Grundfakta

Media (1 st)

Originaltitel Bang!
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1977-06-06

Medverkande

Håkan Serner
Magnus Hinder, kemilärare och amatörmusiker/orgeladjunkten

Yvonne Lombard
Lena, Hinders f.d. fru

Eva von Hanno
Rosita, teckningslärare

Susan Hampshire
Cilla Brown, cellist

Ulf Palme
Johnny, TV-producent, Hinders vän

Agneta Prytz
fru Leonardsson

Visa alla medverkande

Om filmen

Ingmar Bergman hjälpte Jan Troell att få pengar till filmen ingen ville satsa på, och Håkan Serner fick en Guldbagge för rollen som den förälskade...

Visa hela texten

Handling

Magnus Ejnar Hinder, omkring de 40, lärare, amatörmusiker och kompositör, är skild, men hans f d hustru tycker sig fortfarande äga rätt till en liten del av hans liv. Med...

Visa hela handlingen

Press

Urpremiären på Bang! ägde rum vid filmfestivalen i Cannes 1977, dit filmen hade uttagits för tävlan. Några egentliga recensioner fick inte förekomma i svensk press, men Lars Klintman i...

Visa all press


Relaterat

Om filmen

Ingmar Bergman hjälpte Jan Troell att få pengar till filmen ingen ville satsa på, och Håkan Serner fick en Guldbagge för rollen som den förälskade läraren som skriver på sin stora Livssymfoni.

Den timide kemiläraren Magnus Ejnar Hinder, en drömmare som spelar tvärflöjt i en amatörorkester, vill hellre komponera sin stora Livssymfoni än gå till skolan. Hans exhustru lägger sig i hans liv, han har ett förhållande med en teckningslärare och han förälskar sig i en gästspelande brittisk cellist. I skolan berättar man om den spårlöst försvunne adjunkten som sägs leva på orgelvinden, en man som liknar Hinder. När symfonin ska spelas i Konserthuset möter han cellisten. Hon känner som han, men är inte fri att lämna allt. Fri blir däremot orgeladjunkten, som till slut äntligen får komma till himlen.

Jan Troell var i sin huvudpersons ålder när han gjorde Bang!, som kom mellan Zandy's Bride och The Hurricane, de två amerikanska filmer som följde på den internationella succén med Utvandrarna och Nybyggarna. Men han hade velat använda Sven Christer Swahns novell Orgeladjunkten sen han gjorde sin första långfilm Ole Dole Doff, som liksom Bang! handlar om en lärare – Troell hade själv undervisat innan han började göra film.

Det var inte lätt att få någon att tro på projektet. SF:s Kenne Fant sa blankt nej, trots att Utvandrarna och Nybyggarna spelat in mycket pengar till bolaget. Harry Schein fann händelseförloppet "skälingen ointressant och dessutom i stor utsträckning obegripligt". Den 10 januari 1975 skrev Troell till Ingmar Bergman och bad mycket ödmjukt om råd, och den 5 februari meddelade Kenne Fant att arbetet med finansieringen var igång.

Bang! har ett litterärt underlag, även om det är rejält omarbetat. Troell är en av de få regissörer i världen som fotograferar sina filmer själv. Själv har han sagt att han behöver någonting skrivet "att krypa bakom", men just friheten i förhållande till orden var det som imponerade på de tongivande svenska kritikerna.

I Sydsvenskan skrev Jan Aghed: "Inför [Troells] nya film kopplar man lämpligen av hjärnan och på sinnena. [...] Här kastar han loss från filmromanernas tunga och ansvarsfyllda episka berättande och använder filmspråket som det aldrig annars används i Sverige, till att ansvarslöst upphäva gränserna mellan verklighet och fantasi, drömmar, syner och associationer."

