Originaltitel | Jag är nyfiken - en film i blått |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Hybrid (spelfilm och dokumentär) |
Regi | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1968-03-11 |
Lena Nyman
Lena, teaterelev
Börje Ahlstedt
Börje, hennes pojkvän
Vilgot Sjöman
Vilgot Sjöman, regissör
Sonja Lindgren
Sonja Lindgren, expedit i färghandel
Bertil Wikström
Bertil Wikström, läkare
Hans Hellberg
Hasse, journalist, Lenas f d älskare
"Hur i helvete ser 'den intelligenta kroppen' ut??" Lena Nyman bet ifrån när Arthur Lundquist kallat hennes kropp dum. Filmen i blått var fortsättningen på Vilgots Sjömans...
Regissören Vilgot Sjöman, 42 år, och teatereleven Lena Nyman, 22, gör en film tillsammans om välfärdens Sverige. Regissören drömmer om att bli...
Den andra delen av Vilgot Sjömans nyfikenhet på Sverige bemöttes mindre positivt än den första och kritiken handlade ofta om "nyfikenhetens begränsningar" (rubrik i SvD). Hårdast i sina...
"Hur i helvete ser 'den intelligenta kroppen' ut??" Lena Nyman bet ifrån när Arthur Lundquist kallat hennes kropp dum. Filmen i blått var fortsättningen på Vilgots Sjömans uppseendeväckande Jag är nyfiken – en film i gult, med osedvanligt många nakenscener och undersökande av det svenska klassamhället.
"Filmpubliken ska luras att tro att jag och Lena är ett par… Konstnärer älskar maskspel."
Vilgot Sjöman ville göra något hans forna beskyddare "magister Bergman" avskydde: improvisera. Han skulle göra en film om en film, utan manus. En film som sprängde "blyghetsvallen" och var byggd runt Lena Nyman.
"Lena, du vet hur du ser ut när du tar av dig kläderna när du käkar sånt där." Sjöman och Nyman tittar på dagstagningar, och hon fortsätter trotsigt att äta godis. Båda har i efterhand pratat om att få kvinnor accepterar sina kroppar. Men när Nyman såg badscenen bröt hon ihop. Sjöman: "Det var väl här jag skulle ha sagt: Vi skiter i det vi filmat! Vi kastar hela sekvensen! Men bildgirigheten gjorde mig stum." Nyman, som var 22 och hade ätstörningar, svor att aldrig mer göra en film där hon inte visste i förväg vad hon skulle göra.
Hennes kropp recenserades av akademiledamoten Arthur Lundquist och Nils Beyer, två tungt vägande kritiker i pensionsåldern.
"Man får nästan avsmak för henne när hon är naken. […] Jag efterlyser den intelligenta kroppen. Lena Nymans är själlös, lite dum.” – Arthur Lundquist i Se.
”[…] man tänkte inte så mycket på hennes feta bak i den förra filmen, ty då hade den nyhetens behag. Men när hon nu återigen ska klä av sig tillsammans med Börje Ahlstedt och demonstrera hur två älskande bär sig åt så börjar man uppriktigt sagt unna den sympatiske pojken en mera välväxt flicka”. – Nils Beyer i Arbetet.
"Hur i helvete ser 'den intelligenta kroppen' ut??" frågade Lena Nyman i ett svar i Expressen.
Alla i filmen smygtittar på varandra. Halvt dold bakom kameran smeker Sjöman scriptans arm medan han ser på Nyman och Ahlstedt. En fönsterruta blir immig av Nymans andedräkt – hon tittar in på vad Sjöman kallat en ljuvlig "lesbisk kringla" (Halva kringlan är Gunnel Broström.)
Förutom att ha rejält med sex med Börje Ahlstedt ska Nyman arbeta med sin vetenskapliga undersökning om det svenska klassamhället. "Man måste öppna eget. Tidningarna arbetar alldeles för fort, så dom kan man inte lita på. Och vetenskapen arbetar för långsamt, så från dom kommer det inga resultat. Man måste öppna eget.".
Institut Nyman, står det på ytterdörren. Med bandspelare går den agiterande forskaren runt och frågar folk vad de tycker om det svenska klassamhället, utbildningsklyftan, statskyrkan, jämställdheten…
Den folkkära tv-stjärnan Hagge Geigert står på en scen på Gröna Lund och frågar folk vad de tjänar: "Kallskänka… folkskola… elva tusen. Folkskolelärare… tjugofem tusen. Textilarbetare… sexton tusen. Lektor… femtio tusen. Arkitekt… hundra tusen… och extrajobb för femtio tusen… En applåd! Då kanske ni ska ställa er där borta, enskilt. Leve det gamla fina svenska klassamhället!"
"Vad tycker ni om den svenska utjämningspolitiken?" frågar Nyman en ung överklasskvinna på nattklubben Cecil. "Det är en chockerande utjämning. Chockerande." "Tycker ni att samlaget är den enda lyckokällan i livet?" "Det är väldigt… väldigt…" "Är det svårt med svenskan kanske?" "Ja, jag bor i Schweiz."
Mauritz Edström i Dagens Nyheter: "Det finns flera lekfullheter i den nya filmen som gör att den känns mer avslappnad, men därmed försvinner också något av kraften i anloppet som bar upp 'Jag är nyfiken, gul'. Edström menade att de medverkande snarare gick "mellan olika roller än in i rollen". "Denna belysning av rolltagandet som en motsvarighet till vårt spel i samhället upplever jag som en av de intressantaste sidorna av Sjömans båda filmer. Dynamiken i detta spel är lika betydelsefull som försöken till social och politisk inventering av orättvisor och fördomar. […] Även om 'Jag är nyfiken, blå' i stort inte lägger några nya drag till Vilgot Sjömans samhällskritiska företag, så finns utmaningen där, viljan till uppbrott och omprövning som en moralisk styrka. Man förstår inte alltid Sjömans avsikter, och det finns hos honom oklarheter och osäkerhet. Men'Blå' ger därför inte anledning till någon revidering av värderingen från första filmen, att detta är ett utbrytningsförsök med konsekvenser inte bara för svensk film."
Nina Widerberg (2016)
Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Internationell titel |
|
Distributionstitel |
|
Regi |
|
---|---|
Manus | |
Produktionschef | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik |
|
Klippning | |
Ljudtekniker | |
Scripta |
|
Inspelningsledare | |
Inspicient | |
B-foto | |
Stillbildsfoto | |
Negativklippning | |
B-ljud | |
Mixning |
Lena Nyman | Lena, teaterelev | ||
Börje Ahlstedt | Börje, hennes pojkvän | ||
Vilgot Sjöman | Vilgot Sjöman, regissör | ||
Sonja Lindgren | Sonja Lindgren, expedit i färghandel | ||
Bertil Wikström | Bertil Wikström, läkare | ||
Hans Hellberg | Hasse, journalist, Lenas f d älskare | ||
Bim Warne | Hasses väninna | ||
Peter Lindgren | Lenas pappa | ||
Gudrun Östbye | Lenas mamma | ||
Gunnel Broström | kvinnan på ön | ||
Hanne Sandemose | kvinnans på ön väninna | ||
Frej Lindqvist | väninnans man | ||
Marie Göranzon | Marie, Börjes fru | ||
Maj Hultén | Maj Hultén, sexualpsykolog | ||
Pierre Fränckel (som Pierre Nyblom) | mannen med skabb | ||
Gun Jönsson | hans väninna | ||
Bo Holmström | reportern | ||
Hagge Geigert | Hagge Geigert, konferencier på Gröna Lund | ||
Henning Sjöström | Henning Sjöström, advokat | ||
Torsten Nilsson | socialdemokratisk försvarsminister | ||
Magnus Nilsson | Lenas kamrat | ||
Ulla Lyttkens | Lenas kamrat |
Produktionsbolag | Sandrew Film & Teater AB | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Sandrew Film & Teater AB | ||
Distributör i Sverige (DCP) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 2018 | |
Distributör i Sverige (DVD) | Sandrew Metronome Distribution Sverige AB | 2008 | |
Laboratorium | AB Film-Labor |
Regissören Vilgot Sjöman, 42 år, och teatereleven Lena Nyman, 22, gör en film tillsammans om välfärdens Sverige. Regissören drömmer om att bli berömd och har ett förhållande med Lena, som behöver pengar till en egen våning. I ett körrum granskar de tagningar från en flickskola där sexualpsykologen Maj Hultén talar med flickorna om orgasm, onani och kärlek mellan kvinnor. Den unge skådespelaren Börje Ahlstedt, i filmen gift med Marie och far till deras barn Lollo, skall spela mot Lena.
Hon och Vilgot mottar smädebrev med sexuella okvädningsord efter premiären på Jag är nyfiken - gul. För att systematisera sin granskning av det svenska samhället upprättar Lena tillsammans med vännerna Magnus och Ulla ett arkiv kallat "Nymans Institut".
Vilgot rekonstruerar Lenas barndom: föräldrarna har skilt sig, modern har försvunnit. Genom kameran ser hon dem nakna, omfamnande varandra efter ett bråk.
Utrustad med bandspelare intervjuar Lena folk i förvärvslivet om löneutjämningen och klassamhället. Särskilt arbetarna ställer sig oförstående och Lena misstänker att den socialdemokratiske statsministern på 40-talet, Per Albin Hansson, sövt arbetarrörelsen med sin folkhemsideologi. På Gröna Lund (Stockholms Tivoli) intervjuar Hagge Geigert löntagare om deras inkomster. Publiken applåderar den högst betalde och utbringar ett leve för det gamla hederliga svenska klassamhället. Sina anklagelser mot arbetarpartiet lägger Lena i en svart säck med påskriften "Socialdemokratins dåliga samvete". Hon upptäcker att statskyrkans yttre former står orubbade medan likgiltigheten för det andliga budskapet brett ut sig.
På stan stöter Lena ihop med Hasse, hennes "intellektuelle fader" och f d vän. Hasse bor på ett avrustat fyrskepp tillsammans med Bim. Han har i egenskap av journalist i arbetarpressen jagats från den ena nedlagda tidningen till den andra. Hans dröm är att Sverige inför icke-våldsförsvar. I hisskorgen på Gröna Lunds utsiktstorn försöker Hasse och Lena genomföra ett samlag men det vill sig inte för Hasse. Hemma hos Börje går det bättre för Lena. Under utropande av namn på kända märkesvaror uppnår de två älskande orgasm några timmar innan Marie återvänder.
Lena börjar leta efter sin mor och kommer under sökandet till det lilla samhället Lundsbrunn där hon intervjuar en ung manlig medlem av pingstförsamlingen. Denne försätts i trångmål när Lena ställer befolkningsexplosion och världssvält mot abstinensmoral och helveteslära.
Lena liftar norrut och ådrar sig skabb. I Strömsund får hon träffa läkaren Bertil Wikström och blir medveten om åldringsvårdens avigsidor. Wikström och Lena har samma synpunkter på de svenska fängelseanstalterna: de bör försvinna. Här möter hon också Sonja Lindgren, ensamstående mor, affärsbiträde och orkestersångerska. I Sonjas närhet känner sig Lena för första gången trygg. Hon oroas dock av tanken att hennes känslor för Sonja har ett erotiskt inslag, en oro som förstärks då hon blir vittne till ett samlag mellan kvinnor.
Lena återvänder till Stockholm och inkvarterar sig hos Hasse. Hon bevittnar hur Hasse utövar våld mot Bim för att klara den sexuella potensen och blir en illusion fattigare. Sedan Bim konstaterat att Lena har skabb tvingas Lena och Börje uppsöka en hud- och könsklinik (St. Göran). På väg från kliniken möter Lena till sist modern.
Censurnummer | 106531 |
---|---|
Datum | 1968-02-23 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2935 meter |
Kommentar | Aktindelning: 500-540-520-550-560-265 = 2935 m. |
Bildformat | 1.37:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Svartvit |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2935 meter |
Längd i minuter | 107 min |
Akter | 6 rullar |
Dialogspråk |
|
Den andra delen av Vilgot Sjömans nyfikenhet på Sverige bemöttes mindre positivt än den första och kritiken handlade ofta om "nyfikenhetens begränsningar" (rubrik i SvD). Hårdast i sina omdömen var Jurgen Schildt i AB. Han kallade regissören "en Frälsar-Målle som tänker mera på fan än på frälsningen" och undrade vart Sjöman egentligen ville komma:
"Kommer han med en enda analytisk tanke, går han någonsin till rötterna? Vår s k skrytsocialism, hur parerar han den? Med den kommunism som Cyril Connolly (engelsk författare) kallat en kristendom med muskler? Knappast det. Snarare med en förening av knullkommunism, privata brasklappar och allmänna sympatibevis; här har ni mej, och jag har radikala åsikter om rubbet, så det så. Det är förträffligt med de radikala åsikterna bara vi inte inbillar oss att åsikterna sammantagna gör en radikal film eller att man reformerar Sverige genom att ett antal gånger låta Börje Ahlstedt bestiga fröken Nyman i en tvåa på Söder."
Som exempel på en verkligt radikal film nämnde Schildt den då ännu ej distribuerade "Dom kallar oss mods" (1968/6) och kommenterade: "Jämfört med den filmen framstår Vilgot Sjömans svenska bilder - till slut - som ett hedervärt fotoreportage och ett energiskt sätt att säga goddag yxskaft."
Även Carl Henrik Svenstedt (SvD) efterlyste något "fränt och avslöjande i Sjömans bild av vårt blå-gula välstånd" och trodde, liksom Schildt att publiken fick vänta på Stefan Jarls och Jan Lindqvists modsfilm - "innan äntligen den film kommer som vågar riva upp våra illusioner om valfrihetens och frihetens samhälle". Kritikern fann det överraskande att Sjömans film rymde "så mycket dålig journalistik" och gav exempel härpå men ville trots sina "generella anmärkningar om hela filmföretaget" säga att "blå" kändes "både fräschare och mer upprensad än den tidigare versionen".
Lasse Bergström (Expr) tyckte att "Lena" och "Vilgot" nådde "en halv seger". Efter att ha tagit fram några exempel på att den blå versionen var "socialt och politiskt lika klarvaken som den gula versionen" konstaterade kritikern: "Som provokation i en halvsovande välfärd har detta glada och ilskna undersökningsdrama inte förlorat i styrka av sin andra akt. (-) Ändå vill jag hissa segerflaggan på halv stång den här gången. Den blå filmen är i motsats till den gula ett splittrat artistiskt verk. Den arbetar med alltför många fiktioner mitt i reportaget (-)." Sjöman hade redan en gång visat upp sina färdigheter, nu rörde det sig om upprepningar, menade Bergström, som slutade: "Reportaget i Sverige virvlar vidare och sanningen får man aldrig nog av. Men i den trängre artistiska sektorn är bestämt mervärdet av Vilgot Sjömans blå timmar om inte obefintligt, så minimalt."
Under rubriken "Lekfull satir med klen verkan" skrev Mauritz Edström i DN: "Det finns flera lekfullheter i den nya filmen som gör att den känns mer avslappnad, men därmed försvinner också något av kraften i anloppet som bar upp 'Jag är nyfiken, gul'." Edström lade märke till att de medverkande snarare gick "mellan olika roller än in i rollen" och kommenterade: "Denna belysning av rolltagandet som en motsvarighet till vårt spel i samhället upplever jag som en av de intressantaste sidorna av Sjömans båda filmer. Dynamiken i detta spel är lika betydelsefull som försöken till social och politisk inventering av orättvisor och fördomar." Sitt helhetsintryck sammanfattade kritikern i följande stycke:
"Även om "Jag är nyfiken, blå" i stort inte lägger några nya drag till Vilgot Sjömans samhällskritiska företag, så finns utmaningen där, viljan till uppbrott och omprövning som en moralisk styrka. Man förstår inte alltid Sjömans avsikter, och det finns hos honom oklarheter och osäkerhet. Men "Blå" ger därför inte anledning till någon revidering av värderingen från första filmen, att detta är ett utbrytningsförsök med konsekvenser inte bara för svensk film."
Filmen klipptes fram som en parallell till "Jag är nyfiken - gul" (1967/18) ur sammanlagt 85.129 meter kopierad film, sedan Vilgot Sjöman i slutet av juli 1967 ansett att en sådan lösning var den bästa för det omfattande materialet.
Huvuddelen av filmens scener togs under sommaren 1966 och vintern 1966-67 men vissa kompletteringar gjordes under hösten 1967. I den blå versionen ingick bl a Stockholmsbilder från Stadion och Gröna Lund samt ett avsnitt från sexualundervisning vid Lidingö Flickpension. Frikyrkoavsnittet inspelades i det lilla samhället Lundsbrunn norr om Skara i Västergötland. Lena Nymans norrlandsfärd via Kumlafängelsets murar (utanför Örebro) förde henne till Strömsund och Svartön, där Vilgot Sjömans vänner Bertil Wikström (provinsialläkaren) och färghandelsbiträdet och sångerskan Sonja Lindgren spelade sig själva. Wikström var bl a känd för sitt arbete för fångarnas sak och hade tagit initiativet till den första svenska "tjuvriksdagen".
Filmen hade samtidig premiär utanför Stockholm i 17 städer, däribland Göteborg (Royal), Malmö (Göta) och Norrköping (Aveny).
Ehuru opinionsyttringar förekom efter distribution och premiering av bägge "Nyfiken"-filmerna väckte den blå versionen inte samma uppmärksamhet i massmedia som den gula. Den svenska censurens motstånd var då brutet.
I USA upphävdes beslutet om beslag av "Jag är nyfiken - gul" i mars 1969 i New York. Premiären på "I am Curious (Blue)" i samma stad ägde rum först 20.5.1970. Vid den tidpunkten var de erotiska inslagen inte längre sensationella. Distributören Grove Press publicerade samtidigt det illustrerade scenariot till denna version (1970, LBC card number 71-111007). I andra länder som Tyskland ("Sie will's wissen...") och Frankrike ("Elle veut savoir") censurerades dock filmen. Dessutom framgick det ej vid distributionen att det rörde sig om en parallellversion.
Svenska Filminstitutets jury tilldelade 1968 Lena Nyman priset "Guldbaggen" för hennes insats. Vid kvalitetsbedömningen erhöll den blå versionen 0,8 poäng (7:10) vilket medförde ett bidrag på 190.208 kronor.
Filmens tillkomst fram till 30.7.1967 skildrades av Vilgot Sjöman i "Jag var nyfiken - Dagbok med mig själv", utgiven i samarbete med Filminstitutet på PAN/Norstedts förlag, Stockholm 1967 och översatt bl a till engelska (USA), franska, danska och norska.
Stockholm, Lidingö, Lundsbrunn norr om Skara, Kumlafängelse- t, Strömsund m fl platser. |
Sverigepremiär | 1968-03-11 | Alcazar | Stockholm | Sverige | 107 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
1968-03-11 | Cinema | Stockholm | Sverige | 107 min | ||
1968-03-11 | Pelikan | Stockholm | Sverige | 107 min | ||
Urpremiär | 1968-03-11 | Alcazar | Stockholm | Sverige | 107 min | |
1968-03-11 | Cinema | Stockholm | Sverige | 107 min | ||
1968-03-11 | Pelikan | Stockholm | Sverige | 107 min | ||
TV-visning | 1992-05-09 | TV3 | Sverige | 103 min | ||
1997-06-25 | TV4 | Sverige | 103 min | |||
Dvd-release | 2008-10-01 | Sverige | ||||
Cinemateksvisning | 2016-11-19 | Filmhuset | Stockholm | Sverige | ||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2016-11-19 | |||||
TV-visning | 2018-11-26 | SVT1 | Sverige | |||
2019-10-07 | SVT1 | Sverige |
Guldbagge | Stockholm | 1968 | Bästa skådespelerska | Lena Nyman | (för roller i båda Nyfiken-filmerna) |
---|---|---|---|---|---|
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag | Stockholm | 1968 | (bidrag om 190 208,86 kr) |
Shortcuts från Sandrews (1999) | Jag är nyfiken - blå (1968) |
Censuråtgärd |
Debattfilm |
Erotisk film |
Film i film |
Frikyrkor |
Främlingskap |
Fångvård |
Första majdemonstration |
Föräldrar och barn |
Glesbygd |
Klassamhället |
Kvinnoporträtt |
Könsklinik |
Könsroller |
Lesbisk kärlek |
Logdans |
Metafilm |
Norrland |
Pacifism |
Politisk film |
Religion |
Reportageinslag |
Samhällskritik |
Sexualupplysning |
Skabb |
Statskyrkan |
Stockholm/Gröna Lund |
Svenskt samhälle: 1966-67 |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2922 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2926 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild för OP |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Videomaster |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | JAG heter Lena Nyman och ÄR NYFIKEN - BLÅ En film av Vilgot Sjöman |
Tryckeri | Tryckeri AB Småland |
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Vilgot Sjömans JAG ÄR NYFIKEN - BLÅ |
Tryckeri | Ewes O.B. -tryck |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Vilgot Sjömans Jag är nyfiken blå. Dialoglista. |
Omfång | 91 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Vilgot Sjömans I am curious blue. English dialogue list. |
Omfång | 88 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Jag är nyfiken - blå. Je suis curieuse - édition bleue alt. Lena. |
Omfång | 58 s. |
Språk | Franska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Jag är nyfiken - blå trailer. |
Omfång | 1 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Vilgot Sjömans I am curious blue. English dialogue list. |
Omfång | 103 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Vilgot Sjömans Jag är nyfiken blå. Dialoglista. |
Omfång | 91 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Vilgot Sjömans I am curious blue. English dialogue list. |
Omfång | 88 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Manustitel | Jag är nyfiken - blå. Je suis curieuse - édition bleue alt. Lena. |
Omfång | 58 s. |
Språk | Franska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Album | Ja |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Tyska |
Ljudtyp | Ljud |
---|---|
Färgtyp | Svartvit |
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |