Originaltitel | Gebroken Spiegels |
---|---|
Filmtyp | Långfilm |
Kategori | Spelfilm |
Regi | |
Producent | |
Manus | |
Produktionsland |
|
Produktionsbolag | |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Dialogspråk |
|
Sverigepremiär | 1985-08-30 |
En man dumpar ett illa medfaret lik i ett dike och tar sedan ett foto av det. På bordellen Happy House har en ny flicka, Diane, fått anställning. Medan de prostituerade förbereder sig för...
"Alla män är mördare, svin, kvinnohatare eller idioter i den här filmen. Här finns inte ett enda försonande drag. Medan kvinnoporträtten är litet mer -- om än inte på djupet --...
Originaltitel |
|
---|---|
Svensk premiärtitel |
|
Regi | |
---|---|
Manus | |
Producent | |
Foto | |
Musik | |
Arkitekt | |
Klippning |
Lineke Rijxman | Diane | ||
Henriette Tol | Dora | ||
Carla Hardy | Irma | ||
Coby Stunnenberg | Ellen | ||
Marijke Veugelers | Francine | ||
Arline Renfurm | Tessa | ||
Hedda Tabet | Jacky | ||
Anke Van't Hof | Linda | ||
Edda Barends | Bea | ||
Johan Leysen (som Johan Leyssen) | chefen | ||
Eddy Brugman | Jean-Pierre | ||
Elja Pelgrom | Maria | ||
Rolf Leendeerts | dörrvakten | ||
Beppie Melissen | Jean-Pierres fru | ||
Wim Wama | André | ||
Truus Dekker | kvinnan som lutar sej ut | ||
Elsje De Wijn | Dianes barnvakt | ||
Matthias Maat | Dianes make | ||
Mara Peelen | Dianes barn | ||
Jaap Hoogstra | John, en klient | ||
Onno Molenkamp | Piet, en klient | ||
Pim Vosmaer | |||
Robert De Jonker | ynglingar | ||
Elias Van Sanden | Paul, en klient | ||
Wim Van Der Grijn | |||
Gijs Scholten | |||
Jan Pieter Koch | |||
Victor Van Swaay | studenter | ||
Deborah Korper | heroinmissbrukaren | ||
Serge-Henri Valcke | |||
Michel Van Rooy | |||
Peter Broekaert | |||
George Van Der Hoeven | män |
Produktionsbolag | Sigma Filmproductions | ||
---|---|---|---|
Distributör i Sverige (35 mm) | Stiftelsen Svenska Filminstitutet |
En man dumpar ett illa medfaret lik i ett dike och tar sedan ett foto av det. På bordellen Happy House har en ny flicka, Diane, fått anställning. Medan de prostituerade förbereder sig för "lunchrusningen" inviger de Diane i alla yrkestricken. De döljer inte sitt förakt för kunderna men deras jobb är att ge dem vad de vill ha och förutom den provisionsbaserade inkomsten kan de utvinna extrabelöningar av särskilt nöjda kunder. Mördaren visar sig vara en pedantisk chefstjänsteman med mycket djupt stört psyke. Vi ser honom skugga en ny kvinna, slå ner henne och köra henne till en öde källarlokal där han kedjar henne vid en säng. I den nakna betongcellen tar han polaroidbilder av henne medan hon tigger om mat, frihet, till och med efter ljudet av hans röst. Till slut dör hon av svält liksom de tidigare offren, men inte förrän hon hemfört en stark psykologisk seger över sin bödel, vars ansikte vi inte får se. Under tiden på Klubb Happy House får vi veta en del om de anställda kvinnornas privata bakgrunder och vi får bevittna en rad tragiska och otäcka händelser: överdos av droger, ett självmord och en knivskärning, allt inom bordellens väggar. När filmens båda parallella teman förenas i slutet och mördaren dyker upp i sexklubben förvandlas de prostituerades förakt till raseri: nykomlingen Diane tar pistolen, bordellmammans säkerhetsanordning under bardisken, och skjuter sönder alla speglarna.
Censurnummer | 125590 |
---|---|
Datum | 1985-10-08 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 1224 meter |
Kommentar | Aktlängder: 443-441-340 = 1224 m. |
Censurnummer | 125590 |
---|---|
Datum | 1985-07-29 |
Åldersgräns | Tillåten från 15 år |
Originallängd | 3061 meter |
Kommentar | Aktlängder: 443-441-340 = 1224 m. |
Bildformat | Vidfilm |
---|---|
Ljudtyp | Ljud |
Ljudsystem | Optisk mono |
Färgtyp | Färg |
Bärare | 35 mm |
Hastighet | 24 |
Längd i meter | 3061 meter |
Längd i minuter | 111 min |
Akter | 6 |
Dialogspråk |
|
Textad |
|
"Alla män är mördare, svin, kvinnohatare eller idioter i den här filmen. Här finns inte ett enda försonande drag. Medan kvinnoporträtten är litet mer -- om än inte på djupet -- livfullt skildrade.
Marleen Gorris tar klart ställning mot männens maktmissbruk och exploatering av kvinnor. Hennes grepp är gastkramande. Och hennes slag bedövande hårt. Men när hon tar i så finns det inga nyanser, bara svart och vitt. Det är filmens svaghet.
Att det dessutom skymtar förbi en lesbisk lösning på problemet är förstås hennes ensak, men en ganska enkel och otillfredsställande lösning. Hat och förakt bottnar i RÄDSLA -- det är där man ska börja nysta. Just i rädslan man känner när man har sett den här filmen." Stina Helmersson i Aftonbladet
""Spruckna speglar" är ett av de häftigaste raseriutbrott mot prostitutionen jag sett, plågsam och obehaglig, sevärd och nödvändig.
Den är därför inte odiskutabel. Marleen Gorris antyder att klyftan mellan könen är så till den grad djup att män och kvinnor aldrig kan mötas som varandras oförfalskade spegelbilder. Men på ett sätt har hon otvivelaktigt rätt; prositutionen är både som idé och faktum ett av de största hindren på vägen." Eva af Geijerstam i Dagens Nyheter
"På bordellen Happy House väntar hororna på lunchrusningen. Vid en övergiven flodbank dumpar en man liket av en kvinna.
På horhuset betalar inte männen för att bli sexuellt tillfredsställda, utan för att få makt över en kvinna. De betalar för att få vara stort.
"Säg alltid att du aldrig sett någon större" råder den erfarna horan nybörjaren Diane.
Psykopaten som kidnappar kvinnor och låter dem svälta ihjäl fastkedjade i en källare är en man av samma sort.
Det avslöjas med all önskvärd tydlighet i filmens våldsamma och laddade upplösning.
Tyvärr känns Gorris bild av hororna lite väl tillrättalagd för hennes syften. Lite för ädla.
"Sexfilmerna är dagens sagoberättelser", säger en av hororna i filmen. Som motvikt till allehanda manliga fantasier är ändå den här filmen sevärd." Britta Svensson i Expressen
"I bordellen Happy House som ägs av en man utbjuds kvinnorna likt boskap på en lantbruksutställning, men Gorris är feminist och kan inte stillatigande acceptera att kvinnan i mannens värld förblir ett objekt. Hon har därför i sin film två prostituerade Diane och Dora -- som trots att de filmen igenom tar "torskar" ändå revolterar. Båda konstaterar också cyniskt att alla kunder är as, även de trevliga.
Filmens syn på män och den manliga sexualiteten är föga smickrande. Utan undantag är kunderna manschauvinistiska könsköpare. Många är stamkunder. I en sekvens invaderas bordellen av ett uppbåd studenter som skall fira sin examen och med förakt men med tilltvingade leenden betjänar flickorna männen på löpande band.
Med obarmhärtig pregnans och totalt oerotiskt skildrat avskalas den manliga lusten i Spruckna speglar till ett känslolöst minutverk. "Jag känner mig som en offentlig toalett", säger en av flickorna efter en arbetsdag." David Grossman i Svenska Dagbladet
Sverigepremiär | 1985-08-30 | Grand,Victoria | Stockholm | Sverige | 112 min | |
---|---|---|---|---|---|---|
Cinemateksvisning, arkivkopia | 2022-10-31 | Stockholm | Sverige |
Uppgifterna här avser filmmaterial i Svenska Filminstitutets arkiv. Arkivets bestånd tillgängliggörs på begäran främst för forskning, andra filmarkiv och rättighetsinnehavare. Vid frågor kontakta filmarkivet@filminstitutet.se
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Bärare | 35 mm |
Typ | Kopia |
---|---|
Materialbas | Acetat |
Bärare | 35 mm |
Typ | Duplikatnegativ |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Typ | Tonnegativ |
---|---|
Bärare | 16 mm |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Storlek | Cirka 60 x 80 cm |
---|---|
Antal exemplar | 2 |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Biblioteket, biblioteksexpeditionen@filminstitutet.se
Typ | Dialoglista |
---|---|
Språk | Nederländska |
Uppgifterna här avser material i Svenska Filminstitutets arkiv. Vid frågor kontakta Bild- och affischarkivet, bildarkivet@filminstitutet.se
Svartvitt papper | 8 |
---|---|
Färg papper | 1 |
Album | Nej |
Typ | Program/Reklamtryck |
---|