Originaltitel | Korridoren |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Utmärkelser |
|
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1968-12-11 |
Per Ragnar
Jan Eriksson, underläkare
Agneta Ekmanner
Kerstin, hans fru
Ann Norstedt
Maria, hans syster
Per Ragnar, som fyrtio år senare skulle skrämma livet ur oss i Låt den rätte komma in, debuterar som ung läkare på ett sjukhus så fullt att en kollega ljuger ihop...
På ett sjukhus obduceras en man som avlidit i hjärtinfarkt. Inälvornas plockas ut och den förrättande kvinnliga läkaren låter de närvarande medicine kandidaterna ange dödsorsaken. I...
Filmen betecknades av stockholmskritikerna som ett definitivt mognadsprov av Jan Halldoff och de positiva omdömena övervägde. Jurgen Schildt (AB) kände sig stärkt av ett oväntat...
Per Ragnar, som fyrtio år senare skulle skrämma livet ur oss i Låt den rätte komma in, debuterar som ung läkare på ett sjukhus så fullt att en kollega ljuger ihop en infarkt för att en patient ska få en säng. Kritikerna jämförde realismen med Milos Formans.
Den unge läkaren Jan, som patienterna drar i rocken när docenten går ronden, försöker ta hand om dem allihop. De är rädda, de vill hem, de har ingen som tar hand om barnen, de har ingen som tar hand om katten, de ska dö i cancer, de super, de knarkar, de dör och de tar livet av sig. En överläkare påstår att en patient har hjärtinfarkt för att hon ska få en säng.
Jans sjuttonåriga syster är med barn också. Deras far är en rytande präst som skrämt familjen till lydnad i ett kvarts sekel. När han slår sin dotter för att hon vägrar göra abort får Jan nog. En annan son till en annan far täcker golvet med tidningspapper och skjuter sig för att han blivit tvingad att bli militär.
En kollega är trött på att Jan tjatar om moral och sanning, om ekonomiska intressen och socialt engagemang. "Vi arbetar med kroppar! Vi är kroppsingenjörer!" Inte Per. Han stoppar om och lyssnar. Men när en patient som behövt hans hjälp begår självmord, klarar han inte mer.
Man tror på Korridoren. Man tror på gamlingarna i sina sängar, livrädda för latinet, och på läkarna som gör så gott de kan. Man tror på professorn som spelar sig själv, och på cancerpatienten som bara vill att det ska gå fort. Man tror på det desperata återupplivningsförsöket, på den "kroniska otillräckligheten", och på våndan inför att behöva säga att det inte finns någon bot. Man tror på att det är så här – att allt man kan göra är att lägga handen på axeln på de sjuka och säga att det nog ska gå bra.
Det är inte roligt. Men Halldoff är rolig. Jans raggningsförsök är oförglömligt. Han nyper försiktigt i en okänd kvinnas klänning. Så säger han: "Den här måste absolut vara köpt någonstans." Prästen är rolig också: "Vi består inte bara av en kropp, vi har en själ också – är kaffet färdigt?"
Prästfrun är så förtryckt att hon nästan inte syns. Det finns knappt en kvinna i Korridoren som får anständigt med plats. Jans fru är snygg, sköterskorna anonyma, de sjuka ömkansvärda, skolflickan hjälplös. Den enda kvinnan som har betydelse för handlingen tar livet av sig.
Halldoff, som tidigare skrivit manus med Stig Claesson, samarbetade den här gången med producenten Bengt Forslund och dramatikern Beng Bratt. Forslund arbetade med Jan Troell, och Bratt skrev 1967–69 trilogin "Flotten", "Hemmet" och "Sandlådan", tillsammans med Kent Andersson.
På 70-talet var Halldoff "mer känd än Lill-Babs", skrev en kritiker i en dödsruna. I tidskriften Chaplin kommenterade regissören det faktum att alla hans filmer inte haft samma framgång: "Kritiken är långt ovan huvet på folk. Jag snackar med publiken. Det finns många banala saker i mina filmer och det säger kritikerna att de är. Det är de också. Men det är banaliteter som vanligt folk fortsätter att snacka om länge. Vanligt folk lever i en annan värld än kritikerna."
Mauritz Edström (DN) skrev: "Skildringen av sjukhusmiljön[…] har en uppseendeväckande närhet. […] så nära Milos Formans och andra tjeckiska filmares realism […] har svensk film knappast varit förut." Edström saknade dock en klarare ståndpunkt i konflikten mellan ett djupare socialt engagemang och läkarens begränsade yrkesmoral […]: "På denna viktiga punkt finner jag filmen förvånansvärt försiktig och spak, inte minst med tanke på att Bengt Bratt varit med i manus." Trots det dunkla slutet och "bristen på stridbarhet" kallade Edström filmen "ett stort steg framåt för Halldoff."
Nina Widerberg (2016)
Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser.
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Produktionsledare | |
Foto | |
Musik | |
Klippning |
|
Ljudtekniker | |
Regiassistent | |
Rådgivare |
|
Scripta | |
Inspelningsledare | |
B-foto | |
Stillbildsfoto | |
Smink | |
B-ljud | |
Specialeffekter, ljud | |
Mixning |
Per Ragnar | Jan Eriksson, underläkare | ||
Agneta Ekmanner | Kerstin, hans fru | ||
Ann Norstedt | Maria, hans syster | ||
Åke Lindström | fadern, präst | ||
Gunnar Biörck | professor | ||
Pia Rydwall | Maud Widén-Andersson, patient | ||
Lars Amble | Stig, Jans kollega | ||
Bengt Ekerot | Birger Olsson, cancersjuk patient | ||
Arne Källerud | Kurt Karlsson, patient | ||
Stig Törnblom | en knarkare | ||
Linnéa Hillberg | Renée Höglin, patient | ||
Mona Andersson | Lise Granell, patient | ||
Christina Lundquist | Mimmi Ståhl, patient | ||
Inga Landgré | Jans mor | ||
Leif Liljeroth | docent Forslund | ||
Helge Hagerman | major Åberg | ||
Tina Hedström | Olssons dotter | ||
Thomas Janson | Tomas, patient | ||
Mats Dahlbäck | en rattfyllerist | ||
Märta Dorff | fru Olsson | ||
Eva Rydberg | en flicka på fest | ||
Bo Halldoff | en bilförare | ||
Mikaël Berglund | |||
Sture Arelind | medverkande |
Produktionsbolag | AB Svensk Filmindustri | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 1994 | |
AB Svensk Filmindustri | |||
Distributör i Sverige (DCP) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet | 2017 | |
Laboratorium | FilmTeknik AB |
På ett sjukhus obduceras en man som avlidit i hjärtinfarkt. Inälvornas plockas ut och den förrättande kvinnliga läkaren låter de närvarande medicine kandidaterna ange dödsorsaken. I gruppen befinner sig den unge Jan Eriksson. Han är en känslig, idealistiskt inriktad människa som inte härdats av sjukhusrutinen. På ledig tid tar han jourtjänst och tvingas medverka till fällandet av en rattfyllerist trots att han själv egentligen är långt ifrån nykter efter en föregående festnatt. Ett annat jourfall gäller självmord: sonen till en major har mot sin vilja tvingats in på den militära banan. Fadern förstår ingenting. På hemväg kör Jan på en katt och skadar den svårt. Men han förmår inte döda den utan överlåter hantverket till en passerande bilist.
Bland Jans patienter på sjukhuset finns den cancersjuke Birger Olsson och den svårt deprimerade, frånskilda Maud Widén. Han vet inte hur han skall förhålla sig mot dem men känner att de ställer krav på honom som han inte kan möta. Han försöker diskutera sin situation med vännerna på sjukhuset.
Stig är hans motsats: för honom är läkaryrket ett hantverk som alla andra. Det är inte, menar han, en läkares uppgift att sätta sig in i sjukvårdens sociala, ekonomiska och politiska problem. En läkare är en kroppsarbetare. Men Jan söker en ändring av hela systemet.
En dag kommer Jans lillasyster Maria till honom. Hon berättar att hon sannolikt väntar barn. Jan blir upprörd över hennes slarv och förhör henne likt en myndighetsperson. Han avslår talet om abort och kräver att hon berättar sanningen för fadern.
På sjukhuset tvingas man avvisa patienter på grund av platsbrist. Överläkaren professor Biörck tillgriper i desperation falsk diagnos för att bereda plats åt en sjuk kvinna. Olsson försämras gradvis och hans fru och dotter vill ha besked om hur de skall uppträda inför det oundvikliga slutet. Fru Widén, som skrivits ut, kommer tillbaka och vädjar om hjälp. Jan är jäktad; det blir bara några ord i korridoren. Han känner sig drabbad av "kronisk otillräcklighet".
Ett familjemöte om Maria äger rum. Fadern är rasande, ser sin karriär som präst i frikyrkoförsamlingen hotad och slår Maria då hon vägrar gå med på abort. Jan flyr från drabbningen. Han försöker ta reda på Maud Widén men får utanför hennes bostad beskedet att hon tagit livet av sig.
Jan sjukskriver sig, han vill lämna arbetet. Professor Biörck försöker få honom att se realistiskt på sitt yrke och "låta sin idealism komma till praktiskt uttryck". Men Jan överger sjukhuset och tar tjänst som forskare. Ur en bur hämtar han ett av försöksdjuren - en katt - för kommande experiment. I korridoren på laboratoriet finns inga patienter.
Censurnummer | 107493 |
---|---|
Datum | 1968-12-06 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2660 meter |
Kommentar | 14 kopior samt en kopia överförd till videokassett |
Bildformat | 1.66:1 |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Färg |
Färgsystem | Eastman Color |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 2660 meter |
Längd i minuter | 97 min |
Akter | 5 rullar |
Dialogspråk |
|
Filmen betecknades av stockholmskritikerna som ett definitivt mognadsprov av Jan Halldoff och de positiva omdömena övervägde.
Jurgen Schildt (AB) kände sig stärkt av ett oväntat avsteg från den svenska produktionspolitiken: "Att se "Korridoren" efter en höst som produktionspolitiskt inrangerat vår fosterjord bland de sexuella u-länderna är en mycket uppbygglig erfarenhet. Det är en mogen och färdig film Jan Halldoff gett oss den här gången; ett väsentligt aktstycke med förutsättningar att angå talrika människor i landet Sverige." Schildt fann ett manuskript, "vars intelligens förenas med ett bultande hjärta" och en stark insats från Per Ragnars sida i huvudrollen: "Bara ett ord duger för att värdera hans Hamlet i läkarrock, och det ordet är lysande."
Mauritz Edström (DN) skrev under rubriken "Det sjuka samvetet och det sjuka samhället": "Skildringen av sjukhusmiljön, de sjuka och hjälpbehövande, patientvärlden, är filmens styrka. Den har en uppseendeväckande närhet. Halldoff ser, plockar upp detaljer, observerar. Han är något av en ung individualist och romantiker som börjat se sig omkring i sin värld: däri är han mycket representativ för sin tid. Och så nära Milos Formans och andra tjeckiska filmares realism som han kommer här har svensk film knappast varit förut." Edström saknade dock ett klarare ståndpunktstagande i konflikten mellan ett djupare socialt engagemang och läkarens begränsade yrkesmoral: att göra sitt jobb: "På denna viktiga punkt finner jag filmen förvånansvärt försiktig och spak, inte minst med tanke på att Bengt Bratt varit med i manus." Trots det dunkla och mångtydiga slutet och "bristen på stridbarhet" ville Edström karakterisera filmen som viktig och "ett stort steg framåt för Halldoff".
Lasse Bergström (Expr ) beskrev filmen som "en stor framgång för Jan Halldoff": "Det har blivit en film med relativt enkla yttre mått. Man kan om den inte använda värdeord som storslagen eller genial. Ett av Halldoffs särmärken som filmskapare är hans raka intuition, hans förmåga att gå rätt bland tonfallen. I "Korridoren" söker han inte en enda gång någon omväg för att nå fram till det han vill berätta om. Hans film är fri från artistiska finter. Det förefaller mig vara det svenska filmårets inte viktigaste men riktigaste händelse."
Hanserik Hjertén (SvD) ifrågasatte meningen med slutscenen, som han tyckte lyfte "denna klara film in i ett patetiskt dunkel", men ansåg för övrigt att "Halldoff kommit med något nytt": "Inte bara jämfört med hans egna filmer som "Livet är stenkul" (1967/3) och popsagan "Ola och Julia" (1967/14) utan också i svensk 60-talsfilm. "Korridoren" har en koncentrerad mognad och mänsklighet i uttrycket, går äntligen utanför den flitigt brukade sex- och ungdomsräjongen och ser ut som signalen till en mer breddad samhällsskildring i vår kommersiella spelfilmsproduktion."
Förarbetet med filmen liksom regissören Jan Halldoffs personliga referenser i vissa scener blev mycket väl dokumenterade i pressen. Under rubriken "En film kommer till" skildrades i DN i en serie (9) artiklar (17.4. till 9.12.1968) hela produktionsprocessen fram till premiären. Uppslaget fick Halldoff på en kräftskiva då han råkade i diskussion med några yngre läkare. En omfattande medicinsk och miljömässig dokumentation ägde rum före och under inspelningen och Karolinska Sjukhuset ställde ett par sommarstängda avdelningar och personal till förfogande för att atmosfären skulle bli verklighetstrogen. Professor Gunnar Biörck spelade sig själv i ett par viktiga scener.
Filmen föranledde en pressdebatt som bl a fördes på kultursidorna i Expressen och Aftonbladet. I den förra tidningen skrevs till och med en ledare (16.12.1968) under mottot: "Göra våra sjukhus människovänliga!" I debatten diskuterades till en början frågan om läkaren Jan i filmen speglade en kris för sjukvården eller endast en personlig kris som ej hade med arbetsfältet att göra. Denna fråga hade redan tagits upp av kritiker som Lars-Olof Franzén i BLM och Jan Aghed i SDS, vilka anklagade Halldoff för att undvika ett verkligt samhällskritiskt engagemang. I andra debattinlägg analyserades sjukvårdskrisens karaktär och vilka åtgärder man kunde vidta för att lätta den. Skådespelaren Per Ragnar gjorde flera inlägg i Expressen där han hävdade att hans roll i filmen var en syntes av alla problem som fanns inom läkaryrket.
En begränsad uppmärksamhet ägnade pressen Svenska Filminstitutets kvalitetsbedömning av filmen. Den erhöll lägsta poängen (0,67) av bidragsberättigade filmer (11:11) vilket motsvarade ett bidrag på 118.210 kronor. Svensk Filmindustris direktör, Kenne Fant, ansåg att juryns medlem, kritikern Carl Henrik Svenstedt, var jävig och ej borde deltagit i omröstningen då han medarbetat under ett tidigt stadium på manuskriptet och fått arvode härför. Ordföranden i juryn, direktör Harry Schein vid Filminstitutet ansåg enligt AB 17.9.1969 att de båda medlemmarna Jan Aghed och Carl Henrik Svenstedt bedrivit sabotage mot bedömningsprinciperna genom att inte tilldela filmen någon poäng. Jan Halldoff erhöll Svensk Filmindustris stipendium på 2.500 kr i januari 1969.
Filmen blev den största svenska publikframgången under biosäsongen 1968-69. Den visades bl a vid festivalerna i Moskva och Edinburgh.
Karolinska Sjukhuset, Stockholm. Stockholm med förorter. |
Sverigepremiär | 1968-12-11 | Spegeln | Stockholm | Sverige | 97 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Urpremiär | 1968-12-11 | Spegeln | Stockholm | Sverige | 97 min | |
TV-visning | 1976-11-20 | TV2 | Sverige | 93 min | ||
1991-07-22 | TV2 | Sverige | 93 min | |||
2002-09-23 | SVT1 | Sverige | 93 min | |||
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2007-09-11 | |||||
2007-09-13 | ||||||
2007-09-20 | ||||||
TV-visning | 2011-09-03 | SVT2 | Sverige |
Pris | Stockholm | 1969 | Jan Halldoff | (SF-stipendium; 2500 kr) | |
---|---|---|---|---|---|
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag | Stockholm | 1969 | (bidrag om 118 210 kr) | ||
Chaplin-priset | Stockholm | 1968 | Per Ragnar | (debutpris för roll) |
Aborter |
DK Drama |
DK Sjukhus |
Debattfilm |
Filmdebatter |
Främlingskap |
Föräldrar och barn |
Läkare |
Läkaretik |
Obduktion |
Präster |
Sjukhus |
Sjukhuspatienter |
Sjukvårdskrisen |
Självmord |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2650 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2651 |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Polyester |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 16 mm |
Typ | Duplikatpositiv |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Originalnegativ bild för OP |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 16 mm |
Typ | I-band |
---|---|
Bärare | 17,5 mm |
Typ | Slutmix |
---|---|
Bärare | 17,5 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Mindre än 40 x 75 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Jan Halldoffs KORRIDOREN |
Tryckeri | Ewes O.B. -tryck |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Affischtitel | Pressen bara berömmer Jan Halldoffs KORRIDOREN |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | STUEGANG "Korridoren" |
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | STUEGANG "Korridoren" svensk farvefilm af Jan Halldoff |
Tryckeri | Nord-offset |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Affischtitel | Korridoren - En film av Jan Halldoff |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Pressklipp |
---|
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Originalmanus: Bengt Bratt, Bengt Forslund och Jan Halldoff. |
Omfång | 132 s. |
Språk | Svenska |
Typ | Dialoglista |
---|---|
Omfång | 30 s. |
Språk | Engelska |
Typ | Inspelningsmanus |
---|---|
Manustitel | Originalmanus: Bengt Bratt, Bengt Forslund och Jan Halldoff. |
Omfång | 132 s. |
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | SET |
---|---|
Färg papper | SET |
Dia | SET |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Engelska |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|---|
Språk | Svenska |
Ljudtyp | Ljud |
---|---|
Färgtyp | Färg |
Längd i minuter | 98 min |
Dialogspråk |
|
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | ProRes |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt arkivmaterial |
---|---|
Bärare | MAP |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | DCP |
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt ljud |
---|---|
Bärare | WAV |
Typ | Digitalt visningsmaterial |
---|---|
Bärare | H264 |