Kattorna (1965)

Media (1 st)

---

Relaterat

Originaltitel	Kattorna
Svensk premiärtitel	Kattorna
Distributionstitel	Cattorna - Verbotene Zärtlichkeiten (Västtyskland) Kissat (Finland) Kvindedyr (Danmark) Les chattes (Belgien) Oi gates (Grekland) The Cats (Storbritannien/USA) Kattorna (Norge) Chattes (Frankrike)

Regi	Henning Carlsen
Manus	Walentin Chorell
Producent	Lorens Marmstedt
Produktionsledare	Otto Scheutz
Foto	Mac Ahlberg
Musik	Krzysztof T. Komeda (originalmusik)
Klippning	Henning Carlsen
Ljudtekniker	Lars Nordberg
Scripta	Sigyn Sahlin
Inspicient	Bengt Lindström
Fotoassistent	Per Stæhr
Smink	Sture Höglund Ylva Östergren
Mixning	Erik Jensen

Eva Dahlbeck	Marta Alleus
Gio Petré	Rike
Monica Nielsen	Mirka
Per Myrberg	Johnny
Lena Granhagen	Ragni
Hjördis Petterson	Anna
Isa Quensel	Tora
Ruth Kasdan	Xenia
Inga Gill	Klara
Lena Hansson	Sally
Irma Erixson	Sandra
Gudrun Östbye	Hilka
Monica Lindberg	Annika
Karin Miller	Helga
Celeste Alm	Ann-Marie
Annica Rehnström	Ellen
Margita Nyström	Greta

Produktionsbolag	Lorens Marmstedt
Distributör i Sverige (35 mm)	Cat-Film Distributions AB	1965
Laboratorium	FilmTeknik AB

På en modern tvättinrättning arbetar sexton kvinnor. Arbetsledare är Marta Alleus, en kvinna som håller sig på sin kant. Hon fordrar mycket av de anställda och är därför inte särskilt populär bland dem. Bland de anställda finns problemflickan Rike, en ung flicka på glid.

När filmen börjar är Rike frånvarande. Det framgår av de andra "kattornas" dialog att Marta tidigare "tagit hand om" Rike och försökt skydda henne mot de destruktiva krafterna i hennes inre. Det antyds att Marta är homosexuell.

Filmen ger i korta dialoger och närbilder brottstycken av "kattornas" öden och karaktärer. Det talas mycket om kärlek, barnafödande, samlag och krämpor.

Mitt i filmen kommer den nedsjaskade Rike insmygande. Marta upptäcker Rike och tar in henne på sitt kontor. Hon klär av och duschar henne, ger henne rena kläder och en lugnande tablett. Rike har ännu en gång sökt upp Marta för att få hjälp. Hon känner att utan Martas stöd kommer hon att gå under. Men denna upptäckt gör henne samtidigt rasande och trotset i henne bubblar på nytt upp. Inför sina arbetskamrater antyder hon att Marta gjort saker med henne som ingen riktig kvinna gör.

Hon påstår också att en flicka, som inte längre arbetar på tvättinrättningen, togs om hand av Marta på ett speciellt sätt och att flickan sedan hamnade på mentalsjukhus.

Indignationen och hatet mot Marta bland "kattorna" kulminerar. Man kastar fruktansvärda anklagelser mot henne och vill tvinga henne att skriftligen begära avsked. I väntan på detta inställer de sexton arbetet, de "sittstrejkar". Slutligen vaknar dock Rikes samvete och hon erkänner att hon ljugit. Och Marta avslöjar sitt livs tragedi. Hon gifte sig med en man som hon inte kunde vara med eftersom hon som barn skrämts av en "ful gubbe". Sedan dess avskyr hon männen, men hon är inte homosexuell. Hon älskar Rike men på ett fullt naturligt sätt, som som man älskar sitt eget barn.

Indignationen ebbar ut, hatet lägger sig, allt återgår till dem gamla. I de sista scenerna antyds en försoning mellan den hemlösa och förvirrade Rike och den ensamma och olyckliga Marta. (Bearbetning av Cat-Films programblad.)

