Smash Palace (1981)

Al och Jacqui och deras lilla dotter Georgie bor på "Smash Palace" en bilkyrkogård på en avlägsen plats på Nya Zeeland. Al har vuxit upp där. Han är helt nöjd men Jacqui trivs inte. Al var tidigare racerförare. Det var så de träffades och Smash Palace är en total kontrast till det glamorösa Formel 1-liv de tidigare levde. Jacqui är också orolig för Georgie. Det kan inte vara bra för ett litet barn att växa upp på en bilkyrkogård . . . Al förstår inte vad hon menar. Konflikten mellan dem växer och till slut tar Jacqui Georgie och flyttar. Al blir desperat. Han kidnappar dottern och tvingar på slutet in rivalen Ray i sin bil under gevärshot. Han låter i slutscenen bilen stanna på ett järnvägsspår, dock medveten om att det annalkande tåget skall passera på ett sidospår.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Att se "Smash Palace" känns som att under nästan två timmar (Roger Donaldson berättar snabbt, effektivt och med humor) uppleva något som hänt i verkligheten.

Miljöskildringen, replikerna (när har en far pratat med sin dotter på ett så naturligt sätt på bio som här?), människorna (här kan man verkligen säga att skådespelarna är dem de spelar), filmens uppbyggnad -- allt är perfekt i "Smash Palace" som förtjänar precis allt det beröm filmen fått bl a i USA." Jan-Olov Andersson i Aftonbladet

"Men Roger Donaldsons bilsymbolik är aldrig påträngande, och han har en obestridlig känsla -- som så ofta i australisk och nyzeeländsk film -- för miljöer och landskap.

De är ofta mer intresseväckande än människorna i dem. Det betyder att engagemanget för Donaldsons historia ibland avtar, för att i stället nyfiket vandra iväg över klipporna in i skogen, och bakom småstadens fasader. Det är som om man väntade på en annan mer helgjuten och överraskande film." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter

"Donaldson nöjer sig med grova drag: sexuell glöd i tystnaden, vanmäktig vrede, snäll pappa, kvinnlig befrielse och stor polisjakt.

Men mellan de konventionella dramatiska varven är denne filmskapare från Nya Zeeland en vaken iakttagare av vardagen och dess små aktörer. Det ger "Smash Palace" liv och rörelse i stillheten." Lasse Bergström i Expressen

"Så här långt är det en riktigt bra film i den realistiska genren, trovärdig inte minst i skildringen av den sjuåriga flickans sätt att reagera på föräldrarnas gräl.

Trovärdigheten räcker en liten bit till, dvs så länge striden om flickan är i inledningsskedet. Ett åskådningsexempel på hur missgrepp på missgrepp från ömse håll leder direkt in i totalt låsta positioner.

Sedan vänder Roger Donaldson olyckligtvis och inte riktigt underbyggt sin lågmälda vardagsrealism mot den stora ödestragedin. Pappan förvandlas till desperado. Man kan möjligen säga att aktören, Bruno Lawrence, klarar den övergången, men regissören gör det inte, han halkar ut i actionfilmens förrädiska terräng där psykologin upplöses i buller och bång. Filmen blir på något sätt en provkarta på regissörens handlag med olika stilarter -- resultatet kan nog bli bra den dagen han bestämmer sig för vilket slags film han skall göra." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se