Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Ansiktet
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1958-12-26

Medverkande

Max von Sydow
Albert Emanuel Vogler, magnetisör

Ingrid Thulin
Manda Vogler, Alberts hustru, förklädd till herr Aman

Gunnar Björnstrand
Anders Vergerus, medicinalråd

Naima Wifstrand
Albert Voglers mormor, trollkäring

Bengt Ekerot
Johan Spegel, skådespelare

Bibi Andersson
Sara, piga hos Egermans

Visa alla medverkande

Om filmen

Magnetisör plågas av skeptiker och Ingmar Bergman karikerar sina kritiker i kuslig komedi som blev mörkare än regissören tänkt sig. Ansiktet, i vilken Max von Sydows...

Visa hela texten

Handling

I juli 1846 färdas fem personer med häst och täckt vagn genom en mörk skog. I vagnen sitter magnetisören Vogler, hans hustru Manda (som är förklädd till man och kallar sig herr Aman),...

Visa hela handlingen

Press

Ingmar Bergmans Ansiktet mottogs med beundran av kritikerna. Men det var på de flesta håll en beundran med förbehåll. Uppskattningen riktades främst mot regissören Bergman. Mot...

Visa all press


Relaterat

Om filmen

Magnetisör plågas av skeptiker och Ingmar Bergman karikerar sina kritiker i kuslig komedi som blev mörkare än regissören tänkt sig.

Ansiktet, i vilken Max von Sydows plågade 1800-talsmagnetisör ansätts av det sadistiska medicinalrådet Gunnar Björnstrand, är en udda film. Den gjordes när verk som Sjunde inseglet och Smultronstället hade gjort Bergman världsberömd, och följdes av trilogin Såsom i en spegel, Nattvardsgästerna och Tystnaden. Mellan dessa triumfer kom Ansiktet – en bullrande komedi med vilda skräckeffekter, och en gravallvarlig skildring av en ångestfylld konstnär som slutat tro på det han gör.

Filmen är full av illusioner: falska kärleksdrycker, lösskägg, optiska villor, förväxlingar, spegelbilder – och Inga Tidblad utklädd till man. Den mästerliga Gunnar Fischer, som fotograferade alla Bergmans tidiga filmer, visar vad han kan göra med mörker.

Konsten möter vetenskapen, och rationalismens representanter är antingen djävulskt grymma eller imbecilla. Men konstnären i Ansiktet, med själskval och allt, är trots allt en svindlare. Hans konst är att få människor att tro på sådant som inte är sant, och han gör det för pengar.

Bergman har berättat hur han själv trollade fram pengar:

"Över huvud taget blev filmen litet grymmare och litet svartare och litet brutalare än vad jag hade tänkt mig. När jag skulle sälja idén till Carl Anders Dymling [VD i Svensk Filmindustri 1942-1961], var han mycket tveksam. Så jag sa: 'Du förstår, det här är ett erotiskt spel, det är en erotisk lek alltihopa. När teatern kommer till gården, blir alla konfysa och kåta och tokiga, så det blir en vild erotisk uppståndelse.' Det var inte bara lögn det jag sa, det var lite grann också som jag hade tänkt mig det. Men sen härsknade jag väl till under inspelningens gång."

Av kvinnorna i Ansiktet är det i stort sett bara Ingrid Thulin som behåller byxorna på – Bibi Anderssons fnittrande piga vräker till slut omkull Lars Ekborg i en tvättkorg för att få någonting gjort.

De samtida svenska kritikerna var vördnadsfulla den här gången också; de fann filmen fascinerande och suggestiv, prisade det väldiga registret, och konstaterade att ingen annan svensk regissör hade kunnat göra en film som Ansiktet.

På festivalen i Venedig fick filmen juryns specialpris. Och ett halvt sekel senare skrev den franske regissören Olivier Assayas i tidskriften Cahiers du Cinéma att Ansiktet var en av Bergmans mest gåtfulla filmer, möjligen hans glömda mästerverk, en av nycklarna till hans konst. Att regissören citerade sig själv, att han gjorde en slutinventering av sina teman och att "... i denna barocka skog av tecken och symboler hittar vi en figur, magnetisören Vogler, som är Bergmans första stora självporträtt."

Bergman har i sin bok Bilder pekat på andra likheter:

"Jag gjorde teater i Malmö från 1953 till årsskiftet 1958-59. Ansiktet som kommer till under sommaren 1958 speglar naturligtvis erfarenheter från den perioden. [...] Publiken vi spelade för, men inte umgicks med, representeras i Ansiktet av konsul Egermans familj. [...] [Polismästaren] representerar mina kritiker. [...] Medicinalrådet [...] är framsprungen ur ett oemotståndligt behov av att hämnas lite grann på Harry Schein. Schein var filmkritiker på Bonniers Litterära Magasin [...] Han var intelligent och arrogant och det han skrev fick genklang i de inre kretsarna. Jag tyckte att han behandlade mig på ett utomordentligt förödmjukande sätt [...]."

Nina Widerberg (2015)

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Internationell titel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Inspelningsledare
Fotoassistent
Musikarrangör
Orkesterledare
Rekvisita
Kläder
Smink
B-ljud
Övrig medarbetare

Medverkande

Max von Sydow Albert Emanuel Vogler, magnetisör
Ingrid Thulin Manda Vogler, Alberts hustru, förklädd till herr Aman
Gunnar Björnstrand Anders Vergerus, medicinalråd
Naima Wifstrand Albert Voglers mormor, trollkäring
Bengt Ekerot Johan Spegel, skådespelare
Bibi Andersson Sara, piga hos Egermans
Gertrud Fridh Ottilia Egerman
Lars Ekborg Simson, Voglers kusk
Toivo Pawlo Frans Starbeck, polismästare
Erland Josephson konsul Abraham Egerman, Ottilias make
Åke Fridell Tubal, Voglers medhjälpare
Sif Ruud Sofia Garp, kokerska hos Egermans
Oscar Ljung Antonsson, kusk hos Egermans
Ulla Sjöblom Henrietta Starbeck, polismästare Starbecks hustru
Axel Düberg Rustan, betjänt hos Egermans
Birgitta Pettersson Sanna, lillpiga hos Egermans
- Ej krediterade:
Tor Borong tullpolis
Arne Mårtensson tullpolis
Harry Schein tullpolis
Leif Furhammar handen framför ett draperi på vinden
Sigvard Törnqvist kusk
Frithiof Bjärne tullpolis (ej identifierad)

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri 1958
Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2017
Distributör i Sverige (DVD) SF Home Entertainment 2004
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

I juli 1846 färdas fem personer med häst och täckt vagn genom en mörk skog. I vagnen sitter magnetisören Vogler, hans hustru Manda (som är förklädd till man och kallar sig herr Aman), hans gamla mormor och hans medhjälpare Tubal. På kuskbocken sitter kusken Simson.

I skogen plockar sällskapet upp en irrande, olycklig och mycket sjuk man, den alkoholiserade skådespelaren Johan Spegel. Han ser fram emot döden som en befriare, och kort efter det att han tagit plats i vagnen, faller han ihop till synes livlös.

De resande anländer till Stockholm. Från en av stadens tullar eskorteras de av polis till konsul Abraham Egermans hus, där konsuln själv hälsar dem välkomna på sina egna och sin hustrus vägnar. Konsuln presenterar också två gäster, polismästare Starbeck och medicinalrådet Vergerus.

Tubal för de nyanländas talan. Han berättar att Vogler, den kände magnetisören, inte kan tala. Men Voglers lärjunge herr Aman kan besvara alla frågor.

Starbeck intresserar sig för den braskande tidningsannons Vogler låtit införa om kommande framträdanden. Allt är helt ofarligt, försäkrar herr Aman/Manda.

Vergerus ser Vogler som en bluff och försöker snärja honom. Voglers förmåga att förvända synen på människor ska avslöjas. Vergerus' vapen mot charlataneriet är vetenskap. Vogler svarar med nickar på Vergerus' hånfullt ställda frågor.

Vogler får veta att han i morgon kl 10 förväntas visa prov på sina magnetiseringar. Och tills vidare är Vogler och hans medhjälpare gäster i huset, säger Egerman. Mat serveras i köket. Sedan sällskapet gått, säger Egerman att Voglers föreställning gäller ett vad mellan honom och Vergerus.

En stund senare sitter mormor, Tubal och Simson i köket tillsammans med Egermans tjänstefolk -- kokers!kan Sofia, pigan Sara, lillpigan Sanna, betjänten Rustan och kusken Antonsson.

Tubal och Sofia finner varandra och lämnar köket, likaså Simson och Sara. Unga Sanna är uppjagad av kvällens händelser. Mormor tröstar och stoppar henne i säng.

Rustan och Antonsson sitter ensamma i köket. Plötsligt visar sig en spökgestalt och lägger beslag på det brännvin de haft till tröst. Gestalten är Johan Spegel som alltså ännu inte är riktigt död.

Vogler och herr Aman/Manda förbereder morgondagens föreställning. Fru Egerman kommer in i rummet. Herr Aman går. Fru Egerman talar om det barn hon förlorat. Sedan dess har hon och hennes man skilda sovrum. För övrigt har hon givit honom sömnmedel. Han förstår henne inte. Men Vogler kan lindra hennes sorg. Hon ber honom komma till sitt sovrum i natt. Sedan går hon.

Strax därpå visar sig Johan Spegel för Vogler. Och nu dör Spegel. Han drar sin sista suck i den kista Vogler ställt upp för morgondagen.

På väg till sitt gästrum ser Vergerus ljus tränga ut genom en dörrspringa. Han tittar in och finner Manda. Herr Aman är alltså en förklädnad. Hon berättar att hon bär sin förklädnad på grund av en efterlysning. Vergerus föreslår henne att hoppa av. Hon är troligen den enda kloka i sällskapet. Han erbjuder hjälp.

Då kommer Vogler in till dem. Han börjar slå på Vergerus, men denne går.

Också Vogler är maskerad. Han tar av sig lösskägg och peruk. Sedan lägger han sig hos Manda i sängen. Hon påminner honom om deras äventyr med en furste i Lyon. Efter alla förvecklingar lovade han rekommendera dem för den svenska kungen. Tror du han gjorde det? frågar hon.

Det är förmiddag och dags för föreställning inför Egermans med gäster. Till dessa har nu polismästarens hustru anslutit sig. Vogler demonstrerar magnetisk hypnos på henne, och hon börjar genast vräka ur sig otidigheter om sin man.

Som sista nummer visas "Den osynliga kedjan". Kusken Antonsson kläs i imaginära kedjor som han sedan inte förmår göra sig fri från förrän Vogler bryter förtrollningen. Och då är Antonsson som galen av det han upplevt. Han slår Vogler till golvet.

Vergerus konstaterar att Vogler är död. Kroppen läggs i den lämpligt tillgängliga kistan och bärs upp på vinden. Vergerus ska obducera kroppen -- vilket han intensivt önskat redan när Vogler var i livet.

Den skräckslagne Antonsson har hängt sig. Mormor hittar honom.

Vergerus har inte hittat något anmärkningsvärt vid obduktionen. Han är ensam i vindsrummet, när han upptäcker att han blivit inlåst. Han tittar sig i en spegel och ser en spegelbild även av Vogler, utan lösskägg och peruk. Han vänder sig om men ser då ingen. Vogler fortsätter att spöka för Vergerus som allt intensivare rids av skräck. Till sist sjunker Vergerus ihop på golvet. Vogler närmar sig. Vergerus kryper baklänges -- och störtar utför en trappa.

Vid foten av trappan visar sig Manda. Låt honom vara! säger hon. Ni åstadkom lite dödsrädsla -- ingenting annat, säger den åter överlägset värdige Vergerus.

Vergerus får veta att den kropp han obducerat tillhörde en skådespelare. Och på Voglers begäran om betalning för föreställningen svarar han att föreställningen var usel -- men självklart ska de ha betalt.

Vergerus kastar en handfull pengar. Vogler börjar plocka upp dem.

Vergerus står tillsammans med Egerman och ber honom döma av vad han ser. Har jag inte vunnit vadet? frågar Vergerus. Jo, säger Egerman.

Tubal har beslutat stanna hos kokerskan Sofia. Inte heller mormor vill resa vidare med Vogler. I stället ber Sara att få följa med för att inte mista Simson.

Det är klart för avfärd, när det kommer fram poliser till vagnen. Vogler och Manda förs åter in i Egermans hus, där polismästaren framför ett oväntat budskap: Hans Majestät Konungen vill se en föreställning av er.

I triumf åker Vogler och Manda, Simson och Sara i väg med vagnen.

Censur / granskning

Censurnummer 93237
Datum 1976
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2755 meter
Kommentar Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.


Censurnummer 93237
Datum 1974
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2755 meter
Kommentar Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.


Censurnummer 93237
Datum 1968
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2755 meter
Kommentar Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.


Censurnummer 93237
Datum 1963
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2755 meter
Kommentar Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.


Censurnummer 93237
Datum 1958-12-13
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2755 meter
Kommentar Aktindelning: 570-555-595-585-450 = 2755 m - 101 minuter. Aktlängder: 570, 555, 595, 585, 450.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudsystem AGA-Baltic
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2755 meter
Längd i minuter 101 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Ingmar Bergmans Ansiktet mottogs med beundran av kritikerna. Men det var på de flesta håll en beundran med förbehåll. Uppskattningen riktades främst mot regissören Bergman. Mot författaren Bergman restes invändningar för litterära brister i manuset.

StT (Robin Hood): "Jag för min personliga del finner i varje fall Ansiktet utomordentligt intressant, den tjusar mig långt starkare än t ex Nära livet.

Den är mera filmisk. Bergman målar med en rikare färgskala än någonsin förr. Ingen annan filmskapare skulle ha mäktat göra denna film -- med dess väldiga register.

Jag tycker personligen särskilt om Ansiktet för det första för att Bergman där vädrar en sida av sin begåvning, som mera sällan kommer fram i hans filmer: förmågan att leva sig in i en gången epok och fånga dess atmosfär på ett personligt sätt.

Han är i Ansiktet historiemålare. Och epoken passar hans kynne: romantiken och dess dubbelansikte -- det ena vänt mot det övernaturliga, hemlighetsfulla, undermedvetna, det andra mot taskspeleriet, charlataneriet. 'Amorina', 'Hoffmanns sagor'.

För det andra tar Bergman i symbolisk form upp problemen kring sitt yrke, som han ofta berört i artikelform: tvånget för konstnären att göra konster. (-)

Max von Sydow är åter utomordentlig. Bergman har i ett par stora närbilder gett honom ansiktet av en lidande gotisk Kristus, blickande ner från korset. Utomordentligt är också Gunnar Fischers foto. Han och Bergman har skapat filmiska toppunkter av några närbildsscener, bl a av Naima Wifstrand med lillpigan Birgitta Pettersson.

Mest tycker man kanske om Ingrid Thulin, Voglers lojala, litet trötta och desillusionerade hustru, som upphört att tro på mannens stora uppgift, men inte att älska honom.

Man får inte glömma Erik Nordgrens musik. Knapp, men suggestiv. För det mesta blott spridda gitarrackord. Nordgren har lärt av asiaterna -- filmmusikens mästare."

DN (C B-n): "Med Ansiktet har Ingmar Bergman ännu en gång skapat en av dessa sina utomordentligt suggestiva filmer, mot vilka man långa stunder instinktivt -- ofta förgäves -- försöker värja sig. Ansiktet är en film på vilken kan slösas det högsta beröm och den strävaste kritik och där båda domsluten kan vara lika befogade. Men hela tiden fascinerar och stimulerar filmen. Och som alltid när det är fråga om en Ingmar Bergman-film, nu för tiden, är det naturligtvis en film som står skyhögt ovanför övrig svensk produktion. (-)

Det finns i denna berättelse -- berättelsen alltså fattad som bakgrund till filmen -- suveräna ansatser, problemfyllda situationer, ögonblick också av dramatisk uppladdning. Och hela denna historia om en drift med någon tänkt Mesmers charlatan rymmer patetiska ögonblick och outgrundliga ögonblick, gripande repliker och växlingsspel som snuddar vid Människan i hennes stunder av ensamhet, sorgsenhet och förtvivlan. Rädslan vandrar stilla genom denna berättelse. Men berättelsen själv vill inte riktigt hänga ihop; man är inte alltid säker på att författaren själv varit på det klara med dess mening. Och den saknar inte sina longörer.

Men filmatiskt är den oftast suggestiv. Har partier av utomordentlig konstnärlig stimulans, av stiliserad rörelse och syntetiserad stämningsverkan. Leker ibland, är demonisk ibland. Låter ana en levande, problemtyngd människa som projicerar sina egna, plågsamt erfarna, problem på en serie levande gestaler i kostym. En Vindrot, som har sina rötter i en borgerlig stockholmsk förälskelse, men själv känner sig vinddriven med det resande taskspelarbandet. (-)

Överallt i filmen finns det scener som man minns. Till det finaste hör skildringen av den överallt vaknande erotiken av slumrande lidelser som väcks till liv av presumtiva älskare, erfarna eller nybörjare. Hur munter är inte förförelsen mellan Tubal och Sif Ruuds bastant strålande Sofia! Och hur ljuvlig i all sin graciösa omedelbarhet är inte kärleksscenen mellan Lars Ekborg och Bibi Andersson, det f ø r s t e m ø d e t s s ø d m e i en klädkorg ångande av rent, vitt linne. Kanske Ingmar Bergmans vackraste kärleksskildring.

Det finns scener i filmen som verkar maniska, dödsscenen, uppskärandet av liket, spökerierna i vindskammaren. Tendenser i vilka Ingmar Bergman älskar att frossa, men som i sin demoniska sammansatthet och sitt förälskat fördröjda tempo efter hand riskerar att verka monotona. Men så med ens bryts filmens spektrum, färgen skiftar. Hör hornet jublar! Se karossen som guppar! Slottet väntar, kungen väntar. Natten rullar undan som en svart saga. I sådana förvandlingskonster är Ingmar Bergman en mästare -- åtminstone en taskspelets mästare.

Låt oss alltså sammanfatta: en sällsynt suggestiv Ingmar Bergmanfilm. Hade Karen Blixen fått göra manuskriptet, hade den varit ett mästerverk.

Ny Dag (Per-Olov Zennström): "I den kunnighet, säkerhet och finess i utspelet -- så sällsynt i svensk film -- varmed alla aktörerna medverkar igenkänner man Bergmans överlägsna personinstruktion, hans inspirerande ledning av filmarbetet. Säkert delar han också med fotograferna Gunnar Fischer och Rolf Holmquist äran av de många utsökta bilderna under de dramatiskt växlande scenerna i den förbytta gamla stockholmska malmgården.

Under dr Voglers och hans sköna medhjälpares (Ingrid Thulin) värsta förnedring då deras masker fallit och de tvingas rymma fältet, inträffar ett under -- de kallas för en uppvisning till hovet. Denna happy end är verkligen påklistrad, men åskådaren välkomnar den ändå, ty Ingmar Bergman har medvetet förlagt våra sympatier på den irrationella sidan, hos illusionsmakarna och 'magnetisörerna' -- hos de artister på kant med samhället som tvingas in i en plågsam låtsaslek.

Den dunkla tendensen har emellertid mera betänkliga drag. Ingmar Bergman tycks vilja gissla storborgerlig högfärd och hjärtlöshet. Men han skildrar själv det medicinalråd (Gunnar Björnstrand) som vill avslöja charlatanerna med en hätskhet, som tyvärr även riktar sig mot vetenskapens talesman. Det är också mot förnuftet och klarsynen som han spelar ut sitt tragiska hjältepar -- de där förvänder synen på folk.

Den trollkonsten kan Ingmar Bergman själv. Hans manuskript är rörigt, rapsodiskt och grumligt, men det rymmer avsnitt som filmpoeten Bergman med skådespelarnas hjälp omvandlat till stor konst. Hans laterna magica återspeglar frånstötande och makabra, men också sköna och gripande syner."

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Ansiktet påbörjades 30.6.1958 och avslutades 27.8.1958.

Ansiktet deltog i filmfestivalen i Venedig 1959, där filmen fick juryns specialpris.

I Stig Björkmans, Torsten Manns' och Jonas Simas intervjubok "Bergman om Bergman" berättar Ingmar Bergman att Ansiktet i manus hade en ljusare ton än den färdiga filmen:

"Över huvud taget blev filmen litet grymmare och litet svartare och litet brutalare än vad jag hade tänkt mig.

När jag skulle sälja idén till Carl Anders Dymling [VD i Svensk Filmindustri 1942-1961], var han mycket tveksam. Så jag sa: 'Du förstår, det här är ett erotiskt spel, det är en erotisk lek alltihopa. När teatern kommer till gården, blir alla konfysa och kåta och tokiga, så det blir en vild erotisk uppståndelse.' Det var inte bara lögn det jag sa, det var lite grann också som jag hade tänkt mig det. Men sen härsknade jag väl till under inspelningens gång."

Ansiktet blev en av Bergmans mångtydigaste filmer. Samtida kritiker tolkade den på olika sätt mellan de bägge ytterligheterna att den troget byggde på en fornkristen legend till att den var ett närgånget nidporträtt av förhållandena på Malmö stadsteater under Bergmans tid där. Andra påpekade att filmen förbluffande nära påminde om den brittiske författaren G.K. Chestertons pjäs "Magi", som Bergman satte upp på Göteborgs stadsteater våren 1947. Men det är ganska likgiltigt varifrån Bergman fått de olika impulserna till berättelsen. Viktigare är att filmen främst är ett försök att äntligen bli fri från en rad plågsamma minnen och motiv, som förföljt honom i en rad av år. Ansiktet är också den sista av Bergmans filmer, där de personliga motiven fått en nästan totalt dominerande roll i skildringen.

Inspelning

1958-06-30 1958-08-27
Filmstaden Råsunda Sverige (ateljé)
Skålhamra vid Vallentunasjön Täby Sverige (exteriörer)
Skansen Stockholm Sverige (exteriörer)

Visningar

Sverigepremiär 1958-12-26 Skandia Eskilstuna Sverige 101 min
1958-12-26 Röda Kvarn Gävle Sverige 101 min
1958-12-26 Cosmorama Göteborg Sverige 101 min
1958-12-26 Flamman Göteborg Sverige 101 min
1958-12-26 Röda Kvarn Linköping Sverige 101 min
1958-12-26 Scania Malmö Sverige 101 min
1958-12-26 Skandia Norrköping Sverige 101 min
1958-12-26 Fontänen Stockholm Sverige 101 min
1958-12-26 Röda Kvarn Stockholm Sverige 101 min
1958-12-26 Röda Kvarn Uppsala Sverige 101 min
1958-12-26 Skandia Västerås Sverige 101 min
1958-12-26 Röda Kvarn Örebro Sverige 101 min
TV-visning 1977-02-19 TV2 Sverige 97 min
1983-05-14 TV2 Sverige 97 min
1989-07-31 TV2 Sverige 97 min
2001-06-28 SVT1 Sverige 97 min
Urpremiär 1958-12-26 Fontänen Stockholm Sverige 100 min
1958-12-26 Skandia Eskilstuna Sverige 101 min
1958-12-26 Röda Kvarn Gävle Sverige 101 min
1958-12-26 Cosmorama Göteborg Sverige 101 min
1958-12-26 Flamman Göteborg Sverige 101 min
1958-12-26 Röda Kvarn Linköping Sverige 101 min
1958-12-26 Scania Malmö Sverige 101 min
1958-12-26 Skandia Norrköping Sverige 101 min
1958-12-26 Fontänen Stockholm Sverige 101 min
1958-12-26 Röda Kvarn Stockholm Sverige 101 min
1958-12-26 Röda Kvarn Uppsala Sverige 101 min
1958-12-26 Skandia Västerås Sverige 101 min
1958-12-26 Röda Kvarn Örebro Sverige 101 min
Annan visning 1959-09-04 Maxim Helsingfors Finland 101 min
1963 Polen (endast filmstudios)
Dvd-release 2004-04-28 Sverige 97 min
Annan visning 1959-08-27 USA 101 min
Sverigepremiär 1958-12-26 Skandia Eskilstuna Sverige 12 min

