Persona (1966)

Media (2 st)

Skådespelerskan Elisabet Vogler slutar plötsligt att tala. Tillsammans med sjuksköterskan Alma flyttar hon ut till en isolerad stuga på en ö. Ingmar Bergmans Persona är hans mest omskrivna verk och Liv Ullmanns och Bibi Anderssons insatser är bland deras livs bästa.

På våren 1965 blev Ingmar Bergman inskriven på Sophiahemmet i Stockholm. Samtidigt som han var chef för Dramaten hade han fortsatt att göra film i högt tempo. Han blev överarbetad och fick både en dubbelsidig lunginflammation och akut penicillinförgiftning. Under sjukhemsvistelsen började han att skriva på Persona, hans 27:e film.

Skådespelerskan Elisabet Vogler slutar plötsligt, efter en föreställning av Elektra, att tala. Efter en sjukhusvistelse flyttar hon ut till en isolerad stuga på en ö, tillsammans med sjuksköterskan Alma. Almas uppmuntrande och omvårdnad står i skarp kontrast till Elisabets stumhet. I ensamheten och tystnaden förs de närmare varandra, även om avståndet mellan dem är lika stort som närheten.

Persona (som är det latinska ordet för den ansiktsmask som bars av antika skådespelare) är Bergmans mest omskrivna verk. Många har genom åren analyserat filmen och försökt förstå hans intentioner. Vad vill han säga om människans ensamhet, vår oförmåga att nå varandra? Vad symboliserar ordet och bilden i filmen? Och vad berättar egentligen filmen om de två kvinnorna, är de två individer eller är de egentligen en och samma?

Filmen lovordades när den kom, världen över och redan i recensionerna försökte kritikerna tolka det gåtfulla verket. Klart stod att Bergman överträffat sig själv.

I Dagens Nyheter skrev Mauritz Edström: "Ingmar Bergmans nya film "Persona" uppfattar jag som ett meddelande om en belägenhet vid den yttersta gränsen, där språket brister sönder, bilderna rämnar och verkligheten upplöses. Den kommer emot mig som en personlig bikt, ett skri av förtvivlan eller ett rop mot mörkret och tystnaden som det någonstans heter. Ett rop mot, ett försök att avvärja hotet som ligger i denna förtvivlan.”

Och vidare: ”Och aldrig har Bergman talat med sådan enkelhet, så obeslöjat och direkt som här. Han rör sig med en frihet som är större än någonsin, vänder sig direkt mot kameran, frågar efter inga filmiska konventioner. Han har alltid hyllat närbilden - här går han ännu närmare. Han fotograferar kropparna mot varann skulpturalt; de blir delar av varann långt innan personlighetsförblandningen skett. Till slut upplever man dem inte ens som kroppar, utan som bilder av själstillstånd. Filmen blir i varje ögonblick sin egen verklighet, där Liv Ullmanns och - framför allt - Bibi Anderssons utomordentliga spel upphör att vara spel. Rollen och masken är vad som är.”

Persona spelades till största del in på Fårö. För Ullmann var filmen det första samarbetet med Bergman. Andersson hade redan varit med i många av Bergmans filmer men det här var hennes största roll hittills, vilken gav henne en Guldbagge.

Fotograf var Sven Nykvist. Han och Bergman hade redan tidigare intresserat sig för närbilden och i Persona använder de den, som nämnts, fullt ut. Filmen innehåller bara några få hel- och halvbilder och består till största del av långa närbilder.

Med Persona experimenterar Bergman rejält med filmmediets möjligheter i berättandet. Prologen är berömd: ett bildflöde där Elisabet presenteras i bild, blandat med bilder ur andra Bergmanfilmer, såsom Fängelse och Tystnaden, och en smattrande filmprojektor med flämtande ljus. Sekvensen avslutas med att filmbilden brinner upp – vilket maskinister vid första visningarna trodde hände på riktigt. Bergman har sagt att han ville göra en bilddikt och i självbiografin "Bilder" (1990) skriver han om inledningen: ”Då tänkte jag efter vad som var viktigt och började med den där projektorn och lusten att sätta projektorn i rörelse.”

I Svenska Dagbladet skrev Leif Furhammar om filmens illusionsbrytningar, med metainslag och filmer i filmen: ”I "Persona" manipulerar han med filmresurserna på ett sätt som blir ett manipulerande med oss i salongen. Den rymmer mängder av illusionsbrytande grepp och ändå är den totalsuggestiv i sin bildverkan, tillräckligt för att man ska söka efter sansade synonymer till hypnotisk. Den växlar ständigt aspekter och utgångspunkter, temata vävs in i varandra, byter plats, vänds ut och in, ändrar förtecken. Som ett musikverk.”

Bergman själv skrev i "Bilder om Persona": ”Jag upplever idag att jag i Persona – och senare i Viskningar och rop – kommit så långt jag kan komma. Att jag i frihet rör vid ordlösa hemligheter som bara cinematografin kan lyfta fram.”
 
Lova Hagerfors (2016)

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Läs mer om denna film i vår artikel "Intervju med Anders Hazelius"

Se denna film i Minibion inne i vårt bibliotek i Filmhuset

Originaltitel	Persona
Svensk premiärtitel	Persona
Internationell titel	Persona
Distributionstitel	Persona (Spanien) Persona (Västtyskland) Persona (Frankrike) Persona (Bulgarien) Persona (Polen) Persona (Tjeckoslovakien)
Alternativtitel	Another Persona (titel använd vid en visning av en digitalt manipulerad version under Göteborgs filmfestival 2024)
Videotitel i Sverige	Persona
Manustitel	Kinematografi

Regi	Ingmar Bergman
Manus	Ingmar Bergman
Produktionsledare	Lars-Owe Carlberg
Foto	Sven Nykvist
Musik	Lars Johan Werle (originalmusik) Johann Sebastian Bach
Arkitekt	Bibi Lindström
Klippning	Ulla Ryghe
Ljudtekniker	Per-Olof Pettersson (som P.O. Pettersson)
Regiassistent	Lenn Hjortzberg
Scripta	Kerstin Berg
Inspelningsledare	Boarne Vibenius (som Bo A. Vibenius)
Kameraoperatör	Anders Bodin
B-foto	Lars Johnsson
Stillbildsfoto	Boarne Vibenius (ej krediterad) Lars Johnsson (ej krediterad)
Rekvisita	Karl-Arne Bergman (som K.A. Bergman)
Kläder	Max Goldstein (som Mago)
Smink	Börje Lundh Tina Johansson
B-ljud	Lennart Engholm
Specialeffekter, ljud	Evald Andersson
Mixning	Olle Jakobsson

Bibi Andersson	syster Alma
Liv Ullmann	Elisabet Vogler
Margaretha Krook	läkaren
Gunnar Björnstrand	herr Vogler
Jörgen Lindström	pojken, Elisabets son

Produktionsbolag	AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
Distributör i Sverige (DCP)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	2017
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1997
Distributör i Sverige (köpvideo)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1997
Distributör i Sverige (DVD)	SF Home Entertainment	2005
Laboratorium	FilmTeknik AB

Filmen har ingen direkt handling. Den skildrar ett tillstånd.

"Persona" betydde i antikens teater den mask, som skådespel- aren bar för att ange vem han representerade. I den moderna psykologin har Jung definierat begreppet som "det medvetet artificiella eller maskerade personlighetskomplex som en individ anlägger i avsikt att tjäna som ett skydd, ett försvar, ett bedrägeri mot eller ett försök till anpassning inför omvärlden".

Filmen inleds med ett disharmoniskt bildflöde: Elisabet Voglers son bläddrar i Lermontovs "Vår tids hjälte", bilder ur en film i filmen i, "Fängelse", flimrar förbi liksom andra reminiscenser från tidigare Bergman-filmer som "Tystnaden", medan biografens projektionsapparat slamrar och ljuset flämtar.

Huvudpersonen, skådespelerskan Elisabet Vogler, presenteras.

Efter en föreställning av "Elektra" har hon plötsligt upphört att tala. I övrigt helt frisk har hon valt att gå in i tystnaden. Hon svarar inte på frågor och tilltal. Tystnaden är hennes mask.

Tillsammans med en sköterska, syster Alma, bosätter hon sig i en isolerad stuga på en ö. De två kvinnorna kommer efterhand varandra närmare i olika situationer och konfrontationer. Deras beroende av varandra får egendomliga övertoner. Deras identiteter börjar glida mot och in i varandra.

Växelspelet mellan dem blir ett spel om identiteter. Deras olika melodistämmor spelar kontrapunktiskt mot varandra, flätas samman till en sonat som sedan i sin tur löses upp och glider ut i intet.

Censurnummer	104736
Datum	1966-08-31
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2320 meter
Kommentar	1 videokassett Aktlängder: 440, 560, 570, 530, 220.

Bildformat	1.37:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Svartvit
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2320 meter
Längd i minuter	85 min
Akter	5 rullar
Dialogspråk	Svenska

Pressreaktion Svensk filmografi

Alla recensioner i Stockholmspressen flödade av lovord över filmen. Många recensenter skrev att mycket i filmen vi- sserligen var oklart för dem, men de beundrade reservationslöst den suveräna skicklighet, klarhet och enkelhet med vilken stoffets förtätning genomförts och situationerna gestaltats. Recensionerna var genomgående mycket långa och i ett fall, Aftonbladet, hade recensionen placerats på tidningens kultursida.

I Dagens Nyheter satte Mauritz Edström rubriken "Bergmans seger över tystnaden" över sin recension. Hans rubrik speglar på ett adekvat sätt recensentens genomgående reaktion inför filmen, inte minst i erinran om Bergmans tidigare film "Tystnaden". Liksom övriga recensenter går Edström mer in på analys än direkt recension av Bergmans film: "Ingmar Bergmans nya film "Persona" uppfattar jag som ett meddelande om en belägenhet vid den yttersta gränsen, där språket brister sönder, bilderna rämnar och verkligheten upplöses. Den kommer emot mig som en personlig bikt, ett skri av förtvivlan eller ett rop mot mörkret och tystnaden som det någonstans heter. Ett rop mot, ett försök att avvärja hotet som ligger i denna förtvivlan.

I sina senare filmer har Bergman, för att använda hans eget ord, utfört en rad långtgående reduceringar, både på det formella planet och i sin livsåskådningskamp. Aldrig har han nått så långt på den vägen som i "Persona". Med den för ögonen kan till och med bottenskrapningen i "Tystnaden" kännas som ett bländverk. Här fullföljer han linjen från kammarspelen - och man häpnar över hans förmåga att kunna driva krympningen av spelrummet vidare.

"Persona" är ett spel med bara fyra personer. Två finns endast i marginalen. (-) Och av de två återstående är det bara en som talar. (-)

Den verklighet Ingmar Bergman skapar i "Persona" rör sig om konstnärens förhållande till sin konst, hans äckel över att vara som en vampyr på livet, hans tvivel på sin förmåga att nå fram. Bergman gestaltar en misstro mot språket, ordet och bilden. Men det är inte endast konstnären det gäller; filmen sträcker sig vidare. Det är om en nästan outhärdlig upplevelse av vår ensamhet, vårt främlingskap, den handlar. Vår oförmåga att nå varann. Här kan ännu skymta tanken på en tro och en hängivenhet för en uppgift som en utväg att leva. Här kan de oerhörda sanningskraven ett ögonblick sättas i fråga: Kan vi alls leva utan att pruta på dem och acceptera våra lögner och undanflykter?

Men det finns inga lösningar - alla alternativ är prövade. "Persona" handlar om vad som återstår: att uppgå i en annan människa. (-)

Kraftmätningen mellan de båda kvinnorna är filmens handling. Denna konfrontation urladdar Bergman i en svit oerhört komprimerade scener fram till de ögonblick då illusionen om att vara någon och äga en identitet brister som en bubbla."

