Pressreaktion Svensk filmografi
Filmen fick betyg från 14 av våra 15 källor.
Virve Ivarsson, Nöjesguiden, betyg 5: "Det blir dock allt tydligare att paret sopar för många problem under mattan och inte vågar vara ärliga med varann. Att våga visa detta är otroligt modigt och jag tror att det kommer göra många arga, men skildringen känns väldigt sann. Filmen får också in barnens perspektiv på ett sätt som känns nytt. Och filmen är samtidigt otroligt rolig! Att ha med parets fulla, dödssjuka parterapeut Jan på bröllopsmiddagen är ett genidrag. Att Patriks kompis Filip är totalt oförutsägbar skapar – särskilt med Jan – filmmagi och skratt samtidigt som man undrar om det här är okej att skratta åt. Det känns helt onödigt att alla (!) skådisar är vita och att Martin dejtar en 17-åring gör att hans goda vibe med kids går från härlig till creepy. Men så typiskt Bonusfamiljen att förvandla även tillfället då fasaden rämnar till en discosprakande familjefest. Och samtidigt känns filmen som något helt nytt – en bra svensk julfilm som vågar vara ärlig med både det värsta och bästa i oss."
Frank Stenhammar, Filmtopp, betyg 4: "Den nya biofilmen är engagerande från start till slut, och precis som med serien gifter sig även här drama med komedi på ett sömlöst sätt. Om berättelsen skulle stanna här gör den det med värdighet. Filmen är genomgående välspelad (framför allt av Erik Johansson som har störst huvudroll), engagerande och emellanåt både riktigt gripande och rolig. Den uppnår inte riktigt den där uttömmande känslan av katharsis som hade behövts för att verkligen fullända upplevelsen. Men sammantaget är Länge leve Bonusfamiljen minst lika bra som serien, och en som kommer att gå hem hos biobesökarna runt om i landet."
Helena Lindblad, DN, betyg 3: "Det konstlösa berättandet är filmens svaga punkt, en icke-estetik som funkar i tv-serieformatet men känns lite fattigt i långfilmsformen. På plussidan finns ett berättande med tydligt fokus, smidig dialog, livsproblem formulerade med ett varmt hjärta och mod att visa hur komplicerade vi människor och våra relationer kan vara. Även om det är här är Lisas och Patriks drama, så är det framför allt en annan duo som står för det komiska drivet. Geniet Johan Ulvesons – parterapeuten som själv hamnat på livets skuggsida och Martin Luuk – den godhjärtade hippiekuratorn – frontar årets mest hialösa kärleksscen. Om det nu blir så, är Länge leve bonusfamiljen en värdig final."
Jan Andersson, GP, betyg 3: "Även om filmen stundtals känns som ett väldigt uttänjt tv-avsnitt och vissa scener blir lite väl övertydliga är det svårt att inte charmas av den gripande historien. Och såklart av de rörande, trubbiga, älskvärda medlemmarna i den här dysfunktionella bonusfamiljen. Det är också lätt att sympatisera med den lite träige Patrik och hans kamp för att rädda sin lilla familj. Med både yviga gester och små medel lyckas Erik Johansson fylla sin roll med så mycket vanmakt och frustration att man verkligen känner hans smärta och saknad. Han vill glömma och gå vidare. Han vill tro på förlåtelse och försoning. Han vill inte ge upp. Eller mer korrekt, han vill inte lyssna. Men till slut lyssnar han ändå på sin dotter. Och ni vet hur det är, av barn får man höra sanningen."
Fredrik Sahlin, SVT Kulturnyheterna, betyg 3: "Som ofta när det gäller filmversioner av populära långkörare ter sig filmen mest som ytterligare ett långt bonusavsnitt. Det gnabbas och gnatas med en frekvens som får en att vilja kliva upp på duken och bitchslappa figurerna, få dem att ta sig i kragen. Vilket väl är något positivt, engagemang är ju bättre än en död duk, men det ger ändå inte tillräckligt med stoff för att fylla de nästan två timmarna som vi spenderar i den stora plastfamiljens sällskap."
Birgitta Komaki, Kulturbloggen, betyg 3: "Med alla förvecklingar och känslor bli det en komedi i moll. Visst skrattar man åt skämten och underhållningen men ändå är det en ganska sorglig historia. Känns som filmen inte kan bestämma sig för att vara en komedi eller ett drama. Med en seriös historia och allvar i grunden men framställt som en komedi blir det en diskrepans i historien. I TV-serien är det komedin som härskar och problemen löser sig smidigt. Här är det motsatsen och eftertanken som gäller."
Ylva Nilsson, SR Kulturnytt, betyg 3: "Den som är sugen på dålig stämning i juletid får verkligen valuta för pengarna när hela gänget drar till fjällen för en nyårsafton från helvetet. För det är mörkare än någonsin i Bonusfamiljen, ett mörker som alltid varit seriens styrka. Den komiska sidohistorien mellan den cancersjuke parterapeuten Jan och bäste vännen Filip behövs inte. Fansen lär inte bli besvikna och frågar du mig har vi inte sett det sista av de här vingklippta, irriterande men ändå älskansvärda människorna som verkligen har satt uttrycket Bonusfamilj på svensk tv och nu film-karta."
Jonna Vanhatalo, Moviezine, betyg 3: "Länge leve Bonusfamiljen är en rolig men också berörande medelklassrealistisk dramakomedi om andra chanser i livet. Men den handlar även om att våga ge upp, om svek och förlåtelse. Och även om inga direkta djuplodande budskap levereras, eller tankeväckande aha-ögonblick uppstår, så är detta rakt igenom en trivsam film om skiftande familjedynamik. Gillar du serien, så ska du utan omvägar kila i väg till bion och mysa ner dig framför komplikationer och diverse pinsamheter, som garanterat kommer få dina egna relationer att kännas hyfsat sunda!"
Em Lugnet, Västerbotten-Kuriren, betyg 3: "Patrik och Lisas drama och behov av att skapa problem för att liva upp den tråkiga vardagen har alltid varit central, något som Vera Vitali och Erik Johansson är väldigt duktiga på att iscensätta. Vid ett tillfälle säger Lisa till Patrik att de hade en gnista men att den nu är borta, något som tyvärr också kan sägas om filmen. Kaos är sannerligen framgångsreceptet för den här storyn, men ibland saknades det en eller två ingredienser för att nå den perfekta nivån som krävs för att undvika billiga skämt och medelmåttiga humoristiska situationer. Länge leve bonusfamiljen vet jag inte om jag håller med om, vissa historier behöver få ett slut. Däremot hade jag gärna sett en spin-off med Marianne Mörcks och Christer Lindarws karaktärer, som tyvärr inte fick lika mycket rampljus som jag hade önskat."
Annika Gustafsson, Sydsvenskan, betyg 2: "Vi har sett likartade dramatiska upplägg tidigare i serien med svängningar fram och tillbaka, försoningar, nya lögner och så vidare. Möjligen fascineras en publik som inte är välbekant med Bonusfamiljen. Å andra sidan undrar jag hur väl nya åskådare tar sig in i historien, om gamla händelser inte finns förankrade i minnet. Hur rolig blir filmen då, eftersom humorn i dramat oftast bygger på att publiken vet vad som har hänt förut? Länge leve bonusfamiljen tar skamlöst vid där säsong fyra slutade. Jag får den bestämda uppfattningen att manusförfattare Moa Herngren och regissör Felix Herngren samt den stora ensemblen i första hand riktar sig till de redan frälsta."
Mikael Forsell, TT, betyg 2: "Det som har slagit an hos många människor i Bonusfamiljen är den realistiska skildringen av vardagsslitet med varannan vecka-livets toppar och dalar, svartsjuka och saknad. Det har ibland varit plågsamt att se. Efter 38 tv-avsnitt byggs det i filmen upp till ett crescendo där relationen mellan Patrik och Lisa är hotad i grunden. För även Lisa har hemligheter att avslöja. Allting står på spel. Det är mörkt. Tänk om det hade fått vara det i fred. Man misstänker att regissören Felix Herngren tycker att det var på väg att bli för svartsynt. Varför blir annars dramat då och då avbrutet av sidoberättelser som något slags comic relief, förmodligen tänkta att lätta upp i ångesten? Det hade inte behövts. Det var ett felbeslut. Låt oss få ha Patriks och Lisas ångest i fred."
Jan-Olov Andersson, Aftonbladet, betyg 2: "När tv-serien blir långfilm och folk ska betala för att se slutet, efter fyra säsongers gratistittning, hade jag nog ändå väntat mig lite mer extra allt. Så blir det inte. Trots en del både träffsäkra och roliga replikskiften och situationer, är det också lite deppigt. Flera viktiga personer är knappt med. Eller inte alls. Så filmen om bonusfamiljen, blir tyvärr lite av ett antiklimax."
Karoline Eriksson, SvD, betyg 1: "Det är, ursäkta den krampaktigt samtida liknelsen, som om en AI-robot hade framställt ett långfilmsmanus utifrån informationen i Bonusfamiljen. Hela poängen med det här dala-scenariot, som känns väldigt löst förankrat i vad som skulle kunna ha hänt i tv-serien, är att samla så många rollfigurer som möjligt på samma ställe. Sedan blir det, efter några förvecklingar och lite farsartad medelklass-buskis, 'party!' där Bigge och Danny naturligtvis måste framföra ett sångnummer i paljettkläder. Det är plågsamt på flera nivåer. Bakom Bonusfamiljen stod förutom Felix, Clara och Moa Herngren tre andra författare: Calle Marthin, Ditta Bongenhielm och Jesper Harrie. Manuset till Länge leve bonusfamiljen är enligt uppgift skrivet av enbart Moa Herngren. Kanske hade det behövts fler kockar här också."
Svenska Dagbladet - 1
Dagens Nyheter - 3
Göteborgs-Posten - 3
Sydsvenskan - 2
Aftonbladet - 2
Kulturbloggen - 3
SVT Kulturnyheterna - 3
TV4 Nyhetsmorgon - 3
SR Kulturnytt - 3
Filmtopp - 4
Moviezine - 3
TT - 2
P4 Björns Filmguide -
Västerbottens-Kuriren - 3
Nöjesguiden - 5