Censurnummer	102902
Datum	1965-02-04
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2485 meter
Kommentar	Aktindelning: 585-565-545-575-215 = 2485 m - 91 minuter. Aktlängder: 585, 565, 545, 575, 215.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bredd	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2485 meter
Längd i minuter	91 min
Akter	5 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Recensenterna var genomgående mycket kritiska mot filmens underlag, Walentin Chorells pjäs. De flesta hade också erinringar att göra mot filmen. Mest positiv var Robin Hood i Stockholms-Tidningen: "Av detta stoff har regissören Henning Carlsen gjort ett stycke levande film, med en skicklighet och ett temperament, som man ej tilltrott honom. (-)

Han håller sig strängt till den gamla dramatiska regeln om tidens, rummets och handlingens enhet. Berättelsen flyter obruten inom samma rum. Man stiger inte för ett ögonblick ut ur tvättinrättningens fyra väggar. Och dock blir det inte monotont. Fotografen Mac Ahlbergs kamera rör sig i ett, och bilderna blir omväxlande genom att de tas på nära håll - ansikten, kroppsdetaljer, föremål - så att den enahanda bakgrunden knappast märks. (-)

Det segar till sig ett tag efter en stund (-) men så låter Henning Carlsen masspsykosen välla fram med stor kraft och i ypperlig regi. Filmen blir intensivt spännande.

Huvudrollerna Marta (Eva Dahlbeck) och Rike (Gio Petré) lider mest av manuskriptets brister, men regissör och fotograf gör ett "abstrakt" mästerstycke av Martas långa självbiografi, en återblick i ord, en inre monolog, där orden ligger under ett vackert belyst bildmontage av Eva Dahlbecks ansikte och av maskindelar à la Antonionis "Röda öken".

Polacken Komedas musik är i mitt tycke föredömlig."

Mauritz Edström i Dagens Nyheter: "Filmen ger en bild av kollektivets hänsynslöshet, flockens blinda attacklystnad, men den enda människa man känner något för är Eva Dahlbecks frusna sårade Marta, när hon förvandlas till jagat villebråd.

(-) Henning Carlsens regi känns hämmad inte bara av rummets begränsning, utan av de osynliga schabloner eller den oklarhet om vad han vill säga som Chorells stycke lider av. (-) Men det utbrott han här söker fånga av hat, solidaritet och fördomar, det som skall vara höjdpunkten i "Kattorna", ebbar ut i nästan ingenting. (-)

Som kvinnoskildring saknar "Kattorna" klor, är alltför vag i konturerna."

Carl Henrik Svenstedt lägger i Svenska Dagbladet skulden i första hand på regissören: "Det är något som inte stämmer i Henning Carlsens filmversion av Walentin Chorells pjäs "Kattorna". Vi ser ett beundransvärt stycke teater som inte riktigt vill fungera som film. (-)

Chorell har synnerligen skickligt byggt upp en dramatisk situation. I en sluten och pressad miljö - en fuktig och slamrande tvättinrättning - föser han samman inte mindre än 16 kvinnor, var och en släpande på sitt kors. (-)

Felet är i första hand personinstruktörens, och det verkar ärligt talat som om Henning Carlsen inte rått på denna magnifika samling skådespelartemperament. (-)

Det brister i enhetlighet och helhetsverkan, filmversionen blir konstlad och egendomligt likgiltig. Man frågar sig om den säkre filmaren Carlsen ("De gamle", "Återkomsten", m fl) håller för det täta, intima formatet. Han är en de fria ytornas man, rörlig och luftig. Här hade det snarare krävts en personinstruktör av mycket hög kvalitet."

Jurgen Schildt var besk i Aftonbladet: "'Kattorna' hör till det slags dramatik som engelsmännen kallar slice-of-life: snitten ur livet, de vardagsrealistiska rapporterna om folk som folk är mest. Chorells pjäs utspelas i en textilfabrik (i filmversionen ett tvätteri) där 16 kvinnor framsläpar sin arbetsdag genom att prata om det enda som enligt författaren kan intressera ett femininum, dvs karlar, byxor, hankön. (-)

Chorell har skrivit en pjäs som liknar grådaskvarianten av en följetong i Hela Världen."

Lasse Bergström skriver i Expressen: "Som teaterpjäs är "Kattorna" ett s.k. effektivt spelstycke, snabbt i vändningarna och med goda spelroller för en kvinnlig ensemble. Som seriös studie i feminina reaktioner, individuella och i grupp, är den däremot ytterst tvivelaktig: en konstruktion för 16 klichéer ur kjolförrådet, spänningsladdad med sina halvkvädna visor om de flytande gränserna i attraktionernas land.

Som film är det knappast bättre."

Genomgående negativ var Torsten Manns i Chaplin: "Kameran tycks ha svårt att komma fram mellan all rekvisita och maskiner (-) och fotografen har använt en orolig, fladdrig kamerastil där han kastar sig mellan kvinnornas ansikten i stället för att klippa. På detta sätt berövas filmen all rytm. Regis- sören vars uppgift det borde varit att binda ihop, dämpa, nyansera har i stället kastat ut en massa lösa trådar som inte finner fäste någonstans. Både han och fotografen står utanför den slutna kvinnovärlden, vars invånare blir groteskt uppförstorade à la Gullivers resor och de skildras utan medkänsla, insyn eller ömhet. (-)

Att de insprängda samlagen är tillkomna som ren spekulation behöver man väl inte påpeka. Och då talar vi inte längre om allvarligt syftande film."

Kommentar Svensk filmografi

Walentin Chorells pjäs "Kattorna" hade urpremiär på Kansanteatteri i Helsingfors 12.1.1961. Samma höst spelades den på Dramatiska Teatern i Stockholm.
Inspelningen av filmen varade från mitten av september till slutet av oktober 1964. Hela filmen består av interiörer och de togs samtliga i en av Stal-Lavals fabriksbyggnader i Nacka utanför Stockholm. Pjäsens textilfabrik hade i filmen ändrats till en tvättinrättning.
I Storbritannien och USA distribuerades filmen under namnet The Cats och fick ett blandat mottagande i pressen.
I Västtyskland kallades filmen Cattorna och försågs med underrubriken Verbotene Zärtlichkeiten, d v s "förbjudna ömhetsbetygelser" för att locka kring dess snuddande vid både homosexuella förhållanden och motivet ung flicka-ful gubbe. Där försökte filmen även utnyttja intresset från Ingmar Bergmans Tystnaden och Vilgot Sjömans 491. Den hade svårigheter med den västtyska filmcensuren och kunde därför inte distribueras förrän på sensommaren 1967.
Regissör för filmen var dansken Henning Carlsen (född 1927). Han gjorde sig först känd som en känslig och lyhörd dokumentärfilmare och skaffade sig en stor och mångsidig rutin på området. För svenska turistintressen regisserade han 1960 den i första hand för anglosaxiska länder avsedda propagandafilmen Souvenirs from Sweden och i mitten av 1960-talet övergick han mer och mer till att regissera spelfilm. Kattorna är hans första svenska spelfilm.
Eva Dahlbeck fick 1965 års Guldbagge för sin roll i filmen.

Originaltitel	Kattorna (Pjäs)
Författare	Walentin Chorell

				1964-09-17	1964-10-24
Stal-Lavals fabriker	Nacka	Sverige

Sverigepremiär	1965-02-15	Grand	Stockholm	Sverige	91 min
	1965-02-15	Roxy	Stockholm	Sverige	91 min
TV-visning	2003-10-06	SVT1		Sverige	87 min
	2006-12-05	SVT1		Sverige	87 min
Urpremiär	1965-02-15	Grand	Stockholm	Sverige	91 min
	1965-02-15	Roxy	Stockholm	Sverige	91 min
TV-visning	2008-06-23	SVT1		Sverige	87 min
Sverigepremiär	1965-02-15	Fågel Blå	Uppsala	Sverige	91 min
Urpremiär	1965-02-15	Fågel Blå	Uppsala	Sverige	91 min
TV-visning	2011-10-31	SVT1		Sverige

Originaltitel	Let's Twist Again
Kompositör	Kal Mann	(1961)
	Dave Appell	(1961)
Textförfattare	Kal Mann	(1961)

Originaltitel	Lonesome
Kompositör	Sidney Bechet

Guldbagge	Stockholm	1965	Bästa skådespelerska	Eva Dahlbeck
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1965			(bidrag om 107 912,14 kr)

Arbetskonflikter

Arbetsmiljö/kvinnlig

Homosexualitet/kvinnlig

Kvinnofrågor

Kvinnoyrken

Sittstrejker

Tvättinrättningar

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bredd	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bredd	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bredd	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bredd	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bredd	35 mm

Typ	Duplikatpositiv för OP
Materialbas	Acetat
Bredd	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bredd	35 mm

Typ	Originalnegativ bild för OP
Materialbas	Acetat
Bredd	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bredd	35 mm

Typ	Slutmix
Bredd	17,5 mm

Storlek	Mindre än 850 x 400
Affischtitel	KATTORNA
Tryckeri	Robert E. Petersen offset-bogtryck

Storlek	Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel	KATTORNA
Tryckeri	Tabs tryck
Affischdesign	Walter Bjorne

Typ	Dialoglista
Manustitel	The cats.
Omfång	37 s.
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Omfång	104 s. Rollista (1 s.) ingår.
Språk	Svenska

Svartvitt papper	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska