Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Nattlek
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1966-09-12

Medverkande

Ingrid Thulin
Irene, modern

Keve Hjelm
Jan som vuxen

Jörgen Lindström
Jan, 12 år

Visa alla medverkande

Handling

Filmen skildrar en mans krampaktiga försök att frigöra sig från minnesbilder av sin mor. Jan har vuxit upp i en dekade- nt överklassmiljö och under stark bundenhet till sin neurot- iska...

Visa hela handlingen

Press

Flera av Stockholmstidningarna recenserade filmen redan efter den visning, som ägde rum vid biennalen i Venedig en vecka före premiären i Stockholm. Recensenterna var imponerade av den...

Visa all press


Relaterat

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Internationell titel
Distributionstitel
Inspelningstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Rådgivare
Scripta
Manusbearbetning
Inspelningsledare
Kameraoperatör
B-foto
Stillbildsfoto
Negativklippning
Orkester
Orkesterledare
Rekvisita
Kläder
B-ljud

Medverkande

Bolag

Produktionsbolag Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (35 mm) Sandrew Film & Teater AB
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2017
Distributör i Sverige (DVD) Sandrew Metronome Distribution Sverige AB 2008

Handling

Filmen skildrar en mans krampaktiga försök att frigöra sig från minnesbilder av sin mor. Jan har vuxit upp i en dekade- nt överklassmiljö och under stark bundenhet till sin neurot- iska mor. Nu återvänder han till sin barndomsmiljö, ett gam- malt slott, tillsammans med sin fästmö i avsikten att efter bröllopet bosätta sig i slottet, som länge stått tomt.

Filmen är uppbyggd med två parallellskeenden och i vart och ett av dem är Jan huvudperson, i det ena som 12-åring, i det andra som 35-åring. De bägge parallella skeendena växlar tvärt: Jan stiger direkt från den ena tiden in i den andra, från den vuxnes värld till barndomens och tvärtom.

Den 12-årige Jans mor Irene var en vacker, attraktiv, parant kvinna i mogen ålder. Hon älskade sin överlastade, depraver- ade värld. När filmen börjar håller hon på att föda och har samtidigt ställt till med en våldsam fest i slottet med en mängd egendomliga gäster.

När ögonblicket att föda är inne, når festen sin höjdpunkt och samtidigt skockas alla gästerna kring henne i hennes so- vrum. Förlossningen blir en orgiastisk fest - men barnet är dött.

Så minns den vuxne Jan det - själv var han närvarande hela tiden nära sin mor. Detta och mycket mera från barndomsårens bisarra värld upp- lever han, när han nu vandrar genom slottets tomma salar. Minnena bryter in med våldsam kraft och han upplever en rad skakande episoder ur det förgångna, flera starkt erotiskt färgade.

Liksom filmen börjat med en orgiastisk fest slutar den med en liknande. Men denna får en makaber och destruktiv följd: hela slottet går under i eld och explosioner. Jan och hans unga fästmö kan definitivt börja ett nytt liv tillsammans.

Censur / granskning

Censurnummer 104636
Datum 1966-07-18
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2875 meter


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2875 meter
Längd i minuter 105 min
Akter 6 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Flera av Stockholmstidningarna recenserade filmen redan efter den visning, som ägde rum vid biennalen i Venedig en vecka före premiären i Stockholm. Recensenterna var imponerade av den våldsamma kraft och intensitet, med vilken Mai Zetterling gestaltat sin skildring, men i övrigt hade de olika synpunkter på en rad inslag i filmen.

Mauritz Edström rapporterar i Dagens Nyheter från Venedig om filmen: "Här fullföljer Mai Zetterling en linje från sin första film: man måste röja upp i det gamla för att livet skall kunna skapas och födas på nytt."

I fortsättningen av sin recension betonar Edström mycket starkt filmens dubbelbottnade frigörelsetema: "Man kan finna filmens stora tema angeläget - det som handlar om att individen måste gå in i sig själv och finna frigörelse för att kunna fungera socialt - men naturligtvis ändå ifrågasätta dess utformning. Är historien alls kapabel att bära upp sin formella överbyggnad?

