Kniven i hjärtat (1981)

Köpenhamn. Brevbäraren Jesper är en ensam och hämmad man som gärna läser andras kärleksbrev. På en krog träffar han psykologistuderanden Lillian och, på hennes initiativ, följer han med henne hem och tillbringar natten där. Hon blir hans allt. När hon tröttnar blir han desperat och dödar en okänd flicka, som också heter Lillian.

Pressreaktion Svensk filmografi

"Det är möjligt att kalla "Kniven i hjärtat" för en trivialfilm. I så fall är det en trivialfilm där trivialiteterna blir bärkraftiga; inte bara genom Braad Thomsens stilistiska tukt och knapphändighet utan också genom de konturfasta rollteckningar som ådagaläggs av Stig Ramsing och Helle Ryslinge.

Och visst går det, apropå trivialiteter, att betrakta filmen som ett skillingtryck eller en svärtad folkvisa. Synsättet underlättas av den musik som klingar som en avläggare av Elvira Madigan eller Hjalmar och Hulda eller Kors på Idas grav.

Fassbinder är nämnd. Men det vore taktlöst och aningen fåraktigt att påstå att Braad Thomsen i sitt fatalistiska vardagsdrama gått i tyskens fotspår och gjort en Fassbinder-film på danska.

Hans egen stegföring, visar det sig, duger." Jurgen Schildt i Aftonbladet

"Utan att gå händelserna i förväg kan man konstatera att detta är en mycket Fassbindersk historia (Faktum är att Fassbinder var intresserad av att producera filmen och att två av hans skådespelare var engagerade att spela huvudrollerna.) Bilden av Jesper växter till ett slags socialpsykologiskt porträtt, rör sig i samspelet mellan individ och samhälle, inre och yttre -- Freud och Marx om man så vill.

Det handlar alltså om de mekanismer som kan styra en människa och till slut kanske förgöra henne, och i detta ligger ett drag av maskinell determinism. Filmen blir till en sorts moralitet, en pilgrimsresa med omvända förtecken, där vi steg för steg, kugge för kugge, följer Jesper in i en, som det tycks, oundviklig katastrof.

Som t ex scenen där Jesper som vanligt leker med sin fickkniv. "Vad har du den på dig för?" frågar flickvännen. "Jag fick den av min far", svarar Jesper. Man bär med sig sitt psykiska arv likt ägodelar.

Men denna determinism är inte ett ideologiskt problem så mycket som ett estetiskt. Braad Thomsen har -- i motsats till Fassbinder -- ibland mer en vetenskapsmans förhållningssätt till sin berättelse än en konstnärs; han förklarar mer än han förstår, om man så vill.

Till hans fördel ska dock sägas att han mycket medvetet undvikit det inbyggda melodramat i en sådan här historia. Så t ex via stiliseringen -- den svartvita filmen, väl avgränsade, nästan Brechtska scener med nedtoningar emellan -- som berättelsen tar spjärn emot." Maaret Koskinen i Dagens Nyheter

"Man befarar att Christian Braad Thomsen ska ha lärt för mycket av sin idol Rainer Werner Fassbinder.

Hos honom brukar det inte finnas någon nåd. Men Thomsen låter sin historia får en annan vändning -- och en egen kraft.

Hans kärlekspar är sällsynt luggslitet, och sällsynt gripande när de båda -- vid olika tillfällen -- inser att kärleken är det enda som står mellan dem och undergången." Britta Svensson i Expressen

"Kniven i hjärtat ser länge ut som en ömsint film om två frusna själar som äntligen funnit någon att värma sig vid och få förståelse hos och Christian Braad Thomsen lyckas presentera både dem och deras vardagsköpenhamn på ett intresseväckande sätt. Men så när man börjar känna för såväl filmen som dess huvudpersoner sliter regissören fram kniven och skär hål på sin illusion genom att förvandla alltsammans till psykologisk kriminaldrama.

Vad som tidigare hade hållit som förklaring till hans oföretagsamhet och hennes sökande kommer nu plötsligt i ett nytt och dramatiskt ljus och då håller den psykologiska grund regissören byggt upp helt enkelt inte längre. Tafatthet och kontaktsvårigheter är en sak, sinnesförvirring och barnamord är något annat. De ingredienser och den lägesbeskrivning som gav filmen känsla tvingas man nu se som pusselbitar och då förvandlas regissören från stämningsskapare till freudiansk lövsågare. Det som tidigare gett känsla förvandlas med ett snabbt knivhugg till psykologisk skrivbordskonstruktion och även om trådarna möjligen hittar fästpunkter tidigare i filmen ger den naturalistiska stil Christian Braad Thomsen valt för sin berättelse nådastöten åt filmens trovärdighet. Det som kunde ha blivit en hygglig vardagsgrå film blir istället ett ödesbestämt fiasko. Kniven i hjärtat blir en kniv i ryggen." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se