Bandet Advance Patrol har en spelning. Från scenen ber de publiken om tystnad och respekt och håller en tyst minut för Baba Chafua - Chafic, Malmös bästa MC. (Microphone Controller)
Efter konserten sitter de tysta i logen och Gonza säger att han inte kan sluta tänka på Chafic. Att hans första begravning blev begravningen av hans bästa kompis. Rodde säger att han tror att Chafic vill att de ska Gå loss…
Chafic tog livet av sig genom att hoppa framför ett tåg och Carla, hans änka, sitter vid köksbordet med tårar i ögonen. Hon väntar deras andra barn. Något senare sitter Rodde, Gonza, Juanito och Carla på gården. De firar det första skivkontrakt och skålar med varandra för Advance Patrol och för Chafic.
Juanito, Gonza och Rodde går hem till Carla för att träffa bebisen som kommit. Det är en flicka som fått namnet Chafica. Gonza ber att få hålla i henne och han tycker att det är en mäktig känsla att hålla i en alldeles oskyldig liten människa. Chafica liknar Chafic. Carla har saknat honom och tycker att hon nu kan se honom i alla fall. Hon berättar att Chafic var hennes första kille, och att hon på något vis växte upp med honom. De bor där han växte upp och där alla hans kompisar bodde.
Gonza berättar att han träffade Chafic första gången när han var 14 år när han köpte en holk av honom. Chafic var häftig, kaxig, inte rädd och det hände mycket omkring honom. Det var polis, brudar, breakdance och rap. Det var mycket rökande, skolk och narkotikabrott. Gonza berättar att han också rånade folk.
Bandets medlemmar läser i tidningen och där står det att Advance Patrol är Malmös nya hiphop-hopp. Deras stil beskrivs som chilensk, skånsk och amerikansk. En tid senare ska de spela i Lund och tar en öl innan uppträdandet. De bestämmer låtordningen, skålar för Chafic och skrattar och så går de in på scenen och kör sin show, dricker mer öl under föreställningen och är rätt berusade när konserten är över. Rodde och Gonza grälar. Rodde anklagar honom för att ha glömt de första texterna. Gonza skäms.
Rodde grälar med sin pappa som vill att han ska plugga klart eftersom han inte har jobb. Han säger att Rodde tror att musiken är allt och Rodde säger att musiken är allt. Hans pappa säger att utbildning är allt. Han vill inte att Rodde ska hamna på en fabrik, som han.
Medlemmarna i bandet går till Playground Music, skivbolaget som ska ge ut deras första cd. Bandet vill ha fler spelningar, men på bolaget säger de, att det kommer att lossna när skivan kommer ut. För bolaget, som producerar plattan är det viktigast att de får många spelningar just när plattan kommer ut. Gonza säger att han förstår, men att de ju också måste ha pengar till hyran. Det finns många låtar till cd-n att välja mellan, och man måste bestämma vilka som ska vara med. Först när plattan är helt klart kan man bestämma ett releasedatum. Gonza går ned i källaren till ett höghus. Han låser upp dörren till en lokal och säger det här förhoppningsvis är hans framtida studio. Det här är hans lilla kärlek. Han har ingen egen lägenhet, inte någonting, men det här har han. Men det fattas pengar.
Carla tar sig mödosamt nedför en trappa med barnvagnen. Hon säger att om hon mår bra, mår barnen bra. Hon är nu den enda som finns till för dem. En dag fick Nicole, den äldre flickan, ett utbrott. Hon bara grät och grät. För första gången frågade hon var hennes pappa var. Det är snart jul och Carla vill göra fint för Nicoles skull. Själv har hon ingen julkänsla och känner ingen glädje över att julen nalkas. Inte heller inför nyårsafton. Hon har haft nyårsaftnar utan Chafic. Året innan satt han inne. Men hon tycker ändå att på nyårsafton, på 12-slaget så ska man krama varandra och önska gott nytt år.
Bandet har spelat in en låt om Chafic. De är nöjda med den, men den är inte riktigt färdigskriven. Gonza uppmanar Rodde att skriva – eftersom den är till Chafic. Under vånda och med omsorg skriver han sin del av låten. Han spelar in och när han är klar rinner tårar utför Juanitos kinder. Alla har blivit berörda av texterna som är skrivna till Chafic, som inte fick vara med när deras dröm om ett skivkontrakt gått i uppfyllelse.
Juanito har sagt upp sig och undrar vad han egentligen gjort. Han har varit anställd i fyra år på samma ställe och hans pappa i femton. Han har varit med sin pappa på jobbet sedan han var tio år och känner alla. Det är ett stort steg i hans liv.
Det är releasefest och en kamrat till Carla sminkar henne. Hon åker till releasefesten där det är mycket folk. Rodde läser en positiv recension av cd:n i Nöjesguiden. Rodde är inte nöjd med situationen och säger att han vill skrika rakt ut. 90% av alla dem som är i lokalen har inget med projektet och skivan att göra. De människor som stödjer dem, som köper skivorna, står utanför får inte komma in. Han tycker att det är skit. De ska spela på kvällen och bestämmer sig för att gå ut och röja oavsett hur publiken är. De tar varandra i handen och skanderar Chafic, Chafic…
Gonza går upp till skivbolaget. Där säger man att trots lysande recensioner har skivan inte sålt så bra. 1 500 ex mot förväntade 6-7000. Orsaken är att den inte har givit någon hit. Men det är bara att fortsätta, att inte ge upp. Gontza tittar på bilder till cd-omslaget. Där finns en bild på Chafic och han kommenterar: ”Chafic Mourtada, grov bov med stort hjärta. Du finns här med oss.”
Gonza berättar att om Chafik, att han var vild, aggressiv, och inte kunde diskutera. Han kom inte i tid och ibland var han ansvarslös. Gonza tänkte bryta kontakten med honom flera gånger. En gång drog Chafik kniv och de började slåss. Chafics arm gick ur led och då bad han Gonza om hjälp. Gonza trodde att det var lugnt, men när armen var fixad började Chafic bråka igen. Ändå var han min vän, säger han.
Juanito och Gonza väntar på Rodde som inte har kommit och som inte har ringt och inte heller svarat i telefonen på flera dagar. Några dagar tidigare hade han missat en intervju.
Carla berättar för Gonza att det enda hon kunnat tänka på under en tid var att Chafik inte skulle vara ensam där han var nu. Hon ville följa honom, vara där med honom. Hon hade tittat på Nicole och Chafica och fått ångest, känt sig fången inuti sig själv och velat ut. Hon tror att lägenheten inte är bra för henne. Den är bara minnen, bra och dåliga. Hon måste hålla för öronen när hon hör ett tåg och hon hör tåg överallt. Hon undrar vad hon ska göra, och varför hon måste vara stark. Hon är 22 år och har två barn. Hon är arg på Chafic för att han lämnade henne - svek henne och barnen. Gonza kramar om henne och säger att hon är stark och att hon kommer att vara stolt över sig själv när hon är 30 år.
Gonza sitter i den blivande studion i källaren. Han berättar att det skett en stor förändring i gruppen. Rodde är inte längre med. Han kom aldrig i tid, han ringde inte och när han dök upp var det som om ingenting hade hänt. Man måste visa ansvar och respekt mot varandra, annars går det inte. De förklarade för honom om han kom i tid och började ställa upp, då kunde han få något att säga till om, men innan det skedde kunde han hålla käften. Rodde frågade om de inte tycker att han hade något att säga längre. Trots att de tyckte att han hade det, valde han att hoppa av. Gonza säger att Rodde inte har någon utbildning, ingenting och så strular han bort det enda han har. Först Chafic och sedan Rodde!
Juanito säger att Rodde är skicklig, den bästa blatterapparen som finns, att det inte är många som slår honom och han tycker att det är tråkigt att det blev som det blev. De hade ett gemensamt projekt - att bli de grymmaste rapparna i hela världen. Tillsammans! Juanito visar upp en tatuering på arabiska som han har på armen. Där står det : ”Till min dyrbaraste vän. Chafic”. Juanito säger att han försöker minnas honom som glad. Skivan är dedicerad till honom. De hade gjort det han ville, en skiva - och han är med på den. Chafics dröm har gått i uppfyllelse.
Carla packar för att flytta. Hon säger att hon undrat om hon kommer att träffa någon, eller om hon kommer att vara ensam hela livet. Fast hon tänker att det får komma som det kommer. Hon berättar att hon drömt om Chafic. Det var han men han såg annorlunda ut. Hon fick sitta med honom vid ett bord och bara prata. Det hade varit varit skönt att se honom igen.
Juanito och Gonza träffar skivbolagets representanter som säger att de inte vill ge ut någon ny platta med Advance Patrol. Orsaken är att de inte tjänat en enda krona hittills på dem. Att ge ut en platta till vore en jättechansning. Enda möjligheten är i så fall en extremt låg budget. De bestämmer till slut att ändå göra en platta till.
Rodde arbetar på en lysrörsfirma och han säger att det är i sådana här stunder han ångrar att han inte gick i skolan. Han säger att de hade ett bråk i gruppen och att han gick. Han har funderat på om han skulle gå tillbaka, men så kände han att han inte var tillräckligt motiverad. Han tycker att det ändå känns spännande att börja om från början, göra sin egen grej. Han minns när de började med AP och uppträdde på småklubbar och att det var väldigt kul. Han säger att han kommer att göra något. Han vet inte om det blir med någon annan eller om han gör något själv. Men något blir det.
Advance Patrol, nu med bara Gonza och Juanito har en spelning på en klubb.
