Jag rodnar (1981)

Media (1 st)

Originaltitel	Jag rodnar
Svensk premiärtitel	Jag rodnar
Översatt titel	Je rougis (fransk titel använd av Svenska Institutet) I Am Blushing (engelsk titel använd av Svenska Institutet)

Regi	Vilgot Sjöman
Manus	Vilgot Sjöman (och skådespelarna)
Idé	Vilgot Sjöman
Producent	Vilgot Sjöman
Produktionsledare	Brian Wikström
Foto	Tony Forsberg
Musik	Bengt Ernryd
Klippning	Margit Nordqvist
Ljudtekniker	Jörgen Hasselblad
Scripta	Disa Wärnström
Inspelningsledare	Anita Tesler
B-foto	Roberto Yniquez
Rekvisita	Ricardo Yu
Smink	Nita Manahan
B-ljud	Fred Gajudo
Specialeffekter, ljud	Jan-Erik Lundberg Jörgen Hasselblad (trampeffekter)
Mixning	Lars Klettner
Speaker	Axel Düberg

Gunnar Hellström	Gunnar Sjöman
Bibi Andersson	Siv Andersson
Larry Hagman	Larry Hagman
Cheryl Katzman	Charlie
Vic Silayan	Domingo de Jésus
Armida Suguion-Reyna	Armida de Jésus
Bing Fabregas	Tita Caballero
Chanda Romero	Chanda Romero
Kidlat Tahimik	Kidlat, chauffören
Pete Cooper	Pete Cooper
Grace Ramos	Grace Ramos
Joseph Hardinaso	sockerarbetare 1
Fred Capulong	sockerarbetare 2
Hernan Robles	stadsbudet i hamnen
Alfred Yuson	Alfred Yuson
José Diokno	José Diokno
Mario Tagewalo	affärsmannen på flygplanet
Pio de Castro	filmregissören
Alex Orbito	Alex Orbito
Margaretha Söderqvist	den sjuka svenskan

Produktionsbolag	Public Motion Picture AB		(för)
	AB Svensk Filmindustri
	Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm)	AB Svensk Filmindustri	1981
Laboratorium	AB Film-Labor

En speakerröst berättar att filmen tillägnas Ford Francis Coppola till minne av hans expedition till Filippinerna, där han skapade sitt mästerverk Apocalypse med Marlon Brando.

Sedan visas en flygplansinteriör.

Och här är min dubbelgångare Gunnar Sjöman, fortsätter speakern. Han har fått samma idé som Coppola - att hämta inspiration från en roman av Joseph Conrad.

Romanen är "Victory", och huvudrollerna ska spelas av Max von Sydow och Siv Andersson.

Gunnar Sjöman anländer till Manila, där han i producenten Domingo de Jesus kontor nås av ett telefonsamtal från Max von Sydow. Men samtalet bryts innan klarhet nås om Max von Sydows medverkan.

Svenska Filminstitutet betalar 50 procent av produktionskostnaden, berättar Gunnar. Producentens fru föreslår Björn Borg för huvudrollen. Då är framgången given.

Sjöman letar miljöer. Han blir väl mottagen i en avlägsen by. Men han är missnöjd. Vildarna är för civiliserade.

Vid en stig ser han en skylt med texten Coppola was here.

Medan Gunnar förgäves söker kontakt med Max von Sydow, talar producenten för att engagera en internationell storstjärna till huvudrollen.

Alltmer desperat driver Gunnar runt på stan. På en bar börjar han tala om sina filmplaner med den amerikanske ägaren, Pete Cooper - som påstår sig ha medverkat vid Coppolas inspelning som militär rådgivare och som Marlon Brandos stuntman.

Cooper driver en diversifierad rörelse. Han tillhandahåller ett rum och en prostituerad kvinna, och Gunnar blir kvar i flera dagar.

Siv Andersson anländer till Manila tidigare än överenskommet.

Hon försöker i det fördolda nå kontakt med en politisk fånges familj, men utan resultat. I stället får hon träffa en advokat, Jose Diokno, som berättar att fången, Emanuel, har flyttats till ett annat fängelse och att han inte längre utsätts för tortyr.

