Originaltitel | Rembetiko |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Sverigepremiär | 1985-12-25 |
Marika föds 1917 av grekiska föräldrar i Smyrna. Efter Smyrna-massakern deporteras familjen till Grekland. Modern och fadern börjar uppträda som rembetikoartister på Atens slumkaféer...
"Naturligtvis är filmen full av vemodiga strängar och vibrerande skönsång. Musiken tar sin dryga tid. Men genom estradframträdandena syns också delar av den grekiska nutidshistoria som...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto | |
Musik | |
Arkitekt |
Sotiria Leonardou | Marika | ||
Michael Maniatis | Georgakis | ||
Nikos Kalogeropoulos | Babis | ||
Nikos Dimitratos | Panagis | ||
Konstantinos Tzoumas | trollkarlen | ||
Themis Bazaka | Andrianna | ||
Giorgos Zorbas | Thomas | ||
Vicky Vanita | Rosa |
Produktionsbolag | Rembetiko EPE | i co-produktion m Greek Film Centre | |
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet |
Marika föds 1917 av grekiska föräldrar i Smyrna. Efter Smyrna-massakern deporteras familjen till Grekland. Modern och fadern börjar uppträda som rembetikoartister på Atens slumkaféer för att försörja sig. Marika växer upp omgiven av småkriminalitet, drogmissbruk och prostitution och hennes eget liv kommer att kantas av dramatik, lidelse och kärlek. Marikas mor har en kärleksaffär med ägaren till kaféet där föräldrarna uppträder. I ett anfall av besinningslös svartsjuka dödar fadern henne inför Marikas ögon. Vid 17 års ålder slår sig Marika ihop med en kringresande marknadsartist. Hon får ett barn med honom men blir övergiven, då han vill söka sig en bättre utkomst som sjöman. Tillsammans med barndomsvännen, violinisten Georgakis och bouzokispelaren Babis försöker sig Marika så småningom på att liksom sina föräldrar spela rembetiko-musik på småkaféerna. Hon får snart ett renommé bland slumbefolkningen och uppmuntras till att göra karriär som solosångerska. Polisen gör regelbundna razzior på musikkaféerna, där haschrökning florerar. Vänner och musiker hamnar i fängelse. Under Metaxas-diktaturen grips Georgakis. Marika delar nu bostad med Babis och hans fästmö, den framstående rembetikosolisten Rosa. Marika är förälskad i Babis och en häftig konkurrens uppstår mellan kvinnorna och Rosa begår självmord. Men Marika går vidare till större scener och grammofoninspelningar med Babis rembetikosånger. Under tyska ockupationen stängs alla musikkaféer och Marika reser till USA där hon gör succé. Vid hemkomsten 1965 möter hon sitt öde en kväll mitt under festivalyran.
Censurnummer | 125332 |
---|---|
Datum | 1985-03-06 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 2951 meter |
Kommentar | Aktlängder: 494-464-517-519-563-394 = 2951 meter. |
"Naturligtvis är filmen full av vemodiga strängar och vibrerande skönsång. Musiken tar sin dryga tid. Men genom estradframträdandena syns också delar av den grekiska nutidshistoria som givit rembetikon dess bluesiga karaktär. Grekförföljelserna i Smyrna. Metaxasdiktaturen. Den tyska ockupationen. Alla de politiska tragedierna finns här men brutna genom ett musikaliskt prisma.
Det är vackert gjort. Ferris arbetar i en nygammal berättarstil med melodramatiska personteckningar och stora gester i agerandet.
Från musiken tränger en mörk och passionerad ton genom kulisserna. Riktigt räcker den väl inte för att förklara varför Ferris för detta arbete fick en Silverbjörn vid Berlinfestivalen förra året. Men den är stark nog för att göra hans film hörvärd." Mario Grut i Aftonbladet
"I filmen ges många prov på den musik som framfördes av små orkestrar med stränginstrument och vars texter handlade om villkoren på livets skuggsida. Åtminstonte i en nordbos öron har den en klagande ton även i sin musikantiska glädje.
Denna inblick i en exotisk kultur är filmens förtjänst och behållning. Svårare är det att uppmobilisera något verkligt intresse för huvudpersonen och hennes karriär.
Trots kärlekstrassel och avancemang blir det något enahanda över denna biografi, med dess lite monotona växlingar mellan estrad och privatliv. Sotiria Leonardou lyckas i varje fall inte utveckla sin roll, hon verkar dämpat olycklig mest hela tiden.
Kanske beror intrycket också på att filmen utspelas i en alltför sluten värld, även om Ferris speglar samtidshistorien i dokumentärbilder av diktaturer och krig." Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter
"Men som personporträtt eller historiskt dokument fungerar inte "Rembetiko". Den är en melodram som verkar avsedd enbart för en grekisk publik. Få svenskar lär kunna tillräckligt mycket om den grekiska 1900-talshistorien för att kunna hänga med i de dramatiska händelser som ramar in personskildringarna. Det tycks också förutsättas att man redan känner till Marika Ninou, eftersom hennes livs historia skildras så rapsodiskt.
Men "Rembetiko" är en bra musikfilm. Särskilt minnesvärd är scenen där Marika på besök i USA hör en jazzsaxofon från sitt hotellfönster. Hon kastar ner en tallrik till gatumusikanten nedanför -- ett grekiskt sätt att visa uppskattning.
Men så uppfattas det minsann inte i det här landet." Britta Svensson i Expressen
"Rembetikosångerskan Marikas öde är tämligen förutsägbart. Och inget ont i det, om det inte vore för att regissören Ferris aldrig tränger ned på djupet i personteckningen. Här finns ett mänskligt drama, som döljs i regissörens ambition att skildra en epok från ax till limpa.
Han nöjer sig alltså inte bara med musiken och ett tragiskt människoöde. Han vill skildra politiken, samhällets utveckling, dikatatur och ockupation, demonstrationer och krigets fasor. Och det under tiden 1917-56 -- det gör ett splittrat intryck och filmen förlorar i engagemang.
Vi kunde mycket väl varit utan de tafatta masscenerna, de interfolierande journalfilmerna, episoden i USA och de ständiga tidsangivelserna. Av skådespelarna är det bara Marika (Sotiria Leonardou) som håller hela filmen och riktigt bra är de övriga endast i musikscenerna.
Trots detta kan Rembetiko vara värd att se, inte minst för alla svenska Greklandsfreaks. Musiken sliter i själen och då kan även åskådaren ana känslor av intensiv kärlek och hat." Kaj Schueler i Svenska Dagbladet
Sverigepremiär | 1985-12-25 | Grand 2 | Stockholm | Sverige | 107 min |
---|
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Längd i meter | 2952 |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 3 |
Storlek | Cirka 70 x 100 cm |
---|---|
Antal exemplar | 1 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Svenska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 19 |
---|---|
Färg papper | SET |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|