I fortsättningen talar Edström om "filmens oerhörda suggestioner" och skriver: "'Persona' rymmer en förtvivlan, en skräck som är alltför stor för att namnges. Den lever innanför orden och bortom bilderna. (-)

Det problematiska glappet mellan symbol och realism, som man stundom upplevt hos Bergman, har ersatts av en rad strängt konkreta situationer. Alla symboler har fallit bort - filmen är en bild som man tar till sig odelad.

Och aldrig har Bergman talat med sådan enkelhet, så obeslöjat och direkt som här. Han rör sig med en frihet som är större än någonsin, vänder sig direkt mot kameran, frågar efter inga filmiska konventioner. Han har alltid hyllat närbilden - här går han ännu närmare. Han fotograferar kropparna mot varann skulpturalt; de blir delar av varann långt innan personlighetsförblandningen skett. Till slut upplever man dem inte ens som kroppar, utan som bilder av själstillstånd. Filmen blir i varje ögonblick sin egen verklighet, där Liv Ullmanns och - framför allt - Bibi Anderssons utomordentliga spel upphör att vara spel. Rollen och masken är vad som är.

(-) "Persona" är en av Ingmar Bergmans största filmer, hans seger över tystnaden. Den är svart och svår - det enda Alma får Elisabeth att säga är "ingenting". Men ur mörkret talar Bergman med en mångtydlighet som aldrig förut, och man känner en stor tröst. Det är filmens hemlighet."

Jurgen Schildt inleder sin långa analys på Aftonbladets kultursida med att kalla "Persona" för Ingmar Bergmans "mest upprivna film, en överraskning som (-) innebär på en gång kontinuitet och stilistisk förnyelse".

I fortsättningen skriver han bl.a.: "Formellt innebär "Persona" (-) en kännbar förnyelse. Det är som om Bergman sparkat undan snyggheten, denna polityr som emellanåt gett också hans häftigaste uppgörelser ett drag av estetisk balans och självdisciplin. Med dödsförakt förirrar han sig in i det dunkel där mysterierna frodas, och hans stil har fogat sig därefter. Det är hans mest experimentella film, hans mest sprängda och kaotiska och upprivna. Den har en konstnärlig rikedom vars medel och förledande mångfald aldrig lurar honom att tappa målet ur sikte. Resultatet är för det mesta imponerande; jag kunde tillfoga skakande. (-)

Årets Bergman är, allt sammantaget, en film som kommer att utsättas för många synsätt, många varierande tolkningar, många andra förslag. Jag står oklar inför flera av dess innebörder. Men i ett avseende finns ingen tvekan kvar: det är ett våldsamt personligt utropstecken. Det är en film som inte kunde ha gjorts av någon annan."

Lasse Bergström jämför också "Persona" med "Tystnaden" i sin recension i Expressen: "Ingmar Bergman arbetar som filmdiktare allt längre ut i ensamhetens frihet och plåga. Men jämför man hans nya film "Persona" med "Tystnaden" kan man finna att plågan fått en ljusare färg och att friheten fungerar som en ny kraftkälla."

I fortsättningen av sin recension har han samma reaktion inför delar av filmen som Jurgen Schildt och säger det i sina formuleringar så här: "Över huvud taget är "Persona" en svårfångad film: man kan snara en fågel men inte dess flykt.

Där finns den nya friheten. Ingmar Bergman har långsamt arbetat sig in i en filmisk kammarspelsform, bort från orkestrering och dramatiskt skönmåleri. Kvar i "Persona" är ansikten, tystnader och ord och ett hänsynslöst mod att våga lita på att detta fungerar, som liv."

I Svenska Dagbladet skriver Leif Furhammar om filmens olika slag av illusionsbrytande och distanserande inslag som film i filmen och andra meta- eller Verfremdungseffekter: I "Persona" manipulerar han med filmresurserna på ett sätt som blir ett manipulerande med oss i salongen. Den rymmer mängder av illusionsbrytande grepp och ändå är den totalsuggestiv i sin bildverkan, tillräckligt för att man ska söka efter sansade synonymer till hypnotisk. Den växlar ständigt aspekter och utgångspunkter, temata vävs in i varandra, byter plats, vänds ut och in, ändrar förtecken. Som ett musikverk. (-)

Det är ingen film som kan tolkas som ett chiffer med en patentnyckel som hux flux gör filmen läsbar till ett gediget föredrag om Livet - den är f.ö. renare från pretentiösa aforismer, teser, visdomsord än någon tidigare Bergmanfilm."

I en ingående analys av filmen i Chaplin skriver Torsten Manns: "Ingmar Bergmans filmer förhåller sig till varandra som Mahlers symfonier; de är skenbart lika och endast variationer på samma temata, de är tillkomna under plågsamma processer, där alla spår av teknik omsorgsfullt undanröjts, deras form har helt och hållet underställts deras innehåll. Det är därför nästan omöjligt - och meningslöst - att fastställa vilken film (symfoni) som är bäst, eftersom alla äger i stort sett samma särdrag och identitet. Mahlers symfonier skildrar subjektiva intrikata själsförlopp - hos Ingmar Bergman igenkänner man i varje ny film honom själv, hans plåga och hans njutning. Det finns knappast någon botten i honom; han behöver bara vidröra materialet så virvlar allting upp igen. (-)

Elisabet Vogler är den mest komplicerade figur som Bergman någonsin skapat; och samtidigt det kanske mest adekvata uttrycket för Ingmar Bergman själv av alla hans "personae". (-)

"Persona" är sluten, plågad, nästan masochistisk i sin uppriktighet och sin vånda. Var slutar filmens figurer och var tar konstnären själv vid?"

Kommentar Svensk filmografi

"Persona" är Ingmar Bergmans 27:e film. I manuskriptet, daterat "Ornö den 17 juni 1965" kallar han filmen rätt och slätt "Kinematografi". Senare lekte han med tanken på andra titlar: "En sonat för två kvinnor", "Ett stycke kinematografi" eller rätt och slätt "Opus 27". Den slutliga titeln valdes efter påtryckning från producenten, som hävdade försäljningssynpunkter.

Inspelningen, som till den väsentligaste delen skedde på Fårö, varade från mitten av juli till mitten av september 1965.

Såväl i manuskriptet som i ännu högre grad i filmen förekommer referenser till flera av Bergmans tidigare filmer, främst "Tystnaden". Huvudpersonens namn, Elisabet Vogler, erinrar om magnetisören Vogler i "Ansiktet", som också i en given situation flydde in i tystnaden.

Bibi Andersson fick 1967 års Guldbagge för sin "sensitiva och intelligenta tolkning av identitetsproblemet i Ingmar Bergmans Persona".

"Persona" har i likhet med Ingmar Bergmans filmer från senare år mötts av mycket stort intresse utomlands och distribuerats i ett stort antal länder, nästan genomgående under sin originaltitel.

"Persona" har efter sin premiär och senare blivit föremål för talrika analyser av svenska och utländska skribenter. Bland de förra är docenten Hans Nystedt, som i en understreckare i Svenska Dagbladet den 31 mars 1968 under rubriken "Kärleken och demonerna" ingående analyserar Ingmar Bergmans filmer "Persona" och "Vargtimmen" utifrån en kristen symbolvärld.

En intressant och djuplodande essä om "Persona" skrev Susan Sontag i den brittiska tidskriften Sight and Sound, hösten 1967. Den ingick sedermera i en antologi.

Manuskriptet till "Persona" är utgivet på olika språk. Flera böcker i den internationella filmlitteraturen behandlar fil- men ingående. Se Bibliografin.

Filmstaden, Råsunda. Fårö

Sverigepremiär	1966-10-18	Spegeln	Stockholm	Sverige	85 min
Urpremiär	1966-10-18	Spegeln	Stockholm	Sverige	85 min
Annan visning	1969		Warszawa	Polen		(endast Art Cinemas)
TV-visning	1977-03-19	TV2		Sverige	82 min
	1990-12-22	Kanal 1		Sverige	82 min
Videorelease	1997-10			Sverige	82 min
TV-visning	1998-07-19	SVT1		Sverige	82 min
	2003-08-23	SVT2		Sverige	82 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2005-02-16
Dvd-release	2005-05-11			Sverige
TV-visning	2007-08-08	SVT1		Sverige	82 min
Cinemateksvisning, arkivkopia	2008-01-19
Festivalvisning	2008-01-31	Capitol	Göteborg	Sverige	85 min	(Göteborg Film Festival. Ingmar Bergman-retrospektiv)
TV-visning	2011-02-12	SVT2		Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2011-03-23
TV-visning	2014-01-09	SVT2		Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2015-12-05
Annan visning	2018-02-01	Janus Films	New York	USA
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-03-16	Bergamo Film Meeting	Bergamo	Italien
FIAF-visning	2018-04-19	Cinemateket NFI	Oslo	Norge
	2018-06-14	Cinema Orion	Helsingfors	Finland
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-07-12	Babylon	Berlin	Tyskland
	2018-07-15	Turku Cinema Club	Turku	Finland
	2018-07-26	Kijkhuis	Leiden	Nederländerna
	2018-08-01	DokuFest Kosovo	Prizren	Kosovo
	2018-08-03	„Skalvijos“ kino centras	Vilnius	Litauen
	2018-08-15	Arlekinas	Klaipeda	Litauen
	2018-08-23	Taipei Golden Horse Film Festival	Taipei	Taiwan
	2018-08-29	HKIFF	Hong Kong	Kina
	2018-09-13	Films by the sea	Vlissingen	Nederländerna
FIAF-visning	2018-09-14	Det Danske Filminstitut	Köpenhamn	Danmark
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-09-19	Øst for Paradis	Aarhus	Danmark
	2018-09-28	LAB111	Amsterdam	Nederländerna
FIAF-visning	2018-10-01	Jerusalem Cinematheque	Jerusalem	Israel
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-10-07	Biffen Nordkraft	Aalborg	Danmark
	2018-10-07	Biffen Nordkraft	Aalborg	Danmark
Cinemateksvisning	2018-10-10	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2018-10-10
Utländsk biograf exkl FIAF	2018-10-12	HKIFF	Hong Kong	Kina
	2018-10-19	MTÜ Must Käsi/Kino Sõprus	Tallinn	Estland
	2018-10-19	MTÜ Must Käsi/ Tartu Elektriteater	Tartu	Estland
	2018-10-26	Art-kino	Rijeka	Kroatien
	2018-11-01	„Skalvijos“ kino centras	Vilnius	Litauen
	2018-11-07	Kolkata Film Festival	Kolkata	Indien
	2018-11-25	International Film Festival of Kerala	Thiruvananthapuram	Indien
	2018-12-01	International Film Festival of Kerala	Thiruvananthapuram	Indien
FIAF-visning	2018-12-03	Cineteca di Bologna	Bologna	Italien
	2018-12-16	Black Box	Düsseldorf	Tyskland
TV-visning	2018-12-16	SVT2		Sverige
Cinemateksvisning	2019-09-04	Filmhuset	Stockholm	Sverige
Cinemateksvisning, arkivkopia	2019-09-04
	2019-09-10
	2019-09-21
TV-visning	2022-03-01	SF Kanalen		Sverige
	2022-03-06	SF Kanalen		Sverige
	2022-03-11	SF Kanalen		Sverige
	2022-05-14	SF Kanalen		Sverige
	2022-05-18	SF Kanalen		Sverige
	2022-05-25	SF Kanalen		Sverige
	2022-06-07	SF Kanalen		Sverige
	2022-07-24	SF Kanalen		Sverige
	2022-08-03	SF Kanalen		Sverige
	2022-08-29	SF Kanalen		Sverige
	2022-09-12	SF Kanalen		Sverige
	2022-12-03	SF Kanalen		Sverige	81 min
	2022-12-13	SF Kanalen		Sverige	81 min
	2023-02-28	SF Kanalen		Sverige	81 min
	2023-03-05	SF Kanalen		Sverige
	2023-03-10	SF Kanalen		Sverige
	2023-05-13	SF Kanalen		Sverige
	2023-05-17	SF Kanalen		Sverige
	2023-05-24	SF Kanalen		Sverige
	2023-06-06	SF Kanalen		Sverige
	2023-07-23	SF Kanalen		Sverige
	2023-08-04	SVT2		Sverige
VOD-release	2023-08-04	SVT Play		Sverige		Antal dagar på SVT Play 30
TV-visning	2023-09-11	SF Kanalen		Sverige
	2023-12-02	SF Kanalen		Sverige
Festivalvisning	2024-01-28	Draken	Göteborg	Sverige		(Specialvisning som endast ägde rum vid ett tillfälle av en datormanipulerad version, betitlad "Another Persona", där Liv Ullmanns ansikte med hjälp av AI-teknik hade bytts ut mot nyinspelade tagningar gjorda med skådespelaren Alma Pöysti. Efter visningen raderades filmen.)

Originaltitel	Musik i urval (kontakta redaktionen för detaljer om enskilda filmer)

Sight & Sound	London	1971			(6:e plats i internationell kritikeromröstning om bästa filmer genom tiderna)
Zlota Kaczka (Gyllene Ankan)	Warszawa	1969			(bästa utländska film)
National Society of Film Critics		1967			(bästa film)
		1967		Bibi Andersson	(bästa skådespelerska)
		1967		Ingmar Bergman	(bästa regi)
Festivalpris	Valladolid	1967			(religiösa filmer; filmklubbspris)
Pris	New York	1967			(1:a plats på Village Voice lista)
Guldbagge	Stockholm	1967	Bästa skådespelerska	Bibi Andersson
	Stockholm	1967	Högsta kvalitetspoäng		(högsta kvalitetspoäng 2,8)
Chaplin-priset	Stockholm	1966		Ingmar Bergman
	Stockholm	1966		Bibi Andersson	(roller i denna film och i Syskonbädd)
Filmbewertungsstelle (Wiesbaden)	Wiesbaden				(prädikat: wertvoll)

Fängelse (1949)	Citeras i	Persona (1966)
Minns ni? (1993)	Citat ingår från	Persona (1966)
Ljuset håller mig sällskap (2000)	Citat ingår från	Persona (1966)
Daisy Diamond (2007)	Citat ingår från	Persona (1966)

DK Drama

DK Relationer, Samliv

Film-citat

Film-i-filmen

Fårö

Identitetsproblem

Meta-film

Personlighetsklyvning

Psykiatri

Psykologi

Sjukhusmiljö

Skådespelerska

Verfremdungseffekter

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2259

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2259

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2252

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm
Längd i meter	2253

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Ingmar Bergmans PERSONA
Tryckeri	AB Kopia Stockholm

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Ingmar Bergmans PERSONA
Tryckeri	Ewes Offsettryck

Storlek	Cirka 60 x 80 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	Persona

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Kinematografi av Ingmar Bergman.
Omfång	89 s. + 1 s. inledning av Ingmar Bergman.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Kinematografi av Ingmar Bergman.
Omfång	90 s. + 1 s. inledning av Ingmar Bergman.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Persona. English.
Omfång	40 s.
Språk	Engelska

Typ	Dialoglista
Språk	Engelska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Kinematografi av Ingmar Bergman.
Omfång	90 s. + 1 s. inledning av Ingmar Bergman.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Bakombild papper	SET
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Portugisiska

Typ	Program folio
Språk	Engelska

Typ	Lobby card
Språk	Engelska

Ljudtyp	Ljud
Färgtyp	Svartvit
Längd i minuter	84 min
Dialogspråk	Svenska

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	ProRes

Typ	Digitalt arkivmaterial
Bärare	MAP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	DCP

Typ	Digitalt visningsmaterial
Bärare	H264