Stampen (1955)

Media (1 st)

Originaltitel	Stampen
Filmtyp	Långfilm
Kategori	Spelfilm
Regi	Hans Lagerkvist
Manus	Gösta Gustaf-Janson
Produktionsland	Sverige
Produktionsbolag	AB Komiska Teatern
Åldersgräns	Barntillåten
Dialogspråk	Svenska
Sverigepremiär	1955-02-28

Medverkande

Nils Poppe
Patrik Palmquist, pantbanksbiträde

Ann-Marie Gyllenspetz
Viveka Svensson, hembiträde

Holger Löwenadler
August Larsson, pantbankens ägare och chef

Gunnar Björnstrand
Acke Kullerstedt, playboy, vän till direktör Svensson

Håkan Westergren
Teofron "Tedde" Svensson, direktör

Siv Ericks
Sylvia Svensson, hans fru

Visa fler

Handling

På väg till jobbet träffar det unga pantbanksbiträdet Patrik Palmquist den sympatiske men något överförfriskade slarvern Acke Kullerstedt, som ber Patrik köra honom hem. Patrik, som...

Visa hela handlingen

Press

Regissören Hans Lagerkvists debutfilm fick ett ganska blandat mottagande, även om majoriteten av kritikerna tyckte att den var "en hyfsad och hederlig folkkomedi" (Robin Hood i StT) med...

Visa all press

På väg till jobbet träffar det unga pantbanksbiträdet Patrik Palmquist den sympatiske men något överförfriskade slarvern Acke Kullerstedt, som ber Patrik köra honom hem. Patrik, som lärt sig köra per korres!pondens, ställer upp. När han efter att ha släppt av Acke ska parkera hans bil, är gatan blockerad av två krockade bilar. Patrik erbjuder sig att köra den enas passagerare, unga fröken Viveka Svensson, hem.

Viveka är imponerad av Patriks bil, en Buick Super-8. Patrik är imponerad av Vivekas adress, Villagatan 68. De blir under bilfärden tydligt förtjusta i varandra.

Viveka, som bara är hembiträde hos den rika familjen Svensson, anklagas av direktör Svensson för att ha stulit 200 kr och får sparken.

Sedan hon lämnat Svenssons och tagit in på ett risigt inackorderingsrum, uppvaktas Viveka av smågangstern Hogge, som tagit reda på varför hon blev uppsagd. Hogge vill ha pengar för att hålla tyst. Viveka kan ju t ex jäska på tavlan hon ärvde efter moster.

På stampen hunsas Patrik av sin chef, Larsson, som tycker illa om hans generositet mot fattiga och nödställda kunder. Det är de fina kunderna man ska krusa för, inpräntar Larsson. Larsson noterar Patriks "överbud" och drar av dem på hans lön.

Direktör Svensson har ekonomiska problem. Får han inte fram pengar till den 15:e, blir det konkurs. Han har också en falsk Watteau, med äkthetsintyg på baksidan.

Patrik och Viveka stöter ihop på stan. Tillfrågad om vad han arbetar med, svarar Patrik att han är bankman. Patrik bjuder ut Viveka på middag. De stämmer träff vid Operakällaren på kvällen.

Patrik får sin lön, som efter Larssons avdrag uppgår till 32 kr. En snygg kostym hittar han bland de belånade.

På Operakällaren är det till Vivekas och Patriks outtalade lättnad fullt, och de går i stället -- "för omväxlings skull" -- på en enklare krog, där Patrik och en ung negress exekverar en del halsbrytande dansnummer.

När Patrik och Viveka skiljs på natten är det bara den högre klasstillhörighet som båda tror att den andre har, som hindrar dem att förklara varandra sin kärlek.

Hogge höjer utpressningssumman sedan han sett Viveka utanför Operakällaren med den uppklädde Patrik.

Nästa dag kommer Viveka till stampen för att låna på tavlan. Både hon och Patrik lägger ner stor möda på att dölja de verkliga skälen till sin närvaro för varandra.

Larssons gode vän, f d målaren Oskar Oxelblad, ser att tavlan är övermålad. Patrik skickas till Nationalmuseum för att få den värderad, men blir i ett ouppmärksamt ögonblick på vägen bestulen på den.

Viveka kommer tillbaka till pantbanken för att höja lånet. Nu klaras de sociala missförstånden upp och Patrik och Viveka förenas i en kyss.

Fru Svensson belånar sin makes "Watteau". Trots Patriks varningar får hon ut 75 000 kr av Larsson. 20 000 av dessa tvingas Larsson låna av Oskar.

En cigarettändare är oförklarligt försvunnen när fru Svensson gått. Patrik får en idé: Hon kan ha tagit Vivekas tavla.

Patrik och Viveka gör inbrott hos Svenssons. Det gör samtidigt även Acke, lejd av direktör Svensson för att i försäkringsbedrägligt syfte stjäla dennes "Wat!teau". Tjuvarna upptäcks. Fru Svensson erkänner att hon tagit både Vivekas tavla och de 200 kronorna; hennes tråkiga överklasstillvaro har gjort henne till kleptoman. Direktörens skumma planer avslöjas av Ulla-Britt, hans dotter.

Oskar får se den tavla fru Svensson lånat på och berättar att han själv i sin ungdom målat den i samband med ett vad. Den är värdelös, förklarar han för Larsson.

Vivekas tavla, däremot, visar sig vara en äkta Wat!teau och köps av Nationalmuseum för 320 000 kr. Larsson får låna 20 000 av Viveka så att han kan betala Oskar. I gengäld ska han skriva halva pantbanken på Patrik och henne.

Viveka och Patrik åker på bröllopsresa.

