Den sista måltiden (1976)

En rik kubansk jordägare inbjuder i ett anfall av "kristen" ödmjukhet och människokärlek, sina slavar till en påskmåltid. Men när vardagen kommer har allt återgått till det gamla. Händelsen blir upprinnelsen till ett uppror bland slavarna.

Pressreaktion Svensk filmografi

""Den sista måltiden" är inte minst beundransvärd genom sin konstnärliga disposition. Måltidsscenen med sin falska frid vilar som i en triptyk mellan mer dramatiska partier. Kraftfullt målar Alea upp en värld som vibrerar av potentiellt våld. När slavupproret bryter ut visar också härskaren sitt rätta ansikte.

Ohyggligt avslöjande i det fallet är avsnittet där greven reser ett nytt kors på sin nedbrända gård, omgiven av störar med de upproriskas spetsade huvuden. Tydligare kan ingen visa vad Golgata, huvudskalleplatsen, kommit att betyda i verkligheten.

Det hindrar ju inte att Aleas film berättar om det livsfarliga i alla sorters manipulerade trosövertygelser och ideologier. Så på aktualiteten bör ingen klaga.

Gjord redan 1976 borde den kommit hit för länge sen. Med sin mästerliga balansering av ett dramatiskt stoff, där intelligensen alltid kommer före effekten, utgör den ett av den kubanska filmens storverk!" Hanserik Hjertén i Dagens Nyheter

"Dramatiken kommer av sig och i stället blir det mest en film om en gammal mans religiösa funderingar. Synd på ett så lysande uppslag." Britta Svensson i Expressen

"Jämförd med Aleas främsta film Minnen från undertuvecklingens tid är Den sista måltiden en mycket enklare film, en berättelse med en del didaktiska indignationskvalitéer och möjligen riktad mer till en tredje världen-publik än till de europeiska åskådare som tog till sig den tidigare filmen.

Den sista måltiden lär bygga på en berättelse Alea funnit i det spanska kolonialarkivet men där han gjort den ändringen att en av de tolv slavarna överlever/återuppstår efter den sista måltiden för att fortsätta kampen mot den vita härskarklassen.

Aleas användande och omstrukturering av nattvarden kan tyckas ansträngt men det är ändå helt i linje med en av flera tendenser i den latinamerikanska 60-talsfilmen där folkloristiska figurer och myter gärna användes för att framföra politiska sanningar och budskap.

Den sista måltiden är en film ur det förflutna och det i kanske än högre grad än Minnen...men den är samtidigt en film som visar en ändrad färdriktning för den kubanska filmen och det på både gott och ont. Möjligen gör filmkonsten i denna form större nytta på hemmaplan medan däremot omvärlden inte erbjuds några stora självständiga konstverk eller blir informerad om intellektuella och sociala stämningar i landet." Hans Schiller i Svenska Dagbladet

Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se

Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se