Nils Petter Sundgren jämförde i Expressen Bang! med Federico Fellinis självbiografiska skildring av en konstnärs vedermödor: "[...] Bang! är något av en svensk 8 1/2, en våldsamt subjektiv skildring av en konstnärs liv och arbete, hans svaghet och triumf. [...] Här finns en ohämmad konstnärlig vitalitet, ett mod att finna ett personligt filmspråk, och det roliga är fräschören. Man blir hela tiden överraskad, någon gång konsternerad."

I Kurt Mälarstedts bok "Jan Troell" (Norstedts 2011) berättar regissören om en sekvens han tycker mycket om: den där orgeladjunkten, som länge släppt ner lappar från vinden, försöker igen. "... den unga vackra städerskan har blivit äldre. Hon sitter trött och vilar sig på en stol vid flygeln i aulan. Och då faller den där lappen ned på en sträng så att en ton uppstår. Hon lägger inte märke till det men sitter kvar en stund – och så lyfter hon fingret och trycker ned en tangent, och det är samma ton. Och så fylls rummet av ett ljus. Solen, och hon rätar på ryggen. För mig blev detta en symbol för vad konst kan åstadkomma..."

(Bang! blev nominerad till Guldpalmen i Cannes. Håkan Serner fick en Guldbagge för sina insatser i Troells film och Bo Widerbergs Mannen på taket, där han spelar Rönn. "Livssymfonin" av Karl-Erik Welin ingår i Ett svenskt rekviem.)

Nina Widerberg (2015)

Boka filmen

Den här filmen finns i Filminstitutets distribution och finns tillgänglig att boka på dcp för visning på biograf. Filmerna bokas för slutna och öppna visningar till fasta priser

Boka film i Filminstitutets biografdistribution

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Medverkande

Håkan Serner Magnus Hinder, kemilärare och amatörmusiker/orgeladjunkten
Yvonne Lombard Lena, Hinders f.d. fru
Eva von Hanno Rosita, teckningslärare
Susan Hampshire Cilla Brown, cellist
Ulf Palme Johnny, TV-producent, Hinders vän
Agneta Prytz fru Leonardsson
Claire Wikholm kollega till orgeladjunkten
Staffan Liljander kollega till orgeladjunkten
Alf Hellberg äldre kollega till Hinder
Berto Marklund skolvaktmästare
Kristina Karlin skolstäderska
Beate Ørskov Beate, kvinnan på ängen
Åke Wihlney Hinders skolkamrat
Karl-Erik Welin dirigenten
Kajsa Forsberg elev som kommer med hund

Bolag

Produktionsbolag Stiftelsen Svenska Filminstitutet
AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri
Distributör i Sverige (DCP) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 2015
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Magnus Ejnar Hinder, omkring de 40, lärare, amatörmusiker och kompositör, är skild, men hans f d hustru tycker sig fortfarande äga rätt till en liten del av hans liv. Med teckningslärarinnan Rosita har han ett förhållande, men när han efter en skoldans plötsligt tror att hon är med barn, blir han orolig. Ty han har också hunnit bli förälskad -- om också bara i en drömbild, en konserterande engelsk gästcellist som en dag spelat med i stadens lilla orkester, där Hinder spelar flöjt. Riktigt sig själv är Hinder bara när han musicerar och när han komponerar sin stora livssymfoni som ska säga allt.

På skolan lever en legend om en lärare som försvann spårlöst. Han var ganska lik Hinder. Ryktena påstår att han numera lever på skolans orgelvind, där han med sin flöjt ibland faller in i musiken.

Så en dag inträffar det märkliga ting. Hinder vinner en musiktävling med sin livssymfoni coh får fara till Stockholm, där han på konserthuset stöter samman med sin älskade, den engelska cellisten Cilla. Tycke uppstår, men Cilla har band hon ej kan slita, och livssymfonin är kanske inte så fulländad som den borde.

Livet har alltid sina överraskningar -- också för den gamle orgeladjunkten som oväntat får avlösning och äntligen kan uppsöka högre sfärer.

