Resan (1967)

Media (1 st)

Det fanns en tid i barndomen då verkligheten kändes trygg och lockande. Tillsammans med sin yngre bror Torbjörn fick Thomas följa med sin far till Köpenhamn på andra sidan sun- det och besöka Tivoli och Dyrehavsbakken. Det var en dag full av sol och glädje men den kom också med beskedet att fadern måste lämna sin lotstjänst i Malmö och flytta till Stockholm. Hans luftrör tålde inte sjöluften.

Thomas tänker tillbaka vid faderns begravning. Han är nu på väg ut ur puberteten men är ännu känslomässigt bunden till fadern och barndomens minnen. Skräckslagen inför tanken att bilden av fadern skall blekna bestämmer han sig för att öve- rge skolan för en tid och uppsöka minnets ljusa platser.

Han följer Torbjörn till dennes repetition i kyrkokören, ly- ssnar till Bachs kantat och börjar sedan sin resa söderut. Han får lift från Stockholm med en pratsam, yngre långtrada- rchaufför som varnar honom för "tjackena på Dixi Bar" i Köp- enhamn. Thomas lyssnar förstrött, mestadels försjunker han i minnen och drömmar.

Utanför Jönköping måste Thomas kliva av. En medelålders man erbjuder honom skjuts och föreslår att de ska ta sig upp till en utsiktspunkt intill huvudvägen. Vid parkeringsplatsen blir Thomas utsatt för ett närmande från mannens sida. Han hoppar av och tar tåget till Malmö.

Ombord på färjan över Sundet träffar han Catarina, flickan som han älskat. Han säger till henne att han håller på att finna friheten. De skiljs.

Thomas anländer till Köpenhamn. Han söker upp de ställen där han varit tillsammans med fadern men barndomens stämningar vill inte infinna sig. Han börjar vandra planlöst i staden och tar sig till sist ut på landet. En äldre dam plockar upp honom i sin bil. De börjar samtala. Det finns en ovanlig blandning av värme och distans i hennes sätt att betrakta honom som väcker hans förtroende. Thomas stannar i hennes villa nära havet och berättar om sig själv och sina känslor. Under deras samvaro i hemmet, i skogen och vid stranden ger hon honom försiktigt nya perspektiv. Hon förklarar för honom att vad han sökt i Köpenhamn inte finns kvar där, eftersom det bara funnits inom honom själv. Denna gång har han upple- vt något nytt, visserligen smärtsamt, men det är en helt eg- en erfarenhet som han måste bygga sitt liv på.

Thomas tar färjan tillbaka, befriad från minnenas bojor.

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna var mycket eniga i sin bedömning av Berndt Klyva- res film. Den beskrevs som känslig, lyhörd, sympatisk och genomarbetad men utan den inre logik och den kraft i berätt- andet som långfilmsformatet krävde.

Jurgen Schildt (AB) kallade den "en förklädd kortfilm" och trodde att det var just den film Klyvare måste få "undanstö- kad" för att kunna gå vidare. Schildt skrev: "Nästan allting i den är sympatiskt. Men talrika scener är för tunna, för a- nonyma, rymmer för stora kvantiteter strögods. Det är en pri- vat film som emellanåt väcker vår tveksamhet genom bristen på egna accenter." Två avsnitt ville kritikern inte glömma: Tho- mas gästspel hos den äldre danskan och gosskörens Bachrepe- tition i kyrkan. För de scenerna var han "redo att försaka ett års genomsnittlig filmproduktion".

Mauritz Edström (DN) ansåg inte filmens format helt omöjligt men pekade på andra brister: "Vemodet, nostalgin och samtid- igt den nyktra insikten i denna berättelse känns egen och självupplevd. Men vemodet och nostalgin är också något som Klyvare själv måste övervinna för att nå fram till verklig- heten. Det finns alltför mycket i filmen som glider undan just när det är på väg att fångas."

"'Resan' var "lika sympatisk som den känns ofullgången", me- nade Edström och avslutade sin recension med följande omdö- me: "Berndt Klyvare vet vad han vill göra. Men här har han saknat kraften att tvinga sig fram till den verklighet han söker."

I Expressen formulerade Lasse Bergström sitt intryck så här: "Det är renhjärtat tänkt och allvarligt utfört. Felet med "Resan" är att den inte omskrivit sin dikt i en kortfilm. Klyvare har gjort fina sådana förut. För långformatet har han ingen kraft och ingenting att berätta ännu. Han rör sig sengångaraktigt för att fylla timmarna. Han, bildkonstnären, vågar inte lita på sin kamera när det gäller den inre för- vandlingen."

Carl Henrik Svenstedt (SvD) fastslog att det inte räckte med känslighet och lyhördhet för att göra en långfilm: "Förestä- llningen har en längd som kräver någon form av linje, en "berättelse" så klart formulerad att den binder samman åskå- darens upplevelser och sätter hans egna formuleringar i rör- else. Om filmen stannar vid att erbjuda en serie stämningar, porträtt av människor, miljöer, landskap, så finns alltid risken att denna rörelse ideligen stoppas upp och att åskåd- arens intresse successivt minskar."

Det var bristen på en dramatisk struktur som skapat svårigh- eter för Klyvare, tyckte Svenstedt: "Att berätta om en frigörelseprocess som är så stillsam som Thomas, som helt saknar inslag av re- volt, ryckighet och dramatiska känslostormar är en ytterligt svår uppgift eftersom hela utvecklingen då måste fångas und- er handlingens lugna yta." (-) "'Resan' blir ege- ndomligt stillastående; inslag som en kort kärleksepisod el- ler en lift med en homosexuell bilförare blir i det hela o- vidkommande. Man längtar hela tiden efter att något skall hända, häftigt, plötsligt, brutalt, absurt - vad som helst bara inte detta melankoliska flöde."

Kommentar Svensk filmografi

"Resan" var Berndt Klyvares långfilmsdebut. Han hade tidiga- re lovordats för en rad i TV visade kortfilmer. Två av dessa, "Kamrater" och "Ett liv", erhöll kvalitetsbidrag av Svenska Filminstitutets jury 1964, respektive 1965. För TV inspelade han 1966 ett serieprogram för barn baserat på författaren Hans Pettersons Magnus-böcker.

"Resan" hade karaktären av en halvprofessionell lågbudget- produktion (ca 275.000:-) utan komplett produktionsteam. Den kom till stånd hos Europa Film genom regissören Bo Widerbergs insats och denne fungerade även som Klyvares rådgivare. Att Klyvare hade svårigheter med filmen framgick av den långa produktionstiden. De första scenerna togs i juni 1965 men premiären kom till stånd först två år senare. Huvudrollsinnehavaren Leif Westerlund var en 17-årig elev vid Kungsholmens läroverk som Klyvare sökt ut på skol- gården. En aktris med lång erfarenhet var däremot den danska skådespelerskan Else Højgaard från nationalscenen Det Kongelige Theatret i Köpenhamn. Bland inspelninqsplat- ser kan nämnas Jakobs kyrka, en utsiktspunkt ovanför Huskvarna, Öresundsfärjor och färjelägen, kända turist- miljöer i Köpenhamn, bl a Tivoli och Dyrehavsbakken, samt en lånad villa ett par mil utanför den danska huvudstaden.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se