Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Firmafesten
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1972-10-04

Medverkande

Lauritz Falk
Knut Levin, direktör

Bert-Åke Varg
Björn "Nalle" Dahlgren

Lars Amble
Karl-Magnus Stridh, art director

Göthe Grefbo
Karl-Ivar Pettersson

Siv Andersson
Berit Nilsson

Nils Hallberg
Harry Sjöberg

Visa alla medverkande

Handling

Lokalerna på Levins PR-byrå dekoreras för firmafest. Personalen avslutar dagens arbete i fnittrig stämning och beger sig hem för att byta om. Siw Schilden får skjuts av chefen,...

Visa hela handlingen

Press

Jan Halldoffs Firmafesten fick ett mycket blandat mottagande. De flesta tyckte att filmen innehöll lyckade enskildheter men var mer tveksamma till helheten. Mest negativ var Jan Aghed i SDS...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Regi
Manus
Producent
Foto
Arkitekt
Klippning
Ljudtekniker
Regiassistent
Inspelningsledare
Produktionsassistent
Inspicient
Kameraoperatör
Stillbildsfoto
Elektriker
Passare
Ljussättare
Musikarrangör
Rekvisita
Kläder
Smink
B-ljud
Mixning

Medverkande

Lauritz Falk Knut Levin, direktör
Bert-Åke Varg Björn "Nalle" Dahlgren
Lars Amble Karl-Magnus Stridh, art director
Göthe Grefbo Karl-Ivar Pettersson
Siv Andersson Berit Nilsson
Nils Hallberg Harry Sjöberg
Rolf Bengtsson Hansson, tecknare
Beatrice Järås Madeleine, växeltelefonist
Lars Berghagen Lasse, gitarrist
Stellan Skarsgård Peter, tecknare
Christina Carlwind Siw Schilden, Levins sekreterare
Reimers Ekberg Larsson, tecknare
Diana Kjaer Gunilla Stag
Leif Möller "Ludde" Ludvigsson
Henry Lindblom "Stickan" Olsson
Curt "Minimal" Åström Elis Wiklund
Christina Hellman fru Stridh, Karl-Magnus fru
Dragoslav Ilic Farcik Gönder
Gunnel Sporr köksföreståndarinna
Caroline Christensen Carolin Levin, Knuts fru
Sissi Kaiser Inez, kassörska
Bo Halldoff Bosse Nilsson, Berits man
Krister Ekman Mikael Hasselkvist
Per-Axel Arosenius Hugo Ludvigsson, Luddes far
Gunnel Wadner Luddes mor
Christer "Bonzo" Jonsson dartspelaren
Evert Granholm den vithårige mannen i telefonkiosken
Berit Agedal flicka på herrtoalett
Lars Brandhild den grinige taxichauffören

Bolag

Produktionsbolag Inge Ivarson Filmproductions
Stockholm Film AB (delägare med 26 procent av produktionskostnaden)
Distributör i Sverige (35 mm) Stockholm Film AB
Distributör i Sverige (DVD) SF Home Entertainment 2007
Laboratorium AB Film-Labor

Handling

Lokalerna på Levins PR-byrå dekoreras för firmafest. Personalen avslutar dagens arbete i fnittrig stämning och beger sig hem för att byta om.

Siw Schilden får skjuts av chefen, Knut Levin. Hon kommer hem samtidigt som sin rullstolsbundne son Klas.

Hemma hos Karl-Magnus Stridh, art director, pågår gräl. Drick inte så mycket i kväll, manar hans fru.

Hemma hos Ludde, firmans yngste, hotar hans berusade far med efterräkningar, om han kommer hem berusad.

Knut Levin grälar med sin fru, medan han rakar sig. Hon påminner att det är hon som har pengarna i firman.

Berit Nilsson tar kärt farväl av man och dotter.

Ungkarlen Nalle Dahlgren byter om i sin stökiga lägenhet.

Siw Schilden grälar i telefon med exmaken om underhållet till Klas. Sedan talar hon med barnvakten.

Berit Nilsson kommer sent till festen. Knut Levin håller tal och kallar sedan till kaffe och konjak.

Också Ludde dricker sprit och blir förmanad av Harry Sjöberg.

Firmans filosofer, Hansson och Larsson, är sedan länge fördjupade i ett samtal om människans erövring av rymden.

Festen har sin särskilt engagerade gitarrist, Lasse, som ackompanjerar ett antal skämtvisor om personalen.

Knut Levin dansar med Berit Nilsson. Han föreslår att de ska lägga bort titlarna.

Siw Schilden iakttar Ludde som dricker för mycket. Växeltelefonisten Madeleine har inlett ett samtal med tecknaren Peter. Hon är tuff och han mjukt romantisk, men det uppstår ändå ett starkt samförstånd.

Nalle Dahlgren och den sexiga Gunilla Stag har dragit sig undan i ett kontorsrum. Hon drar av strumpbyxor och trosor. Ta mig då! säger hon. Men han saknar förmåga.

Harry Sjöberg har druckit sig till mod. Han går in i chefens rum och tar till orda. Du är chef för ett kapitalistiskt skitföretag, säger han. Chefens stol är tom.

Den berusade Ludde lättar sitt hjärta för Siw Schilden. Han har gjort en flicka med barn och vill nu inte veta av vare sig flickan eller barnet. Siw försöker få honom att tänka mer ansvarsfullt.

Tecknaren Peter vill göra ett porträtt av Madeleine. Han vill göra det nu. Kom! säger han.

Festen har kommit in i lekstadiet. Nästan alla kry!per omkring på golvet i Följa John.

Karl-Magnus Stridh spyr i handfatet på toaletten.

Peter förbereder porträttet genom att sminka av Madeleine.

Hansson och Larsson filosoferar vidare på toaletten.

Karl-Magnus Stridh försöker övertala Berit Nilsson till vidare övningar på tu man hand. Hon är ovillig, och gitarristen Lasse träder till hennes försvar. Karl-Magnus ilsknar till, men Knut Levin griper in.

I köket hittar Harry Sjöberg en massa ölburkar som han bär i väg.

Det är uppbrott. Nalle Dahlgren står nere på gatan och skrålar i väntan på en taxi. Den ene efter den andre av hans arbetskamrater passerar. Karl-Magnus Stridh går före i taxikön.

Ludde sitter i en trappa utomhus, där han tas om hand av två poliser.

Gitarristen Lasse och Berit Nilsson talar om att dela på en taxi. De ska delvis samma väg.

Hansson och Larsson är kvar på toaletten.

Harry Sjöberg sitter inne på lagret och ömkar sig högljutt med en ölburk i hand.

Karl-Magnus Stridh kommer hem. Hans fru har väntat på honom. Han talar om Ågren.

Hansson och Larsson har börjat en nattlig vandring. I Gamla Stan går de in på en porrklubb, där de beställer öl.

Taxin med Lasse och Berit stannar vid hans adress. Chauffören vägrar att köra henne vidare till Farsta. Hon följer med upp till Lasse som gör flera misslyckade försök att få tag på en bil. Han sätter på en skiva och bjuder på en drink. Hon blundar, och han kysser henne på kinden.

Siw Schilden kommer hem till barnvakten. Lille Klas sover.

Berit och Lasse ligger med varandra.

Vad fin du var, säger han efteråt. Hon gråter.

Hansson och Larsson diskuterar vidare på porrklubben. De blir utkörda, därför att de stör showen. Det ljusnar över Gamla Stan, när de tar ett vänskapligt farväl.

Berit går mot Farsta i den tidiga morgonen. Hon kommer hem, och mannen välkomnar henne ömt. Hon gråter och säger: Förlåt.

Ludde hämtas ur en cell på polisstationen. Det är dags att skriva rapport.

Harry Sjöberg vaknar av en telefonsignal. Han har sovit på lagret.

Människor börjar anlända till kontoret, när Harry kallas till telefon. Det är hans fru som ringer från Arlanda. Jag ska ordna en annan resa åt oss, säger han skamset.

Berit och hennes man grälar i loftgången utanför lägenheten. Hon är en jävla subba som kan sticka åt helvete. Hora! skriker han. Fy fan!

Hon sitter gråtande kvar, när han har gått. Dottern kommer ut och frågar: Varför bråkar pappa och du?

Censur / granskning

Censurnummer 111345
Datum 1972-09-29
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2660 meter


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2660 meter
Längd i minuter 97 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Jan Halldoffs Firmafesten fick ett mycket blandat mottagande. De flesta tyckte att filmen innehöll lyckade enskildheter men var mer tveksamma till helheten. Mest negativ var Jan Aghed i SDS och mest positiv Nils Beyer i Arbetet.

"Själva firmafesten är en plågsam historia som börjar i banalitetens tecken och sedan passerar alla stadier på sin väg mot sönderfall och skådespelarna plockar poäng ur eländet. Det blir en rikt varierad uppvisning av människors reaktioner i olika stadier av fylla.

Sent kommer man att glömma Bert-Åke Vargs 'Nalle'; efter de första glasen generöst för att inte säga servilt, tacksam mot chefen men i sista stadiet rasande mot objektet för sin egen förödmjukande ödmjukhet. Nils Hallberg satsar med nästan gripande resultat allt sitt yrkeskunnande på den vulgärreaktionäre lagerföreståndaren och Lars Amble har tillsammans med hustrun, spelad av Christina Hellman, en liten fin scen i en trappa där han låter stöddigheten övergå i en halvt motvillig humor sekunderna innan han slocknar. (--)

Vilken grad av rolighet man tillmäter redovisningen tror jag här i ovanligt stor utsträckning beror på mottagarens personlighet. Halldoff eftersträvar såvitt jag förstår inga komiska 'vinklingar': komiken blir bieffekter till den verklighet han återger. Skratta den som ser dråpligheterna. Man kan ju tänka sig att t ex Milos Forman skulle gjort en helt annan film på temat." (Elisabeth Sörenson i SvD)

"På ytan kan nog Firmafesten verka trovärdig. Men avklädningsnumren -- som skulle blotta verkligheten under ytan -- blir föga mer än revyscketcher. (--)

Alltför många personer liknar sprattlande marionetter. De tilldelas i regel bara en enda egenskap och ett enda minspel. Firmafesten blir en kabaretscen där larmande fyllespex blandas -- med romantiska avbrott för skygg förälskelse eller sinnliga äktenskapsbrott.

Nu är ju Jan Halldoff en begåvad filmskapare och jag hoppas att han själv plågas av dessa bjärta publikfrierier. I en scen blir en grällt målad kontorsflicka varligt uppläxad av en ung målare. Han tvättar av henne sminket. Det rena, naturliga ansiktet träder fram. Först nu vill han teckna henne!

Har inte Halldoff i den scenen smugglat in en brasklapp? Lyssnar man inte här till hans samvetsdilemma: egentligen skulle jag ha velat tvätta bort allt tjafs och göra en rak film med osminkade människor!

Men i Firmafesten möter vi alltför ofta bara målade dockor. Varför?" (Carl-Eric Nordberg i Vi)

"Firmafesten är ofta rolig på ett obehagligt eller kanske snarare beklämmande sätt, och jag tror det är vad Jan Halldoff åsyftat. Han har velat göra något att skratta åt med en tagg svart sanning inuti. Stundom, och särskilt i inledningen, snubblar han farligt nära gamla svenska lustspelsschabloner. Men han är för rörlig och orolig för att fastna i dem. (-)

Vilka i den mastiga rollistan man sedan fäster sig vid beror väl på personliga tillfälligheter. (-) Själv föredrar jag kanske Nils Hallbergs bortglömde lagervakt, som aldrig får sin sanning sagd, och Rolf Bengtsson och Reimers Ekberg, som tuggar sig igenom ett dråpligt dösnack och helt lyckas undgå att delta i festen. (-) Haken är bara att det blir så ytligt. Jag kan inte låta bli att tänka på vad en Milos Forman skulle bevittna och upptäcka under en svensk firmafest." (Mauritz Edström i DN)

"Firmafesten är ingen dålig film, tvärtom. Men den är inte mera än bra.

Det är lättare att tycka om personen Jan Halldoff än regissören Jan Halldoff, åtminstone om man är filmkritiker.

När personligheten tillåts sätta sig på regissören, och regissören inte observerar faran, inträffar lätt förenklingar och slarv. Egenskaper som en tid kan upplevas som charmiga grepp, men som snart gör regin slappare. (--)

Ingen, ens vid Nytorget, snackar som Janne Halldoff.

Därför, menar jag, känns det ibland som om Halldoffs personliga avtryck satt på filmerna som en hämsko. Ty Janne Halldoff är en myt. Kanske även som filmskapare? (--)

Bäst i Firmafesten (förutom proffsaktörerna) är filmens skamlösa, gemena, brutala banaliteter -- medvetna eller omedvetna låter jag vara osagt. (-)

Dessvärre är filmen otillåtligt hjärtlös i sin kvinnosyn. (--)

Just Halldoffs hållningslöshet gör historien om den otrogna hustrun så tvivelaktigt moraliserande. (--)

Är detta Firmafestens medvetna pekpinne har man lyckats missa poängen: svenskarnas behov av att få öppna sina känsloventiler.

Firmafester behövs nog; filmfester också." (Jonas Sima i Expr)

Kommentar Svensk filmografi

Jan Halldoff har alltid ansett sig snålt behandlad av filmkritikerna. I en intervju av Lars-Olof Löthwall (Chaplin 8/72) utvecklade han sin uppfattning:

"Vi måste mogna av oss själva. Inte genom recensioner utan genom eget arbete. Jag har alltid varit killen som jobbat praktiskt. Det måste jag fortsätta med. Annars går jag från mej själv. Men en kritiker som Leif Furhammar med sin saklighet har alltid varit väsentlig.

Jag irriteras om en kritiker skriver: hade Forman gjort den här filmen hade den fått ett djupare perspektiv . . .

Det är ungefär som om vi regissörer skulle recensera en kritiker som skrivit en roman: Tänk, om det varit Sartre eller Camus, vilken annorlunda bok hade det då inte blivit.

Det är klart att jag är tacksam över att bli jämförd med de största men det är lite smalt. Jag vill helst att de ska skriva om den film de ser och inte om något annat.

Det där säger fler regissörer än jag.

Om du själv skulle vara tvungen att skriva en recension?

Jag skulle utgå ifrån om det var spännande eller lattjo eller nåt annat som intresserade mej. Jag skulle fårstås kolla in det politiska eller det filosofiska om jag såg nåt sånt.

Kritiken är långt ovan huvet på folk. Jag snackar med publiken. Det finns många banala saker i mina filmer och det säger kritikerna att det är. De är det också. Men det är banaliteter som vanligt folk fortsätter att snacka om länge. Vanligt folk lever i en annan värld än kritikerna. De kan inte formulera vad som är bra eller dåligt i en film. De kan bara säga att den var klumpig eller ryckig eller så . . .

Tror du att kritikern har rätt när han börjar lägga filosofiska och analytiska perspektiv på en film?

Det är deras sak. Att jag inte tror på det är min sak.

Inte fan är Firmafesten en väsentlig film för svenskt samhälle och inte kommer den att bli någon klassiker heller. Men det kanske blir med den som med pilsnerfilmen, föraktad i decennier och därefter hyllad som ett tidsdokument.

Jag vill gärna återgå litet till den tid då folk hade roligt på bio, när folk trivdes på bio och gick på bio ofta! Jag vill säga något med min film men jag säger det inte i en pamflett eller i en filosofi. Jag tror folk hajar vad jag menar. Det är viktigare att mena något än att pladdra. Hellre vara halvbra och bli begripen än vara 'för bra' och bli bortglömd; som en clown tycker om att få folk att skratta och bakom skrattet tänka.

Om jag skulle satsa på att göra en film som skulle få fem getingar eller fem kronor eller fem stjärnor eller vad fan det nu är tror jag inte det vore omöjligt. Jag kanske skulle få en Guldbagge, en Gyllene Björn eller ett Guldlejon. Men filmen skulle kanske gå med miljonen i förlust.

Jag kan inte sälja Guldbaggen för en miljon. Den blir världens dyraste skulptur.

Vem kan leva på det?

Jag menar inte att vi ska göra dålig film eller spekulativ film. Man kan göra film ambitiöst och det kommer ändå folk. Man ska inte glömma bort att folk vill ha avkoppling. Och inte heller tro att avkopplingen bara behöver vara garv. Det är så jävla idiotiskt i detta land där det finns två slag av film: champagnebubblor och beska droppar. Om man ska tro kritikerna. Men bubblor kan ge baksmälla och baksmälla ger eftertanke.

Allvarliga saker behöver inte sägas på tråkigt sätt, roligt behöver inte vara flams. Jag jobbar för att vara begriplig, få folk att fungera. Ofta är den enkla sanningen själva sanningen."

Firmafesten blev en förhållandevis stor kommer!siell framgång.

Inspelning

Gamla Stan Stockholm Sverige (med flera platser i Stockholm)

Visningar

Sverigepremiär 1972-10-04 Saga Stockholm Sverige 97 min
Urpremiär 1972-10-04 Saga Stockholm Sverige 97 min
TV-visning 1977-05-27 TV1 Sverige 93 min
1980-08-27 TV1 Sverige 93 min
Dvd-release 2007-11-19 Sverige
TV-visning SVT2 Sverige

Musikstycken

Originaltitel En ballad om kärlek
Av Lars Berghagen


Originaltitel Forget-Me-Not
Kompositör Jack Arel
Pierre Dutour


Originaltitel Short Night
Kompositör Jack Arel
Pierre Dutour


Originaltitel Sunset
Kompositör Jack Arel
Pierre Dutour


Originaltitel Tracking
Kompositör Jack Arel
Pierre Dutour


Originaltitel Adagio, stråkorkester, g-moll
Kompositör Tomaso Albinoni
Arrangör Remo Giazotto (ca 1945)


Originaltitel The Brass March
Kompositör Garry Bellington


Originaltitel En coulisse
Kompositör Paul Bonneau


Originaltitel Pop Shop
Kompositör Jack Arel
Jean-Claude Petit


Utmärkelser

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1973 (bidrag om 174 336 kr)

Ämnesord

Art director
Barnvakt
Berusning
Firmafester
Förälskelse
Gitarrist
Handikapp
Otrohet
Polis
Polisingripande
Porrklubb
Reklambyråer
Stockholm
Stockholm/Gamla Stan
Taxichaufförer
Tecknare
Växeltelefonist

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 16 mm


Typ Slutmix
Bredd 17,5 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Firmafesten. Line out av Lars Widding & Jan Halldoff.
Omfång 90 s. + 7 s. rollbeskrivningar.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Firmafesten. Line out av Lars Widding & Jan Halldoff.
Omfång 90 s. + 30 s. spelplaner, rollbeskrivningar m.m.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel The office party.
Omfång 8 s. Rollista ingår.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Firmafesten. Dialoglista.
Omfång 35 s.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel Office party. Dialogue list.
Omfång 40 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Office party.
Omfång 40 s.
Språk Engelska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Färg papper SET
Dia 3
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?