Censur / granskning

Censurnummer 116997
Datum 1977-06-03
Åldersgräns Tillåten från 11 år
Originallängd 2740 meter
Kommentar Aktlängder: 585, 465, 545, 560, 400, 185.


Tekniska fakta

Bildformat 1.66:1
Ljudsystem Optisk mono
Färgsystem Eastman Color
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2740 meter
Längd i minuter 100 min
Akter 6 rullar
Dialogspråk


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Urpremiären på Bang! ägde rum vid filmfestivalen i Cannes 1977, dit filmen hade uttagits för tävlan. Några egentliga recensioner fick inte förekomma i svensk press, men Lars Klintman i SkD sammanfattade rätt väl det allmänna intrycket:

"De franska morgontidningarna var lika respektfullt avvaktande som många svenska kritiker, men de flesta talade ändå om en personlig och viktig film. De riktigt goda orden kom dock varken från svenskar eller fransmän utan från internationella kritiker. Man talar om att Troell blivit en 'auteur', d v s en stor personlig konstnär, nästan i Ingmar Bergmans klass." (24.5.1977) Detta gick också igen i vad som senare skrevs om filmen.

"Det finns ett uppfriskande fribytardrag i detta berättande, en glädje i bilder och ljud som kan öppna vår mottaglighet på vid gavel. I såna ögonblick, och de är inte så få, är det lätt att tycka om Bang!.

Men den poetiska friheten är en lindansarkonst, och ibland blir det bara förbryllande och svårfångat, och man sitter där och plockar med pusselbitarna.

Dessutom är faktiskt Troells lille drömmare så tillknäppt och glanslös så han hotar bli tråkig. De många kvinnorna i hans liv, exempelvis Eva von Hannos blomstrande teckningslärare, är nog en smärre gåta.

Det hjälper inte att Håkan Serner är de pyttesmå medlens behärskare och att Ulf Palme med svårmodig uppsyn deklamerar en av sin ungdoms lyriska pappersdrakar.

Nej, som skildring av den krisande medelåldern är Bang! inte särskilt fängslande.

Men för lusten att göra något annorlunda och låta fantasin skimra i den svenska vardagslunken är den värd ett besök. Vi behöver såna här utbrytningsförsök!" (Hanserik Hjertén i DN)

"Det är en något bisarr film Jan Troell har signerat. Den liknar ingenting annat Troell har skapat och är väl över huvud taget en av de originellaste svenska filmer som någonsin åstadkommits.

Därmed är inte sagt att den är något mästerverk. De allt färre surrealistiska inslagen är de bästa, innebördsrika i sin komik och vittnesbörd om att Troell inte bara är en känslig filmdiktare utan också en suverän trickfilmare.

Men den psykologiska realismen i skildringen av den lilla antihjältens förhållande till sin frånskilda hustru, till sin norska kollega och till en brittisk gästcellist är tunn och schematisk -- det blir den milda situationskomiken som räddar sekvenserna.

Bang! är en förbryllande men hoppingivande produkt." (Åke Janzon i SvD)

"Visst går det att upptäcka skimrande enskildheter i denna turvis tragiska och tragikomiska film. Återstår att förklara varför dess ritningar lik förbannat ger ett suddigt intryck.

En viktig anledning, misstänker jag, finns i Håkan Serners dominerande huvudroll. Han tultar visserligen omkring som en förträfflig och tänkvärd illustration av solitärens vedermödor. Men det han illustrerar är och förblir ett tillstånd, inte en människa med människans alla motiv och förändringar. När historien tar slut är Magnus Ejnar Hinder fortfarande lika anonym som ett folkbokföringsnummer.

Ett annat skäl ligger i kollisionen mellan det realistiska och det symboliska, mellan fantasiflykterna och vardagligheten. Troell har säkert föreställt sig en film där motsatserna kompletterar varann: i eftertankens intresse.

Istället blev det en film som söker efter sin egen axel och som egentligen hör varken himlen eller jorden till.