Musikstycken

Originaltitel Soldaten stod vid sitt gevär
Kompositör Erik Nordgren (1958)
Textförfattare Ingmar Bergman (1958)
Sångare Naima Wifstrand


Originaltitel Guds ord löften ej kunna svika
Kompositör Johan Holmstrand (1924)
Textförfattare Johan Holmstrand (1924)


Originaltitel Sankt Örjanslåten


Originaltitel Kungssången
Kompositör Otto Lindblad (1844)
Textförfattare Talis Qualis (1844)


Utmärkelser

Cinema Nuovo-priset Venedig 1959
Festivalpris Acapulco 1959
Premio Pasinetti Venedig 1959
Prix Spécial du Jury (juryns specialpris) Venedig 1959
Filmbewertungsstelle (Wiesbaden) Wiesbaden (prädikat: wertvoll)

Ämnesord

1840-tal
Alkoholmissbruk
Dödsfall
Falska identiteter
Främlingskap
Förklädnad/kvinna som man
Förnedring
Konsuler
Kuskar
Magi
Magnetisörer
Medicinalråd
Obduktion
Polis
Polismästare
Självmord
Skådespelare
Skålhamra
Stockholm
Stockholm/Skansen
Trollkäringar
Äktenskap

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2755


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2756


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2741


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel ANSIKTET
Tryckeri Zetterlund & Thelanders boktryckeri AB


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Ingmar Bergmanfilmen ANSIKTET
Tryckeri Allkopia
Affischdesign Bertil Ranke


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel IL VOLTO
Affischdesign Bertil Ranke


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel DAS GESICHT
Tryckeri Otsee Druck


Storlek Större än 850 x 1100
Affischtitel IL VOLTO
Tryckeri Vecchioni & Guadagno


Storlek Större än 850 x 1100
Affischtitel IL VOLTO
Tryckeri Vecchioni & Guadagno
Affischdesign [?] Longi


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel DAS GESICHT
Tryckeri Gebr. Sülter


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Ansiktet. Komedi av Ingmar Bergman.
Omfång 161 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel The Face (Ansiktet) a screen-story by Ingmar Bergman.
Omfång 28 s. Produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk Engelska


Typ Kringmaterial
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Svensk filminsdustri presents The magician by Ingmar Bergman.
Omfång 39 s. Rollista och produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Svensk Silmindustri visar Ansiktet. En film av Ingmar Bergman.
Omfång 39 s. Rollista och produktionsuppgifter (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 1
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program folio
Språk Engelska


Typ Program
Språk Tyska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Tyska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Tyska


Typ Program
Språk Italienska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program folio
Språk Danska


Typ Program
Språk Engelska


Typ Program
Språk Engelska


Typ Program
Språk Franska


Andra utgåvor av verket

Digitaliserad

Tekniska fakta

Dialogspråk


Bestånd Film

Typ Digitalt visningsmaterial


Typ Digitalt visningsmaterial


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?