Pressreaktion Svensk filmografi
Bedömningen av filmens politiska innebörd splittrade kritik- en. De kraftigaste angreppen kom från röster till vänster om socialdemokratin. Filmens förtjänster i enskilda scener fra- mhölls dock, liksom skådespelarnas övertygande insatser.
Under rubriken "Bo Widerberg har lyckats" tyckte Jacob Bran- ting i AB att regissören inte alltid klarat "den svåra bala- nsgången mellan det dokumentära och den privata visionen" men det var, enligt kritikern, ingen väsentlig anmärkning. I de centrala mass- cenerna fanns en "varsam och hårt gripande omsorg": "Där är varje bild en nödvändighet som inte är mindre verklighetspr- äglad för att den är svåröverskådlig. Widerberg återberätta- r, lånar oss ögon och öron från folk som befann sig på plat- s. Så fungerar det." Efter att ha konstaterat att regissören "låter de lyriska hugskotten regna som äppelblom och hans leende har ett innerligen gott förhållande till främmande decennier" sammanfattade Branting: "Somligt tyder på att han filmat i kapp med sommaren och klippt i tidsnöd inför premi- ären. Vad som otvetydigast visar hans stora begåvning är att han givit utrymme åt hela improvisationen som bättre än det genomvinklade och planlagda låter Ådalen 31 återuppstå och berätta inte bara för utan också om Sverige - 69."
Lasse Bergström (Expr) kallade "Ådalen 31" "en mycket märk- lig film" (rubrik) och trodde att Widerberg som utgångspun- kt haft filmens slutord "Jämlikhet har icke genomförts": "Widerbergs tes 1969 då alla gamla begrepp fått nya namn och vi alltså talar om våra låglönegrupper som ett administ- rativt problem är att sträckan mellan Ådalen 31 och Sverige just nu på det djupaste planet är 38 år av oföränderlighet. Vi har inte glömt Erik Blombergs gravskrift över arbetaren i Lunde. Den lever som poesi. Med en skickligt anlagd fördröjd utlösning blir alltså denna filmfiktion kring Ådalshändels- erna ett inlägg i en dagspolitisk debatt."
Även Mauritz Edström (DN) menade att filmen genom slutorden om den uteblivna jämlikheten sköt "som en sprängkil rakt in i nuet". Men kritikern uppehöll sig framför allt vid Wider- bergs förmåga att levandegöra det förgångna: "Widerberg ger oss en fenomenalt levande 1930-talsskildring, som börjar i det privata, med individer, för att sakta mynna ut i en mäs- terligt kraftfull bild av kollektivet i rörelse." Edström lovordade skådespelarnas insatser som han gav regissören sä- skild del i: "Widerberg lyssnar hela tiden inåt, och sin ve- rkliga styrka har han förmodligen i personinstruktionen, som numera inte står Ingmar Bergmans efter."
Åberopande författaren Birger Normans Ådalsskildring angrep Carl Henrik Svenstedt (SvD) hårt filmens brist på historisk analys och verklighetsöverensstämmelse: "Historiskt och doku- mentärt är (-) "Ådalen 31" genomgående ytlig och falsk på många punkter. Konflikten privatiseras till pikanta eller dr- amatiska episoder som gör sig utmärkt på film men som förry- cker helhetsbilden. Widerberg gör båda sidor stora orätter." Svenstedt förhöll sig kallsinnig till regissörens metod att "skickligt spela på känslorna": "Bo Widerberg har en farlig förmåga att skyla över sina brister i uppriktighet gentemot stoffet och åskådaren med vackra och vitsiga bilder. De poä- ng han plockar kommer möjligen att dölja det tekniskt bräck- liga i den här filmens konstruktion och förbluffande svaga foto. Men storartade passager som finns kan och får inte ur- säkta att Widerberg inte lyckats säga något väsentligt om Å- dalen 1931. Inte heller om Ådalen 1969."
Från samma utgångspunkt - den historiska verkligheten - kri- tiserade Maria Bergom-Larsson filmen i BLM: "Den karaktäri- seras som helhet av en långtgående idyllisering och privati- sering av en situation som i Sverige är anmärkningsvärd gen- om sin odiskutabla prägel av klasskamp." Kritikern kunde in- te återfinna det verkliga 30-talet i filmen men väl "tretti- otalet förvandlat till den kolorerade veckopressens banala skönhet - trettiotalet som skön yta!"
Kommentar Svensk filmografi
Filmens bakgrund var en arbetskonflikt i Ådalen i Ångermanl- and våren 1931, framkallad av Marma-Långrörskoncernens (kontrollerad av familjen Versteegh) krav på lönesänkning under samtidig dyrtid och depression. Arbet- arna krävde oförändrad timlön och strejkade. Konflikten utv- idgades genom sympatistrejker vid andra företag inom koncer- nen. För att ombesörja lastning av ett parti pappersmassa i Sandviken till den grekiska ångaren Milos dirigerade Svenska Arbetsgivareföreningen strejkbrytare dit. Dessa angreps av de strejkande och några av "brytarna" skadades. För att sky- dda dem eftersändes militär från Sollefteå under befäl av kapten Mesterton. På Kristi Himmelsfärdsdag, torsdagen den 14 maj, öppnade militärerna eld mot ett stort demonstration- ståg som de strejkande organiserat i syfte att få bort stre- jkbrytarna. Tåget gick från ett möte i Folkets Park i Frånö till den av militären skyddade strejkbrytarvillan i Lunde, där beskjutningen ägde rum. Fem personer dödades, tre i sjä- lva tåget, och lika många sårades. Då hade Länstyrelsen red- an beslutat att strejkbrytarna skulle bort men beskedet kom för sent.
Detta bruk av militärt våld från samhällets sida i en arbet- skonflikt var med hänsyn till konsekvenserna unikt i den svenska arbetarrörelsens historia. Regeringen tillsatte en kommission för att utreda oroligheterna. Tre arbetare dömdes till fängelsestraff på 1 - 3 år. Händelseförloppet dokumen- terades bl a i regeringskommissionens rapport samt i förf- attaren Birger Normans bok "Ådalen 31", utgiven på Rabén & Sjögrens Förlag 1968. I en gravskrift, inristad på en minne- ssten över offren, på Gudmundrå kyrkogård i Ådalen skrev di- ktaren Erik Blomberg: "Här vilar/en svensk arbetare./Stupad i fredstid./Vapenlös, värnlös./Arkebuserad av okända kulor./ Brottet var hunger./Glöm honom aldrig."
Vid inspelningen av filmen i Ådalen medverkade som rådgivare till Widerberg personer som upplevt dramat och flera av dem deltog i egenskap av statister. Enligt DN ingick 100-tals veteraner från 1931 i Widerbergs demonstrationståg. Det krä- vdes för inspelningen av demonstrationen ca 3.000 statister som förväntades ställa upp utan ersättning i tidsenliga klä- der. I början av maj 1968 hade knappt ett 100-tal anmält sig till Arbetarnas Bildningsförbund (ABF) i Kramfors, vilket å- tagit sig att mot en erhållen stipendiesumma på 25.000 kro- nor rekrytera statister. Orsaken kan ha varit en oro hos so- cialdemokratiska kommunalmän och fackföreningsrepresentanter i området att Widerbergs filmversion genom sin behandling av ämnet och genom den eventuella politiska tendensen skulle kunna skada partiet inför det förestående valet (15.9.1968).
I Ådalsdramat hade en motsättning mellan kommunisterna, som tagit initiativet, och socialdemokraterna kommit till uttry- ck och denna motsättning låg bakom den 1932 tillträdda soci- aldemokratiska regeringens beslut att inte bevilja de dömda arbetarna amnesti. Widerberg var vid denna tidpunkt engage- rad i filmupptagningar från demonstrationerna mot tennismat- chen Sverige-Rhodesia i Båstad ("Den vita sporten", 1968/14) under vilka den svenska regeringen anklagades för passivitet - genom att inte ingripa mot matchen - inför den vita rhode- siska regimens förtryck av den svarta befolkningen.
Bland de lokala motståndarna till filmprojektet i Ådalen befann sig länets högste ämbetsman, landshövding Hjalmar Nilsson. Dekl- arerad socialdemokrat lyckades dock Widerberg till sist öve- rtyga de flesta tveksamma om allvaret i sina ambitioner och kunde vid inspelningen dirigera ca 2.500 demonstranter som gjorde sitt bästa för att ge iscensättningen autentisk prä- gel. Miljön i Lunde kunde ej utnyttjas då platsen ändrat ka- raktär. Demonstrationen inspelades i stället i Hallstanäs. En nästan intakt bevarad bruksmiljö fann man i Bollsta.
Pia Degermark från Widerbergs stora internationella succé "Elvira Madigan" (1967/9) var avtalad för rollen som den unga disponentdottern Anna men hennes amerikanska Paramountkontr- akt skapade svårigheter. Widerberg kunde bl a inte uppfyl- la Paramounts begäran att få tillgång till ett utskrivet ma- nuskript eftersom han arbetade med lösa scenskisser som gav utrymme åt improvisation. För rollen valde han slutligen Ma- rie de Geer, en 17-årig skolflicka från Stockholm utan tidi- gare filmerfarenhet.
Inspelningen startades den sista maj och pågick till senare hälften av augusti 1968. Produktionskostnaden uppgick till ca 1.700.000 kronor.
Filmen hade samtidig premiär bl a i Härnösand, Lunde och Kramfors. De starkt skiftande omdömen som avgivits om filmen vid pre- miären präglade även en efterföljande debatt i pressen. Den pågick hela sommaren 1969 och rymde flera mycket häftiga an- grepp på Widerberg för privatisering och idyllisering av en social och politisk konflikt. I en kommentar i BLM till de första inläggen skrev Björn Nilsson att diskussionen om fil- men var lika intressant som filmen själv: den visade hur de politiska motsättningarna "lever kvar bakom retoriken". Men skribenten fann det anmärkningsvärt att de kommit till uttr- yck med tanke på "hur politiskt oförarglig" filmen var. "Ka- nske är det så att Widerberg splittrats av ambitioner som är näst intill oförenliga: att uttrycka sin upplevelse av moti- vet Ådalen, att göra en politisk insats och att bli kommer- siellt framgångsrik", summerade Björn Nilsson.
"Ådalen 31" fick ett gott mottagande vid filmfestivalen i Cannes i maj 1969 och tilldelades juryns särskilda pris. För Widerberg och hans medarbetare, som infunnit sig, uppstod problem, då svenskarna enligt festivalarrangörerna inte upp- fyllde gällande krav på formell elegans i uppträdandet. Vid visningen av filmen under New York-festivalen i septem- ber var kommentarerna likaledes hedrande. Under titeln "Adalen '31" distribuerades filmen av Paramount och tillhörde våren 1970 de filmer som nådde finalen i den amerikanska Oscarstävling- en. Något pris erhöll den emellertid ej. I Danmark fick den Bodil-priset 1969 för bästa utländska film.
I Sverige fick Bo Widerberg och skådespelaren Roland Hedlund 1969 vardera en "Guldbagge" av Svenska Filminstitutets jury för sina insatser. I kvalitetspoäng gav juryn 2,0, varigenom filmen delade högsta poäng med tre andra filmer (11 totalt). Bidraget uppgick till 352.865 kronor.
Filmens manuskript i sin helhet finns tryckt i den franska tidskriften L' Avant-Scène Cinéma nr 124.
