Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Luftburen
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Barntillåten
Dialogspråk
Sverigepremiär 1973-01-29

Medverkande

Olof Lundström
Jan Backman (JB), flygledare

Margaretha Byström
Gertrud, doktorand, hans halvsyster

Solveig Ternström
Jenny Jeger, tjänsteman vid naturvårdsverket

Jonny Quants
Sten Tidström

Fillie Lyckow
Marianne, hans hustru

Visa alla medverkande

Handling

Jan Backman kör bil hem till Stockholm från Arlanda, där han arbetar som flygledare. När han kommer hem, ligger Gertrud i badet. Han bär in henne till sängen. De utbyter ömheter...

Visa hela handlingen

Press

De flesta kritiker mottog Luftburen och debuterande regissören Bengt Forslund med välvilja. Men därtill förekom både högt beröm och ren katastrofvarning. Arbetet (Sven E Olsson):...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Medverkande

Olof Lundström Jan Backman (JB), flygledare
Margaretha Byström Gertrud, doktorand, hans halvsyster
Solveig Ternström Jenny Jeger, tjänsteman vid naturvårdsverket
Jonny Quants Sten Tidström
Fillie Lyckow Marianne, hans hustru
Gunnar Ossiander Stoll
Ulla Andersson hans hustru
Tommy Johnson John
Sigrid Ekström Jennys mor
Birgitta Wanatowski tonåring
Mats Robbert tonåring
Erkki Eggel arbetskamrat till Jan
Bo Halldoff arbetskamrat till Jan
Suzanne Forslund fransktalande matgäst på Lidingöbro
Börje Larsson fransktalande matgäst på Lidingöbro
Lars-Olof Löthwall gäst på festen i Vattenslottet
Berit Sande gäst på festen i Vattenslottet
Madeleine Eggel gäst på festen i Vattenslottet

Bolag

Produktionsbolag SF-Produktion AB
Distributör i Sverige (35 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
AB Svensk Filmindustri
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Jan Backman kör bil hem till Stockholm från Arlanda, där han arbetar som flygledare.

När han kommer hem, ligger Gertrud i badet. Han bär in henne till sängen. De utbyter ömheter och ligger med varandra.

Det var länge sedan vi hörde av pappa, säger Jan. Han är den ende som kan avslöja oss, säger Gertrud. Du är min syster, säger han. Halvsyster, rättar hon.

En dag ger Jan en kvinna lift från Arlanda. De småpratar i bilen. Hon jobbar på naturvårdsverket. När de skiljs inne i stan, känner Jan längtan att bibehålla kontakten, men hon är vänligt avvisande.

Jan går in i huset, där kvinnan bor. Han läser namnet på hennes dörr -- Jenny Jeger.

Jan och Gertrud är ute i sommarhuset Vattenslottet. Han verkar tankfull

Han kontaktar Jenny, och de träffas.

Jag visste att du skulle ringa mig, säger hon. Hon berättar att hon är lyckligt skild, har en älskare i London, har ett bra jobb och tjänar bra -- 5 000 i månaden. Det är mer än jag har, säger Jan. Hon tycker det är lustigt att han reagerar inför lönen men inte älskaren.

Jan berättar om sin fru Gertrud som står honom mycket nära. Om vi vill, säger Jenny, har vi massor av tid.

Gertrud arbetar på en avhandling om ormbunkar. Hon berättar för Jan att hon har fått ett stipendium. Nu kan hon sitta och arbeta i Vattenslottet hela sommaren.

Förälskelsen mellan Jan och Jenny blommar upp och blir allt hetare. Han följer med henne på en sjöinventering för naturvårdsverkets räkning. Under en roddtur talar hon om äktenskap. Hon vill aldrig mer bli ett vi. Det viktigaste är att vara fri ihop med dig, säger hon.

Det är fest i Vattenslottet. Jan har bjudit dit Jenny utan att avslöja deras förhållande för Gertrud. Det uppstår omedelbart en själarnas gemenskap mellan de två kvinnorna.

På festen finns också Jans och Gertruds vän Sten Tidström som talar om hjälpbehov i u-länder och en förestående resa till Afrika. Han brinner av handlingsiver.

En tid senare kommer Jan till naturvårdsverket. Jennys rum är tomt. Han går utan att ha funnit henne.

Ute i Vattenslottet visar Gertrud ett brev för Jan. Det har kommit från Sten som nu är i Afrika. Han rapporterar uppfordrande om nya perspektiv på verkligheten.

Jan och Jenny ses som hastigast i hennes trappuppgång. Inne hos sig har Jenny sin älskare, John. Han har kommit till Stockholm på en arkitektkonferens. Efter en omfamning skiljs hon från Jan.

Jenny avslöjar sin kärlek till Jan för John som blir våldsamt svartsjuk. Hon flyr från honom. Banden mellan henne och Jan blir bara starkare.

Jan och Jenny har varit synliga tillsammans på en restaurang. Det har en vän berättat för Gertrud. Hon konfronterar Jan med sin vetskap ute i Vattenslottet. Jag har kommit att tycka mycket om Jenny, säger han.

Jan och Gertrud sitter i en segelbåt. Jag var så säker på att vi skulle klara det ingen annan klarar, säger hon gråtande. Mellan oss har inget hänt, säger han. Jag har aldrig blivit avvänjd från dig, säger hon.

Jan och Jenny talar om den nya situationen. Jag har ofta velat att du skulle tala med Gertrud, säger hon. Men nu känns det fel. Om jag offrade dig för Gertrud, säger han, skulle jag då älska henne mer.

Gertrud bestämmer sig för att resa till Afrika en tid. Om man inte väljer själv, väljer någon annan åt en, säger hon till Jan.

Jenny söker upp Gertrud och vädjar till henne att inte resa. Jenny ska själv resa bort på en månad, till Strasbourg på konferens. Men Gertrud mäktar inte ändra sitt beslut. Motvilligt går hon med på att Jenny ska få skriva till henne. Lycka till! önskar Jenny. Jag orkar inte önska dig lycka till på min bekostnad, säger Gertrud. Men jag vill att vi klarar oss, alla tre.

Jan kramar om Gertrud på Arlanda.

Ett plan lyfter.

Jan tar farväl av Jenny.

Ett plan lyfter.

Censur / granskning

Censurnummer 111605
Datum 1972-12-15
Åldersgräns Barntillåten
Originallängd 3280 meter
Längd efter klipp 3050 meter
Kommentar Regissörens nedklippning. Aktlängder (nedklippt version): 490-495-535-505-360-465-200 = 3050 meter. Aktlängder (lång version): 500-545-560-530-415-530-200 = 3280 meter.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 3050 meter
Längd i minuter 111 min
Akter 7 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

De flesta kritiker mottog Luftburen och debuterande regissören Bengt Forslund med välvilja. Men därtill förekom både högt beröm och ren katastrofvarning.

Arbetet (Sven E Olsson): "Uppriktigt sagt är Luftburen en film som redan gjort mig lycklig och tacksam -- en sådan där sällsynt upplevelse som man värnar om och tar fram för att få en ny kick av.

Filmen handlar, mycket brutalt summerat, om Jan/JB som jobbar i tornet på Arlanda, halvsystern Gertrud som han sedan länge samlevt med och Jenny, en mogen och intelligent representant för en ekonomiskt och socialt självständig kvinnotyp. Det handlar om deras kärlek och sinnenas sprittningar, men därmed också om positioner och relationer, reduceringar och förändringar.

För detta är ju, tacka Wästberg och Forslund för det, ingen schabloniserad triangelkonflikt. Huvudpersonerna kan mönstret och vet därför att röra sig fritt och obundet i det. De diskuterar sina rörelser och sin frihets villkor, och de förstår vilka mellanmänskliga kompromisser de är utsatta för samtidigt som de frossar på livet.

Detta kontinuerliga tillstånd av samspelande insikt och sensualism verkar ju inte vara det lättaste att gestalta på film, men Forslund har alltså lyckats. Hans scener är komponerade med en stramhet som också härbärgerar sinnlig närhet till yttervärlden, och detta senare inte minst genom Lasse Björnes stundom impressionistiska kameramåleri, mättat med en lätthet där ljuset och pastellfärgerna återkastar ögonblickens alla sinneserfarenheter. Totalperspektiv som snabbt skjuts in i varandra bryts av när- och mellanbilder där Per Wästbergs texter inte bara skjuter handlingen framåt, utan också inåt, in i människorna. Sparsmakat insatt musik, några aforistiska kapitelrubriker -- det är ungefär så det ser ut.

Men naturligtvis säger inte en dylik beskrivning mycket om de insikter och de innebörder som finns i denna film. Än mindre ger den rättvisa åt filmens gestaltning av personernas förstärkta livsaptit. Den är full av skimmerögonblick, som det heter någonstans i en av böckerna. (-)

Och när ni ser den, kommer ni säkert att dela min ohöljda förtjusning över speciellt de två kvinnliga huvudaktörernas insatser. Solveig Ternström som Jenny: lite avig och mycket klyftig, nära till jublet och lusten. Margareta Byström som Gertrud: ett ljust intellekt, en självklar medmänsklighet som bär rakt igenom de svåraste litterära passagerna. Men det är ingen film att slötitta på!"

Expr (Lasse Bergström): "Han (JB) drabbas av en kärlek som är rörelse och tror att den kan existera tillsammans med stillheten och samförståndet.

Han tror i samma andetag att man kan hålla sig kvar inne i en tillvaro när man går ut i en annan. Eller att det är möjligt att utan avskärmningar leva i Sverige och världen på en gång.

Romanen Luftburen argumenterar, intelligent, sensuellt och med klar blick, att allt detta är möjligt. Den öppnar en dörr mot en dröm om nya mänskliga villkor: vad som ryms inom en människa borde också kunna rymmas mellan flera människor. (-)

Bengt Forslunds film bär i sin intellektuella marginal spår av den här sortens läsning. Med en ambition, som ibland kan likna förströddhet, kontrasterar den bilder av miljöförstöring mot drömmen om en natur som kan andas fritt och den försöker kondensera diskussionen om välfärden och ulandsnöden i repliker som passerar som pappersvalor.

Jag tror det beror på att Forslund egentligen inte är intresserad av något annat än det begränsade temat: mannen och de två kvinnorna. Inte riktigt intresserad. Det gör hans film jordbunden.

Men man kan säga att den på ett ganska stimulerande sätt kommer att ligga på tvären mot sin litterära förlaga och att detta skapar en spänning mellan film och roman som hela tiden speglas inom filmen.

Jag vet inte om det beror på att Forslund givit två begåvade skådespelerskor (Margareta Byström och Solveig Ternström) fria tyglar att som Gertrud och Jenny tolka känslospelet kring den nästan nollställt drömmande JB (Olof Lundström).

Det gör det i alla händelser mycket gripande -- de talar om tolerans och orubblighet i repliker som ordagrant tycks komma från romanen. Men deras ögon motsäger deras tal. Här finns vissheten som rivs upp till sår, här finns rädslan att förlora, skuldkänslorna och svekets avtryck."

DN (Leif Zern): "Med Luftburen når filmkrisen förhoppningsvis sin bottennivå. En opersonligare film var det längesedan jag såg. Bengt Forslunds debutfilm förhåller sig till verkligheten som reklambroschyren till varan, och det skulle inte överraska mig om jag fick höra att den var finansierad av Svenska institutet och distribuerad av Exportföreningen; den kan med fördel visas upp på ambassader, sprejad under armarna som den är. (-)

Människorna i Forslunds film verkar aldrig vara inbegripna i ett liv vid sidan om sina samtal. Luftburen är till tre fjärdedelar en dialog försedd med ett antal komplett odynamiska bilder som skulle kunna vara hämtade ur semesterfotografens album -- replikerna för sig och bilderna för sig. (-)

En filmregissör kan inte förhålla sig till sitt material som en teaterregissör till en pjäs. Han måste tänka i en ny dimension -- likgiltigt om han utgår från en roman eller från en idé som han ensam har i huvudet. Men Forslund verkar paralyserad av Wästbergs romaner, slavbunden vid dem. Han har skrivit manus själv i samarbete med Wästberg och Margareta Ekström, och dialogen är hämtad ur böckerna. Men en roman är en mycket mer abstrakt företeelse än en film. Repliker som jag accepterar i romanerna -- och där talar nästan alla på samma sätt -- blir praktiskt taget osägbara i filmen.

Resultatet befinner sig, uppriktigt sagt, någonstans i närheten av katastrofens yttersta gräns. Den sensibilitet som finns i Wästbergs prosa ersätter Forslund med känsloschabloner hämtade ur den europeiska 60-talsfilmen. Han bättrar gärna på känslorna med vacker musik. Jan blir t ex förälskad till tonerna av Brahms 3:e symfoni. Vem fan blir inte det?"

Kommentar Svensk filmografi

Inspelningen av Luftburen påbörjades 24.5.1972 och avslutades 21.7.1972.

Per Wästbergs (f 1933) romaner "Vattenslottet" och "Luftburen" utkom 1968 respektive 1969.

Filmen Luftburens tillkomsthistoria tar egentligen sin början redan 1966, berättar Bengt Forslund om sin regidebut. Då skrev han i Chaplin en uppskattande recension av Agnès Vardas Min lycka.

1968 mottog producenten Forslund på SF den nyutkomna boken "Vattenslottet" som tematiskt är besläktad med Min lycka. Författaren Per Wästberg tackade för recensionen.

Forslund fann romanen alltför tunn som underlag för en film, men när dess fortsättning, "Luftburen", kom ut hösten 1969, blev han desto mer entusiastisk.

-- Det berodde säket inte minst på att jag själv då spelade med i ett triangeldrama som liknade det i romanerna, säger Forslund.

SF tog option på böckerna, och Forslund gjorde ett klippmanus som låg klart 13.3.1970. Då var Johan Bergenstråhle mycket intresserad att regissera filmen till hösten. Han hade kontrakt på tre filmer, och nu återstod en.

Det inträffade dock flera komplikationer. Bergenstråhles Baltutlämningen (1970/10) blev ett kommer!siellt misslyckande. SFs ägare, fastighetsbolaget Hufvudstaden, fick ekonomiska problem. Och SFs produktionsråd var tveksamt till det nya projektet och ville bli av med Bergenstråhle -- vars intresse också svalnade.

Bergenstråhle hade nu stor framgång på Stockholms stadsteater med dramatiseringen av Per Anders Fogelströms "Minns du den stad" (premiär 21.10.1970), och en tid planerade Forslund och Bergenstråhle att detta skulle bli förlagan till Bergenstråhles tredje film i stället.

SF bröt emellertid kontraktet. Bergenstråhle fick full ersättning, men det blev ingen tredje film.

Nu försökte Forslund intressera Jan Halldoff för projektet. Halldoff hade på Stockholms stadsteater satt upp Per och Anna-Lena Wästbergs "Röda huset" (premiär 4.9.1970). Men Halldoff var inte intresserad.

Vintern 1971 vände sig Forslund till Jan Troell, också det förgäves.

-- 14 april 1971 gjorde jag ett sista desperat försök att få filmen till stånd, berättar Forslund. Jag föreslog SFs produktionsråd att jag själv skulle regissera.

I rådet röstade Olle Hellbom och Olle Nordemar emot förslaget, men Kenne Fant och Lennart Frankzén röstade för -- och Fant hade utslagsrösten.

Vid det här laget hade SFs option på romanerna gått ut, och Henning Carlsen i Danmark hade förklarat sig intresserad av att göra en filmatisering. Men Forslund beslutade anta utmaningen att regidebutera efter sju år som producent, och han fick stöd av Per Wästberg.

Manuskriptet skrev Forslund tillsammans med Wästberg och Margareta Ekström (romanernas Jenny). Den första versionen låg klar 13.9.1971 och slutversionen 3.11.1971.

Inspelningsbeslutet förhalades dock av Olle Hellbom och Olle Nordemar som nu drev SFs produktionsavdelning. Först i februari 1972 kom definitivt klartecken. Detta medförde tidspress. Inspelningen borde äga rum under sommaren. Starten borde ske i maj.

Två av de tilltänkta huvudrollsskådespelarna föll bort på ett sent stadium, Harriet Andersson (Jenny) och Sven-Bertil Taube (Jan), den senare på grund av engagemang i en amerikansk produktion.

Forslund var lycklig över att kunna besätta de kvinnliga huvudrollerna med Margaretha Byström och Solveig Ternström, och de övertalade honom att i Jans roll pröva en kurskamrat till dem från elevskolan, Olof Lundström, som ännu inte fått chansen.

-- Det är en utmärkt aktör, inte minst i komedifacket. Men han passade inte för den här rollen, säger Forslund. Och när jag insåg detta, var det för sent att byta.

Förlaga

Originaltitel Vatten!slottet (Roman)
Författare Per Wästberg


Originaltitel Luftburen (Roman)
Författare Per Wästberg


Inspelning

1972-05-24 1972-07-21
Lidingöbro Värdshus, Lövsta soptipp, Naturvårdsverket, Vetenskapsakademien, Östasiatiska museet Stockholm Sverige
Arlanda Sverige
Botkyrka Sverige
Gustavsberg Sverige (med fler platser i och kring Stockholm)

Visningar

Sverigepremiär 1973-01-29 Spegeln Stockholm Sverige 111 min
Urpremiär 1973-01-29 Spegeln Stockholm Sverige 111 min

Musikstycken

Originaltitel Musik i urval


Utmärkelser

Festivalpris San Remo 1973 Bengt Forslund (juryns specialpris för bästa regi)
San Remo 1973 Solveig Ternström (skådespelarpriset)
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1973 (bidrag om 147 837 kr)

Ämnesord

Arlanda
Avhandling
Botkyrka
DK Drama
DK Kärlek
DK Relationer, Samliv
Doktorand
Flygledare
Förälskelse
Gustavsberg
Halvsyskon
Incest
Miljövård
Naturvårdsverket
Otrohet
Segling
Sommarställe
Stipendier
Stockholm
Stockholm/Lidingöbro värdshus
Stockholm/Lövsta soptipp
Stockholm/Vetenskapsakademien
Stockholm/naturvårdsverket
Stockholm/Östasiatiska museet
Svartsjuka
Tjänstemän
Uhjälp
Vetenskapsakademien
Älskare

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 3022


Typ Originalnegativ bild
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Materialbas Polyester
Bredd 17,5 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Dialoglista
Manustitel The Air Cage.
Omfång 28 s.
Språk Engelska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Efter Per Wästerbergs romaner Vattenslottet och Luftburen. Ett manus av Bengt Forslund i sammarbete med Margareta Ekström och Per Wästberg.
Omfång 122 s. + 4 s. sekvensförteckning 1971-11-03 + 4 s. korrigeringar.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Efter Per Wästerbergs romaner Vattenslottet och Luftburen. Ett manus av Bengt Forslund i sammarbete med Margareta Ekström och Per Wästberg.
Omfång 122 s. + 4 s. sekvensförteckning 1979-11-03.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Manusversion nr 1.
Omfång 65 s.
Språk Svenska


Typ Synopsis
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Efter Per Wästerbergs romaner Vattenslottet och Luftburen. Ett manus av Bengt Forslund i sammarbete med Margareta Ekström och Per Wästberg.
Omfång 122 s. + 4 s. sekvensförteckning 1971-11-03.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Efter Per Wästerbergs romaner Vattenslottet och Luftburen. Ett manus av Bengt Forslund i sammarbete med Margareta Ekström och Per Wästberg.
Omfång 122 s. + Informationsblad och inspelningsplan (5 s.) löst.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 19
Färg papper SET
Bakombild papper SET
Dia SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program
Språk Engelska


Typ Reklamtryck
Språk Svenska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?