Mai Zetterling rör sig i en brutalt svällande barock, lysande fångad av Rune Ericsons foto. Men känns denna dekadens längre väsentlig att slåss mot, vad står den för i dag? Det svar som ligger närmast till hands är att det ser ut som om Mai Zetterling behövde den för att tända, för att kunna slå liv ur bilderna - dvs att den även för henne fungerar som en sorts befrielse. (-)

Dess två kvinnobilder är oerhört motsägelsefulla. Först det hatiska modersporträttet, som Ingrid Thulin genomför med sådan briljant kylighet, och sedan Lena Brundins vädjande varma bild av Marina. Hon hjälper Jan efter förmåga att reda ut sin situation och det är här jag tycker Mai Zetterlings intressantaste synpunkt finns. I spelet mellan dessa båda kvinnobilder blir mannens frigörelse också en förutsättning för kvinnans: först när han blir fri kan han vända sig till henne.

Och vad man än ville invända mot barocken: Mai Zetterling genomför den styvt. (-)

Och Zetterling har fått Keve Hjelm till en insats som är jämförbar med hans insats i "Kvarteret Korpen" - hans skakande porträtt av den vuxne Jan är utfört med en precision, där distans och inlevelse liksom blivit ett.

Det finns förvisso fortfarande ett starkt eklektiskt drag i Mai Zetterlings filmskapande: figurer och atmosfärer som från Bergman, bilder som från Fellini, magistrala tidsförflyttningar i samma scener som hos Alf Sjöberg. Men också hennes självständighet har växt. "Nattlek" har en intensitet och en morbid frenesi i utformandet, som jag tror ingen kan låna någonstans. (-)

"Nattlek" är inte bara ett framsteg för henne, utan en av de intelligentaste och vitalaste av de nya svenska filmerna."

Även Lasse Bergström i Expressen recenserade filmen omedelbart efter visningen i Venedig. Han refererar filmens motivlinjer och fortsätter sedan: "Det är allt och det kunde vara gjort med psykologisk gravyrnål och antagligen göra samma verkan i sak, men Mai Zetterling är inte intresserad av det finstilta, därav allt förhandsuppror kring hennes film, inte minst här i Venedig. Hon är artistiskt rundhänt och hon arbetar med chocken som vapen. "Nattlek" är i långt högre grad än "Älskande par" en film i chockbarock, svällande, svärtad, befolkad av döende livsnjutare som dansar på gravranden med sina trötta lustar. Mai Zetterling lyfter på stenen över deras värld och har ingenting vackert att berätta. Heller ingenting av socialt värde."

I fortsättningen skriver Bergström bl a att "Nattlek" har "ett format som få andra svenska filmer söker. Allt som sker i den förefaller dikterat av en professionell konstnärlig vilja." Han betonar även "att nattens barocka lustar knappast målats med detta språk förut i svensk film, men att det finns en stor utländsk praktikant som heter Fellini."

"Bergmanefterklang" och "Felliniepigon" är uttryck som skymtar i nästan varje recension. Jurgen Schildt är i sin rapport från Venedig i Aftonbladet mera återhållsam med berömmet: "Mai Zetterling framstod redan i sin första film som en driven filmarbetare, en styv förvaltare av stämningar och suggestioner. Den andra motsäger inte intrycket att hon formellt sett räds varken fan eller trollen. Med en energi som låg i överkant för Venedigs festivalarrangörer ritar hon upp ett socialskikt dominerat av kramper och spyor, av dekadens och tvångsfixeringar, av spöken och perversioner. (-)

Jag förnekar inte att detta är fullt av explosiva ingivelser, inte heller att det är rytmiskt berättat och kräset grupperat. Och därtill högklassigt fotograferat, i softade bilder som kan kännetecknas som svensk skönfilm i Bergmans trognaste efterföljelse. Mai Zetterling behärskar den filmiska dramatiken. (-)

Men (-) att filmen till slut haltar beror (-) på Mai Zetterlings överambition, hennes vilja att avvinna historien mer än den orkar innehålla."

Leif Furhammar i Svenska Dagbladet hade inte sett filmen i Venedig utan recenserade den först efter Stockholmspremiären. Han inledde sin recension med ett långt, principiellt resonemang: "Vi påstås leva i ett land med relativt avneurotiserad erotik och med en sexualsyn som är mer befriad och liberaliserad än de flesta nationers. Ändå är vår filmkonst mer än någon annan präglad av en sexuell besatthet, en könsvånda som bär spår av det mesta utom befrielsens glädje. Är det en paradox utan väsentliga implikationer? Eller är det en positiv och naturnödvändig följd av tabuernas avskrivande? Eller är den officiella frigjordheten ett sken och filmerna ett symtom på att neuroserna är lika starka som någonsin, bara tillåtligare att föra till torgs? (-)

Den hypotes som i dag tycks vara den lättillgripligaste - att filmerna helt enkelt är resultatet av smart spekulation - har jag personligen svårt att ta på allvar. För bortsett från en handfull klart pornografiskt syftande alster, och i trots av all beskäftig skandaluppståndelse som häftat vid varje ny exponent för genren och skymt sikten, så har huvudparten av filmerna haft gemensamt en brinnande intensitet, ett allvar i uppsåtet och en karaktär av per- sonlig uppgörelse som inte går att bortförklara med pornografianklagelser. (-)

Jag tycker inte att "Nattlek" är någon bra film, den placerar sig smidigt i raden av svenska sexbesatta filmsyskon men den är inte planlagd på rutin, den är febrig och anfäktad. Engagerad till blods men sällan engagerande på sin egen våglängd."

I fortsättningen skriver Furhammar att filmen "ofta förlorar sig (-) bort i ett konstigt gränsland mellan realism och symbolism och didaktisk psykologism."

Han slutar recensionen med: "Men ett avslutande ord om Ingrid Thulin, modern. Hon lyckas. Hon blir den intressanta personen. En intellektuell egocentriker utan intellekt, en känslokall känslolavin, föraktare och behärskare, en skrämmande person som blir fascinerande för att hon är mer än en figur i ett psykologiskt schema, en ensamindivid med ömhetsgester och hatimpulser av oberäknelig riktning och intensitet. Hon är genomskådad och dissekerad men hon är själv genomskåderska och dissekerare, avskyende och avskyvärd. Hon växer utanför filmens mått."

Direkt negativ är bara Chaplin, där Anna-Lena Wibom efter ett ironiserande referat av filmens handling bl a skriver: "Tyvärr är Zetterlings miljö- och personskildring föga engagerande. Bergman och Fellini spökar olyckligt i slottets korridorer. (-) Berättelsen bankar sig framåt i en serie falskt ljudande sekvenser som inte för handlingen framåt, de liknar snarast utsnitt ur en skildring av allt som i vår kulturkrets anses äckligt och frånstötande. Bristen på helveteskonception gör att man är tvungen att beteckna hela filmen som lika impotent som dess hjälte."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen är Mai Zetterlings andra långfilm, i flera avseenden en efterföljare i motivkretsar och intensivt engagemang till hennes långfilmsdebut "Älskande par" (1964/19).

Ämnet för filmen, som bygger på en originalidé, behandlade Mai Zetterling först i romanform. Men innan romanen var def- initivt färdig, skrev hon en utförlig filmsynopsis på samma ämne och med den som grund kom så småningom filmen till. Un- der inspelningen hette den "Längtan" och först på ett sent stadium bytte den namn till "Nattlek". När filmen var färdi- g, fullbordade Mai Zetterling sin korta roman, som 1966 pub- licerades samtidigt i Sverige under namnet "Nattlek" och i Storbritannien och USA under namnet "Night Games". Boken fick överallt betydligt sämre kritik än filmen.

Inspelningen av filmen, som i sin helhet ägde rum på Pennin- gby slott i Roslagen, varade från mitten av oktobert 1965 till en bit in i januari 1966. Kompletterande bilder togs i mars 1966. Vid det senare tillfället sprängdes miniatyrmode- llen av Penningby slott i luften.

Filmen anmäldes som officiell svensk representant vid bienn- alen i Venedig i augusti-september 1966. Redan före visning- en blev det bråk kring filmen. Den affisch, som ställts i ordning för filmen, visade i anatomisk genomskärning ett starkt realistiskt samlag, tecknat en gång av Leonardo da Vinci. Samma teckning fanns på framsidan av de för Venedig- visningen iordningställda programhäftena.

Chefen för biennalens filmvisningar Luigi Chiarini opponera- de sig kraftigt. Han ansåg att Leonardos teckning "visserli- gen pryder sin plats på ett museum men absolut är opassande som reklam för en film".

Därmed började ryktena löpa. Sedan förbjöd biennal-ledningen filmens offentliga visning. Den fick bara visas vid en slut- en föreställning, dit endast jury, filmfolk, kritiker och journalister hade tillträde. Ryktena fick ny fart.

När filmen visades den 2 september skedde det därför inte bara under ett stort internationellt pressuppbåd utan även innanför en tät poliskedja kring "filmpalatset" ute på Lido, där visningarna ägde rum. Trots poliserna lyckades ett sto- rt antal "utomstående" personer, delvis med hjälp av förfal- skade biljetter, bereda sig tillträde till visningen av fil- men.

Kort efter biennalens avslutning förbjöd den italienska cen- suren filmen men frisläppte den sedan med delvis betydande klipp och den visades offentligt under namnet "Giochi di no- tte".

Även den franska filmcensuren företog avsevärda klipp i fil- men innan den gt under titeln "Jeux de nuit". Bland annat klippte den fra- nska censuren onani-scenen mellan den 12-årige Jan och hans mor, liksom den pornografiska amatörfilm som projicerades på Lissi Alandhs vita trosor.

I Väst-Tyskland visades filmen under de alternativa titlarna "Spiele der Nacht" och "Verschwiegene Spiele".

I Storbritannien distribuerades den under titeln "Night Games". Samma var fal- let i USA.

I Sverige hade filmen premiär samma dag i sju städer: utom Stockholm i Göteborg, Malmö, Norrköping, Helsingborg, Eskil- stuna och Jönköping.

Före premiären förkortades filmen och bl a försvann då de scener, där Inger Taube medverkade. Enligt uppgift skall hon ha spelat rollen "Gudrun" i manuskriptet, men detta är okla- rt eftersom Gudrun under inspelningen fick sitt namn ändrat till Melissa och den rollen gjordes av Lissi Alandh.

Filmens manuskript är tryckt i L'Avant-Scène Cinéma no 67, februari 1967. Det är avtryckt in extenso med bl a detalj- erade uppgifter om vad som funnits i manuskriptet men av o- lika skäl inte kommit med i den slutliga filmen. Häftet in- nehåller talrika stillbilder ur filmen, bl a dels mycket ovanliga sådana, dels bilder som visar scener, klippta av den franska censuren. Häftet innehåller dessutom bl a ut- drag ur franska recensioner om filmen.

Förlaga

Originaltitel Night Games (Roman)
Författare Mai Zetterling


Inspelning

Penningby slott, Roslagen

Visningar

Sverigepremiär 1966-09-12 Royal Sverige 105 min
TV-visning 1996-04-28 Kanal 5 Sverige 101 min
1997-02-19 Kanal 5 Sverige 101 min
2000-10-10 SVT1 Sverige 101 min
2002-08-12 SVT2 Sverige 101 min
2003-03-15 SVT1 Sverige 101 min
Urpremiär 1966-09-02 Venedig Italien 105 min (inom ramen för biennalen)
Dvd-release 2008-04-09 Sverige
TV-visning 2013-08-14 SVT2 Sverige

Utmärkelser

Festivalpris Venedig 1966 (hedersdiplom)

Ämnesord

Film i filmen
Frigörelsekamp
Förlossningsscener
Homosexualitet
Meta-film
Modersbundenhet
Onani-scen
Parallell-skeende
Penningby slott
Pervertioner
Sexscener
Sexual-orgier

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2853


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2875


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Materialbas Acetat
Bredd 17,5 mm


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt tilläggsmaterial
Bredd EXTRAS


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel NATTLEK en film av Mai Zetterling med...bla, bla, bla..
Tryckeri Uddeholms Offset
Affischdesign Leonardo Da Vinci


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel NATTLEK en film av Mai Zetterling med...
Tryckeri Robert E. Petersen offset-bogtryck


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Night Games


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Längtan. Ett filmmanuskript av Mai Zetterling, David Hughes.
Omfång 115 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Jeux nocturnes.
Omfång 41 s.
Språk Franska


Typ Dialoglista
Manustitel Film 292 von Mai Zetterling / David Hughes. Deutsche Dialogliste.
Omfång 19 s.
Språk Tyska


Typ Dialoglista
Manustitel Nattlek. Night games. English dialogue list.
Omfång 23 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Night games. English subtitles.
Omfång 18 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Nattlek. Film 292. Av Mai Zetterling / David Hughes. Maj-juni 1966 efter filmens tonband.
Omfång 16 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel 292 Nattlek. Av Mai Zetterling / David Hughes. Svensk dialoglista.
Omfång 18 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program
Språk Franska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Tyska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?