Grundfakta

Media (2 st)

Originaltitel Tuppen
Filmtyp Långfilm
Kategori Spelfilm
Regi
Producent
Manus
Förlaga
Produktionsland
Produktionsbolag
Utmärkelser
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Dialogspråk
Sverigepremiär 1981-09-04

Medverkande

Magnus Härenstam
ingenjör Cederqvist

Allan Edwall
hotellportier Thorsson

Visa alla medverkande

Handling

Komedi av Lasse Hallström i 40-tals miljö. En tidsstudieman kommer till landsorten för att rationalisera driften på en fabrik. Han passar också på att tidsstudera flickorna för att...

Visa hela handlingen

Press

Det fanns både ris och ros i kritikerreaktionerna på Lasse Hallströms fria överföring till bioduken av denna Ivar Lo-Johansson-novell. Medan vissa framhöll den rätt mekaniska bilden av...

Visa all press


Relaterat

Titlar

Originaltitel
Svensk premiärtitel
Distributionstitel

Filmteam

Medverkande

Bolag

Produktionsbolag AB Svensk Filmindustri
Stiftelsen Svenska Filminstitutet
Distributör i Sverige (35 mm) AB Svensk Filmindustri
Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Distributör i Sverige (16 mm) Stiftelsen Svenska Filminstitutet 1994
Distributör i Sverige (DVD) SF Home Entertainment 2006
Laboratorium FilmTeknik AB

Handling

Komedi av Lasse Hallström i 40-tals miljö. En tidsstudieman kommer till landsorten för att rationalisera driften på en fabrik. Han passar också på att tidsstudera flickorna för att pricka in möten med dem. Men till sist brister bubblan.

Censur / granskning

Censurnummer 122568
Datum 1981-06-29
Åldersgräns Tillåten från 7 år
Originallängd 2665 meter
Kommentar Aktlängder: 575-550-560-465-515 = 2665 meter. Aktlängder: 575, 550, 560, 465, 515.


Tekniska fakta

Bildformat Vidfilm
Färgsystem Fujicolor
Bredd 35 mm
Hastighet 24
Längd i meter 2665 meter
Längd i minuter 97 min
Akter 5 rullar


Kommentarer

Pressreaktion Svensk filmografi

Det fanns både ris och ros i kritikerreaktionerna på Lasse Hallströms fria överföring till bioduken av denna Ivar Lo-Johansson-novell. Medan vissa framhöll den rätt mekaniska bilden av 40-talet fastnade andra för Hallströms lätta handlag och den fräscha, ljusa komeditonen.

Jurgen Schildt, AB: "Hallström nöjer sig i sin rekonstruktion med namnen, tecknen, signalerna. Kom in och skratta ut i museisalarna: så kan hans metod beskrivas. Värdet i hans återblickar inskränker sig till camp-värdet. Så här larvigt var det alltså när det begav sig; med Gunder Hägg och Filmjournalen, gengasen och Ulla Billquist och golfbyxorna och bassarna på väg till lumpen. Till 40-talet uppvisar Hallström, på grunder som inte behöver ha med prästbetyget att skaffa, inget förhållningssätt utöver den platta och parodiska betraktelsen. Lika gärna som att låta Hallström granska året 1944 kunde man strängt taget ha ålagt Rockfolket att tolka Ture Rangström eller Peterson-Berger.

Och alldeles ostraffat, föreställer jag mig, buntar man inte heller ihop Tjorven, alias Maria Johansson, och Glenn Miller.

Ingenting av detta hade spelat någon avgörande roll för den händelse filmen genom regins och manuskriptets försorg varit skojig. Det är den knappast. Allan Edwall är skojig som den lismande Mefisto utklutad till bordellpappa i portieruniform. Härenstam är också skojig, denne Snaporaz i Hallströms provinsupplaga av Fellinis Kvinnostaden.

Men det räcker inte. Resten förblir nämligen en svensk oförarglighet på den lukrativa avdelningen för flams och trams, postadress Lustiga huset."

Hanserik Hjertén, DN: "Den är helt enkelt inte tillräckligt rolig. För att en social komedi skall fungera och inte bara bli snyggt samhällstillvänd måste den nog vara kvickare och påhittigare än Hallströms film.

Visst har han försökt. Ivar Lo-Johanssons korta berättelse har piffats upp med diverse infall. Men kanske har det varit för många kockar kring den anrättningen. Raddan av manusskrivare och rådgivare tyder i alla fall på en viss osäkerhet inför uppgiften.

En del påhitt är bra, andra mindre bra. Magnus Härenstam som smygkikar på badande tjejer i en läckande båt är kul. Likaså parallellklippningen som tar fram det mekaniska i både hans jobb och kärlekskonster. Medan däremot Allan Edwalls diaboliske portiär, trots alla kärleksfulla ansträngningar från den snillrike skådespelarens sida, hänger i luften.

Visst har Magnus Härenstam den rätta tuppstilen, och kvinnosidan innehåller många nya och intressanta ansikten. Men relationerna mellan dem får efter hand bara ett måttligt intresse.

Humor är en svår sak. Lasse Hallströms duktiga film är tyvärr ett nytt bevis på det!"

Bernt Eklund, Expr: "Lasse Hallström, som filmat Ivar Lo-Johanssons novell "Kvinnofabriken", har ett lättare handlag än någon annan svensk regissör av i dag. Han tappar sällan balansen, dröjer aldrig för länge vid detaljer, tappar inte bort bildmässiga finesser men aktar sig för att bli deras fånge.

Magnus Härenstam är naturligtvis ett fynd som den hängivet dubbelmoraliske tidsstuderanden. För att inte tala om alla dessa nya skådespelerskor som spelar hans oskuldsfullt fördomsfria kvinnor.

Den fjäderlätta berättelsen glider fram snyggt och elegant. Utan att lämna några spår efter sig. Historiens sorgmodigare sidor försvinner bakom det lättjefullt kättjefulla. Den som finner det diskutabelt må diskutera. Det är roligare på det här viset."

Elisabeth Sörenson, SvD: "Hallström tillåter sig en vilt farsartad slutpoäng, men den charm som filmen i mitt tycke har, ligger annars just i dess fräscha, ljusa komediton. En ton som är personligt mjuk - fjärran från den brutala effektivitet som sänker så många amerikanska filmkomedier.

Denna hallströmska komediton har också anammats av skådespelarna. Härenstam håller tillbaka de fjantigaste dragen hos Cederkvist. Och i flickornas kollektiva gäcksamma attityd mot honom blandar sig också andra mer individuella förhållningssätt.

Heder åt Pernilla Wallgren, Maria Johansson, Åsa Bjerkerot, Suzanne Ernrup och de övriga flickorna vilka trots det 'hönsiga' i handlingen inte förlöjligar systrarna från 40-talet. Tvärtom: det står något friskt och oförstörbart kring dem.

Och i bakgrunden finns det kärvt genomskådande gardet av äldre arbeterskor. Lena Brogren bland dem, med få repliker - men som hon fyrar av dem!"

Maaret Koskinen, Chaplin: "Utöver det faktum att han redan är en folkkär figur spelar [Härenstam] sin roll på ett alldeles suveränt sätt. Ja, han är paradoxalt nog för bra, för trovärdig.

I filmens första scen, där ingenjören stiger ner från bussen och blir beskådad av alla flickorna, fångar Härenstams osäkert flackande blick mitt i prick den sorts rädsla för kvinnor som ofta paras med en kompulsiv vilja till erövring. Samtidigt lyckas han här och även senare förmedla bilden av en stel, hämmad, kontaktsökande svensk.

Denne lätt igenkännbare och ömkansvärde svensk och det lika lätt igenkännbara fyrtiotalistiska Sverige är alltså enligt min mening exempel på en bara alltför 'svensk' realism som, därför att den tillåts dominera, subtraherar från Tuppen en stor del av dess karaktär av komedi.

Lite mer osvenskt jäklaranamma som motvikt hade inte skadat.

Men bortsett från dessa 'svenskheter' är filmen både välgjord och alltigenom småtrevlig - för att vara svensk!"

Kommentar Svensk filmografi

Tuppen gjordes på underlag av Ivar Lo-Johanssons novell "Kvinnofabriken" (1974). Mot författarens uttalade vilja bytte SF originalnovellens titel till Tuppen. För detta erbjöds han och mottog ett "ideellt skadestånd" på 100.000 kronor.

- Det var inte jag som ville ha något skadestånd utan filmbolaget som erbjöd det. Jag accepterade, berättade Ivar Lo-Johansson i Aftonbladet 2.6.1981. Han förklarade också varför han ville ha den ursprungliga titeln kvar:

- Novellen handlar om kvinnor, flera hundra kvinnor, så det verkar ju lite dumt att uppkalla filmen efter den enda man som förekommer i berättelsen.

Från SFs sida erkände VD Rolf Österberg att frågan om ett titelbyte uppkommit i ett sent skede.

- Det stod mycket klart i det ursprungliga kontraktet att filmen skulle ha samma namn som novellen "Kvinnofabriken". Ivar Lo deklarerade att han ville ha det så, han tyckte det var ett bra namn. Men vartefter tiden led tyckte vi inte namnet var så bra längre. Det fanns kommersiella risker med det. Vi ville inte att filmen skulle blandas ihop med Fellinis film Kvinnostaden eller Riksteaterns föreställning "Fabrikskvinnorna".

Förutom sedvanlig biograflansering visades Tuppen inom ramen för Bio 16-distributionen under 1984.

Förlaga

Originaltitel Kvinnofabriken (Novell)
Författare Ivar Lo-Johansson


Visningar

Sverigepremiär 1981-09-04 Saga Alingsås Sverige 97 min
1981-09-04 2001 Borås Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Gävle Sverige 97 min
1981-09-04 Victoria Göteborg Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Halmstad Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 97 min
1981-09-04 Metropol Jönköping Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Karlstad Sverige 97 min
1981-09-04 Skandia Linköping Sverige 97 min
1981-09-04 Palladium Lund Sverige 97 min
1981-09-04 Royal Malmö Sverige 97 min
1981-09-04 Aveny Norrköping Sverige 97 min
1981-09-04 Fontänen Stockholm Sverige 97 min
1981-09-04 Göta Lejon Stockholm Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Stockholm Sverige 97 min
1981-09-04 Skandia Trollhättan Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Uddevalla Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Uppsala Sverige 97 min
1981-09-04 Prisma Västerås Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Örebro Sverige 97 min
TV-visning 1991-01-05 TV4 Sverige
1991-04-05 TV4 Sverige
1992-01-01 TV4 Sverige
1995-08-01 TV2 Sverige
2000-03-15 SVT2 Sverige
2001-07-29 SVT1 Sverige
2001-12-12 SVT1 Sverige
Urpremiär 1981-09-04 Saga Alingsås Sverige 97 min
1981-09-04 2001 Borås Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Gävle Sverige 97 min
1981-09-04 Victoria Göteborg Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Halmstad Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Helsingborg Sverige 97 min
1981-09-04 Metropol Jönköping Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Karlstad Sverige 97 min
1981-09-04 Skandia Linköping Sverige 97 min
1981-09-04 Palladium Lund Sverige 97 min
1981-09-04 Royal Malmö Sverige 97 min
1981-09-04 Aveny Norrköping Sverige 97 min
1981-09-04 Fontänen Stockholm Sverige 97 min
1981-09-04 Göta Lejon Stockholm Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Stockholm Sverige 97 min
1981-09-04 Skandia Trollhättan Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Uddevalla Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Uppsala Sverige 97 min
1981-09-04 Prisma Västerås Sverige 97 min
1981-09-04 Röda Kvarn Örebro Sverige 97 min
Dvd-release 2006-11-13 Sverige

Musikstycken

Originaltitel As Time Goes By
Kompositör Herman Hupfeld (1931)
Textförfattare Herman Hupfeld (1931)


Originaltitel En månskenspromenad
Kompositör Thore Ehrling (1943)
Textförfattare Nils Hellström (1943)


Originaltitel En stilla flirt
Kompositör Jules Sylvain (1933)
Textförfattare Gösta Stevens (1933)
Edith Øberg (norsk text 1933)


Originaltitel Ich muss wieder einmal in Grinzing sein
Kompositör Ralph Benatzky (1915)
Textförfattare Ralph Benatzky (tysk text 1915)
Svasse Bergquist (svensk text 1915)


Originaltitel Ja, vi elsker dette landet
Kompositör Rikard Nordraak (1864)
Textförfattare Bjørnstjerne Bjørnson (norsk text 1859)


Originaltitel Med hundra gitarrer
Kompositör Louis Lajtai (1944)
Textförfattare Staffan Tjerneld (1944)


Originaltitel Världen är full av violer
Kompositör Nils Perne (1943)
Sven Paddock (1943)
Textförfattare Nils Perne (1943)
Sven Paddock (1943)


Originaltitel Gläd dig i din ungdom
Kompositör Jules Sylvain (1939)


Originaltitel Auld Lang Syne
Textförfattare Robert Burns (dock ej första strofen)


Utmärkelser

Svenska Filminstitutets kvalitetsbidrag Stockholm 1982 (bidrag om 349 797,85 kr)

Ämnesord

DK Arbete, Arbetsvillkor
DK Komedi

Bestånd Film

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare.

Typ Kopia
Bredd 16 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm
Längd i meter 2649


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Kopia
Materialbas Acetat
Bredd 35 mm


Typ Duplikatpositiv
Bredd 35 mm
Längd i meter 2665


Bestånd Affischer

Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mellan 850 x 700 och 850 x 1100


Storlek Mindre än 850 x 400


Bestånd Manuskript

Typ Inspelningsmanus
Manustitel Första versionen. Kvinnofabriken efter Ivar-Lo Johanssons novell.
Omfång 51 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Fjärde versionen. Kvinnofabriken efter Ivar-Lo Johanssons novell. Manus: Alice Cederqvist.
Omfång 124 s.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Fjärde versionen. Kvinnofabriken efter Ivar-Lo Johanssons novell. Manus: Alice Cederqvist.
Omfång 124 s. + 8 s. teamlista, kamerautrustning mm.
Språk Svenska


Typ Inspelningsmanus
Manustitel Tredje versionen. Kvinnofabriken efter Ivar-Lo Johanssons novell. Manus: Alice Cederqvist.
Omfång 106 s.
Språk Svenska


Bestånd Stillbild

Svartvitt papper SET
Färg papper SET
Bakombild papper SET
Dia 9
Album Nej


Bestånd PR-material

Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Svenska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Danska


Typ Program/Reklamtryck
Språk Engelska


Kontakta redaktionen

Har du frågor om Svensk Filmdatabas eller är det någon uppgift på den här sidan som inte är korrekt eller som saknas? Hör i så fall gärna av dig till oss på redaktionen. Obs! Vi vet inte om det går att få tag på en film för att se den, så fråga oss inte om det, men testa däremot gärna knappen Se filmen som du hittar längst upp i högra hörnet på alla databasens filmsidor.

Vad gäller det?