Mästerdetektiven lever farligt (1957)

Media (1 st)

Kalles, Anders och Eva-Lottas sommaräventyr med kampen om den magiska stenen Stormumriken störs ännu en gång när de kommer i vägen för verkliga skurkar. En av de tidiga filmatiseringarna av Astrid Lindgrens verk och det första samarbetet mellan Lindgren och regissören Olle Hellbom.

Det är sommar i den idylliska småstaden Lillköping och Vita rosen, bestående av de tre vännerna Kalle, Anders och Eva-Lotta, strider mot Röda rosen. Kampen pågår ännu en gång om den magiska stenen Stormumriken.

En dag när Eva-Lotta får i uppdrag att hämta Stormumriken i ett öde hus inne i skogen blir hon vittne till ett mord. Hon och mördaren ser varandra och det drar in barnen i ett betydligt farligare äventyr än deras egna.

Dittills hade de flesta filmatiseringarna av Astrid Lindgrens verk regisserat av Rolf Husberg.  Den här gången kom han och producenten Olle Nordemar inte överens om villkoren och uppdraget gick istället till en ung och oerfaren Olle Hellbom.

Hellbom fick träffa Lindgren och Nordemar har sagt att ”Det blev kärlek vid första ögonkastet”. Hellbom regisserade Mästerdetektiven lever farligt 1957 och sedan fortsatte samarbetet med Lindgren ända fram till 1981, då han regisserade sin sista film: Rasmus på luffen. Däremellan dominerade paret tillsammans svensk barnfilm. Filmatiseringarna har genom åren sålts till 40 olika länder (Bröderna Lejonhjärta var den första svenska filmen att distribueras i Kina) och påverkat generationer av barn.

Olle Hellbom debuterade under en tid då vuxenvärlden oroade sig för den nya televisionen och dess påverkan på barnen, en oro som spred sig till filmen. Hellbom präglades, liksom de flesta andra, av den tid han levde och verkade i. Hans filmer har ansetts vara alltför idylleriserande sommaridyller. Men i idyllen har han också lyckats fånga något tidslöst för barn som gör att generation efter generation har tagit till sig och älskat filmerna.

Mästerdetektiven lever farligt utspelar sig visserligen i en småstadsidyll men det går inte att komma ifrån att filmen innehåller verkliga spänningsmoment och barnen råkar ut för en hel del otäckheter. Mord, förgiftning och båtjakt är några händelser som kanske inte skulle få ta plats i en barnfilm idag. Filmen blev barntillåten när den kom men röster höjdes vid premiären för att den inte borde ses av de yngsta.

I Expressen skrev Staffan Tjerneld: ”Böcker är en sak och film en annan. Astrid Lindgren kan med sin lekfulla stil göra det mesta behagligt, men det är inte lika trevligt att i en ungdomsfilm se ett riktigt mord, förgiftad choklad som skickas till barn och en pistol i händerna på en trettonåring. Visst finns det också en massa roliga scener, men fru Lindgren borde ha gallrat bland effekterna i manuset. Kanske har det hela blivit starkare än beräknat genom Olle Hellboms utmärkta regi och det goda spelet bland ungdomarna. Trion Leif Nilsson, Sven Almgren och Birgitta Hörnblad verkar professionella barnaktörer. Och säkert gillar en stor del av publiken de tuffa inslagen. Men nio år bör nog vara nedre gränsen.”

Överlag var mottagandet av filmen positivt. I Dagens Nyheter skrev Perpetua till exempel: ”Man vill frambära hjärtliga gratulationer till Olle Hellbom, som i sin debut som långfilmregissör visar vilken förnämlig balanskonstnär han är. Så friskt, så roligt och spännande återger han Astrid Lindgrens berättelse om den mördade procentaren att man önskar att flera av dem som gör thrillers för vuxna kunde lösa avvägningsproblemet lika elegant. Klokt nog har Olle Hellbom tassat Astrid Lindgren tätt i spåren och följt boken nästan scen för scen, replik för replik. Så skrattades det också åt de dråpliga ordduellerna!”

Efter Mästerdetektiven lever farligt tog Hellbom och Lindgren sig an bullerbybarnen.

Lova Hagerfors (2017)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Det är sommar i den idylliska staden Lillköping. Men i idyllen råder krig. Mot varandra står på lekfullt allvar Vita Rosen (dvs Kalle, Anders och Eva-Lotta) och Röda Rosen (Sixten, Benka och Jonte).

På väg till ett ensligt beläget gammalt spökslott passerar Vita Rosen en äldre man, gubben Gren. Eva-Lotta berättar att hon har hört sin pappa kalla honom procentare.

I spökslottet överraskas Vita Rosen av rödingarna. Kalle och Eva-Lotta blir inlåsta, och Anders tas till fånga. Kalle och Eva-Lotta har dock inga svårigheter att ta sig ut.

På kvällen spionerar Kalle och Eva-Lotta på Sixtens hus. Det lyser i hans fönster. Kalle och Eva-Lotta klättrar uppför en stege till ett grannhus. De ska ta sig upp på taket för att få bättre överblick.

På väg uppför stegen stannar Eva-Lotta till vid ett fönster -- gubben Grens fönster. Inifrån hörs en man säga att han ska betala. Han kallar Gren för blodsugare och stämmer möte med honom i morgon på det vanliga stället -- vid ruinen.

Vet du vad en revers är? frågar Eva-Lotta, när hon kommit upp på taket. Ett papper man skriver på, när man lånar pengar, säger Kalle.

Från taket lyckas Kalle skjuta sönder glödlampan i Sixtens rum med en slangbåge, och det är tillräckligt för att Anders ska kunna fly ur fångenskapen.

Nästa dag har Eva-Lotta ett viktigt uppdrag för Vita Rosen. I spökslottet ska hon hämta Stormumriken, den skenbart helt vanliga sten för vars skull Rosornas krig utkämpas.

På väg tillbaka efter uträttat ärende stöter hon ihop med en man som nervöst frågar vad klockan är. Han tappar en revers, innan han försvinner.

Kort därefter skriker Eva-Lotta högt.

Hon kommer hemrusande till föräldrarna och berättar att gubben Gren ligger död i ruinen.

När hon lugnat sig, får hon berätta vad hon vet för polisen. Mördaren skulle hon känna igen, om hon fick se honom igen, säger hon. Bland annat hade han tre prickar på handen. Och så tappade han en revers. Men hon minns inte vart den tagit vägen.

Samtidigt talas det om mordet på stan. Och i lokaltidningen har Eva-Lotta blivit omnämnd med både namn och adress.

Eva-Lotta får tröstande försändelser med godis av alla slag från vilt främmande människor. En nyanländ chokladkaka ger hon Kalle och Anders att dela på.

Anders har tagit på sig uppdraget att gömma Stormumriken på ett ställe där rödingarna aldrig kan finna den -- i Sixtens rum. Han gör ett regelrätt inbrott på natten, tystar hunden Beppo med den choklad han råkar ha i fickan och får sedan möjlighet att lägga Stormumriken inuti Sixtens jordglob.

Dagen därpå berättar Anders för Kalle och Eva-Lotta att han har kräkts hela natten. Men jobbet klarade han. Beppo lät sig mutas med choklad.

Rödingarna dyker upp och får tipset att söka efter Stormumriken i jordens inre. Men Sixten verkar håglös. Beppo är sjuk, bertättar han.

Kalle drar sina slutsatser och gör sedan en kemisk analys av den choklad han själv fått av Eva-Lotta. Chokladen innehåller arsenik, blir resultatet.

Anders medger för Kalle att han nog slickat av sina chokladkladdiga fingrar hemma hos Sixten.

Kalle skickar återstoden av sin choklad till Stockholm för kriminalteknisk undersökning.

Vita Rosen har kommit fram till att mördarens revers måste återfinnas, och Kalle och Anders har begett sig till ruinen för att leta. Där befinner sig också mördaren i samma ärende.

Samtidigt hittar Eva-Lotta reversen hemma hos sig. Den låg i fickan på den kjol hon bar, då hon hittade gubben Gren. Hon ger sig av för att underrätta Kalle och Anders. Men vid spökslottet upptäcks hon av mördaren som strax ger sig till känna.

Också Anders och Kalle kommer till spökslottet, och så småningom lyckas Vita Rosen överlista mördaren och kan fly. Anders och Eva-Lotta rusar till poli!sen. Kalle skyndar till en mystisk motorbåt som han en stund tidigare sett ligga angjord i närheten.

Mördaren har återvänt till sin båt och försöker fly från en polisbåt som just dykt upp. Kalle, som gömt sig på båten, får tag i mördarens pistol och skjuter hål i båten, flera skott. Den börjar ta in vatten. Mördaren kan gripas.

Rosornas krig om Stormumriken kan återupptas.

Pressreaktion Svensk filmografi

Olle Hellboms långfilmsdebut Mästerdetektiven lever farligt mottogs av kritikerna med övervägande starkt beröm. Endast Staffan Tjerneld i Expr och Z i Ny Dag ställde sig tveksamma inför att bjuda barnpublik på en mordhistoria.

DN (Perpetua): "Man vill frambära hjärtliga gratulationer till Olle Hellbom, som i sin debut som långfilmregissör visar vilken förnämlig balanskonstnär han är. Så friskt, så roligt och spännande återger han Astrid Lindgrens berättelse om den mördade procentaren att man önskar att flera av dem som gör thrillers för vuxna kunde lösa avvägningsproblemet lika elegant.

Klokt nog har Olle Hellbom tassat Astrid Lindgren tätt i spåren och följt boken nästan scen för scen, replik för replik. Så skrattades det också åt de dråpliga ordduellerna! (-)

Små och stora sköter sig bra. De Röda och Vita Rosorna har den rätta ettrigheten, även den magra spättan Eva-Lotta, som är så rask i vändningarna när en stege skall äntras eller ett tak sneddas. Man blir också angenämt berörd av den vänliga tolerans som filmen visar gentemot vuxna. De framställs varken som barnets naturliga fiende eller som efterblivna varelser som på sin höjd duger till att beundra märkliga ungdomar. Med Siv Ericks och Sigge Fürst i spetsen lyckas de både vara sympatiska och utstråla pondus."

AB (St A): "Olle Hellbom klarade sin debut som långfilmsregissör med den äran. Hans filmatisering av Astrid Lindgrens historia om den mördade procentaren och juniordetektiven Kalle Blomkvists lösning av alla mysterier är både rolig och intelligent, man märker att Hellbom arbetat med den största entusiasm men utan att slå över, utan att falla för schabloner som oftast utmärker barn- och ungdomsfilmer."

Expr (Staffan Tjerneld): "Böcker är en sak och film en annan. Astrid Lindgren kan med sin lekfulla stil göra det mesta behagligt, men det är inte lika trevligt att i en ungdomsfilm se ett riktigt mord, förgiftad choklad som skickas till barn och en pistol i händerna på en trettonåring.

Visst finns det också en massa roliga scener, men fru Lindgren borde ha gallrat bland effekterna i manuset.

Kanske har det hela blivit starkare än beräknat genom Olle Hellboms utmärkta regi och det goda spelet bland ungdomarna. Trion Leif Nilsson, Sven Almgren och Birgitta Hörnblad verkar professionella barnaktörer.

Och säkert gillar en stor del av publiken de tuffa inslagen. Men nio år bör nog vara nedre gränsen."

Kommentar Svensk filmografi

Astrid Lindgrens (f 1907) ungdomsbok "Mästerdetektiven Blomkvist lever farligt" utkom 1951. Detta är den andra av Astrid Lindgrens tre Blomkvist-böcker, men den kommer först som nr 3 i raden av filmatiseringar.

De föregående Blomkvist-filmerna är Mästerdetektiven Blomkvist (1947) och Mästerdetektiven och Rasmus (1953); se även Kommentar till den senare.

Mästerdetektiven lever farligt är Olle Hellboms (1925-1982) debut som långfilmsregissör efter flera uppmärksammade kortfilmer, bl.a. de prisbelönta Döderhultare (1953) och Den gamla goda tiden (1955). (Se Kommentar till Raggare!, 1959).

Också som förspel till Mästerdetektiven lever farligt visades en kortfilm av Hellbom (regi och manus), 13 minuter. Filmen gjordes på beställning av Nationalföreningen för Trafiksäkerhetens Främjande och är utformad som en tankeställare riktad till den motorcykelburna ungdomen om vansinneskörning på vägarna.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se