Återseendet mellan Gunnar och Siv blir glatt. De talar sedan om hur de många år tidigare bröt upp från sitt privata förhållande. Det skedde utan att de redde ut sina sammantvinnade känslotrådar.

Det som en gång var markeras med en glimt ur filmen Karneval (1961/3).

Gatorna korkas igen av en religiös procession. Gunnar och Siv lämnar en stillastående taxi och hamnar på ett möte med en helbrägdagörare som botar genom handpåläggning och operationer med bara händerna. Det flyter blod.

Rop om bot och under ljuder på svenska.

Ett kort avsnitt visas ur filmen Simon Syndaren (1955/2).

Egentligen var det ganska taskigt regisserat, klagar Gunnar för Siv efter helbrägdagörarens föreställning. Gunnar säger att han minns greppen från den egna filmen Simon för 25 år sedan.

På hotellet nås Siv av meddelandet att fången Emanuel har flytt. Senare får hon veta att han håller sig gömd i bergen.

Gunnar, Siv och producenten rekognoscerar i vild natur. De färdas på floder i långa kanoter. De passerar en byggnad på stranden, där en munkklädd man med kalt huvud ropar: Ford Francis Coppola, where are you? It's me, the Horror!

Men jag känner ju igen honom, säger Siv. Det är ju Vilgot!

Hon ropar och vinkar, och han vinkar tillbaka.

Vad gör han i den här filmen? undrar Gunnar.

Victory! ropar Vilgot med knuten näve.

Under en karnevalsliknande fest berättar producenten för Gunnar att det inte längre är aktuellt med vare sig Max von Sydow eller Siv i filmen. CBS har krävt en amerikansk TV-stjärna, och denne har i sin tur krävt den kvinnliga huvudrollen åt sin fru.

Gunnar och Siv söker sig undan det festande människomyllret. På ett enkelt hotellrum klär de av och kysser varandra.

De har kört bil ut i öde trakter, när de råkar i gräl. Hon riskerar hela filmprojektet genom sina kontakter med vissa element, säger han. Hon berättar att en Amnesty-grupp i Stockholm helt enkelt har bett henne att söka rätt på en politisk fånge. Nu har fången rymt och är därför inget Amnesty-fall längre. Men hon vet var hon kan hitta honom, och hon är inte ute i politiska ärenden. Hon vill bara hjälpa en medmänniska.

De skiljs på den oländiga vägen. Hon kan åka vidare med en buss. Han får motorstopp efter en stunds vidare färd.

Hon konfronteras med beskedet att hennes fånge är död. Han har efterlämnat en dikt med titeln Bön, där han säger sig rodna över de orättfärdigheter som Gud utsätter fattiga människor för.

Siv och Gunnar återses utanför en telegrafstation i en liten stad. De kramar om varandra. Förlåt, säger hon. Han säger att det är han som ska be om förlåtelse och visar ett telegram son han just har fått från producenten:

SUPERSTAR AND WIFE HAVE ARRIVED. RETURN IMMEDIATELY TO MANILA.

Gunnar säger att han måste överleva. Det behöver inte vara så dåligt med en amerikansk TV-stjärna.

Gunnar kommer till en swimmingpool, där han anropas hjärtligt av stjärnan - Larry Hagman - som presenterar en ny fru. I närheten tittar den skallige Vilgot upp.

Siv ger sig till känna. Gunnar presenterar henne - varpå hon säger adjö till alla.

Larry talar förtroligt med Gunnar. Han har ännu inte läst manus, men den kvinnliga huvudrollen bör nog skrivas om. Den är antagligen lite för stor för att hans fru ska klara den.

Ur Gunnars mun stiger en pratbubbla med texten Jag rodnar.

Censurnummer	122630
Datum	1981-07-28
Åldersgräns	Tillåten från 15 år
Originallängd	2870 meter
Kommentar	Aktlängder: 515-515-530-570-530-210 m.

Bildformat	1.66:1
Ljudtyp	Ljud
Ljudsystem	Optisk mono
Färgtyp	Färg
Bärare	35 mm
Hastighet	24
Längd i meter	2870 meter
Längd i minuter	105 min
Akter	6 rullar

Pressreaktion Svensk filmografi

Ingen kritiker var riktigt nöjd med Jag rodnar, men flera noterade glatt att förhandsryktet om filmens uselhet var betydligt överdrivet (se även Kommentar).

Hanserik Hjertén, DN: "Sjöman har gjort en komedi om svenskens främlingskap inför den mer u-landsmässiga delen av tillvaron, samtidigt som han, eftersom Sjöman annars inte vore Sjöman, lagt in en bit av sin egen lilla medelålderskris.

Det har blivit ganska underhållande, någonstans i förlängningen av Lasse Åberg och hans turisttöntar, med en friskhet i berättandet som man inte sett på länge hos denne lätt inkrökte filmskapare.

Detta är, menar jag, det positiva med Jag rodnar, för publikens och förmodligen också för Sjömans del.

Sedan är det en annan sak att svagheterna är uppenbara och här inte skall fördöljas.

Historien med Gunnar Hellströms krisande regissör, som kommer till Filippinerna för att äntligen åstadkomma några rullar som går till filmhistorien, har sina komedipoänger.

Men det är svårt att få korn på den här figuren. För även om Hellström är övertygande i sin buffliga framfart så blir han egendomligt suddig i sin dubbelexponering av Vilgot Sjömans alter ego och Gunnar Hellström själv. (-)

Därutöver måste väl sägas att sanningen om livet i en av diktatorernas bordellrepubliker, med dess grymheter, sällsamheter och osvenska närhet till döden, får ett lite turistmässigt drag ibland.

Inte så att Sjöman huttlar med den, och det tackar vi för. Men det händer ju att han emellanåt framstår som en nymornad och något försinkad vandrare genom det välbekanta u-landseländet.

Fast visst imponeras man av hans förmåga att fånga sin story mitt i gatularm, karnevalsyror och religiösa masshysterier som drar förbi som livet självt framför hans kamera.

Vitaliteten, upptäckarglädjen Nyfiken-tonen och det lätta handlaget med självironierna vinner trots allt ens hjärta för det här filippinska äventyret."

Sven E Olsson, Arbetet: "Nu är filmen här, och det är begripligt om de flesta av de få som ser slutprodukten först känner en viss lättnad. Den är ju inte SÅ dålig. Det finns ju rent av blänk av självironi i den. Och det finns ju scener som friskt och oförfalskat återger vardag och karneval i detta u-land som råkar vara Filippinerna. (-)

Den har ju ansatser till humor. Den blandar friskt och någon gång fräscht högt och lågt. Naveltittandet mixas med skarpögda dokument från ett liv som är så skilt från vårt, produktionsbekymmer vid poolkanten med daglig nöd, de kritiska ambitionerna med bordelliv.

Men rätt snart skämmer de här självbespeglande i-landsbitarna det som kunde blivit en spännande rapport från ett land i stark politisk, ekonomisk och moralisk misär. Figuren Gunnar Sjöman blir alltför otillräcklig och otydlig som person för att lämna en bra motbild, och hans problem med sig själv, sina filmpengar och sin omöjliga kärlekshistoria med Bibi Andersson blir både diffusa och anspråksfullt obehagliga mot den verklighet som filmen ändå då och då lyckas få tag i.

Mest är Vilgot Sjöman tydligen nyfiken på Vilgot Sjöman. Det är han nog ganska ensam om."

Hans Schiller, SvD: "Grundproblemet med Jag rodnar, liksom det var med Linus, liksom det var med Tabu, är att Vilgot Sjöman trots alla ansträngningar att åstadkomma det motsatta saknar distans till sina ämnen och till sig själv som filmskapare. Han är besatt av tanken på att 'lämna ett avtryck' samtidigt som han brottas med rädslan för att hamna i en horsituation. Men varför då välja att göra film, den konstart där risken att en sådan situation skall uppkomma är som störst och varför tillåta sig själv att göra det gång på gång utan att vare sig traumat löser upp sig eller att problemen får en intressant allmängiltig presentation?

Den frågan får vi naturligtvis inget svar på, bara att Sjöman lider av skaparångest, en belägenhet som för merparten av biopubliken måste vara svårbegriplig om den inte kläds i en form som ger biopubliken en rimlig chans att sätta sig in i situationen. (-)

Det känns som om Vilgot Sjöman med sina senaste filmer var ute och gick i kvicksand samtidigt som han stod bredvid och filmade det. Den konstnärliga distansen är skenbar och resultatet av promenaden blir att ju mer han anstränger sig att komma framåt desto svårare blir det."

Kommentar Svensk filmografi

Hösten 1980 orsakade Jag rodnar braskande tidningsrubriker. Det berättades att Filminstitutets chef Jörn Donner var missnöjd med filmen som den då förelåg och ville klippa om den, och offentligt missnöjda var även de i manusarbetet involverade skådespelarna Bibi Andersson och Gunnar Hellström.

Vilgot Sjöman tonar ned konflikterna i en artikel av Eva af Geijerstam (Dagens Nyheter 9.10.1981) inför filmens premiär:

"- Jag är glad över att vi äntligen är framme, säger Vilgot Sjöman. (-)

I princip var Jag rodnar klar redan för ett år sedan och skulle haft premiär i februari i år. Men premiären sköts upp, och strax var det dags för bråk kring filmen. (-)

Vilgot Sjöman vill inte diskutera konflikterna närmare, men poängterar att dröjsmålet inte i första hand varit Jörn Donners fel.

- Våra problem löstes med att vi pratade igenom saken. (-)

- Konflikter är alltid mer nyanserade och mer mänskliga än pressdebatternas halvsanningar, säger han. Att dra upp dem igen skulle kännas lite post festum nu när filmen är klar.

Vilgot Sjöman säger i alla fall så mycket som att Gunnar Hellströms syn på den sjömanska berättarmetoden ställt till mest problem. (-)

Gunnar Hellström ville ha alla förutsättningar angivna redan från början och accepterade inte Vilgot Sjömans berättarmetod, hämtad från de båda Nyfiken-filmerna."

Av innehållsreferatet framgår att Francis Ford Coppola åkallas i Jag rodnar. Fast namnen råkar falla i den här ordningen: Ford Francis Coppola.

Filippinerna

Sverigepremiär	1981-10-12	Bostock	Stockholm	Sverige	105 min
Urpremiär	1981-10-12	Bostock	Stockholm	Sverige	105 min

Originaltitel	Bakgrundsmusik ur filmen "Simon Syndaren"
Kompositör	Torbjörn Lundquist

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Kopia
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	16 mm

Typ	Originalnegativ bild
Bärare	35 mm

Typ	Tonnegativ
Bärare	35 mm

Typ	Slutmix
Materialbas	Polyester
Bärare	35 mm

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Storlek	Cirka 70 x 100 cm
Antal exemplar	2

Storlek	Mindre än 40 x 75 cm
Antal exemplar	2

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Pressklipp

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Typ	Synopsis
Manustitel	U-filmen. Vilgot Sjöman.
Omfång	18 s. + bilaga 4 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jag rodnar.
Omfång	31 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jag rodnar. Dialoglista.
Omfång	74 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jag rodnar. Dialoglista.
Omfång	74 s.
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jag rodnar.
Omfång	21 s. + 1 s. teaser + 1 s. dialoglista trailer.
Språk	Engelska

Typ	Synopsis
Manustitel	U-filmen. Vilgot Sjöman.
Omfång	18 s. + bilaga 4 s.
Språk	Svenska

Typ	Synopsis
Manustitel	U-filmen. Vilgot Sjöman.
Omfång	18 s. + bilaga 4 s.
Språk	Svenska

Typ	Kringmaterial
Språk	Svenska

Typ	Dialoglista
Manustitel	Jag rodnar. Dialoglista.
Omfång	74 s.
Språk	Engelska

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Svartvitt papper	SET
Färg papper	SET
Bakombild papper	10
Dia	SET
Album	Nej

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Svenska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska

Typ	Program/Reklamtryck
Språk	Engelska