Och för det tredje: hur det än går till så går det långsamt." (Jurgen Schildt i AB)

Mest positiv i stockholmspressen var Lasse Berg!ström i Expr som gav filmen 4 getingar under rubriken "En film att bli glad åt". Han var också den som såg de uppenbara parallellerna med 8 1/2, även om Bang! då framstod som "ett smalare och mer provinsiellt vittnesmål om den manliga medelålderns och det konstnärliga självförtroendets kriser. (-)

Bang! är på en gång en självbespeglande och självkritisk film. Den blandar bitterhet och vemod och ser på sin blandning med ett tillkämpat leende: Magnus Hinder är på reträtt för att klara av sin livssymfoni. Han är i allra bästa fall en konstnär värd namnet. För att bli det har han varit tvungen att dra sig undan, som orgeladjunkten på vinden.

Jan Troells film om honom är egocentrisk men generös och jag är glad att den blivit till."

Expr tog också upp filmen till debatt på sin kultursida samma dag, där TVs Nils Petter Sundgren skrev om den svenska 70-talsfilmen under rubriken "Bang! behövs!".

"Sjuttiotalets svenska film utmärks av ett slags allmänt hållen realism, utan egentligt centrum och riktpunkt. (-) Jan Troells nya film Bang! är ett explosivt uppror mot den svenska filmens grötlunk, mot vardagsrealismen och beroendet av litterära förlagor. Bang! är något av en svensk 8 1/2, en våldsamt subjektiv skildring av en konstnärs liv och arbete, hans svaghet och triumf. (-) Denna mycket sympatiska film har mycket av det man saknar i samtida svensk film. Här finns en ohämmad konstnärlig vitalitet, ett mod att finna ett personligt filmspråk, och det roliga är fräschören. Man blir hela tiden överraskad, någon gång konsternerad."

Till Göteborg och Malmö kom filmen först till hösten. Flertalet kritiker var mycket positiva.

"En av de mest infallsrika, fantasieggande och personliga filmer som gjorts i vårt land under senare år. Troell är som vanligt sin egen fotograf och hans bilder är fyllda av skönhet och budskap. Troell talar mer genom sina bilder och genom sin musik, som fyller filmen, än genom ord. (-) Och genom hela filmen går ett stråk av värme. Generös med känslor, det är just vad Jan Troell har varit." (Monika Tunbäck-Hanson i GP)

Jan Aghed i SDS menade att "Troell aldrig varit någon tillgång för den filosofiska filmkonsten" och var tveksam mot filmens idéinnehåll men positiv för övrigt:

"Inför hans nya film kopplar man lämpligen av hjärnan och på sinnena. (-) En svärmisk och hänförd naturskildring -- bilder av växande, av skott som slår ut, av träd, framför allt träd, storstilade träddungar och prunkande praktfulla träd mellan dött stirrande hyreskaserner -- bryter ständigt in i händelseförloppet i Bang!, som ett visuellt huvudtema och en kontrast till den brutala stadsmiljön. (-) Här kastar han loss från filmromanernas tunga och ansvarsfyllda episka berättande och använder filmspråket som det aldrig annars används i Sverige, till att ansvarslöst upphäva gränserna mellan verklighet och fantasi, drömmar, syner och associationer. Resultatet av denna utbrytning vill man gärna att en stor publik ska se, i ordets bokstavliga bemärkelse."

Björn Fremer i kvällstidningskollegan KvP tyckte tvärtom:

"Den är kall och stillastående. Det rör sig om konstnärligt navelskådande som blir helt ofruktbart eftersom Troell antingen inte har något att säga eller säger det så dåligt att man inte förstår. Valet av Håkan Serner i huvudrollen är katastrofalt. Han har ingen utstrålning och vad filmen skriker efter är en personlighet som kan hålla intresset vid liv i Troells bild!onani."

Ana Maria Narti i Chaplin var den som försökte sig på den mest inträngande analysern:

"Med detta återkommer vi till den estetiska fråga Bang! belyser: den dialektiska relationen subjektiv--objektiv i konst!arbetet. Bägge dessa termer lever bara genom den direkta förbindelsen med den andra. När den subjektiva konsten blir ett sätt att spegla sig i verket och ett uttryck för medkänslan med sig själv, förlorar konstnären möjligheten att förmedla sin kunskap till andra: konstverket blir en privat handling."

Hos den samlade Chaplin-juryn kom Bang! först på 8:e plats med 3, 4 poäng av 7 möjliga.

Kommentar Svensk filmografi

Jan Troell hade med Utvandrarna (1971/1) och Nybyggarna (1972/2) signerat ett par av de ekonomiskt mest framgångsrika filmer som producerats i Sverige. Det betydde dock inte att han var välkommen tillbaka till sitt bolag, SF, där situationen radikalt hade förändrats sedan ägaren, Fastighetsbolaget Hufvudstaden, fått ekonomiska problem och börjat mjölka SF på stora koncernbidrag. Att hans personlige producent under alla år, Bengt Forslund, lämnat bolaget underlättade knappast situationen.

Samtidigt bör dock framhållas att det projekt Troell helst ville göra, en filmatisering av Sven Christer Swahns novell "Orgeladjunkten", knappast kunde betraktas som kommersiellt lockande. I oktober 1972 skickade Kenne Fant därför över Troells och Georg Oddners synopsis till Bengt Forslund på Filminstitutet som från 1 oktober inrättat en ny produktionsavdelning. Forslund, som var besviken på SF, returnerade dock utkastet:

"Självklart säger jag från SFIs sida inte direkt nej, men jag tycker att det skulle se lite illa ut både för mig, SFI och SF om vi omedelbart tog till oss vår ekonomiskt mest framgångsrike regissör som därtill har flera utländska erbjudanden." (Brev till SF 18.10.1972)

Jan Troells nästa film blev också en amerikansk produktion. 1973 spelade han för Warner Bros in Zandy's Bride i USA. Under efterarbetet vintern 1974 korresponderade Forslund och Troell och diskuterade flera projekt. Forslund föreslog Delblanc. Troell föredrog Nabokov. I bakfickan låg fortfarande "Orgeladjunkten" som var det projekt Troell kände mest för. I den starkt omarbetade version han tänkt sig låg en mycket personlig film.

Varje regissör känner någon gång behovet att göra en film om sig själv i fingerad form. För Troell skulle detta bli hans 8 1/2, hans Spegeln.

Julen 1974 låg ett första manus färdigt. Nyårsdagen 1975 skrev Forslund ett starkt positivt svarsbrev till Troell, även om han tyckte att manuskriptet var för långt och för kompakt. Samtidigt gick manuset vidare till Jörn Donner och Harry Schein för deras kommentar. Den förre var föga entusiastisk, den senare direkt negativ:

"Det handlar i mycket stor utsträckning om vad en person tycker och känner och det är jag alldeles ointressad av, i varje fall när jag läser ett manuskript. Jag skulle väldigt gärna vilja veta vad en person säger och gör. Nu säger ju den här personen en hel del också och det begriper jag heller inte särskilt mycket av och det personen i fråga gör förefaller mig skäligen ointressant och dessutom också i stor utsträckning obegripligt."

Förutsättningarna för ett produktionsbeslut var alltså inte ljusa. Dock gick Schein med på att lämna manuskriptet till Ingmar Bergman som hade framhållit att det var viktigt att Troell fick en ny chans.

Lyckligtvis "tände" Ingmar på manuskriptet, och även H-fonden ställde sig senare positiv och gav produktionsgaranti 27 februari 1975. Men Schein tvekade fortfarande.

I april vände sig Forslund till SF och vädjade att bolaget skulle gå in som medproducent med 25 procent. Läget var där mer optimistiskt, sedan bolaget hade övertagits av Bonnierkoncernen. Svaret blev också positivt, och äntligen kunde produktionsbeslut fattas. Inspelningsstarten beräknades till 11 augusti 1975, kostnaden inklusive administrationsbidrag till 2 miljoner kr och premiären till hösten 1976.

