Hempas bar (1977)

Media (2 st)

Originaltitel	Hempas bar
Svensk premiärtitel	Hempas bar
Distributionstitel	Hempan baari (Finland)

Regi	Lars G. Thelestam
Manus	Bosse Andersson
Producent	Bengt Forslund
Produktionsledare	Boarne Vibenius (som Bo A. Vibenius)
Foto	Jörgen Persson
Musik	Björn Isfält (originalmusik)
Scenograf	Carl Johan De Geer
Klippning	Sylvia Ingemarsdotter (som Sylvia Ingemarsson)
Ljudtekniker	Ulf Darin Klas Engström
Regiassistent	Anders Hedin
Scripta	Lærke Sigfred-Pedersen
Inspelningsledare	Göran Lindberg
B-foto	Rolf Lindström
Elektriker	Ulf Björck Johnny Pettersson
Passare	Ragnar Waaranperä Susanne Lingheim (handräckning)
Ljussättare	Hans Rinning
Musikarrangör	Björn Isfält
Rekvisita	Johan Stenius PeO Strandberg
Kläder	Tina Johansson
Smink	Tina Johansson
Klädassistent	Alain Touzinaud
Specialeffekter, ljud	Tibor M'Csontos Christer Hööst
Mixning	Berndt Frithiof
Övrig medarbetare	Stefan Kamberg (stuntman) Lasse Lundgren (som Lars Lundgren) (stuntman) Dan Ying (stuntman) Bengt Nordin (bilar och mc) Dan Sverneborn (bilar och mc)

Krister Hell	Kille
Jan Nielsen	Helge, hans bror
Ann-Marie Gyllenspetz	Gunnel, deras mor
Carl-Axel Heiknert	Erik, deras far
Harriet Andersson	Sonja
Mats Lindström	Råttan
Berto Marklund	Hempa
Tina Westin	Anki
Li Brådhe	Birgitta
Rolf Sohlman	Freddy
Rolf Skoglund	scoutledare
Per-Olof Albrektsson	polis
Mats Perlstam	polis
Lotta Liedfeldt	Harriet
Dan Nerenius	Lajos
Pierre Stahre	en mc-kille
Brit Ångström (som Brit Eklund)	Råttans morsa
Lasse Lundgren	Birgittas fästman
Jan Ahlgren
Rune Jansson	ej identifierade roller

Produktionsbolag	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm)	Stiftelsen Svenska Filminstitutet	1994
	AB Svensk Filmindustri	1977
Laboratorium	AB Film-Labor

Det är i en svensk småstad på 1950-talet.

Den 14-årige Killes storebror Helge har varit till sjöss och i Amerika. Han har hoppat av i Norge efter en påstådd blindtarmsinflammation. Han kommer hem till sin tjej Birgitta. Hon har dock övergivit honom för ungraren Lajos. Helge deppar, vill inte jobba och tänker på hämnd.

I Killes ögon för Helge med sig något nytt, en individualistisk frihetsfilosofi, symboliserad av Elvis-plattor och en stilett, "en sån som gangsterna har".

Kille ägnar mycken tid åt att träna för det årliga stadsparksloppet. Han är en av favoriterna. Kille vinner inte utan blir bara tvåa, något som han själv är rätt nöjd med, men pappan är grymt besviken. Därmed går Killes stora dröm i kras - att få läsa vidare på gymnasiet. Han gör ett inbrott, och för det stulna byter han till sig sprit hos skrothandlaren och berusar sig.

Helge köper en motorcykel för att hävda sig mot de andra och för att kunna skaffa brudar. Så småningom beslutar han sig för att utkräva sin tilltänkta hämnd.

Han kör på och nästan dödar sin rival Lajos och våldtar Birgitta. Han ångrar direkt vad han gjort.

Efter att ha druckit en flaska sprit, som Kille ordnat, beslutar han sig för att åka till sjukhuset och be Birgitta om förlåtelse. På vägen dit kör han ihjäl sig.

Familjen splittras ytterligare, när Kille hämtas av polisen för vidare befordran till ett ungdomshem.

Censurnummer	118284
Datum	1977-09-24
Åldersgräns	Tillåten från 11 år
Originallängd	2850 meter

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Färgsystem	Eastman Color
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2850 meter
Längd i minuter	104 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Stockholmspressen var genomgående kallsinnig inför denna minnesbild av 50-talet, även om tidsskildringen och aktörerna fick en del lovord:

"Om ärlighet varar längst så ger jag inte en byxknapp för den här historien. Revoltmotivet är på en gång övertydligt och lösligt underbyggt. Svartsjukeintrigen kring den invandrade ungraren Lajos är en trubbig allmänning. Det hela påminner -- på ett sätt som inte kan ursäktas av själva tidsanknytningen och som under alla förhållanden förefaller urvuxet 1977 -- om 50-talet. D v s om dåtidens filmade och svartvita raggarmelodramer.

Dessbättre finns här annat att hämta.

Till 50-talet kan en filmare förhålla sig på olika vis. Man kan ägna årtiondet en social eller politisk pejling, betrakta det som avstamp och förebud. Man kan också inskränka sig till blotta rekonstruktionen och miljöbeskrivningen och förevisningen. Så här var det. Så här såg det ut.

Thelestam gör det senare, och han gör det med öppna ögon och känsliga fingrar. Det står en lukt av äkthet kring hans beskrivningar av Presley-kulten, mc-svärmeriet, de oljade frisyrerna, de mera skentuffa än stentuffa jargongerna. Världen är stor och den svenska småstaden är liten. (-)

Men bygga en historia, det är svårt det. Om Thelestam haft miljön och backspegeln i sin hand så misstänker jag i gengäld att han haft en medarbetare som fumlat med pennan." (Jurgen Schildt i Aftonbladet)

"Som dramatisering av ett viktigt socialt skeende kunde detta ha blivit högintressant. Som bakgrundsstudie till dagens sprickfärdiga samhälle kunde det i all enkelhet ha blivit tankeväckande.

Nu blir det ingetdera. Orsaken är lätt att peka på: Bosse Andersson och Lars G Thelestam har förvandlat det goda uppslaget till en tafatt historia med pekpinnar och knalleffekter.

Det blir förfärligt töntigt, och tyvärr har inte Thelestam försökt övervinna manusets svagheter. Tvärtom blåser han upp dem med sina tablåer i imiterad femtitalsstil.

Då hjälper inte Jörgens Perssons fina småstadsbilder, inte heller att skådespelarna är utmärkta, främst unge Krister Hell, som agerar förbluffande säkert i alla möjliga och omöjliga situationer.

Thelestam visade redan i Gangsterfilmen sin lust att konfrontera amerikanska och svenska livsformer med varandra. När han nu gör om det, denna gång från mera historiska utgångspunkter, är han tyvärr mindre framgångsrik." (Hanserik Hjertén i DN).

"Lars G Thelestam har en del filmkunnande i nyporna men varför han lagt ner det i Hempas bar är svårförklarligt.

Ändå finns det i Bosse Anderssons småstadsmelodram små skärvor av riktiga minnesbilder, ögonblick då man upplever att den här filmen trots alla overkliga övertydligheter handlar om riktiga människor.

I de skärvorna uppträder nästan alltid Krister Hells Kille, buttert kontaktsökande, intelligent och med förmåga att överleva alla sorters konstiga verkligheter." (Lasse Bergström i Expr).

"Dessvärre spårar också filmen ur. Thelestam, som börjar så bra med motorcyklarna som river hål i stadens tystnad och annat som perfekt återger tidsatmosfären tappar stilen och hamnar i en onyanserad melodram. Åtminstone av den här filmen att döma har han mer känsla för miljön än för människorna. I varje fall är personregin okänslig. Den annars så sensible Jan Nielsen, den från Staterna hemkomne, är alldeles nyanslöst hårdknuten och håller samma gradtal hela vägen.

Unge Krister Hell verkar ha en intuitiv begåvning för skådespelaryrket och är bra när han får vettiga repliker. Men har inte regissören hört hur fullkomligt parodiska somliga repliker låter i mun på en fjortonåring? Överhuvudtaget förekommer töntigheter som inte är 50-talets utan filmens alldeles egna. Synd för nog fanns här förutsättningar för något bättre." (Elisabeth Sörenson i SvD).

"Filmen lutar sig in i den tid den skall omfatta så att både vi och den stundtals är helt absorberade. (-) Detta gör filmen ärlig och riktig, tycker jag. I mycket också viktig, därför att den antyder var en del nutida politiska och mänskliga problem började." (Sven E Olsson i Arbetet)

"Det har blivit en händelserik och stämningsmättad 50-talsskildring, där småstadsmänniskors vardagsvillkor avsynas och avlyssnas med den fint avvägda blandning av realism, ömhet och humor som är dramatikern Bosse Anderssons speciella kännemärke.

(-) Det är onekligen en svidande, om än skickligt inlindad kritik som Bosse Andersson här levererar mot en av materiella välståndsdrömmar alltför uppslukad arbetarklass. (-) Må så vara att Hempas bar inte är alltigenom filmatiskt lyckad (-) men det är en förbaskat sympatisk film, hederlig och rätlinjig. Precis så här tror jag att många unga upplevde det 'bekymmerslösa' 50-talet, uppbrottet ur barndomen mot den problematiska vuxenvärlden." (Ulla Swedberg i GT)

"Hempas bar handlar inte så mycket om att återskapa ett 50-tal, som att tolka det. Här finns en social, analytisk ambition, som är tydligare än den i t ex Sista natten med gänget. Det är också den ambitionen, som lägger krokben för filmens sista hälft och gör den övertydlig, platt och ja -- dramatiskt dålig. (-) Det är i skildringen av relationerna mellan familjens medlemmar som filmen har sin styrka, men när berättelsen packas tätt av händelser och olyckor förloras människorna ur sikte. Småstaden blir en kuliss, dess invånare figurer, som representerar ideér istället för liv." (Monika Tunbäck-Hanson i GP)

Vissa klichéer störde även Bo Heurling i Chaplin, som dock var övervägande positiv och förvånade sig över att filmen inte fungerat publikt:

"(-) det är ändå ofrånkomligt att filmens främsta egenskap är dess publiktillvändhet, dess lättillgängliga berättande. (-)

Hela historien om Kille bygger på ett slags erfarenhetsgemenskap med publiken, en genomskådandets klarsyn: Så här var det! Så här gick det ofta till! Så här kunde människorna bete sig och fungera! Så här är det många gånger än!

Bosse Andersson (manus) och Lars G Thelestam (regi) har här närmat sig publiken på ett sätt, som påminner om Fassbinders i hans mer publiktillvända filmer."

Kommentar Svensk filmografi

F d industriarbetaren Bosse Andersson (f 1945) gjorde sig i mitten av 70-talet bemärkt som en ny, lovande TV-dramatiker med de vardagsrealistiska styckena "Offside" och "Liv". Han vände sig också först till TV med manuskriptet "Kille", en historia med självbiografiska drag från hans ungdom i Alingsås, men ville hellre se den som film och skickade därför ett manuskript till producenten Bengt Forslund på Filminstitutet i maj 1976. Forslund blev omedelbart förtjust i detta originalmanus, i vilket han såg en svensk motsvarighet till de vid denna tid populära 50-talsfilmerna, till exempel Sista natten med gänget (1973), och vände sig till regissören Lars G Thelestam som även han blev intresserad. Redan i juni skrevs ett optionskontrakt med författaren.

Platssökning (i Alingsås) och budgetering gjordes på eftersommaren, och sedan filmen hade fått produktionsgaranti i början av september, stod det klart att den skulle kunna spelas in redan våren 1977 -- dock utan produktionsstöd från något av de stora bolagen.

Filmen hade nu döpts om till Hempas bar.

Inspelningen genomfördes planenligt och något under budget 4 april -- 9 juni 1977 (totalt 40 inspelningsdagar, varav 25 "på plats" i Alingsås). Killes hem och Hempas bar spelades dock in i Filminstitutets ateljé.

Även efterarbetet gick smidigt, och jämnt ett år efter produktionsbeslutet fick filmen urpremiär i Alingsås 23 september 1977. Dagen därpå gick den upp i Stockholm och Göteborg.

Mottagandet i Stockholm blev rent nedgörande. Att det var bättre i Göteborg och lysande i Alingsås hjälpte inte. Filmen försvann snabbt från repertoaren (under 15 000 besökare), och redan till årsskiftet sa SF upp distributionskontraktet.

För export klipptes filmen ned 15 minuter, men inte heller det hjälpte. Den som tog det hårdast var författaren som också fick den mest personliga kritiken. Som dramatiker drog han sig tillbaka. 1981 skrev han om historien i romanform. "År av hopp" fick den då heta.

Inte heller Lars G Thelestam fick någon chans att komma tillbaka. En viss upprättelse fick filmen, när den senare visades i TV (TV1 28.9.1981) som kanske var dess rätta medium.

Den film som pojkarna ser på biografen i filmen är Montezuma (1951) i regi av Lewis Milestone.

Filmhuset	Stockholm	Sverige		1977-04-04	1977-06-09
	Stockholm	Sverige
	Alingsås	Sverige

Sverigepremiär	1977-09-23	Saga	Alingsås	Sverige	104 min
Urpremiär	1977-09-23	Saga	Alingsås	Sverige	104 min
Stockholmspremiär	1977-09-24	Bostock	Stockholm	Sverige	104 min
TV-visning	1981-09-28	TV1		Sverige	100 min
	1999-10-04	SVT1		Sverige	100 min

Originaltitel	Dreamy
Kompositör	Hans Posegga

Originaltitel	Norrköpings hemvärnsmarsch
Kompositör	Inge Ericsson

Originaltitel	Vi äro svenska scouter
Kompositör	Sigurd Svedberg
Textförfattare	Johan Nordling

Originaltitel	That Doggie in the Window?/(How Much Is) That Doggie in the Window?
Kompositör	Bob Merrill	(1952)
Textförfattare	Bob Merrill	(engelsk text 1952)
	Ninita	(svensk text 1952)

Originaltitel	Sköna maj, välkommen till vår bygd igen
Kompositör	Lars Magnus Béen
Textförfattare	Johan Ludvig Runeberg	(1870)

Originaltitel	Heartbreak Hotel
Kompositör	Tommy Durden	(1956)
Textförfattare	Mae Boren Axton	(1956)
	Elvis Presley	(1956)

Originaltitel	Love Me Tender
Kompositör	Elvis Presley	(angiven p.g.a. copyrightproblem)
	Ken Darby	(1956)
Textförfattare	Vera Matson	(angiven p.g.a. copyrightproblem)
	Ken Darby	(1956)

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag	Stockholm	1978			(bidrag om 154 141 kr)

Montezuma (1951)

Citeras i

Hempas bar (1977)

50-tal

Alingsås

DK Ungdomskultur

Inbrott

Kriminalitet

Motorcyklar

Olycka/motorcykel

Rival

Småstäder

Stiletter

Ungdomsproblem

Våldtäkter

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Acetat
Bärare	35 mm
Längd i meter	2820

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Bärare	35 mm

Typ	Duplikatpositiv
Bärare	35 mm
Längd i meter	703

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild Neutral bakgrund
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	HEMPAS BAR
Tryckeri	Tryckeri AB Småland

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	HEMPAS BAR
Tryckeri	Tryckeri AB Småland

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2
Affischtitel	HEMPAS BAR
Tryckeri	Narva-Tryckeriet

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Manustitel	Kille - Fjorton år. Filmberättelse av Bosse Andersson.
Omfång	89 s. Inledning och rollista (2 s.) ingår.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hempas bar. Originalversion med Lars G. Thelestams ändringsförslag.
Omfång	107 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hempas bar. Ett filmmanus av Bosse Andersson.
Omfång	183 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Hempas bar. Dialoglista.
Omfång	30 s.
Språk	Svenska

Typ	Inspelningsmanus
Manustitel	Hempas bar. Ett filmmanus av Bosse Andersson.
Omfång	183 s.
Språk	Svenska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	11
Färg papper	SET
Dia	SET
Album	Ja

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska