Kvinnan i huset bredvid (1981)

Bernard Coudray har aldrig berättat för sin fru Arlette om en kärleksaffär han haft med Mathilde. Han blir snopen när Mathilde och hennes man Philippe oväntat flyttar in i huset bredvid. En glömd passion blossar upp, med alltmer brutala inslag.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Som Truffaut utvecklar den här historien hör den ingalunda till hans sinnrikare, heller inte till hans känsligare, och framför allt inte till hans mera personliga och genomarbetade. Att brunsten avsätter sina repor i de borgerliga fasaderna är ett faktum som tidigare inspirerat landsmannen Chabrol till ett och annat. Truffaut inspirerar det till nästan ingenting. Den sociala ramen är lika tvådimensionell som passionsdramat. Individerna är lika kantiga som huset." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Den kärlek Truffaut på ett lite svalt, opassionerat sätt skildrar i "Kvinnan i huset bredvid" har förtecknen "allt eller intet". För Bernard och Mathilde blir det till sist fråga om "inte med dig -- inte utan dig". Man kan se också den här senaste filmen som en variant på den diskussion om den fria viljans makt hos människan som Truffaut så lysande gestaltade i den Rousseauska "Vilden" från 1969.

Truffaut försummar inte heller att i slutet av filmen bygga upp en scen som i hotskapande fantasipåverkan tydligt pekar på läromästaren Hitchcock. Till sist visar sig "Kvinnan i huset bredvid" vara ett slags Elvira Madigan-historia med omvända förtecken. Nu är det kvinnan som styr skeendet." Jan Gustafsson i Dagens Nyheter

"Truffauts miljöskildring är precis, hans personer lever ett rimligt vardagsliv i sitt lilla täta samhälle och den medvetna, nästan kyliga sakligheten i berättarattityden förstärker både rimligheten och hettan i det som sker.

Det är sevärt, skickligt: en Truffautfilm som kunde ha varit gjord av Claude Chabrol för tio år sedan." Lasse Bergström i Expressen

"En film som denna finns det tusen möjligheter att göra till kitsch. Men med Truffauts lätta hand blir det här varken sentimentalt eller sött. Han lyckas ge vissa scener en hetta, en frenesi, genom en sorts bildernas avhållsamhet. Truffauts filmer är alltid behagfulla och eleganta.

Det är konstigt att Truffaut som egentligen inte har någon stor originalitet, som rör sig så nära en konventionell och utslätad film, ändå alltid kan bevara en hållning, ett eget perspektiv." Stig Larsson i Stockholms Tidningen

"Som Truffaut berättar filmen, verkar det troligast att de två redan när de möts för första gången tillsammans med sina respektive makar spontant skall avslöja sitt förflutan. Så sker inte eftersom Francois Truffaut bestämt sig för att göra en film om erotisk besatthet med tragiskt slut.

Tyvärr räcker inte hans talanger till för något sådant och därför blir filmen fånig i stället för tragiskt romantisk, inte en klassisk utformad melodrama utan mer en oavsiktlig fars fylld av känslomässig pajkastning." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se