchaufför
Birger Lensander Lasse, Steinars avbytare i långtradaren
Gunilla Leijding Gunilla, Göstas och Birgittas dotter
Ilse-Nore Tromm Britt-Maries mor
Stig Malmroos Frippe Larsson, långtradarchaufför
Ragnar Arvedson dansk revydirektör
Sven Holmberg tjänsteman på AB Godstrafik & Bilspedition
Björn Berglund läkaren
Ewert Ellman värnpliktig, Åkes kamrat
Stig Johanson långtradarchaufför som fastnat under viadukt
John Harryson hans medhjälpare
Hanny Schedin bilist vid olyckan
David Erikson föreståndaren på långtradarfiket
Sture Ström majoren
Arthur Hultling långtradarchaufför
Marianne Nielsen skvallrande kvinna på telegrafstationen
Gunnel Wadner telegrafexpeditör
Karin Miller servitris på kafé

Bolag

Produktionsbolag AB F-Produktion
Distributör i Sverige (35 mm) AB Sandrew-Bauman Film 1955
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

En karavan med långtradare är på väg mot Stockholm i natten. I förarhytterna försöker chaufförerna hålla sömnen och tristessen borta med musik, skämtsam jargong eller allvarliga samtal.

Gösta är sedan åtta år gift med Birgitta. Deras äktenskap hålls bara samman av deras dotter. Gösta raggar flickor längs vägarna. När han kör drabbas han ibland av plötsliga svimningsanfall, som han av rädsla att mista körkortet inte vågar berätta om ens för hustrun.

Den yngre Åke vill gifta sig med sin fästmö Britt-Marie men har just blivit inkallad.

Gösta och Birgitta ordnar en liten avskedsfest för Åke kvällen innan han ska rycka in, men stämningen uteblir. Britt-Marie tyngs av något som hon inte vill berätta. Hon gråter. Festen tar abrupt slut och Åke och Britt-Marie skiljs utan att ha talat med varandra.

Gösta plockar under en körning till Malmö upp revyskådespelerskan och sångerskan Irene Haller, som ska till Malmö för att ersätta en insjuknad stjärna. Hon är ganska tillgjord, men Gösta blir intagen av hennes livsglädje och tro på romantiken. För henne vågar han öppna sig och berätta om sina anfall.

I Malmö konstaterar Gösta att revyn går för nästan tom salong och att Irene överdrivit sin medverkan i den rätt kraftigt, men deras förhållande blomstrar.

Åke, som utan framgång försökt få kontakt med Britt-Marie, står inte ut längre. Han rymmer från förläggningen och lyckas få lift med Göstas långtradare på väg tillbaka till Stockholm. Gösta lovar att gömma honom tills han fått träffa Britt-Marie.

På kvällen nästa dag kommer Britt-Marie till Birgitta och Gösta, men när hon får se Åke går hon, utan att vilja tala med honom.

Under en körning till Malmö, där han ska hämta Irene, svimmar Gösta, men lyckas stanna innan han förlorar medvetandet.

Efter revyns sista föreställning kontaktas Irene av en dansk, som förespeglar henne engagemang i Köpenhamn. "Detaljerna tar vi i kväll", säger han. Gösta, som vill träffa Irene, ser sig sviken.

När Gösta nästa dag ska köra hem, kommer Irene och vill följa med: Dansken visade sig vara en bedragare. Gösta är kylig mot henne, men hon får åka med om hon håller tyst.

Gösta tar omvägen förbi Britt-Maries föräldrahem, där han finner henne. Hon berättar varför hon undvikit Åke: Hon väntar barn -- men inte med honom.

En militärpatrull kommer för att söka Åke. Irene avslöjar att Gösta är hans kompis. Sedan militärerna tagit Göstas adress, försöker han ringa och varna Åke. Birgitta, som just informerats om Irene, svarar, och innan Gösta hinner framföra sitt ärende, förklarar hon att hon vill skiljas och lägger på.

Gösta inser att han älskar sin fru och kör hänsynslöst fort mot Stockholm. Irene inser att hon har förlorat honom och underblåser hans plötsligt uppflammade svartsjuka mot Åke. När bilen fastnar i en hal backe smiter hon.

Åke och Birgitta talar om sina liv. Åke gör närmanden, men blir milt avvisad.

Gösta kör hemåt genom natten, tills han svimmar och kör av vägen. Han klarar sig med några blessyrer. En läkare förklarar att han lider av blodsockerbrist och att körkortet inte är i fara.

När han kommer hem finner han Birgitta och Åke i vad han missförstår som en intim situation. Hämndlystet berättar han om Britt-Marie.

Polisen kommer och hämtar Åke.

Birgitta och Gösta försonas.

En månad senare sitter Gösta och Åke tillsammans i en förarhytt. De svänger in hos Britt-Maries föräldrar. Åke är nervös men hoppfull: Kanske har han en framtid tillsammans med Britt-Marie och hennes barn.

Gösta lovar att hämta honom på tillbakavägen.

Censur / granskning

Censurnummer 85114
Datum 1954-10-21
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2515 meter
Kommentar Aktlängder: 485-525-435-515-555 = 2515 meter - 92 minuter. Aktlängder: 485, 525, 435, 515, 555.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem Optisk mono
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2515 meter
Längd i minuter 92 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Den övervägande välvilliga men knappast entusiastiska kritiken kan sammanfattas i orden hederlig, trovärdig och odramatisk. Negativa var Staffan Tjerneld i Expr ("långtradigt"), Zack i SvD ("monotont och tråkigt") och Nils Beyer i MT ("illa förberedd och slarvigt komponerad"). George Fant och Sven-Eric Gamble ansågs genomgående mycket bra, medan åsikterna om de kvinnliga huvudrollsinnehavarnas insatser gick starkt isär.

"Resa i natten är ingen märklig film. Dess dramatiska poänger når inga svindlande höjder men den är på något sätt riktig och fylld av levande människor och det är det som gör att man har ett sådant nöje av den. Man intresserar sig för George Fants långtradarchaufför och inte minst är man imponerad av den virilitet han utstrålar. Vi har inte så många manliga skådespelare av den typen. Ulla Sallerts egentliga debut i film var också lyckad även om hennes roll var den sämst utformade och fylld av mycket världsfrånvänt trams. Sven-Erik Gamble, avbytare på den fantska lastbilen, körde säkert och Eva Dahlbeck som hemmahustru var rutinerat passabel." (Karl Ekwall i AT)

"Filmen i sin helhet är av god klass: Hampe Faustman och hans manuskriptförfattare (Olle Hellbom) har befolkat den med riktiga människor (-) och dessa människor har placerats in i situationer av dramatisk kvalitet.

Och svensk film rutar in en ny domän i Resa i natten, det håller man Faustman och Hellbom räkning för. De har genomfört sin skildring av långtradarchaufförernas sövande och prövande nattjobb på våra landsvägar med känsla för både de reportagemässiga och de dramatiska kraven. Publiken förstår att så här vardagsgrått trist och pinande entonigt kan det vara att timme efter timme köra igenom ett nermörkt landskap. (-)

Skildringen av hur huvudpersonerna Gösta (-) och hans kumpan Åke (-) återfinner sig själva i sitt förhållande till de kvinnor som de älskar är trovärdig och övertygande." (Jerome i DN)

"Man måste i sanningens namn säga -- fast det inte är roligt att göra det -- att Hampe Faustman inte fått ut särskilt mycket av sin idé att göra en film om långtradarchaufförerna (-) .

Vilken utmärkt idé i och för sig! Här kunde ha gjorts en stor svensk arbetarfilm, och mycket talar för att Hampe Faustman var mannen att spela in den. (-) Felet med honom är, att han inte är tillräckligt mycket konstnär. Framför allt borde han aldrig ha nöjt sig med det enkla manuskript, som Olle Hellbom snickrat ihop. Här finns inga dramatiskt gestaltade konflikter -- bara trassel, och det löser upp sig av sig själv (-)." (Nils Beyer i MT)

"Trots en viss valhänthet i framställningen synes det dock vara ett ärligt försök att flytta ut svensk film från salongs- och cocktailmiljö till vardagsmänniskornas tillvaro. Nya försök i samma riktning är välkomna." (Arne i Ny Dag)

Kommentar Svensk filmografi

Erik "Hampe" Faustman (1919-1961) var svensk 1940- och 1950-talsfilms främste vardagsrealist och skildrare av kollektiv: i Natt i hamn (1943) och Främmande hamn (1948) sjömän, i När ängarna blommar (1946) statare, i Kvinnohuset (1953) - efter Ulla Isakssons roman - ett kvinnokollektiv, och i denna sin näst sista film långtradarchaufförer. (Se även Gunder Anderssons essä "Inte bara Hampe Faustman -- men nästan" i Svensk filmografi, vol 4, s. 671.)

Temat med långtradarchaufförernas liv hade tidigare behandlats i en rad amerikanska filmer - mest notabelt i Raoul Walshs De färdas om natten/They Drive by Night (1940) med Humphrey Bogart.

Produktionsbolaget F-produktion hade Faustman tillsammans med sin vän George Fant bildat 1946.

"Det var inte något produktionsbolag i finansiell mening utan snarare ett sätt att manövrera sig till ett större inflytande över produktionerna genom att redan på idéstadiet koppla in författare och producent." (Ulf von Strauss i "Hampe - en partisk och patetisk essay", Film & TV 1-3/1975)

Inspelning

(vårvintern) 1954 1954
AB Sandrew-Ateljéerna Stockholm Sverige
Södra Teatern Malmö Sverige
Riksväg 1 mellan Stockholm och Malmö Sverige
Stockholmstrakten Sverige
Bensinstation i Flottsund Uppsala Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1955-01-31 Olympia Stockholm Sverige 92 min
TV-visning 1996-01-20 TV4 Sverige 88 min
1997-04-05 TV4 Sverige 88 min
1999-08-06 SVT1 Sverige 88 min
2006-09-04 SVT1 Sverige 88 min
Urpremiär 1955-01-31 Olympia Stockholm Sverige 92 min
TV-visning 2008-01-21 SVT1 Sverige 88 min
2011-11-28 SVT1 Sverige
2013-10-14 SVT1 Sverige
2015-06-15 SVT1 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Goodnight Little Fella
Kompositör Harry Gordon


Originaltitel Music in the Night
Kompositör Ludo Philipp


Originaltitel Isle of Capri
Kompositör Will Grosz (1934)
Textförfattare Sven-Olof Sandberg (svensk text 1934)
Jimmy Kennedy (engelsk text 1934)
Sångare Arne Källerud


Originaltitel Goodnight, Irene
Textförfattare Karl-Lennart (svensk text 1950)
Bearbetning Huddie Ledbetter (1910-talet, publ. 1934)
Sångare Ulla Sallert (sjunger på engelska)


Originaltitel Swing Doors
Kompositör Allan Gray


Originaltitel Stomping at the Pilewall
Kompositör Jerry Högstedt
Dansare Ulla Sallert
kör (balettflickor)


Originaltitel Blue Velvet (Strauss)
Kompositör Art Strauss (1945)
Desmond O'Connor (1945)


Originaltitel Clickety Clack
Kompositör Bernie Harris


Originaltitel 'Nu quarto è luna
Kompositör Nino Oliviero (1951)
Textförfattare Inga Paxal (svensk text 1953)
Tito Manlio (italiensk text 1951)
Sångare Ulla Sallert


Originaltitel Conspiracy
Kompositör Joseph Engleman


Originaltitel Jag lyfter mina händer
Kompositör Melchior Teschner (1615)
Textförfattare Jakob Arrhenius (svensk text 1694)
Jesper Swedberg (svensk textbearbetning 1694)
Sångare kör (barnkör)


Originaltitel Tryggare kan ingen vara
Textförfattare Lina Sandell-Berg (svensk text 1856)
Sångare kör (barnkör)


Originaltitel Remembrance
Kompositör Patti Lynn


Ämnesord

Bilolyckor
Blodsockerbrist
Dansk
Försoning
Graviditet/oönskad
Hemmafruar
Liftare
Långtradarchaufförer
Malmö
Militär
Norrköping
Otrohet
Polis
Revyer
Revyskådespelare
Rymningar
Stockholm
Svartsjuka
Svimningsanfall
Värnplikt
Äktenskap

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2518


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel RESA I NATTEN


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel RESA I NATTEN
Tryckeri Uddeholms Offset
Affischdesign Gösta Åberg


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Manus: Olle Hellbom.
Omfång 175 s. + 4 s. tillägg, löst.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 3
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?