Sophies val (1982)

Den unge Stingo kommer från Sydstaterna till Brooklyn år 1947. Han vill bli författare och tar in på Yetta Zimmermans "skära pensionat". Där träffar han polskan Sophie och hennes älskade Nathan. Hon har räddat sig till USA från krigets Polen och koncentrationslägret i Auschwitz. Stingo blir inte bara förförd av Sophies och Nathans euforiska livssätt och indragen i deras sadomasochistiska kärleksförhållande, han görs också förtrogen med Sophies mörka bakgrund och hennes fruktansvärda och omöjliga val i koncentrationslägret.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Frågorna och komplikationerna i den här filmen ligger tätt som ärterna i sin skida. Pakula har grupperat dem, avlyssnat dem, förvaltat dem med en effektivitet där ytan sällan behöver leva på djupets bekostnad. För de avgörande belysningarna, dock, svarar de aktörer som heter Meryl Streep och Kevin Kline.

Den förra är sfinxartad, mångtydig, på en gång intensiv och oåtkomlig. Också dialektalt, med sina flerspråkiga kast och skiftningar, står hon för en insats som dramatiskt sett är förmer än arbetssegern.

Ordet briljans, emellertid avdelar jag hellre för den Kevin Kline som är Nathan. Det är en explosiv rollteckning där farligheten saknar alla förebud och där charmen oavbrutet balanserar över avgrunder. Ingenting hos denne Kline går att gissa sig till, utom att Eugene O'Neill skulle ha högaktat honom." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Liksom Meryl Streep gör Pakulas film intryck utan att pråla med sina tragedier. När personernas hemligheter avslöjas sker det återhållsamt. Scenerna från Auschwitz frossar inte i ohyggligheter, och det behövs inte heller för den kusliga och lite kortfattande sakligheten ger dem en alldeles adekvat helvetesglans.

Visst finns det ett drag av virtuos konstruktion i den här historien som går tillbaka till Styrons roman. Men jag är ändå överraskad av att Paukula, som mest är känd för sina snitsiga samhällsdeckare, gjort den så vemodigt levande.

Men så har han förstås Meryl Streep till förfogande. Hon är -- som klyschan heter -- som livet självt. "Sophies val" måste ni under alla förhållanden se för Sophies skull!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"William Styrons bestsellerroman "Sophie's choice" har förvandlats till film i gammal god amerikansk tradition: en pretentiöst anslagen, smakfullt inslagen två-och-en-halvtimmes-bagatell för dem som gillar att fälla ett par tårar till smäktande pianomusik.

Det är utomordentligt dekorativt alltsammans, här är inte tal om att slungas ur biostolen eller ta sig för pannan i plötslig själsnöd; bara att låta sig sjunka in i Pakulas eleganta och melodramatiska efterkrigsvärld. Bilderna från Auschwitz är visserligen gråtonade och fruktansvärda, men någon verklig verklighet behöver man inte oroa sig för att behöva möta.

Och tacka för det: "Sophies val" är film, romantisk film." Nina Lekander i Expressen

"Förvisso en på alla händer professionellt hopkommen film. Men den tycks mig lite omotiverad. Eller riktigare: den rätta, den nödvändiga motivationen saknas." Mia Tottmar i Stockholms Tidningen

"Pakula gör en på många sätt skicklig film utan att komma åt det som är berättelsens kärna och motivering. Däremot har han hittat ett "filmspråk" vilket när det fungerar som bäst kan sägas motsvara Styrons litterära stil.

God hjälp med "översättningen" har Pakula naturligtvis haft av mästerfotografen Nestor Almendros och deras gemensamma ansträngningar kulminerar i scenen på Brooklynbron. Den öppnar i dubbel bemärkelse hisnande perspektiv och sammanfattar Styrons känsla för Brooklyn som miljö och hans hyllningar till den amerikanska litteraturens förgrundsgestalter samtidigt som den på ett lysande sätt karaktäriserar den komplicerade Nathan och de andra huvudpersonernas relationer till honom.

I andra sammanhang händer det att fotot blir alltför "softat" och det stämmer med filmens helhetston men inte med förlagans. Bokens hetta, iskyla och bråddjup har jämnats ut. Direkt betänkligt blir det i försöken att återge ohyggligheterna i Auschwitz. Styron går till de isande dokumenten och på det sättet kan man inte skjuta någonting ifrån sig. Med dokumenten bryter han sin litterära stil men gör en moralisk vinst. Pakula arbetar med spelscener, det fasansfulla smälter trots allt in i hans film och han tar risken att den ohyggligaste av förbrytelser blir "vacker och gripande underhållning"." Elisabeth Sörenson i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se