Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel 491
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1964-03-16

Medverkande

Lars Lind
Krister, socialarbetare

Leif Nymark
Nisse

Visa alla medverkande

Om filmen

Våldtäkt, homosexuellt sex och tidelag utlöste panik när Vilgot Sjöman filmatiserade Lars Görlings verklighetsbaserade roman om ett experiment med ynglingar på...

Visa hela texten

Handling

Sex ungdomsbrottslingar blir utvalda för ett socialt experiment. Bakom experimentet står Inspektören, en äldre man, och Krister, en ung socialarbetare, som bosätter sig i samma förfallna...

Visa hela handlingen

Press

En analys av recensionerna kompliceras av det förhållandet att filmen vid tidpunkten för sin premiär hade setts och kommenterats av många människor.Trots censurkampen och...

Visa all press


Relaterat

Om filmen

Våldtäkt, homosexuellt sex och tidelag utlöste panik när Vilgot Sjöman filmatiserade Lars Görlings verklighetsbaserade roman om ett experiment med ynglingar på glid.

491 bygger på en roman av Lars Görling, och titeln anspelar på ett stycke i Bibeln: ”Då steg Petrus fram till honom och sade: Herre, hur ofta skall jag förlåta min broder, när han syndar mot mig? Upp till sju gånger? Jesus sade till honom: Jag säger dig: Inte sju gånger utan sjuttio gånger sju gånger.” (Matt. 18:22). Görling går längre än Jesus och lägger till en gång. 

Och Vilgot Sjöman går hur långt som helst. 491 blir hans första skandalfilm. Några år senare kom Jag är nyfiken-filmerna, som gjorde sensation världen över. Alla ville se Lena Nyman och Börje Ahlstedt ha samhällskritiskt sex framför svenska slottet – inklusive Jackie Kennedy, som gick på bio i solglasögon.

Men Biografbyrån ville inte att någon skulle se 491. Man förklarade filmen ”förråande och skadligt upphetsande” och totalförbjöd denna för ”tukt och sedlighet sårande framställning” i enlighet med strafflagen. SF, som gjort flera klipp i förväg och lämnat in en censurerad version, beordrades att ta bort 19 meter till. Särskilt anstötlig var filmens tidelagsscen, trots att schäfern inte var i bild: "obs! hundens flämtningar i 97 får ej alls höras." Innan filmen släpptes hade en vild censurdebatt brakat loss. 1974 släpptes 491 i oklippt skick.

På ”Saklighetens ungdomspensionat”, en lägenhet i Klara, bor ynglingar på glid med socionomen Krister, som förlåter dem allting och tar på sig all skuld när något går snett. Och snett går det. ”Pojkarna” blir råare och råare, men liksom i tidelagsscenen ligger det mest provokativa på ljudspåret – "Om man skulle ta och rispa käringen i hyskan lite..." är ett milt exempel. Särskilt minnesvärd är Lars Hansson, som lekande med sin stilett levererar repliker grövre än man trodde var möjligt ens 1964. Filmer som ansågs fränt realistiska i slutet av 50-talet, ungdomsskildringar i ”Jompa, du gör dig olycklig!”-genren, ter sig helt absurda i jämförelse med 491. Här våldtas redlösa prostituerade, och slemma socialinspektörer utövar sin makt över unga pojkar.

”Det kan inte vara nödvändigt att människor ska ha det som jag haft det.” Författaren Lars Görling hade egna erfarenheter av svensk ungdomsvård. Romanen 491 blev en sensation, och i Expressen kallade Bo Strömstedt den ”en av de hårdaste böckerna i svensk litteratur”. 1965 debuterade Görling som regissör med Tillsammans med Gunilla måndag kväll och tisdag.

491 hade ägnats spaltkilometer sedan totalförbudet, men när den till slut hade premiär, var kritikerna kallsinniga. I BLM skrev Jörn Donner om filmens samhällskritik: ”… det är inte de skildrade missförhållandenas art eller styrkan i klagoropet som avgör ett konstverks värde, utan många andra egenskaper. […] Jag har efter denna recension inte den minsta rädsla att felaktigt bli inrangerad bland de förbudsmoralister, som ur helt andra synpunkter ifrågasätter meningen med 491. Jag finner inte filmen vara lyckad, och det räcker för mig.”

I Dagens Nyheter tog Vilgot Sjöman upp föraktet för filmkonsten: ”Säg vad du vill på Dramaten och Moderna museet - men säg det inte på bio eller i TV. Det är spridningssättet som vållar folkstormar. Diktens bilder blir bara anstötliga när de når många. […] Välj ett trubbigt vapen, inte ett skarpt och vasst. Älskar du film? Gör då trivsamma filmer som inte rör vid tabugränserna. Allvaret kan du spara till boken och pjäsen. Synd bara att det vuxit upp en helt ny författargeneration som omfattar filmen med samma lidelse som boken och dramat.”

Nina Widerberg (2015)

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel
Dvd-titel i Sverige

Filmteam

Regi
Manus
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Scripta
Inspelningsledare
B-foto
Stillbildsfoto
Elektriker
Passare
Musikarrangör
Rekvisita
Kläder
Smink
Perukmakare
B-ljud

Medverkande

Lars Lind Krister, socialarbetare
Leif Nymark Nisse
Stig Törnblom Egon
Lars Hansson Pyret
Sven Algotsson Jingis
Torleif Cederstrand Slaktarn
Bo Andersson Fisken
Lena Nyman Steva
Frank Sundström inspektören
Åke Grönberg pastor Mild
Mona Andersson Kajsa
Jan Blomberg testaren
Siegfried Wald tysk sjöman
Wilhelm Fricke tysk sjöman
Erik Hell polis
Leif Liljeroth polis

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri 1964
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2018
Distributör i Sverige (DVD) SF Home Entertainment 2011
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Sex ungdomsbrottslingar blir utvalda för ett socialt experiment. Bakom experimentet står Inspektören, en äldre man, och Krister, en ung socialarbetare, som bosätter sig i samma förfallna våning som ynglingarna - "Pensionatet Sakligheten"

De sex ynglingarna är Nisse, som är deras ledare och berättare i historien, Jingis, som är sängvätare, Egon, Pyret, Fisken och Slaktarn.

De sex har en starkt kritisk inställning till socialvården, men är lika föraktfulla mot samhället omkring dem. Arbetare kallar de knegarjävlar.

Atmosfären i deras "pensionat" präglas av sadism, öppet eller förstucket våld. Pyret skär sig till exempel medvetet i handen. Bråk uppstår. Det outtalade syftet med mycket av det som de sex gör är att förnedra Krister, som är välmenande men inte förstår sig på dem.

De går in i Kristers hemliga rum efter att ha skaffat sig en falsk nyckel. Jingis spelar på pianot.

Nisse reagerar mot att de andra fem berättar snuskiga historier för Inspektören.

De gör upp om att Pyret ska låta sig förföras av Inspektören, som är homosexuell. Som bevis tänker de använda en inspelning, gjord på en bandspelare som de stulit av pastor Mild. Medan detta sker går de andra på Dramaten, känner sig uttråkade. När de kommer hem upptäcker de att Pyret inte kunnat sköta bandspelaren, men blivit förförd av Inspektören.

De försöker pantsätta bandspelaren, men tydligen upptäcker man på pantlånekontoret att den är stulen. Polisen jagar Nisse och Pyret, som håller på att åka fast.

Inspektören förför Nisse när denne kommer till socialvårdens kontor, för att klaga. Nisse känner sig förnedrad.

För att skaffa pengar tänker de bli spritlangare. De går i hamnen och kommer ombord på en tysk båt. De har skaffat sig startkapital genom att sälja en del av Kristers kurslitteratur. Han studerar nämligen alltjämt. På båten upptäcker de Steva, som i tur och ordning blir våldtagen av tyskarna. De köper ett antal flaskor och får Steva med sig hem.

Hunden Ray, som tillhört en nattvakt, kommer nu med i spelet. För att betala hundmaten säljer Nisse allt fler böcker. Slutligen säljer de också möblerna och lösöret i pensionatet.

Krister vill köpa tillbaka allting, tar till sina besparingar, men har ändå inte tillräckligt. Steva hjälper då till att samla ihop resterande 470 kronor genom att hora på gatorna i Stockholm biträdd av hunden och pojkarna.

Under en förvirrad scen senare blir Steva tagen av hunden Ray.

Under tiden har Egon polisanmält Krister för att han varit sutenör för Steva. Krister blir väckt, under det tumult som uppstår biter Jingis en av poliserna, försvinner ut i köket och hoppar ut. Han hamnar nere på en gård och dör.

Censur / granskning

Censurnummer 114264
Datum 1975-02-12
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2780 meter
Kommentar Speltid: 102 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.


Censurnummer 101516
Datum 1964-03-05
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2765 meter
Längd efter klipp 2727 meter
Kommentar Speltid före censurklipp: 101 minuter. Censurklipp: Pyrets könsmonolog och efterföljande replikskifte med Egon, men undantag för Pyrets avslutande replik (om aphuset). Sekvensen med Stevas våldtagning vid båtreliingen. Sekvensen med uppträdet i dagrummet mellan pojkarna och Steva samt efterföljande våldshandlingar mot Steva. Avslutande repliker inklusive hundens flämtningar. (Totalt 38 meter). Speltid efter censurklipp: 100 minuter. Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.


Censurnummer 101516
Datum 1963-12-18
Åldersgräns Totalförbjuden
Originallängd 2765 meter
Kommentar Aktlängder: 0, 0, 0, 0, 0.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem AGA-Baltic
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2765 meter
Längd i minuter 101 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

En analys av recensionerna kompliceras av det förhållandet att filmen vid tidpunkten för sin premiär hade setts och kommenterats av många människor.

Trots censurkampen och aktionerna för att filmen skulle frias fann kritikerkåren inte att "491" var en helt lyckad film. Jurgen Schildt i AB sammanfattade denna reaktion värderingsmässigt: "Så låt oss till slut ta denna sönderbråkade film för vad den är i stället för vad den inte orkar vara: ett vitriolstänkt reportage, en skildring av ondskans egenliv och det moraliska bottensuget. Någonstans på ena sidan står Gunnar Hellströms "Chans". På andra sidan skymtar Buñuel och hans ouppnådda "Los olvidados". Vilgot Sjöman och "491" har placerat sig mitt emellan."

Även frågan om filmens klippning i censuren diskuterades, varvid Carl Henrik Svenstedt konstaterade följande i SvD: "Saken är nämligen den, att många kommer att bli besvikna inför denna kalla och nyktra skildring av Ungdomspensionatet Sakligheten. Säkert kan man instämma med regissören som förmodat att en del åskådare nu kommer att dikta in mera sprängstoff än vad som någonsin funnits i den oklippta versionen. Jag kan försäkra att de endast går miste om en ovanligt rått berättad historia av logementskaraktär samt några, visserligen långa, sekunder i skildringen av ett sexuellt övergrepp ombord på en båt i Stockholms hamn. Men att som Vilgot Sjöman hävda att filmens konstnärliga värde reducerats genom klippen är att ta till onödiga brösttoner, hur obehagligt han sedan i princip kan uppfatta ingripandet."

Göran O. Eriksson i StT hade följande att säga i inledningen till sin recension: "Felet med säsongens mest skandalomsusade film är att den är intill torftighet välartad, en genuin och snyggsvensk SF-produkt. Den är mörkblank och vacker i fotot, proper och lagom djärv i klippningen, fri från varje överrumplande effekt. De problem den diskuterar och de krav den ställer - främst på en reservationslös självutgivelse inför nästan - är tydligt kristet färgade, och de framförs med ett starkt pedagogiskt patos. Det är alltigenom en film för de rättänkande i riket. Att censurera den är till råga på allt annat att ge den falsk varudeklaration.

Dess förtjänster ligger på reportageplanet. Där är de betydande."

I en lång artikel i BLM jämförde Jörn Donner "491" med utländska motsvarigheter: "Om jag skulle tillämpa någon märkvärdig rent svensk måttstock kunde jag säga att "491" är unik. Men det har i världens filmproduktion ingalunda rått någon brist på öppna och fräna socialskildringar, flera av dem har ju dock förbjudits i detta land såsom varande spekulation. Men det är inte de skildrade missförhållandenas art eller styrkan i klagoropet som avgör ett konstverks värde, utan många andra egenskaper. Jag frågar mig om inte en helt annan form av socialskildring vore adekvat för våra dagars Sverige. Trots att fattigdomen och de öppna missförhållandena existerar, tar sig orättvisan oftast mycket subtila, institutionella former. Av socialkritikern kräves därför inte psykiaterns förmåga att välja ut särfall, utan sociologens värdering av ett medeltal. Därmed menas att ingen tjänsteman kan känna sig träffad av ett tjänstemannaporträtt som på detta sätt skjuter över målet. Socialkritik, det är skildringen av byråkrati, av mekanisering och innehållslöshet i tillvaron. Men kanske "491" inte var socialkritiskt tänkt? Möjligen, men hur var den då tänkt, och varför gjordes den?

Jag har efter denna recension inte den minsta rädsla att felaktigt bli inrangerad bland de förbudsmoralister, som ur helt andra synpunkter ifrågasätter meningen med "491". Jag finner inte filmen vara lyckad, och det räcker för mig."

Erland Törngren diskuterade filmens samhällskritik: "'491' kritiserar väl inte samhället som sådant, inte heller socialvården som sådan, utan den kritiserar enligt min mening en alldeles bestämd världsfrämmande och färgblind ideologi som varhelst den uppträder är skadlig. "491" kritiserar mildhets- och förståelsespecialisterna, den framlägger ett händelseförlopp vari - entydigt som i ett grammatikexempel - just så- dana riddare av Den Blåögda Goda Viljan åsamkar sig den tyngsta av skuldbördor genom att i realiteten utgöra det ondas tillskyndare och framprovocerare. I klartext sagt: 491 kritiserar den kristna etiken, koncentrerad i ordet om de 490 förlåtelserna, och påvisar hur denna etik i bestämda fall kan bli till den kraft som - tvärtemot Goethes Mefistofeles - städs det goda vill/och städs det onda verkar."

Kommentar Svensk filmografi

Den grundligaste och mest genomtänkta kommentaren av Vilgot Sjöman till 491 publicerades i DN den 10 januari 1964. Där skrev han bl.a. följande: "Boken "491" väckte inte tiondelen av den storm som filmen gjort. Och en sådan sängscen som i fjolårets TV-pjäs Lyckan kommer har funnits i tusen filmer - men TV blev så nedringt att pjäsen aldrig kom i repris. På teaterscenen kan man göra uttalanden som blir opinionsanmälda om de yttras i radio osv.
Låt oss inte glömma detta: dikt och bild attackeras inte överallt och konsekvent. Säg vad du vill på Dramaten och Moderna museet - men säg det inte på bio eller i TV. Det är spridningssättet som vållar folkstormar. Diktens bilder blir bara anstötliga när de når många.
Det som i förstone tycks vara en principfråga - om rätt och moral och etiska normer - demaskerar sig efter hand som ett sociologiskt problem: en fråga om distribution.
De nya massmedierna skär tvärs igenom samhällslagren på ett fascinerande sätt; men vilka fördomar blottar de inte!
1. Klasstänkandet. De bildade tål att se sådant som de obildade icke mår bra av. En av det gamla klassamhällets bästa fördomar, basen för censur i alla tider. Som om bildning garanterade större motståndskraft, större emotionell integritet i personligheten!
2. Filmföraktet. Film, det är underhållning, det. (Pastor Dahmén.) Film, det är pengar och sensationslystnad. Biografpubliken är en sorts pöbel. Etc.
Konsekvenserna:
Vill du säga något kontroversiellt? Håll dig då till bok och pjäs. Då slipper du kollidera med censurinstitutioner, mentalhygienisk expertis, SJ:s reklamverksamhet, folkstormar i insändarspalterna.
Vill du skapa debatt? Skriv då en bok, en pjäs - den når inte så många. Välj ett trubbigt vapen, inte ett skarpt och vasst.
Älskar du film? Gör då trivsamma filmer som inte rör vid tabugränserna. Allvaret kan du spara till boken och pjäsen.
Synd bara att det vuxit upp en helt ny författargeneration som omfattar filmen med samma lidelse som boken och dramat."
Och senare:
"Det skulle inte falla mig in att bagatellisera farorna av en film bara därför att jag själv råkat göra den. Men jag tror att vi alltid är tvungna att ta risker för att kunna förmedla kunskap.
Att våga ta den risken - däri ligger ansvaret i detta fall.
Kunskap som tvingar oss att vidga vår verklighetsbild.
Och vår medkänsla."


Filmen översändes av SF den 5 december 1963 till Statens Biografbyrå för granskning. Byrån ansåg sig tydligen inte kapabel att bedöma frågan ensam utan hörde Statens Filmgranskningsråd. Den 28 december expedierades Biografbyråns beslut: "filmens offentliga förevisning i riket förbjudes jämlikt 3 paragrafen 1 mom. första och tredje styckena gällande biografförordning jämfört med 18 kap. 13 paragrafen i strafflagen ("förråande och skadligt upphetsande" samt "tukt och sedlighet sårande framställning")."
SF besvärade sig till Kungl. Maj:t, varefter det ankom på regeringen och dåvarande ecklesiastikminister Ragnar Edenman att besluta. Inom departementet upprättades en promemoria angående tillämpningen av biografförordningen på 491, varvid lagtolkningen utmynnade i ett förslag om godkännande av filmen efter vissa i promemorian angivna klipp. I enlighet därmed beslöt Edenman att återförpassa filmen till Biografbyrån för ny granskning och klippning. Uppenbarligen hade SF förekommit händelserna genom att lämna in en censurerad version. SF:s klipp i akterna 1 och 4 godkändes, likaså huvudsakligen i akt 5, men därutöver klipptes två bitar, sammanlagt 19 meter, i större omfattning än SF hade föreslagit. Censureringen riktade sig också mot ljudbandet, vilket hade sin grund i departementspromemorians anvisningar. Särskilt anstötlig var hunden i samband med tidelagsscenen, biografbyrån skrev: "obs! hundens flämtningar i 97 får ej alls höras."
Mellan den tidpunkt då filmen helt förbjöds och frisläppandet utbröt en censurdebatt som kanske överträffade diskussionerna om Tystnaden. Men när filmen sedermera visades offentligt var den allmänna meningen att klippen i stort inte påverkade filmen, utom kanske i riktning mot en viss dubbelmoral.
Den 1 september 1974 skrev Vilgot Sjöman till Biografbyrån och bad att få frågan omprövad. Eftersom det tidigare beslutet baserade sig på departementets uppfattning, vände sig därför chefen för Biografbyrån, Gustaf Lindenbaum, till ecklesiastikdepartmentet, då han ansåg att Biografbyrån inte omedelbart kunde pröva frågan. Han föreslog dock till slut: "Eventuellt torde ärendet kunna återställas till byrån för bedömning utifrån nu rådande praxis på filmcensurens område."
Så skedde, varefter biografbyrån den 7 februari 1975, efter det att man hade visat filmen för filmgranskningsrådet, gav filmen censurbeteckningen gul och släppte filmen för visning utan klipp. Anledningen till Vilgot Sjömans skrivelse var att filmen i sitt klippta skick fanns tillgänglig på SF:s kassettbiograf i Röda Kvarn i Stockholm. Någon annan distribution av filmen förekom vid denna tidpunkt veterligen inte. På tio år hade inte endast censurpraxis förändrats. Värderingarna om det sensationella innehållet i 491 hade också blivit annorlunda.
491 hade samtidig premiär utanför Stockholm i ett 20-tal städer i landsorten.

Förlaga

Originaltitel 491 (Roman)
Författare Lars Görling


Inspelning

1963 1963
Filmstaden Råsunda Sverige
Stockholm Sverige

Visningar

Sverigepremiär 1964-03-16 Fontänen Stockholm Sverige 100 min
1964-03-16 Röda Kvarn Stockholm Sverige 100 min
TV-visning 1979-01-21 TV2 Sverige 97 min
Sverigepremiär 1964-03-16 Palladium Borås Sverige 100 min
1964-03-16 Skandia Borås Sverige 100 min
1964-03-16 Palladium Borlänge Sverige 100 min
1964-03-16 Röda Kvarn Eskilstuna Sverige 100 min
1964-03-16 City Falun Sverige 100 min
1964-03-16 Cosmorama Göteborg Sverige 100 min
1964-03-16 Kaparen Göteborg Sverige 100 min
1964-03-16 Röda Kvarn Halmstad Sverige 100 min
1964-03-16 Palladium Helsingborg Sverige 100 min
1964-03-16 Röda Kvarn Jönköping Sverige 100 min
1964-03-16 Röda Kvarn Karlstad Sverige 100 min
1964-03-16 Skandia Karlstad Sverige 100 min
1964-03-16 Röda Kvarn Kristianstad Sverige 100 min
1964-03-16 Röda Kvarn Linköping Sverige 100 min
1964-03-16 Forellen Luleå Sverige 100 min
1964-03-16 Skandia Lund Sverige 100 min
1964-03-16 Alcazar Malmö Sverige 100 min
1964-03-16 Amiralen Malmö Sverige 100 min
1964-03-16 Aveny Norrköping Sverige 100 min
1964-03-16 Röda Kvarn Norrköping Sverige 100 min
1964-03-16 Castor Södertälje Sverige 100 min
1964-03-16 Röda Kvarn Trollhättan Sverige 100 min
1964-03-16 Röda Kvarn Uppsala Sverige 100 min
1964-03-16 Skandia Uppsala Sverige 100 min
1964-03-16 Grand Västerås Sverige 100 min
1964-03-16 Röda Kvarn Växjö Sverige 100 min
1964-03-16 Röda Kvarn Örebro Sverige 100 min
1964-03-16 Röda Kvarn Östersund Sverige 100 min
Dvd-release 2011-06-01 Sverige

Musikstycken

Originaltitel Bagatell, piano, a-moll
Kompositör Ludwig van Beethoven (1810)


Originaltitel Gitarrmusik
Kompositör Rune Gustafsson


Originaltitel Improvisation (Sjöman)
Kompositör Vilgot Sjöman


Originaltitel Skall det bli några stjärnor i kronan jag får/O, min tanke flyr hän ...
Kompositör Johannes Alfred Hultman (1911)
Textförfattare Eliza Edmund Hewitt (engelsk text 1897)
Anna Ölander (svensk text 1911)


Originaltitel Sonat, piano, op. 35, b-moll, "Sorgmarschsonaten". Sats 3 "Marche funèbre"
Kompositör Frédéric Chopin (1837)


Utmärkelser

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1964 (bidrag om 245 656,06 kr)
Från spex till sex (1971) Citat ingår från 491 (1964)

Ämnesord

Bandspelare
Homosexualitet
Pensionat
Polis
Prostituerade
Rivningshus
Sadism
Schäferhundar
Självmord
Socialinspektörer
Socialkritik
Socialvård
Stillbildsmontage
Teater/Dramaten
Tidelag
Tyskar

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2710


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2767


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2718


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2766


Typ Duplikatnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild Huvudtext
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild Huvudtext
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild Huvudtext
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ Huvudtext
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 16 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel 491 Sjöman & Görling


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel 491 Sjöman & Görling
Tryckeri Kopia


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel En film av Sjöman & Görling 491
Tryckeri Ewes Offsettryck


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel 491
Tryckeri Parrot Litho A/S
Affischdesign [?] Stevenov


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel 491
Tryckeri Parrot Litho A/S


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel 491 ein film von vilgot sjöman und lars görling - verleih schorcht
Tryckeri FP-Druck-Fotopress


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel It is written that 490 times you can sin and be forgiven. This motion picture is about the 491st. Janus Films presents 491
Tryckeri FP-Druck-Fotopress


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel 491. Produktion L-142. Manuskript: Lars Görling. Regissör: Vilgot Sjöman. Film efter Lars Görlings roman.
Omfång 201 s. Rollista och innehållsförteckning (2 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel 491. Produktion L-142. Manuskript: Lars Görling. Regissör: Vilgot Sjöman. Film efter Lars Görlings roman.
Omfång 224 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel 491 a film by Görling and Sjöman. English dialogue list.
Omfång 29 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel 491 a film by Görling and Sjöman. English dialogue list.
Omfång 31 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel 491. English subtitles.
Omfång 27 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel 491. English subtitles.
Omfång 28 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel 491 a film by Lars Görling and Vilgot Sjöman. English dialogue list.
Omfång 33 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel 491. Ein Film von Görling & Sjöman.
Omfång 36 s.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel 491. Ein Film von Görling & Sjöman.
Omfång 33 s.
Språk Tyska


Typ Kringmaterial
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 38 s.
Språk Tyska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Andra utgåvor av verket

Digitaliserad

Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Hastighet 24
Längd i minuter 102 min
Dialogspråk


Bestånd Film

Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd WAV


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd WAV


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd H264


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?