Planeringen igångsattes omedelbart. Några vårbilder inspelades i maj. Fler och fler blev engagerade. Allt såg hoppfullt ut!

Då strandade oväntat avtalsförhandlingarna mellan filmbranschen och Teaterförbundet, och det senare utlyste allmän filmstrejk. 22 juli tvingades producenten skriva ett brev till all engagerad personal för filmerna Bang!, Den allvarsamma leken och Vilgot Sjömans senare nedlagda projekt Siesta Samba att det dessvärre inte kunde bli några filmer till hösten.

Ytterligare ett halvår försenad gick produktionen slutligen igång 1 mars 1976. Budgeten är nu uppe i 2,1 miljoner kr exklusive det administativa bidraget. Troell satsade själv regi, foto och klippning för att det skulle gå ihop. Efter 70 mot planerade 60 inspelningsdagar avslutades inspelningen 10 juni.

En av orsakerna till förseningen var den 30-talspastisch (en film i filmen) som med producentens goda minne hade tillkommit i samband med inspelningen i Karlskrona.

Genom att diverse tricktagningar också tillkom vid slutarbetet, bl a filmens upptakt och avslutning (himmelsfärden), blev den slutliga kostnaden 3,2 miljoner kr, d v s en fördyring med 50 procent, vilket sedermera blev hårt kritiserat, eftersom filmen inte blev någon ekonomisk framgång.

Den blev dock uttagen för tävlan vid filmfestivalen i Cannes 1977, vilket ingen svensk film hade varit sedan 1971. Mottagandet var tveksamt och dock något pris blev det inte.

Innan filmen 14 dagar senare släpptes upp i Stockholm, gjorde Jan Troell vissa omdisponeringar. En scen utgick, en annan tillkom och ett par bytte plats. Det förändrade föga i kritikens och publikens inställning. Det kom endast 18 000 åskådare.

Något bättre gick det utomlands. Filmen såldes till Danmark, Finland, Italien, Norge, Polen, Schweiz och Västtyskland samt Australien och USA.

Bang! visades i svensk TV (TV2) 6.6.1984.

Susan Hampshire hade i Sverige blivit mycket populär genom den engelska TV-serien Forsytesagan. Hon engagerades därför av SE-banken för en serie reklamfilmer, vilka regisserades av Jan Troell, och de blev på så sätt goda vänner.

Hinders "livssymfoni" i filmen, komponerad av Karl-Erik Welin, ingår i densammes "Ett svenskt rekviens" som sedermera uruppfördes i Konserthuset.

Förlaga

Originaltitel Orgeladjunkten (Novell)
Författare Sven Christer Swahn


Inspelning

Filmhuset, Stockholm. Stockholm (bl_a Konserthuset och Södra Latin). Danderyds sjukhus. Karlskrona (bl_a Chapmanskolan). Malmö (bl_a Ribersborgsbadet och S:t Petriskolan)

Visningar

Sverigepremiär 1977-06-06 Röda Kvarn Stockholm Sverige 100 min
Urpremiär 1977-06-06 Röda Kvarn Stockholm Sverige 100 min
TV-visning 1984-06-06 TV2 Sverige

Musikstycken

Originaltitel God Save the King
Textförfattare Abraham Niklas Edelcrantz (svensk text 1805)
Sångare kör


Originaltitel Den lille hest
Kompositör Hanne Passer
Textförfattare Halfdan Rasmussen
Sångare Beate Ørskov


Originaltitel Kamraten
Kompositör Harald Gustafsson


Originaltitel Dinah
Kompositör Harry Akst (1925)
Textförfattare Sam M. Lewis (1925)
Joe Young (1925)


Originaltitel Fransk tango
Kompositör Jazz å de


Originaltitel When Somebody Thinks You're Wonderful
Kompositör Harry Woods
Textförfattare Harry Woods
Sångare - (sjungs av okänd sångare)


Originaltitel I Cover the Waterfront
Kompositör John W. Green (1933)
Textförfattare Edward Heyman (1933)
Sångare - (sjungs av okänd manlig sångare)


Originaltitel Ombre légère qui suis mes pas. Ur operan Dinorah ou Le pardon de Ploërmel
Kompositör Giacomo Meyerbeer (1859)
Textförfattare Jules Barbier (fransk text 1859)
Michel Carré (fransk text 1959)
Sångare - (sjungs av okänd kvinnlig sångare)


Originaltitel Din klara sol går åter opp
Kompositör Johann Georg Störl (1710)
Textförfattare Johan Olof Wallin (svensk text 1814)
Sångare kör


Originaltitel Imse vimse spindel
Sångare Beate Ørskov


Originaltitel Marie Hønen evig glad
Sångare Beate Ørskov


Originaltitel Capriccio italien
Kompositör Pëtr Čajkovskij (1880)


Originaltitel Konsert, violoncell, orkester, op. 104 (B 191), h-moll
Kompositör Antonín Dvořák (1894-1895, urppförd 1896)


Originaltitel Ungarische Tänze. Nr 5, fiss-moll
Kompositör Johannes Brahms (1869)


Originaltitel Divertimento, Hob II:60, D-dur
Kompositör Joseph Haydn


Originaltitel Little Green Apples
Kompositör Bobby Russell (1968)
Textförfattare Bobby Russell (1968)


Originaltitel Beatrice-Aurore
Kompositör Hjalmar Casserman (1939)
Textförfattare Harriet Löwenhjelm (dikt 1913)


Originaltitel Tangokavaljeren
Kompositör Jules Sylvain (1932)
Textförfattare Åke Söderblom (1932)


Originaltitel Den signade dag
Textförfattare Johan Olof Wallin (1812)
Bearbetning Johan Olof Wallin (1812)


Originaltitel Vårsång
Kompositör G***** (1846)
Textförfattare Herman Sätherberg
Sångare kör


Originaltitel Sjungom studentens lyckliga dag
Kompositör G***** (1851)
Textförfattare Herman Sätherberg
Sångare kör


Originaltitel I en dal på lasarettet


Originaltitel En contemplant mon amour


Utmärkelser

Guldbagge Stockholm 1977 Bästa skådespelare Håkan Serner (bästa skådespelare - för roller i denna film och i Mannen på taket)
Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1977

Ämnesord

Cellist
Danderyds sjukhus
Dröm
Karlskrona/Chapmanskolan
Komposition
Kompositörer
Lärare
Malmö/Ribersborgsbadet
Malmö/S:t Petriskolan
Musik
Orglar
Stockholm/Konserthuset
Stockholm/Södra Latin
Symfoni

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2740


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2733


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2728


Typ Kopia
Bredd 35 mm
Längd i meter 2740


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2721


Typ Kopia
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2470


Typ Duplikatpositiv
Materialbas Polyester
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild
Bredd 35 mm


Typ Originalnegativ bild för OP
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ
Bredd 35 mm


Typ Tonnegativ Huvudtext
Bredd 35 mm


Typ I-band
Bredd 35 mm


Typ I-band
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 35 mm


Typ Slutmix
Bredd 17,5 mm


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100
Affischtitel BANG! En film av Jan Troell
Tryckeri Tryckeri AB Småland


Storlek Mindre än 850 x 400
Affischtitel BANG! En film av Jan Troell


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Färg papper SET
Bakombild papper SET
Dia SET
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program
Språk Engelska


Typ Program
Språk Engelska


Andra utgåvor av verket

Digitaliserad

Tekniska fakta

Dialogspråk


Bestånd Film

Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd ProRes


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt arkivmaterial
Bredd MAP


Typ Digitalt visningsmaterial
Bredd DCP


Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Typ Digitalt ljud
Bredd WAV


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?