Den ljuva tiden (1977)

En ömsint och poetisk film om en pojkes möte med kärleken vid olika tidpunkter i livet: i sjuårsåldern, i puberteten, och när han passerar tjugoårsstrecket.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Många filmregissörer har med varierande klarsyn blickat tillbaka på sin barndom.

Nils Malmros film om den lille Ole (som är så liten att han inte börjat skolan) tillhör de mer osentimentala. Den skildrar sakligt de episoder som formar ett barns dag. Och den storögda nyfikenheten som formar en människa.

Ole är - liksom regissören - läkarbarn. Sjukhuset är hans spännande lekplats. Men också hans världs gräns. Han får inte lämna området och "vanliga barn" får inte komma dit.

Vi möter Ole tio, tolv år senare i livet. Det är roligt att se att han växt upp till en välartad ung man, men annars förstår jag inte riktigt nödvändigheten av den blicken in i framtiden.

För det är som lågmäld och levande skildring av barndomen som DEN LJUVA TIDEN förtjänar att ses." Bernt Eklund i Expressen

"Man får leta i minnet för att hitta en film som så suveränt fångar barndomens stämningar som Nils Malmros DEN LJUVA TIDEN.

Malmros, som tidigare visat sitt fina handlag med de här åldrarna, berättar i sin nya film om några stadier i en pojkes liv, och allra bäst tycker jag att han lyckats med de tidigare barnaåren.

Här finns en förtrollande skildring av barndomens lekar och öppna sinnen i en värld som susar hemlighetsfullt och där Malmros med varsam hand och utan minsta överdrift för in den vaknande erotiska känslan.

Som inlevelse i det främmande landet nere i barndomen bör avsnittet bli klassiskt.

--- Det är en film med 50-talsmiljö, lite begränsad i sin inriktning på det psykologiska och med sina obetydliga glimtar av tillvaron utanför Oles närmaste synkrets.

Men den är ändå skön att se, otroligt finstämd, ofta rolig och med ett sug in mot den värld som vi alla - oavsett decennieindelning - så väl känner igen." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Melankolin är filmens tyngd. Lättheten ligger i det rapsodiska sättet att berätta.

Här finns något vacklande i själva filmkompositionen, något av för tvära kast mellan perspektiv och stämningar, för att beskrivningen av Ole ska kunna bli annat än fragmentarisk och uppriven. Detaljerna i porträttet av honom är många men helheten svår att skönja.

Till slut blir det något ogripbarare än en personstudie som Malmros ger. Det blir en sorgsen stämning, skimrande genom ett bruntonat foto, från en övergivenhet som vi alla nån gång känt.

Det har inte resulterat i en stor och oförglömlig film. Men i sin finstämdhet har den något närliggande och äkta. Det kan vara berömvärt nog." Mario Grut i Aftonbladet

"... det är i all sin anspråkslöshet en mycket sympatisk film, gjord av en regissör som ännu minns hur det vara att vara en liten kille - och som med stillsam humor noterat att det spännande "att leka nakna" tydligen anses lika olämpligt vare sig man är en liten kille med en polare i badrummet eller en ung man på nattligt besök hos en sjuksköterskeelev.

DEN LJUVA TIDEN är inte någon temperamentsfull film men den har ett vänligt leende som gör gott." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se