Grundfakta

Media (4 st)

Originaltitel Viskningar och rop
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Manus
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1973-03-05

Medverkande

Liv Ullmann
Maria/Marias mamma

Anders Ek
Isak, präst

Inga Gill
sagoberätterska

Visa alla medverkande

Handling

Det är disig gryning i en herrgårdspark. Tiden kan vara någon gång i slutet av 1800-talet. Inomhus visar en klocka 4. I en stol sitter Maria och sover. I en säng bredvid rör sig...

Visa hela handlingen

Press

Kritikerna såg genomgående i Viskningar och rop en av Ingmar Bergmans stora filmer. GP (Monika Tunbäck-Hanson): "Viskningar och rop är en fullbordad film, där inga scener tycks mig...

Visa all press


Relaterat

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Internationell titel
Distributionstitel
Videotitel i Sverige

Filmteam

Medverkande

Harriet Andersson Agnes
Kari Sylwan Anna
Ingrid Thulin Karin
Liv Ullmann Maria/Marias mamma
Anders Ek Isak, präst
Inga Gill sagoberätterska
Erland Josephson David, läkare
Henning Moritzen Joakim, kammarråd, Marias man
Georg Årlin Fredrik, diplomat, Karins man
Linn Ullmann Marias dotter
Greta Johansson sveperska
Karin Johansson sveperska
Rossana Mariano Agnes som barn
Malin Gjörup Annas dotter
Lena Bergman Maria som barn
Ingrid von Rosen
Ann-Christin Lobråten
Börje Lundh
Lars-Owe Carlberg åskådare vid bildvisningen
Monika Priede Karin som barn

Bolag

Produktionsbolag Cinematograph AB
Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Liv Ullmann
Ingrid Thulin
Harriet Andersson
Sven Nykvist
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri
Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2017
Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2017
Distributör i Sverige (hyrvideo) (fysisk) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1997
Distributör i Sverige (köpvideo) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1997
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Det är disig gryning i en herrgårdspark. Tiden kan vara någon gång i slutet av 1800-talet.

Inomhus visar en klocka 4. I en stol sitter Maria och sover. I en säng bredvid rör sig hennes syster Agnes oroligt. Agnes vaknar. Hon dricker vatten och stiger ur sängen. Hon sätter sig vid ett bord och skriver: "Det är tidig måndag morgon och jag har ont."

Tjänarinnan Anna kommer in i rummet med en kaffebricka till Maria. Strax därefter kommer också den tredje systern Karin och frågar om natten har varit lugn.

Anna bäddar en säng. Sedan ber hon en bön. Hon ber för sin lilla flicka som Gud tagit i beskydd i sin himmel.

Agnes luktar på en ros i en stor vas. Hon hör någon spela piano och börjar gråta. Hon tänker på sin mor som har varit död i 20 år.

Läkaren David kommer för att se till Agnes. Efter undersökningen säger han till Karin att Agnes är mycket trött. Han tror att det kommer att gå ganska fort.

Maria får syn på David och ropar hans namn, när han är klar att gå. Efter en stund av blyghet faller de varandra i armarna och förenas i en intensiv kyss. Nej! säger han plötsligt och lämnar henne ensam.

En berättare introducerar en återblick: Annas dotter har blivit häftigt sjuk, och Maria har kallat på David som är distriktsläkare.

Efter undersökningen bjuder Maria på en måltid. Hennes man Joakim är fortfarande kvar i stan, och Agnes och Karin befinner sig i Italien. Nu står gästrummet bäddat för David.

Hon kommer in till honom på gästrummet, och strax utbryter ett gräl. Han anklagar henne för kyla och likgiltighet. Vi är så lika, säger hon. Till sist kysser de varandra.

Joakim sitter vid frukostbordet, när Maria berättar om läkarbesöket. På grund av oväder bad hon läkaren stanna över natten, men han reste tidigt.

Maria knackar på dörren till Joakims arbetsrum och stiger in. Joakim har en kniv instucken nära hjärtat och håller på att falla ihop. Hjälp mig! ber han. Kniven lossnar.

Berättelsen återvänder till nuet. Det är mörkt, och Karin säger godnatt till Anna.

Agnes ropar på Anna som kommer till hennes säng och kryper ned. Agnes har ont. Anna tröstar. Hon lägger Agnes' ansikte till sist bröst.

På natten väcker Anna systrarna. Agnes har blivit sämre. Hon kämpar för att få luft. Karin går för att kalla på läkare men återvänder med beskedet att han inte är hemma.

Agnes är tillfälligt bättre. Systrarna tvättar henne och byter hennes linne. Hon somnar när Maria läser kapitel 34 i "Pickwickklubben".

Agnes får nya kvävningsanfall. Hon skriker på hjälp och slår sig för bröstet. Kort därefter får hon slutlig ro. Anna kramar henne. I rummet intill gråter Karin och Maria i sorg.

Systrarna bäddar åt Agnes. En präst kommer och läser över hennes själ.

Karins ansikte förvrids i ett tyst skri, när berättaren åter för handlingen några år tillbaka i tiden: Karins man Fredrik är diplomat i karriären. Under ett besök i hemlandet bor familjen på gården.

Anna serverar Fredrik och Karin vid middagsbordet, men bara Fredrik äter. Karin slår sönder ett glas. Fredrik är inte intresserad av kaffe. Han går till sängs. Det är bara en härva av lögner alltihop, säger Karin med en glasskärva i handen.

Anna hjälper Karin med avklädning och med påklädning av nattlinne och nattrock. När Anna har gått, upprepar Karin sina ord om lögner. Hon sitter i en stol och fingrar på glasskärvan. Hon skär sig i underlivet och skriker. Sedan lutar hon sig bakåt med ett leende.

Hon kommer in till Fredrik i sovrummet. Hon lägger sig på sängen och låter honom se hur hon har skurit sig. Hon tar sig mellan benen och smetar med fingrarna runt munnen.

Handlingen är tillbaka i nuet.

Jag vill att vi ska vara vänner och försöka komma varandra närmare, säger Maria till Karin. Karin är avvisande och håller fysisk distans. Hon avskyr alla slags beröringar, säger hon. Maria går fram och smeker hennes kind. Karin låter det motvilligt ske. Ett ögonblick verkar hon tycka om det. Sedan viker hon åt sidan. Jag kan inte andas längre för all skuld! skriker hon.

Karin ber Maria om ursäkt för sitt utbrott. Men likt en drogad fortsätter Karin en monolog som från affärsmässig pratsjuka övergår till tirader av självförakt och stegras till elakheter om Marias beräknande falskhet.

Senare ber Karin om ursäkt igen, och Maria visar sig förlåtande. De ler mot varandra.

Huset är mörkt, när Anna hör klagande skrik. Förgäves försöker hon väcka Maria och Karin och går sedan in i Agnes' rum. Är du rädd för mig nu? frågar Agnes. Nej, svarar Anna. Jag är död men kan inte lämna er, säger Agnes. Är det en dröm? undrar Anna. Kanske för er, men inte för mig, säger Agnes.

Agnes vill träffa Karin och Anna hämtar henne. Jag älskar dig inte, säger Karin. Om några timmar reser jag.

Karin går, och Anna hämtar Maria. Håll mina händer! säger Agnes, men Maria vill inte komma nära. Hon gråter på passande avstånd. Agnes sträcker sig mot systern och kysser henne. Maria skriker och flyr rummet.

Också Agnes gråter, när Anna kommer in i rummet. Jag ska stanna, säger Anna. Gråt inte.

Systrarna kommer tillbaka till Agnes och Anna. Maria säger att hon har sin dotter att tänka på. Det är äckligt, säger Karin. Hon har redan börjat ruttna!

Agnes vilar i Annas famn.

Karin och Maria tar farväl efter begravningen. Båda är resklara. Karin påminner om den kväll, då de höll på att komma varandra nära. Hon föreslår att de gör allvar av att fördjupa vänskapen. Maria påpekar att Joakim väntar. Du rörde vid mig, säger Karin. Jag kan inte minnas alla dumheter, säger Maria.

Anna ska stanna i huset en tid. När hon har blivit ensam, tar hon fram Agnes' dagbok. Hon läser om lycka och tacksamhet mot livet som ger så mycket.

Censur / granskning

Censurnummer 111192
Datum 1972-08-05
Åldersgräns Tillåten från 15 år
Originallängd 2500 meter


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2500 meter
Längd i minuter 91 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Kritikerna såg genomgående i Viskningar och rop en av Ingmar Bergmans stora filmer.

GP (Monika Tunbäck-Hanson): "Viskningar och rop är en fullbordad film, där inga scener tycks mig överflödiga och där spelet är mästerligt. I varje bild kan man vila som inför en tavla och som vore fotografen Sven Nykvist en målare och kameran en färgpensel. Viskningar och rop griper in och tillbaka i många av Bergmans tidigare filmer. Här har han samlat mycket av det som han ständigt brottats med till en enda berättelse laddad av smärta och kamp -- där finns ett släktskap med Strindberg starkare än jag någonsin upplevt förr.

Klockklang och röda färger, viskningar som blir till rop -- de följer oss filmen igenom och bildar bryggor i tiden och till avsnitt, där systrarna och Anna minns händelser avgörande för dem och för oss och vår kunskap om vilka människor de blivit och är. (-)

Här finns avsnitt tyngda av symbolik. Anna har en dröm (eller är den verklig). Hon hör Agnes gråta. Agnes är död, men kan inte sova och ber systrarna om tröst. Då ser vi tydligt och klart i systrarnas ansikten hur död och stelnad man kan vara redan i livet. Systrarna vänder sig bort och flyr. Anna däremot skyndar till hjälp. Anna har förlorat ett barn. Agnes fick inte kärlek nog av sin mor. Barnet och modern förenar dem båda.

Här finns en präst som ber vid Agnes bår. Han ber att Agnes, vars tro var starkare än hans, skall föra de överlevandes talan inför Gud. (-)

Man kan minnas prästen i Nattvardsgästerna eller riddaren i Det sjunde inseglet. Guds tystnad och tron som ett lidande. Agnes som en kristuslik gestalt. Anna som modersgestalten, den tjänande kvinnan, mjuk och varm, frisk som det röda äpplet hon biter i när hon talat färdigt med sin Gud om morgonen.

Aldrig har jag på film upplevt döden som här, så påtaglig och nära som vore det min död eller någons jag har kär. Vår egen dödsångest i realismens spegel. (-)

Film är bländverk, film är närgången. Inget annat medium lånar sig som detta till chock och påtaglig plåga. Bergman har aldrig väjt för filmens möjligheter. Är det att förföra och bedra? Inte här. Man kan också fråga: vad lär dessa människor oss? Vad får vi se, som vi förut icke sett? Det kan jag inte svara på, men Ingmar Bergman gör ord som dessa levande: ångest, smärta, rädsla, tomhet -- och beröring. Det är ju detta som är konstens uppgift och signum -- också."

AB (Jurgen Schildt): "Viskningar och rop är inte bara en av Ingmar Bergmans vackraste och allmänt sett mest suggererande filmer; det är också den mest hemlighetsfulla och avvikande och svårigenkännliga, den som är besvärligast att klä i kritiska termer. Dess innebörder verkar lika mångtydiga som dess ram är enkel. (-)

I filmhistoriens rödaste gemak ligger Agnes sängbunden, cancersjuk, i dödskampens slutstadium. Vid sjuklägret finns hennes systrar Maria och Karin, två kvinnotyper som är väsensskilda i allt utom egocentriciteten, bortvändheten, den fulländade oförmågan att ingripa i en annan människas lidande.

Ljuspunkten, filmens enda, är i stället husan Anna. Det är hon som försöker lindra dödskylan med sin egen kroppsvärme, dödsaningen med sin egen och intensiva närvaro. Hon är den goda människan i Sverige. (-)

Vi föds. Vi lider. Vi dör. Vi kan ingenting göra åt saken. Och Gud, om han finns, har bakbundna händer. Skulle detta -- i Bergmans film -- vara den enda och föga nymodiga slutsatsen?

Dock inte. Själv har Bergman, och där böjer vi oss för sakkunskapen, sagt att filmens kvinnor är tänkta som varsin fjärdedel i porträttet av hans egen mor: Agnes lidande, Karins frusenhet och främlingskap inför ömheten, Marias självsmekande koketteri, Annas jordbundna begåvning för medmänsklighet. (-)

Jag torde ha sett några tusen filmer och följaktligen också ett otal rekonstruerade dödar, men jag har ännu aldrig, fram till Viskningar och rop, bevittnat ett sjukdomsutbrott och en dödskamp som på detta sätt, med identifikationens kraft, sågar sig rakt in i våra nervcentra. Det är, för Harriet Anderssons del och personinstruktören Bergmans, en märkvärdig prestation. (-)

Ur hantverksmässig synpunkt misstänker jag att detta är det närmaste filmkonsten kommit t ex Mingvaserna eller Delftporslinet. Men, har ni förstås rätt att fråga er efter avslutad läsning: angår det oss? Vad fan ska vi egentligen glo på det här för? Svaren blir enkla men övertygande. Därför att Viskningar och rop är en mycket stor Bergmanfilm. Därför att dess tryck är starkt och dess dramatiska turer skakande."

Arbetet (Sven E Olsson): "Bergmans berättarmetod svävar alltmer i gränstrakterna mellan en psykologisk realism och en experimentell filmasketism som avgränsar sina uttrycksmedel till ansiktet, ljuset, dagrarna, färgerna, och när hans strindbergska demaskeringar gestaltas av en filmkonst som nått den absoluta fulländningen och precisionen -- då känns filmens många mellanlägen och nyanseringar onåbara för en snabb och sammanfattande beskrivning.

Inte minst gäller denna brasklapp för Viskningar och rop: en praktiskt taget oavbrutet förtätad suggestion och bilddikt om illusioner, drömmar, drifter, bikter, kriser och ångestlägen. Det blir en rörelse och konfrontation mellan människornas yttre och inre världar. Filmen går utifrån och inåt, från exteriör till interiör, från personmaskens förställning till den inre verkligheten, från ljus till mörker -- och sedan utåt igen.

Det är många människor han lämnar ut, var och en i sin värld och sin verklighet, och Bergman redovisar dem i scener som skenbart sammanhangslöst eller mångtydigt motsägelsefullt skjuter sina olika innebörder in i varandra. Vad vi får är inte förklaringar -- men väl överlagringar. (-)

Det finns på många håll i Viskningar och rop en förtvivlan och vanmakt över livets dubbelhet och kluvenhet. Den dödssjuka Agnes som smeker en ros och i några närbildsögonblick känner dess fulländade skönhet, innan sjukdomen sticker sin tagg i henne igen. Prästen som talar till sin Gud över henne -- upprörd och hätsk. Anna som ber för sin avlidna dotter, innan hon njuter syran och rondören hos ett äpple. Slutets ironiska sommarexteriör (återsedd från Agnes dagbok), med de tre systrarna i en gunga: 'Värmen, närheten. Nu har jag fått uppleva fullständigheten'.

Men det finns, undantaget relationerna mellan Agnes och Anna, ingen värme eller närhet mellan filmens människor. Bara äckel, förställning, förakt och självhat.

Beröringen saknas, och den diskuteras med en smärta och uthållighet som påminner om motivets centrala ställning också i en rad tidigare filmer av Bergman.

Jag vet inte om han någonsin gjort det med större fantasi och inlevelse än i Viskningar och rop."

Kommentar Svensk filmografi

Det färdiga verket blev flitigt debatterat i pressen och mötte i dessa inlägg långt fler invändningar än i premiärrecensionerna. Men filmen orsakade pressdebatt redan hösten 1971, när inspelningsplanerna presenterades. Den här gången gällde debatten pengar.

Bergman själv presenterade produktionskalkylen vid en presskonferens. De rena, externa kostnaderna beräknades till 1,5 miljoner kronor, varav Cinemato!graph skulle satsa 750 000 och Filminstitutet 550 000. Resten skulle lånas upp. Och dessutom satsade Sven Nykvist, Harriet Andersson, Ingrid Thulin och Liv Ullmann sina gager i produktionen.

Det var Filminstitutets ekonomiska engagemang som föranledde protester. På detta sätt bands resurser som borde komma andra, mindre privilegierade filmarbetare till del, hävdade de kritiska debattörerna.

På Expressens kultursida (20.10.1971) gick Harry Schein i svaromål:

"Bergmans filmer ger mycket goda intäkter från hela världen. Samproduktionen med Bergman innebär inte att Filminstitutet hjälper Bergman -- lika litet som fotografen och skådespelarna som satsar sitt arbete i denna film hjälper honom. Snarare är det han som hjälper -- inte Filminstitutet, men alla de andra som, tack vare intäkterna från denna film, själva får en möjlighet att arbeta.

De medel Filminstitutet satsar på Bergmans film tas alltså inte från någon annan. Satsningen på Bergman -- och de många filmarbetare som genom honom får jobb -- sker inte heller på bekostnad av någon annan film. Tvärtom, denna satsning innebär att Filminstitutet kan stödja fler filmer än som annars varit fallet."

I inledningen av manuskriptet till Viskningar och rop gav Bergman en sammanfattande beskrivning av karaktären i sitt blivande verk. Hans visioner av tid, miljö och stämningar stämmer väl in på den färdiga filmen:

"Då jag leker med det här projektet i tankarna framstår det aldrig som en avslutad helhet. Det ser mest av allt ut som ett mörkt strömmande vatten: ansikten, rörelser, röster, gester, utrop, skuggor och ljus, stämningar, drömmar, ingenting fast, ingenting riktigt påtagligt annat än för ögonblicket och då bara skenbart. En dröm, en längtan eller kanske en förhoppning, en fruktan, där det fruktansvärda aldrig utsägs. -- Jag kan hålla på hur länge som helst att beskriva tonart och färg. Vi blir inte klokare för det. Det är bättre att sätta igång.

Tiden är sekelskifte. Kvinnornas dräkter är rika, påkostade, döljande och avslöjande. (Vi behöver inte fastna i precisa årtal, detta är icke ett konkret begynnande århundrade. Det kan vara åttiotal eller nittiotal lika gott. Det viktiga är att dräkterna står i samklang med vårt krav på sinnlig suggestion.) Detsamma gäller i hög grad interiörerna, som måste konstrueras med utgångspunkt från möjligheterna att skapa de ljusförhållanden, vi önskar: gryningar som inte ser ut som skymningar, milt brassken, det hemlighetsfulla indirekta ljuset den dagen det snöar, den milda utstrålningen från fotogenlampan. Den klara soliga höstdagens plåga. Ett ensamt ljus i nattens mörker och alla de oroliga skuggorna, då någon svept i en vid nattkappa skyndar genom de stora rummen.

Samtidigt är det viktigt att vår dekor aldrig blir påtaglig. Den ska vara följsam, omslutande, undanglidande och närvarande, suggestiv utan att vara påträngande.

Där finns dock en egendomlighet: Alla våra interiörer är röda, i olika nyanser. Fråga mig inte varför det ska vara så, för jag vet det inte. Jag har själv funderat på orsaken och funnit den ena förklaringen mer komisk än den andra. Den trubbigaste men också hållbaraste är väl att alltsammans är någonting invärtes och att jag, ända sen barndomen, föreställt mig själens insida som en fuktig hinna i röda nyanser.

Möbler, attribut och övriga attiraljer ska vara ytterst precisa, men vi ska kunna nyttja dem nyckfullt och allteftersom det passar våra syften. Men vackert och samstämmigt måste det vara. Det ska vara som i drömmen: något finns för att vi önskar det eller behöver det, just för ögonblicket."

Inspelning

Taxinge-Näsby gods utanför Mariefred

Visningar

Sverigepremiär 1973-03-05 Spegeln Göteborg Sverige 91 min
1973-03-05 Camera Malmö Sverige 91 min
1973-03-05 Spegeln Stockholm Sverige 91 min (samt ytterligare 1 plats)
TV-visning 2000-03-01 HRT-1 Kroatien
1977-04-08 TV2 Sverige 87 min
1979-05-10 TV2 Sverige 87 min
2000-06-18 SVT1 Sverige 87 min
2003-08-30 SVT1 Sverige 87 min
2006-01-30 SVT1 Sverige 87 min
Urpremiär 1972-12-21 Cinema New York USA 91 min
Videorelease 1997-09 Sverige 87 min
Annan visning 1974 Warszawa Polen (endast filmstudios och Art Cinemas)
TV-visning 2007-08-05 TV4 Sverige
Festivalvisning 2008-01-26 Capitol Göteborg Sverige 91 min (Göteborg Film Festival. Ingmar Bergman-retrospektiv)

Musikstycken

Utmärkelser

Jussi Helsingfors 1975 (årets bästa utländska film)
Syrena Warszawska Warszawa 1974 (bästa utländska film)
Bodil Köpenhamn 1974 (bästa europeiska film)
Festivalpris Belgrad 1974 (jugoslaviska kritikernas pris)
David di Donatello Taormina 1974
Nastro d'Argento 1974 (bästa utländska film)
Pris Stockholm 1973 Harriet Andersson (1972 års SF-stipendium)
1973 (belgiskt filmpris "för konstnärliga förtjänster")
London 1973 Sven Nykvist (tidskriften Films & Filmings pris för bästa färgfoto)
National Board of Review 1973 Liv Ullmann (roll)
1973 Ingmar Bergman (bästa regi)
1973 (bästa utländska film)
Academy Award of Merit (Oscar) Hollywood 1973 Sven Nykvist (bästa foto)
Guldbagge Stockholm 1973 Högsta kvalitetspoäng (Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag om 316 966 kr)
Stockholm 1973 Bästa skådespelerska Harriet Andersson
Stockholm 1973 Juryns specialbagge Sven Nykvist (för fotot)
Commission Supérieure Technique du Cinéma Cannes 1973
Kurt Linders minnesfondsstipendium Stockholm 1973 Kari Sylwan (roll)
National Society of Film Critics 1972 Ingmar Bergman (bästa manus)
1972 Sven Nykvist (bästa foto)
Circle Prize New York 1972 Liv Ullmann (bästa skådespelerska)
New York 1972 Ingmar Bergman (bästa regi)
New York 1972 Ingmar Bergman (bästa manus)
New York 1972 (bästa film)

Ämnesord

Diplomat
Distriktsläkare
Dödsfall
Herrgårdar
Kammarråd
Läkare
Mariefred/Taxinge-Näsby
Otrohet
Präst
Sjukdom
Självmordsförsök

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Digitalt ljud


Typ Digitalt ljud


Typ Digitalt visningsmaterial


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial


Typ Digitalt arkivmaterial


Typ Digitalt visningsmaterial


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2492


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2490


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2490


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2493


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm
Längd i meter 2494


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 280


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690
Affischtitel ROP OCH VISKNINGAR


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel Kenneth Rive Presents Ingmar Bergman's CRIES AND WHISPHERS


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mindre än 850 x 400


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Storlek Mindre än 850 x 400


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Storlek Mellan 850 x 400 och 850 x 690


Bestånd Manuskript

Typ Kringmaterial
Språk Svenska


Typ Synopsis
Manustitel En film av Ingmar Bergman.
Omfång 69 s. Introduktion och rollbeskrivning (6 s.) ingår.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Omfång 31 s. + 6 s. introduktion och rollbeskrivning.
Språk Svenska


Typ Dialoglista
Manustitel English dialogue list. Cries and whispers. (Whispers and shouts).
Omfång 19 s.
Språk Engelska


Typ Dialoglista
Manustitel Cinematograph presenterar Viskningar och rop. En film av Ingmar Bergman.
Omfång 17 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper 5
Färg papper 13
Bakombild papper SET
Dia 10
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?