Pressreaktion Svensk filmografi

Regissören Hans Lagerkvists debutfilm fick ett ganska blandat mottagande, även om majoriteten av kritikerna tyckte att den var "en hyfsad och hederlig folkkomedi" (Robin Hood i StT) med Poppes talang som försonande drag. Den hårdaste kritiken kom från recensenterna i DN och AT medan Expressens entusiasm saknade motstycke i övriga tidningar.

"(-) Felet med Poppe i Stampen är att Poppe inte får nöja sig med att vara Poppe, inte får nöja sig med att hitta på. Hans gags har tvingats in i en roll som regleras av handlingen, han reduceras i den här filmen till en medagerande i ett drama -- som är kärleksdrama ibland och bovdrama ibland. Och det på ett sätt så att Stampen långa stunder verkar parodi på svensk filmkomedi. Den har en omöjlig intrig -- och behandlar denna intrig med en sådan omsorg att man upptäcker dess orimlighet. Den har konstruerade karaktärer -- och den släpper inte sina figurer förrän vi ordentligt kommit underfund med h u r konstruerade de är.

Holger Löwenadler och Gunnar Björnstrand hör ju alltid till de filmpatent som man har glädje av en stund, men varken de eller Ann-Marie Gyllenspetz -- blondin av typen bröd utan salt -- lyckades rädda filmen." (C B-n i DN)

"Ovanligt plump måste man säga att gliringen åt den moderna ungdomsvården och psykologin var. Det finns tillräckligt många reaktionärer i landet utan att nya behöver skapas i en filmsalong." (Per-Olof Wredlund i AT)

"Poppe igen och för hela slanten. Särskilt märklig är inte historien där lycka och pengar måste gå i par, men hur hjärtinnerligt trivsamt har man det inte tillsammans med denne komiker, som vi alldeles onödigt blygsamt avfärdar som medelsvensk Chaplinepigon. Visst har han åtskilligt gemensamt med den store lille vagabonden, både till attityden -- de febrilt effektiva, snobbiga rörelserna och till sinnelaget -- solidariteten med de små och knuffade i samhället. Men Poppe är ingen kopia, med varje film framträder klarare hans egenart, ett skämtlynne betydligt grovkornigare såväl i satir som poesi än Chaplins men å andra sidan äkta och fint i jämförelse med mycket av svensk farskomik.

Hans Lagerkvist har avlöst Kjellgren i regin och visar lovande filmsinne i flera elegant, snabbt och effektivt utformade spelscener. Man noterar ett par fullträffar i persongalleriet kring Poppe, såsom Löwen!adlers lättfångne pantbanksdirektör eller Björnstrands excentriske affärsman -- den senare lätt kalkerad på miljonären i Stadens ljus. Extrema och naturligtvis helt otroliga typer men konsekvent och humoristiskt inom farsens ram." (B Ehrén i Ny Dag)

"Nils Poppe är förnyad, något som man länge gått och hoppats skulle ske. Han har kvar sin underbara plastik, men den är ransonerad och den kompletteras med en replik, som är varm och trillig och mycket skrattretande. Äntligen kan Nils Poppe tala!

Hans Lagerkvist, den debuterande regissören, har kanske en del i denna förvandling. Men säkert är att vi fått en regissör som har något så sällsynt i svensk film som en osviklig stilkänsla. Han berättar filmens helt flugiga handling med verklig grace i handlaget. Han kan inte bara lägga upp för en poäng, utan också ta hem den.

Gösta Gustaf-Janson har skrivit ett av de roligaste filmmanuskript, som på många år manglats genom en produktionskvarn. Och eftersom han är en riktig författare har det också kommit med en strålande roll, direktören på stampen. Holger Löwenadler spelar gubbtrollet med en komisk sordin, som är mycket verkningsfull." (Staffan Tjerneld i Expr)

Robin Hood i StT hade sina dubier huruvida filmen var manus trogen: "Man undrar om inte den unge regissören Hans Lagerkvist missförstått Gösta Gustaf-Jansons manuskript. Filmen Stampen har visserligen ingenting med boken 'Stampen' att göra, dess mera med Chaplins Pantbanken. Och visst är Janson en författare, som gillar kolportagefabulering. Men han är också en klipsk herre med rävar draperade kring öronen. Man misstänker att han velat dandy!skämta med den folkliga ton, som regissören Hans Lagerkvist tagit på skomakarallvar."

Kommentar Svensk filmografi

Manusförfattaren Gösta Gustaf-Jansson (1902-1993) hade 1951 utgivit romanen "Stampen" på Bonniers. Filmen Stampen företer emellertid få likheter med boken; ett par av huvudpersonernas namn och pantbanksmiljön är desamma, men någon tematisk överensstämmelse finns inte.

Hans Lagerkvist (1923-1991) inledde med Stampen en kort bana som långfilmsregissör innan han övergick till att arbeta som tv-producent och underhållningschef på tv (1964). Även hans två andra långfilmer under 1950-talet, Ljuset från Lund (1955) och Skorpan (1957), producerades av Komiska Teatern och hade Nils Poppe i huvudrollen.

Den 27.2.1955 - dagen innan den egentliga premiären - visades filmen vid en extra föreställning i samband med nedläggningen av den klassiska Göteborgsbiografen Nya Teatern.

Inspelningen av Stampen påbörjades 2.8.1954 och avslutades 28.9.1954. På grund av den pågående konflikten mellan Svenska Musikerförbundet och Svens!ka Film- och Biografföreningen (se Kommentar till filmen Kvinnodröm 1955) spelades filmens musik in hos Berliner Synchron Gmbh i Västberlin.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se