Mariedamm - en dag, ett år, ett liv (1977)

Media (1 st)

Mariedamm -- en dag, ett år, ett liv är en dokumentärfilm som handlar om det lilla samhället Mariedamm i Askersunds kommun i södra Närke. Den beskriver livet under fyra årstider i en bygd, varifrån folk flyttar, där sociala mönster rivs upp och där samhälleliga institutioner försvinner -- allt som följd av näringslivets strukturförändringar.

Pressreaktion Svensk filmografi

En välgörande, stillsam och nyttig påminnelse om hur utvecklingen far fram i ett stycke Sverige, tyckte kritikerna. Invändningar mot formen och tempot förekom dock.

"Att man ändå kan se filmen med viss behållning beror på att den befolkats av alldeles levande, arbetande människor. Kontrasten mot celluloidmediets vanliga platshjältar är välgörande. Filmen ger ändå glimtar av en mycket svensk verklighet. Som tidsdokument har den ett värde." (Björn Samuelsson i AB)

"Så ser det ut i dag, och filmen får fram en stämning av människofientlig utveckling genom sitt berättande. Den börjar med bilder av en auktion och en flyttbil och en ödslighet som tycks breda ut sig i vemodigt vackra naturscenerier.

Den får ironisk skärpa när kameran vandrar runt i den tomma skolan medan skogsbolagets besprutningsplan surrar i luften, som om utvecklingen också sprutade bort människorna.

Men samtidigt - och det tycker jag är det finaste i filmen - finns här en mänsklig närhet som bättre än allt annat demonstrerar galenskapen i det som sker." (Hanserik Hjertén i DN)

"Ödegårdar. Dragspel. Tältmöten. De gamlas besvikelse över utvecklingen. Och en och annan ung förhoppning.

De båda filmarna har följt byn i ett år. De berättar i bilder och har genom sin lilla by fångat en stor bit Sverige. Dokumenterat golvdraget i folkhemmet. Det är styvt." (Bernt Eklund i Expr)

"Den här typen av film som ingående granskar en by eller ett samhälle som drabbas av som det på byråkratsvenska brukar kallas strukturrationaliseringar kan om filmarna hittar en fungerande form bli intressant och mycket avslöjande för de mekanismer som styr samhällets förändringar. Tyvärr har inte Danneborn och Åslund funnit någon sådan form utan deras film blir tämligen privat och tyvärr också ganska tråkig. Det är som om filmarna plötsligt upptäckt att det finns en vardag och i tron att de är ensamma om den iakttagelsen velat gå ut med sitt budskap till alla söndagsmänniskor.

Även om Mariedamm är ett litet samhälle med få invånare blir filmen om det för stor, för splittrad och framför allt för osammanhängande för att den skall bli riktigt intressant utanför Mariedamm i Askersunds kommun i södra Närke." (Hans Schiller i SvD)

"Filmer som Mariedamm är viktiga, eftersom det är viktigt att vi dokumenterar vårt folks historia, även i dess vanliga, vardagliga förlopp. Men det finns hos två av filmarna en övertro på verkligheten. De har inte sovrat nog, inte strukturerat eller ordnat sitt material tillräckligt tydligt. Bilderna avlöser ibland varandra till synes avsiktslöst.

Att visa en cykel lutad mot väggen, en gubbe som river ner en affisch, röstsedlar som räknas, fisk som slås in i paket ger ingen specifik kunskap om människor och liv i Mariedamm. Den kunskap och erfarenhet, som sen kan förvandlas till något allmängiltigt.

Det är kanske också en inbördes spänning mellan bilderna, en starkare personlig hållning till dem som jag saknar." (Monika Tunbäck-Hanson i GP)

Kommentar Svensk filmografi

Filmens upphovsmän berättade själva om sin film för Tore Ljungberg i GP 5.12.1977:

"-- Mariedamm kan ligga var som helst i Sverige -- det finns massor av orter som upplevt samma tillbakagång, säger Bengt Danneborn. De som bor kvar i Mariedamm berättar själva i filmen om hur de upplevt denna utveckling.

Göran Åslund och Bengt Danneborn är båda anställda på Sveriges Radio i Örebro. Göran som filmklippare och Bengt som fotograf. De två har i stort sett gjort hela filmen om Mariedamm själva. Bengt har filmat, Göran har tagit upp ljudet och klippt.

-- Filmen har kostat drygt 100 000 kr att göra, berättar Bengt, men då har vi inte räknat in våra löner. Vi tog tjänstledigt, utnyttjade kompledigheter och semestrar. Vi lånade en del pengar, 20 000 kr var, samt fick en del bidrag. Filminstitutet ville se manus innan vi gick i gång för att bevilja pengar. Men en sådan här film är det omöjligt att göra ett manus på. Knappt ett synopsis en gång. Nu har vi visat den färdiga filmen för institutet som beviljat oss 120 000 kr ur sin s k H-fond.

-- Vi gick inte till TV och bad att få göra projektet -- vi ville helt enkelt göra en långfilm som kan visas på biografer och ute i glesbygder. Den är gjord på smalfilmsformat. Folkets Bio har rätten att visa den. Nu har TV 1 hört av sig och vill visa filmen.

-- Men först skall den visas på biografer runt om i landet.

-- Vi har hållit på i ett och ett halvt år. Villkoret för att göra en sådan här poetisk dokumentärfilm var att vi blev rätt intima med ortsbefolkningen. Förberedelserna var långa -- vi blev bekanta med invånarna i Mariedamm. Det gjorde det enklare för oss när vi skulle filma. Invånarna kunde agera naturligt framför kameran.

-- Vi har ingen berättartext i filmen, inte heller några direkta intervjuer. Invånarna berättar själva om sitt liv och utvecklingen i Mariedamm. Filmen klippte vi i skolan i Mariedamm och vi hade öppet hus. Invånarna fick själva vara med och ge synpunkter på klippningen.

Mariedamm -- en dag, ett år, ett liv visades i TV (TV1) 31.12.1978.

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se