Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Masculin - féminin: 15 faits précis
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1966-09-14

Medverkande

Chantal Goya
Madeleine Zimmer

Marlène Jobert
Elisabeth Choquet

Michel Debord
Robert Packard

Catherine-Isabelle Duport
Catherine-Isabelle

Evabritt Strandberg
kvinnan i filmen

Visa alla medverkande

Handling

I 15 sekvenser, som Godard kallar "15 precisa fakta", möter vi ett antal parisiska ungdomar i en rad korta, uttrycksful- la situationer. I centrum står Paul och Madeleine, mellan vilka...

Visa hela handlingen

Press

Filmrecensenterna i Stockholm var genomgående mycket positi- va. Flera recensioner innehåller utförliga och lyhörda anal- yser av både filmen och Godard som konstnär och filmskapare. Mest...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Samproduktionstitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Produktionsledare
Foto
Musik
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Pressinformation

Medverkande

Jean-Pierre Léaud Paul
Chantal Goya Madeleine Zimmer
Marlène Jobert Elisabeth Choquet
Michel Debord Robert Packard
Catherine-Isabelle Duport Catherine-Isabelle
Evabritt Strandberg kvinnan i filmen
Birger Malmsten mannen i filmen
- Ej krediterade:
Elsa Leroy "Miss 19 år"
Brigitte Bardot Brigitte Bardot
Antoine Bourseiller Paret som repeterar i caféet
Françoise Hardy Flickvännen i den amerikanska bilen
Chantal Darget Kvinnan i métron

Bolag

Handling

I 15 sekvenser, som Godard kallar "15 precisa fakta", möter vi ett antal parisiska ungdomar i en rad korta, uttrycksful- la situationer. I centrum står Paul och Madeleine, mellan vilka kärleken kommer och går i olika turer.

Själv har Godard sagt att filmen likaväl kunde heta "På spa- ning efter 1960-talets barn". Han ger den också i upptakten till filmens 12:te sekvens alternativtiteln "Barn av Marx och Coca Cola - förstå det den som vill".

Kameran följer filmens ungdomar på en skenbart slumpmässig promenad genom Paris med besök på bl a kaféer, barer, bio, i affärer och en grammofonstudio. Runt om dem brusar hela tiden det aktuella politiska läget i Paris hösten 1965: de Gaulle, USA:s Vietnam-politik m m.

Paul visar hela tiden intresse och lyhördhet för dagens poli- tiska och sociala situation, medan Madeleine genomgående skildras som en passiv varelse, nästan helt utan intresse för världen utanför henne själv.

När filmen redan är slut, kommer som 15:de och sista sekvens ordet FEMININ på vita duken. En gevärssalva sliter abrupt bort bokstäverna i ordets mitt, så att kvar står bara FIN, d v s SLUT.

I filmen ingår i samband med ett biobesök en grov parodi på erotisk film, enligt uppgift inspirerad av Ingmar Bergmans "Tystnaden".

Censur / granskning

Censurnummer 104728
Datum 1966-08-26
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2840 meter
Kommentar Aktindelning: 595-540-620-530-555 = 2840 m.


Tekniska fakta

Bildformat 1.37:1
Ljudtyp Ljud
Ljudsystem Optisk mono
Färgtyp Svartvit
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2840 meter
Längd i minuter 104 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Filmrecensenterna i Stockholm var genomgående mycket positi- va. Flera recensioner innehåller utförliga och lyhörda anal- yser av både filmen och Godard som konstnär och filmskapare. Mest utförlig i det avseendet är Mauritz Edström i Dagens Nyheter, som skriver att filmen "är en strävt nertonad fråg- efilm, där Godard till det yttre rör sig bland några ungdom- ar i tjugoårsåldern, Paris hösten 65, vars liv och attityder han pejlar. Frågorna handlar om kärlek, politik, sex och mu- sik, preventivmedel, Bob Dylan och Vietnam.

Och filmen arbetar som en kulspruta med dess hostande ljud, i korta hamrande serier. Frågor och svar, ibland i dialogen, ibland i bilderna direkt, snabbt och ofta effektfullt arran- gerade ögonblick. Fräckt och öppet. Godards kontrapunktiska textkommentarer mellan satserna. (-)

Godard betraktar här en ung generation, barn av popkulturen, levande i dagens Alphaville. Deras lilla värld, i grunden grym, obegriplig, osammanhängande, får spegla den stora vär- lden. Och deras medvetande bestämmer inte deras liv, utan omständigheterna bestämmer deras medvetande, inskärper han så tydligt det kan göras.

Detta är i formen film som journalistik, som enkät. Godard har tagit Cinéma vérité-metoden från television och film. Men han har ett helt annat syfte än Rouch och alla andra fö- regångare. I själva verket är hans film en polemik mot deras sociologiska anspråk att kunna berätta en sanning och visa hur verkligheten ser ut. För honom är film 24 sanningar i sekunden, dvs det finns ingen stor sanning, bara synsätt, moment och en ständig förändring.

Godard spelar på ögonblicket, hugger sina fragment ur nuet. Han är en filmpoet som rör sig mitt inne i ett stort filoso- fiskt moln. Det är som poet han har sin styrka, inte som fi- losof. Därför kunde man vänta att han denna gång skulle kom- ma till sin rätt på ett nytt sätt, talande mera öppet än han ibland har gjort tidigare.

Men det har åtminstone jag svårt att uppleva i första omgån- gen. Hela filmen är ett poem om en verklighet som inte låter sig fångas, om hur frågorna redan är föråldrade när de stäl- ls, om en verklighet som brister sönder i en hop fragment. Men detta är något som också gäller filmen. Den sakliga int- ervjumetoden ger också här ett falskt sken, ett sken som Go- dard hela tiden tvingas undanröja. Och det drabbar honom ju- st som poet - resultatet ger en känsla av något rastlöst och ytligt. "Maskulinum-Femininum" verkar mera en skiss, ännu okl- ar om vart den vill, än ett färdigt verk. (-)

Detta hindrar inte att filmen ändå måste kallas sevärd - för enskilda ögonblick som lyser av intelligens, för blixtrande repliker och för några av de helt avväpnande infall Godard är en mästare i. Till dess gags hör onekligen tilltaget att förvandla det svenska avsnittet med Birger Malmsten-Evabritt Strandberg till en kall Parisparodi på kärlek i film. Men vad Godard riktigt vill med det liksom med många andra deta- ljer är inte lätt att genomskåda."

Lasse Bergström analyserar filmen så här i Expressen: "Vid första påseendet kan den se ut som en mycket löst komponerad film, fladdrande (-) mellan en närmast sociologisk intervju- form och korta, sketchartade infall, poetiska eller makab- ra.

Men när man sett den sluter den sig till en helhet: en nuti- dsrapport om en ung man och en vacker flicka, deras kärlek och livet omkring dem. Aldrig tidigare har, tror jag, Jean-Luc Godard demonstrerat så mycket sympati för det han låter sin kamera iaktta. Han tycks strunta i sina litterära, filo- sofiska och filmiska husgudar. Han går på gatorna och ser. Hans ungdomar handlar krokigt men tänker rakt. Godard visar sitt hjärta. Han älskar människor den här gången, inte Poem- en, Traktaten och Mästerverken.

Det känns skönt. "Maskulinum-femininum" blåser friskt omkring oss. Verkligheten slamrar i bakgrunden. (-) Mitt i bråten går en generation som är riktig därför att den är ung.

Godards kärlek smittar. Han hjälper oss att se med klara ög- on - detta märkliga liv, denna underbara film."

Carl Henrik Svenstedt koncentrerar också sin analys av fil- men på Godard som filmskapare. Han skriver att hans "motto" för filmen där "formuleras av Jean-Pierre Léaud: Vad vi vil- le se var le film total, den totala filmen, den film vi vil- le leva. Omskrivet: genom filmen tar Godard ställning till livet, filmen blir en dagbok, ett åskådliggörande av idéer och känslor."

Efter att ha konstaterat att parodin på svensk film var "ot- roligt elak" fortsätter Svenstedt: "Den TV-film om Godard som visades i Venedig bekräftade en gammal misstanke: Sartre är den kanske viktigaste av hans andliga fäder. Hans filmer är existentialistiska dialoger, frågor, svar, prövningar och omprövningar. Den som rycks med i dialogen upptäcker i samma stund det meningsfulla i dessa samtal. Godard förväntar sig att åskådaren skall svara, och i sina avgörande stunder når han den direkthet i filmen som han hela tiden strävat mot, de korta distanser i kedjan regissör-film-åskådare som utlö- ser ögonblicklig reaktion. Filmen s a s tänder på alla cylindrar."

Jurgen Schildt talar i Aftonbladet om "denna hyperintellige- nta och fruktansvärt rikt orkestrerade film" om de två ungd- omarna Paul och Madeleine och fortsätter: "Men för Godard tjänstgör paret Paul-Madeleine enbart som en upphängningsan- ordning. Hans teknik är collaget och mosaiken, hopfogandet av röster och motröster och vittnesbörd till en fortlöpande sociologisk intervju om nuets franska ungdom. (-)

Godard har sitt hjärta hos den här generationen - den enda riktigt levande, den enda som ännu undgått liknöjdheten -- och han porträtterar den med en klarhet och en humor och en intensitet där de falska tonfallen verkar komplett bannlysta. (-)

Att han strax efter "Tokstollen" orkat signera en film som "Maskulinum-femininum" - så sjudande, så förgrenad, så oemotståndlig i sitt sociala och dramatiska överflöd - säger en del om arten av hans kraft och talanger. Mer och mer står det klart vad han som diktare och granskare är ute efter: speglingarna av la révolte perpétuelle, det eviga upproret.

Jag är beredd att kalla hans franska ungdomspanorama för ett mästerverk, men termen är självfallet alldeles likgiltig. Det viktiga är att han finns mitt i nutiden, att han är otålig, att han har en hjärna och två ögon och att han med deras hjälp för varje film förflyttar sig vidare, vidare."

Kommentar Svensk filmografi

Filmen är en samproduktion mellan två svenska och två frans- ka filmbolag. Av de senare är Anouchka-Films Godards eget bolag. Samproduktionen är ett resultat av det svensk-franska samarbetsavtal, som med Svenska Filminstitutet som svensk part och Centre National de la Cinématographie som fransk part undertecknades i Paris den 5 mars 1965. Avtalet är av- tryckt i Svenska Filminstitutets verksamhetsberättelse 1964-65.

Filmens manuskript är en mycket fri och personlig bearbetni- ng av Godard av två berättelser hos Maupassant: "La femme de Paul", som ingår i "La Maison Tellier" (1881), och "Le sig- ne", första gången tryckt i tidskriften Gil Blas 17.4.1886, senare intagen i "Le Horla" (1887). Den förstnämnda berätte- lsen tillhör inte de mera kända, vilket däremot den senare i hög grad gör. Den finns på svenska under bl a titeln "Teck- net".

Filmen, som är helt inspelad utanför ateljéerna, spelades in i Paris (bl a på kaféer, barer och i en biograf. I en vånin- g, en tvättinrättning och i métron) i november och december 1965. Scenerna med parodin på svensk erotisk film togs på ett hotellrum på Hotel Continental i Stockholm i december 1965. Avsikten med denna episod var enligt Godard inte att spegla en speciell svensk atmosfär utan att ge en erotisk situation av speciell karaktär i en anonym stad i ett anony- mt land.

Laboratoriearbetet, klippningen, musikinspelningen och mix- ningen av filmen skedde i Paris.

Filmen fick sin urpremiär i Paris i april 1966 och visades vid filmfestivalen i Berlin i juni-juli 1966. Ungefär samti- digt med att den fick premiär i Stockholm visades den i New York inom ramen för New York Festival i september 1966 och distribuerades från oktober 1966 i USA. I Storbritannien di- stribuerades filmen först 1967.

Filmens manuskript har tryckts på både engelska och tyska och filmen har blivit föremål för många analyser och kommen- tarer i den internationella filmlitteraturen. Flera kritiker har ansett att den är Godards mest konsekventa cinéma-véri- té-film, andra har menat att filmen knappast hör till Godar- ds viktigaste filmer men att den likväl är typisk för honom och hans sätt att arbeta vid denna tid.

Förlaga

Originaltitel La femme de Paul (Novell)
Författare Guy de Maupassant


Originaltitel Le signe (Novell)
Författare Guy de Maupassant


Inspelning

Paris. Stockholm, Hotel Continental. Paris

Visningar

Sverigepremiär 1966-09-14 Olympia Stockholm 104 min
Urpremiär 1966-04-22 Publics Champs-Elysées Paris Frankrike 104 min
1966-04-22 Vendome Paris Frankrike 104 min

Musikstycken

Originaltitel Laisse moi
Kompositör Jean-Jacques Debout
Textförfattare Jean-Jacques Debout
Sjungs av Chantal Goya


Originaltitel D'abord, dis moi ton nom
Kompositör Jean-Jacques Debout
Textförfattare Jean-Jacques Debout
Sjungs av Chantal Goya


Originaltitel Si, tu ganes au flipper
Kompositör Jean-Jacques Debout
Textförfattare Jean-Jacques Debout
Sjungs av Chantal Goya


Originaltitel Tu m'as trop menti
Kompositör Jean-Jacques Debout
Textförfattare Jean-Jacques Debout
Sjungs av Chantal Goya


Originaltitel Sois gentil
Kompositör Jean-Jacques Debout
Textförfattare Roger Dumas
Sjungs av Chantal Goya


Originaltitel Comment le revoir
Kompositör Jean-Jacques Debout
Textförfattare Jean-Jacques Debout
Sjungs av Chantal Goya


Originaltitel J'ai la mémoire qui flache
Kompositör Boris Bassiak
Textförfattare Boris Bassiak
Sjungs av Jeanne Moreau


Originaltitel Konsert, klarinett, orkester, K. 622, A-dur. Allegro
Kompositör Wolfgang Amadeus Mozart (1791)
Framförs av Jacques Lancelot (klarinett)
Dirigent Jean-François Paillard
Orkester Orchestre de Chambre Jean-François Paillard


Originaltitel Konsert, klarinett, orkester, K. 622, A-dur. Adagio
Kompositör Wolfgang Amadeus Mozart
Framförs av Jacques Lancelot (klarinett)
Orkester Orchestre de Chambre Jean-François Paillard
Dirigent Jean-François Paillard


Utmärkelser

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1967 (bidrag om 79 484,34 kr)
Festivalpris Berlin 1966 (jugendfilmpris)
Berlin 1966 Jean-Pierre Léaud (skådespelarpris)
Filmbewertungsstelle (Wiesbaden) Wiesbaden (prädikat: wertvoll)
Silver Laurel Award

Ämnesord

Cinéma-vérité
Debattfilm
Erotiska scener
Film i filmen
Meta-film
Paris-miljöer
Parodi på Ingmar Bergman-film
Politisk film
Pop-åldern
Sex-scener

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2828


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 103


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel MASKULINUM - FEMININUM "Masculin - Feminin" en film av Jean-Luc Godard
Tryckeri Uddeholms Offset


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel la sexe et la jeunesse de la France d'aujourd'hui MASCULIN - FEMININ
Tryckeri Ateliers Lalande - Wissous
Affischdesign G. Kerfyser


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Omfång 39 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Omfång 16 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel Avec la sourire. Jean-Luc Godard.
Omfång 6 s.
Språk Franska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Bakombild papper 1
Album Ja


Bestånd PR-material

Typ Program
Språk Tyska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Hitta filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?